Träna som en OS-guldmedaljör! | Bicycling.se
Träning

Träna som en OS-guldmedaljör!

23 aug 2016

Testa Jenny Rissveds pass – pallar du trycket?

Jag orkar inte mer nu, benen viker sig. Hälften. Det känns som om jag har hållit på i en evighet – har jag verkligen bara kört hälften? Är det lika långt kvar? Det gör så ont i armarna att det känns som om de ska ramla av vilken sekund som helst. Jag vet inte var jag ska göra av dem. Jag önskar att jag kunde slänga upp armarna på ryggen och bära dem som en ryggsäck.

Samtidigt känns det som att jag tar mig snabbare framåt om jag pendlar fram och tillbaka med armarna, men det gör ju så fruktansvärt ont. Benen gör så ont att det känns som de ska ramla av vilken sekund som helst. Jag önskar att jag kunde slänga upp benen på ryggen och bära dem som om de var en ryggsäck.

– Sluta snacka massa skit nu. Fokusera. Tio sekunder kvar av den här intervallen.
Medvetet uppskattar jag tiden fel. Jag har stenkoll på att det är tjugo sekunder kvar, endast tio sekunder har gått. Det är alltså mer än hälften kvar av intervallen.

– Kom igen nu Jenny! Du klarar det här, du är stark!
Efter den här intervallen är det bara två gånger kvar tills det är en kvar. När du har tagit dig igenom dem är det bara fem kvar. Fem stycken är inte så många. Kom igen nu, det är snart den sista intervallen. 

Jag sätter upp etappmål efter vägen. Först passerar jag trädet med de spretiga grenarna. Därefter springer jag över roten där jag sätter ner foten exakt på samma ställe varje gång för att få lite extra tryck. När jag kommer till den lilla gropen med stenen som blir hal när det regnar vet jag att det bara är fem sekunder kvar. I själva verket är det tio sekunder kvar vid gropen men jag inbillar mig att pinan inte riktigt kommer att vara så länge till.

– Sista stegen nu Jenny! Det är bara det allra sista kvar nu. Tänk på frekvensen, hjälp till med armarna, kolla uppåt, hela vägen.
Jag fäster alltid blicken några meter bortom mållinjen eftersom jag tror att jag håller farten uppe hela vägen då. Om jag fäster blicken exakt vid mål vet jag att jag slår av på farten en halvmeter för tidigt.

– Kom igen nu, hela vägen fram! Du är inte den som ger upp, bit ihop nu då, snabbare kan du!

Benen viker sig. Jag vill spy. Fjorton stycken 30-sekunders löpintervaller i backe. Under den intervalltimmen hinner jag tänka mer än vad jag gör under en hel vilodag. Jag försöker hela tiden komma på ett sätt att tänka för att lura mig själv att det är färre intervaller kvar än vad det i själva verket är.

Jag är ganska lättlurad. Under mina löpintervaller behöver jag någon vid min sida som tror på mig, någon som peppar och tror att jag kommer klara det. Jag behöver även någon med lite jävlar anamma som får mig att ta i det där lilla extra och som aldrig är nöjd med min insats.

Jag behöver såklart också vara både mentalt och fysiskt närvarande själv. Alla samlas vi för att genomföra träningspasset. Jag är där, tillsammans med publiken som hejar på mig och säger att jag är stark, liksom mannen som jag aldrig har sett förut som står på sidan och skriker och svär åt mig. I själva verket är det jag, Jenny Rissveds, som är alla tre gestalterna.

Läs mer: OS-GULD TILL RISSVEDS

Läs mer: VM-guld igen!

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiotre med siffror i fältet här

Kommentarer


2016-08-23 22:12   Göte Karlsson

Grymt bra!!!

 

2016-08-23 17:35   Amatören

Nej det är nog inte bra om vanliga motionärer pressar sig så hårt i intervaller. De flesta som pysslar med intervallträning får bra resultat, tills de skadar sig och därefter blir soffpotatisar. Blir så less på hetsen som media bidrar till, vanliga Svenssons ska träna som elitidrottare, men det är rätt få elitidrottare som jobbar heltid och tar hand om en kärnfamilj...

Livet är ett maraton, njut av träningen :)

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!