Vätternrundans subkultur växer | Bicycling.se
Landsväg / Vätternrundan

Vätternrundans subkultur växer

12 apr 2011

På Vätternrundan satsar allt fler stora, organiserade grupper på att nå under särskilda tidsmål – ”sub”. Att köra de 30 milen runt sjön under sju timmar är allas våta dröm. Och Vätternrundan har fått en alldeles egen subkultur.

Trenden är tydlig. Allt fler vill köra fort runt Vättern. De senaste åren har starka gäng poppat upp med en enda gemensam målsättning – de ska under en viss tid, och man är beredda att offra alla andra i sin grupp för att lyckas.

Under flera år har sådana här grupper som vill slå rekord och ”vinna” motionslopp varit ett stort inslag på landsväg i Norge. Mest kända är kanske SK Rye med sitt ”ekspressen”-gäng. De gjorde till exempel ett eget rekordförsök på Vättern 2005 då de cyklade runt sjön på 6.41:45. Men de hade servicebil och de körde inofficiellt - dagen innan det riktiga motionsloppet ägde rum. Och sedan några år har vi alltså sub- eller snabbgruppsföreteelsen även här i Sverige.

Bakom en av dessa grupper finns Leo Ranta - en kille som på sin tionde Vätternrunda förra året slutligen gick i mål på 7.24 tillsammans med sin SUB7.30- klunga. Gruppen höll nästan 40 km/h i snitt under 30 mil och ändå har Leo inga funderingar på att skaffa tävlingslicens. Och han är inte ensam. Tendensen pekar på att subgruppsfenomenet växer och det har blivit allt vanligare att motionärer och elit samarbetar för att uppnå maximala resultat. År 2007 gick totalt 25 personer i mål på under åtta timmar och bara tre år senare hade antalet svällt till 257 stycken.

Vad är det för trend vi ser här?
– Jag tror att det här kommer att öka ännu mer, säger Leo Ranta. Många har insett att det går att komma upp i höga snitthastigheter om man organiserar sig och hjälps åt.
Leos subgrupp består av ungefär lika delar elitcyklister och motionärer, varav samtliga är män. Motionärerna lägger ner mer tid på sin träning än gemene man, men ändå är de flesta ”vanliga männis- kor” med jobb och familj.

Gissningsvis har olika cykelforum på internet en stor del i den accelererande trenden där starka cyklister som bor på spridda håll i landet ändå kan få kontakt och bilda lag.

– Det handlar mycket om sammanhållning. Man har allt att förlora på att grilla varandra i backarna. Istället hjälps vi åt. Allt grundar sig på en gemensam målsättning som avgörs i samarbetet. Att det nu går så pass mycket fortare i snabbklungorna gör också att eliten har fått upp ögonen för det här och vill vara med och köra, berättar Leo. Att istället börja tävla skulle innebära en helt annan tillvaro som inte alls lockar alla på samma sätt. Valfriheten att kunna träna och köra lopp när man själv väljer är mycket värt för motionärerna, liksom att helt kunna förfoga över sin egen tid.

– Det handlar ju om farten, gemenskapen och om att få cykla så mycket som möjligt, inte om att få stå på någon pall, säger Leo.

Snabbare och säkrare
Även kansliet bakom Vätternrundan har reagerat på den given. Redan förra året skapade man utrymme för sena starter mellan kl. 9.30 och 9.50 för dem som planerade att köra under nio timmar.
– Det blev väldigt mycket bättre och säkrare. Vi behövde inte göra riskabla omkörningar och stressa andra motionärer i onödan och dessutom fick vi mc-eskort till hjälp när vi skulle genom Jönköping efter elva mil, säger Leo.

Att den sena starttiden också innebär att man kan sova en hel natt innan loppet, är förstås uppskattat av dem som planerar att prestera på max under flera timmar i sadeln.

Arrangören Vätternrundan ser också mycket positivt på utfallet av det nya konceptet och kör vidare under 2011, då 720 cyklister kommer att få starta på förmiddagen. Platserna tog slut på bara några timmar, så nog märks det att trycket är stort. Men man är ändå försiktiga med att uttrycka några konkreta planer på att utöka just detta startfält.
–Vi tycker att allt har fungerat jättebra, men vi behöver utrymme att utvärdera och växa tillsammans med polisen och kommu- nerna i det här, säger Eva-Lena Frick, VD för Vätternrundan.

