Johanna Johansson - Adventshare | Bicycling.se

Johanna Johansson


Johanna är ett stort fan av cykeläventyr. Förra sommaren cyklade hon från nordvästra Georgien till Teheran och sommaren dessförinnan genom Östeuropa. Självklart nalkas nytt cykeläventyr denna sommar! Denna gång i mer näraliggande trakter, nämligen i vårt natursköna grannland. Med start i augusti ska hon cykla från norr till söder längs den norska kusten och hon ser fram emot att dela med sig av magiska naturupplevelser, berikande möten och utmaningar längs vägen.

300 mil längs Norska kusten - cykeläventyr avklarat!

14 sep 2018

Så har jag kommit i mål med mitt cykeläventyr längs den norska kusten! Efter drygt 300 mil och efter att ha klättrat mer än 21.000 höjdmeter trampade jag förra veckan in mot Lindesnes Fyr, tillika Norges södra spets. Väl där kom ett gäng norrmän fram och frågade varifrån jag hade cyklat. Jag sa att jag kom från Nordkap, något som möttes av utrop, hyllningar och varma handslag. Det var härligt med lite uppmärksamhet och wow-faktor i min ensamhet. Och jo, ganska häftigt ändå, äntligen var jag i mål efter att ha cyklat hela vägen från den mest norra till den mest södra punkten. En titt i backspegeln och det kändes som att jag hade befunnit mig en lång tid längs de norska vägarna, många minnen och erfarenheter att se tillbaka på. Denna sista cykeldag blev en dag fylld av regn och gråmulen himmel, men oavsett väder var det fantastiskt att blicka ut mot fyren och ut över havet. Äntligen var jag i mål, jag hade gjort det!

 

Nu efter mitt äventyr har jag fått flera frågor kring mitt upplägg och detaljer, så som mathållning, packning, utrustning, dagsetapper och hur jag klarade nätterna i det blöta vädret. I detta inlägg ska jag därför ge mig på att skriva lite kring just detta. Först dock en kort status vad gäller hur min kropp mår efter 300 mil på cykelsadeln. Jag ska då inte sticka under stolen med att min kropp känns matt. Sen jag kom hem har jag varit ut och sprungit en sväng och kört lite yoga, men det har varit med trötta ben och med en utpumpad kropp. Ska satsa att fylla på mina depåer, förlorat en hel del energi under den dryga månaden på cykeln. Under cyklingen hade jag från början till slut en del problem med öm och inflammerad hälsena, men mycket bättre nu, den behövde nog bara en längre tids vila från att trampa en tungt lastad cykel framåt. Summa summarum, det blir inga längre cykeldistanser den närmsta tiden och jag ska äta mycket mat. Med det sagt kommer det väl till pass att jag i morgon (lördag) åker till Portugal för att guida två vandringsveckor, ingen cykling och en massa god mat.

För att gå lite mer till upplägget och detaljerna, börjar med lite siffror. 

  • Total sträcka: 3003 kilometer. Startade från Nordkap (Knivkjellodden) och avslutatde vid Lindesnes Fyr
  • Antal klättrade höjdmeter: 21.576
  • Antal dagar för äventyret: 37 varav 4 dagar som jag vilade från cykeln. Dessa fyra dagar stannade jag en extra natt i ett hem längs vägen och passade på att utforska naturen till fots, hålla mig borta från cykeltrampanande samt hänga med de personer jag bodde hos
  • Antal färjor och bussar: 22 färjor och 4 busstransporter genom förbjudna tunnlar (och om någon undrar, jag slog av all form av distansmätning på färja liksom buss :) )
  • Antal tunnlar: En massa, den värsta av dem alla var en 7 km undervattenstunnel som gick ner mer än 200 meter under havsytan
  • Antal regnfria dagar: 6 av 37
  • Antal vurpor: 1 som skedde i stillastående läge där jag tappade balansen i riktning mot fot som var iklickad i pedalen

 

Färdväg och distans

Jag har gett mig på ett försök att rita ut min färdväg på karta, se nedan bild. Inte exakt hur jag har cyklat men ger en ganska bra bild. Ser man till mina cykeldagar så har jag cyklat i genomsnitt cirka 10 mil per dag.

 

 

Packning

När det kommer till packning och vikt så borde jag helt klart ha haft lite mindre saker med mig. Jag var ganska tungt lastad, min packning vägde cirka 35 kilo, sen min cykel och min egen vikt på det. När jag föreläst om tidigare cykeläventyr har jag mässat om betydelsen att inte ta med onödiga saker och att se med kritiska ögon på sin packning. Att lägga fram all packning, se över vad som kan tas bort, ta bort dessa saker och sedan göra om denna övning några gånger. Men som vi alla vet, det är lätt att ge tips, men inte alltid lika lätt att leva efter dem :). Samtidigt skulle jag vara borta över en månad i ett oförutsägbart klimat och då behövs en hel del saker för att ge ett så enkelt, säkert och flexibelt äventyr som möjligt. Dock skulle jag kanske inte ha tagit med mig både tält och hängmatta och både gaskök och eldkök, speciellt inte med facit i hand då både eldkök och hängmatta bara användes vid ett tillfälle vardera. Men samtidigt, hade jag haft fler ljumma och soliga kvällar hade jag med säkerhet lagat mer mat på mitt eldkök och sovit fler nätter i min hängmatta. 

Vad gällde mat ville jag ha med ett litet förråd för att inte vara avhängig att behöva passera matbutiker. I utgångspunkt hade jag med cirka åtta portioner frystorkat, nötter och energibars, müsliblaning och torrmjölk för frukost, buljong, couscous, grönsaker, knäckebröd, mjukost, kaffe, te och kakor. