Vem tävlar du för? | Bicycling.se
Cykelkultur

Vem tävlar du för?

14 jul 2018

Ledarkrönika: För vissa sås fröet till cyklingen i en startfålla på ett långlopp eller en Vätternrunda. Sporrade av en utmaning eller vän – eller kanske en ovän – blir loppet en invigningsrit till cyklingen. Vid målgång kan det vara ljuvligt, bitterljuvt eller bara bittert.

Jag har nog upplevt hela trikoloren, och då är jag inte ens rätt person att vaja med flaggan, för jag har bara gjort en handfull tävlingar och det högst sporadiskt. Och jag började inte där, i startfållan, utan det har för mig alltid handlat om något helt annat, om njutningen av att cykla, om en passion och en frihet, ett liv i sadeln.  

Visst infinner sig ibland längtan om att kanske få knipa en pallplats, och tävling kan vara så galet kul. De öppnar upp nya världar, man får nöta stigar och passera bergspass vars existens man tidigare inte kände till. Cykla bredvid och med personer man aldrig hade träffat annars, få vara draghjälp åt främlingar och bli dragen av desamma. Endast på tävling pressar man sig lite extra hårt och det kan vara en spännande zon att utforska, men det är sen gammalt. Men det kan också gå överstyr. Hetsen kan göra en till ett hinder för sig själv, sina medtävlande eller sina medmänniskor rent generellt. Om det så är på Stravasegmentet på Nockebybron som på Cykelvasans stigar i skogen.

Men samtidigt är lite hets kanske inte helt fel? För om man nu inte bara ska tävla mot sig själv bör måste man ju ställa upp på tävlingens inneboende premisser, att man där och då faktiskt inte har stigen eller vägen för sig själv utan under några timmar delar den med flera tusen andra.

Tävling kan bryta ner dig och bygga upp dig. Tävling kan få dig att krympa och få dig att växa. Kanske blir du starkare, kanske blir du svagare. Det gäller att hitta balansen. Och när tävlingsdammet lagt sig finns ju stigarna och vägarna kvar, redo att utforskas i lugn och ro. Och det är där jag kommer hitta min balans i sommar – hoppas du gör det med!

Mest intressant just nu.
Flera av Sveriges toppcyklister har på senare tid berättat att de helt lagt av med strikta träningsupplägg och kanske till och med gjort slut med sina tränare. I stället hittar de framgång och pallplatser genom att köra mer på känsla och välja det som är roligt, och välja bort det schemalagda och monotona. Nu känner dessa kanske sina kroppar bättre än gemene man, men att nyckeln till framgång även kan ligga i det lite mer njutningsfulla är en fin insikt i en tid där mycket handlar om prestation, press och höga krav.   

Mest språkpolisigt nu
Pistol sköt man på gatan? Nej, jag tror inte det va? Kära journalistkollegor och polis, kan vi inte bara en gång för alla komma överens om en sak? Tillsvidare är det ju så att bilar framförs av bilister och cyklar av cyklister, eller hur? Således heter det att BILIST körde på cyklist, inte BIL. Kan inte 2018 få vara året då även bilister ses som vuxna människor med ett visst ansvar? Deal?  

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugosex med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!