Eva-Lena betonar också vikten av att alla cyklister tar sitt eget individuella ansvar och hjälps åt för den goda stämningen och säkerheten på vägarna. Alla som deltar i Vätternrundan är lika viktiga och ska känna sig lika trygga, oavsett hur fort man kör.

Loppets gång i snabbklunga
Sätter man 40 km/h som önskad snitthastighet i 30 mil lämnas inget utrymme att värma upp, utan det är full fart från start som gäller. Det går inte heller att hålla en lägre hastighet än 40 under första halvan av loppet, om man vill ha marginalerna med sig in i mål. Trots detta hann Leos SUB7.30-grupp göra två snabba stopp 2010 och ändå klara sin utsatta tid.

De individuella förberedelserna är förstås omfattande, men som grupp har cyklisterna bara tränat ihop en eller ett par gånger – i bästa fall. Under våren har SUB7.30 två inplanerade helgläger där de som har möjlighet deltar och övar på att köra tillsammans. Utöver detta försöker man också köra några motionslopp innan det är dags att skjuta skarpt i Motala.

SUB7.30 har valt att cykla i en ständigt roterande belgisk kedja. Men gruppens storlek kräver att man håller en disciplinerad ordning för att bland annat undvika gummisnoddseffekt efter backar, rondeller och kurvor. Om de som ligger längst fram drar upp farten direkt efter kurvan kommer det att innebära allt större luckor längre bak. Att spurta ikapp kan man bara göra en eller två gånger i dessa hastigheter,
sen är risken stor att man är rökt. För att hålla rätt på gruppen använder lagkaptenen i
SUB7.30 en visselpipa. Med denna kommunicerar han tre budskap till klungan – öka farten, sakta ner samt ändra rotationsriktning. Man behöver helt enkelt varandra och det finns allt att tjäna på att hålla ihop så många och länge som möjligt.

Den som punkterar eller kroknar på riktigt kan däremot räkna med att bli frånåkt, utan omskrivningar. Den som ger sig in i leken får leken tåla.

Eric Olofsson var lagkapten i den grupp som lansera- des som SUB7 och kom in på 7.07 i 2010 års lopp. Inför det nya försöket i år kommer man att lägga extra tonvikt på lagandan.
– Detta innebär att flera kommer att få fungera som hjälpryttare. Vi kommer att jobba mycket mer på att få de allra starkaste i mål under sju timmar, även om det bara blir några stycken. De som orkar vara med och dra för allt vad de är värda i inledningsfasen är enormt viktiga spelpjäser för laget, även om det slutar med att de blir avhängda, berättar Eric.

Att pränta in i oavlönade cyklisters medvetande att de kan komma att offras under den trettio mil långa färden är inte lätt. Men lagets målsättning är benhård, budskapet tydligt och alla som deltar i den sextio man stora klungan har i stort sett handplockats efter kapacitet. För många är det smickrande och en ära att få vara med.

Snabbast av alla
Statistiken visar att SUB-cyklisten är en man i tidiga 40-årsåldern, men det finns undantag. Om 7.06 är en rus- kigt snabb sluttid för en man så är 7.06 ännu ruskigare om cyklisten råkar vara kvinna. Och på 7.06 gick Marina Emanuelsson i mål 2010, som snabbaste kvinna runt Vät- tern någonsin. Marina har en tidigare bakgrund som täv- lingscyklist och har kört med den så kallade Masgruppen under sammanlagt två rundor runt sjön.

–Att jag är tjej i en stor grupp av män är 40 inget jag tänker på under loppet. Precis som alla andra är jag mest fokuserad på att bara orka hänga med. Det är det jämna tempot som gör att det överhuvudtaget är möjligt. Så här efteråt är det förstås också väldigt roligt att vara den som snabbast, berättar Marina.

Hon är anmäld att köra igen 2011 och siktet är inställt på att komma under den magiska gränsen på sju timmar tillsammans med masarna.
– Vätternrundan har förändrats. Allt fler riktigt starka cyklister dras till loppet och vi har fått något av ett tävlingsmoment snabb- grupperna emellan. Det blev ju ganska spän- nande förra året när vi hade SUB7 nosandes i bakhjulet, säger Marina.

Och om man nu skulle kunna ”vinna” i Vät- ternrundan så gjorde Masgruppen just det - en ynka minut före SUB7.

Sponsorer
Natasja Jovic är sponsoransvarig i Leo Rantas gäng. Första året körde de för målsättningen SUB8 för att sedan avancera till SUB7.30 året därpå.
–Första året var vi bara ute efter en uppsättning tröjor, för att cyklisterna lättare skulle känna igen varandra och kunna hålla ihop klungan. Idén om att kontakta Finax kom till hemma vid müslipaketet på frukostbordet och när vi ringde upp dem fick vi faktiskt napp direkt, berättar Natasja.

Sextio tröjor levererades med budskapet ”En bra frukost gör dig lite klokare”. Det året kom 55 i SUB8 till start, varav 26 gick i mål samtidigt på sluttiden 7.37. Redan i bilarna på väg hem från Motala började man snickra på kommande års satsning. Ny sponsor för gruppen blev Duells, en stor leverantör av bland annat produkter inom cykel. Snart var samtliga 50 anmälda cyklister försedda med kompletta klädkit, däck och slang. Hur kan det komma sig att en sponsor vill lägga så pass mycket krut på en grupp som ändå till stor del består av motionärer?

– Jag tror att de börjar inse vilken exponeringstid de verkligen får i de här sammanhangen. Alla cyklister är personer som finns på cykelforum, som bloggar före och efter loppet och har en tung inverkan på en väldigt köpstark grupp. Den riktigt stora konsumenten är just motionären, och det har blivit viktigt för företagen att prata deras språk, säger Natasja Jovic. Men att klungorna är så pass stora kan också sätta vissa käppar i hjulet för sponsorerna, då utrustning eller tillbehör för 60–70 perso- ner kräver sin spargris.

Men de grupper som lyckas skaffa sponsorer får också nosa på hur det kan kännas att vara proffs, om än så bara för en dag.

Varför just Vätternrundan?
Vårt avlånga land är fyllt med motionslopp av varierande längd, så varför har just Vätternrundan drabbats av SUB-hype?
– Vättern är alltid Vättern. Alla vet vad Vätternrundan är och kan relatera till det. Längden gör det till en riktig utmaning och man vill hela tiden testa att köra fortare. Vägarna är bra och att det är så pass platt är en stor fördel när man vill köra i stora snabbgrupper, säger Leo Ranta.

Frågan är hur fort det verkligen går att avverka varvet. Med ännu fler elitcyklister på banan och optimala väderförhållanden kan det kanske vara möjligt att pressa tiderna ytterligare. Det enda vi med säkerhet vet är att det är ännu fler som kommer att försöka komma under sju timmar i år.

Snabbaste tiden i Vätternrundan
Den officiella snabbaste tiden runt Vättern är från 1977, men rekordet sattes under premis- ser som troligen inte skulle accepteras på Vätternrundan idag.

Det var en av dåtidens absolut största cy- kelstjärnor, italienaren Francesco Moser, som med sina hjälpryttare Renato Marcetto och Claudio Bertolotto gick ut med målet att slå Gösta Fåglums rekord på 6.42 (satt under tävling runt Vättern 1975). Efter bland annat en hel del pace bakom bil körde Moser med sina kamrater runt på 6.23 (!) timmar.*

Norska SK Rye cyklade 2005 runt sjön på 6.41:45, men då med servicebil och dagen innan det riktiga motionsloppet. Men utan lang- ning eller pace och under själva motionsarrangemanget är det Masgruppens 7.06 som än så länge utgör riktmärket. Drömgränsen sub-7 hägrar alltså fortfarande.

*Källa: www.vatternrundan.se

Mer information om Sub-grupperna

> http://happymtb.org/forum/read.php/1/1469867/page=1

> http://happymtb.org/forum/read.php/1/1470282/page=1

> http://www.sub7.nu/

> http://www.cykelklubben.se/cykelklubben/blog/blog_read.asp?UserID=6004&BlogItem=28315

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugo med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!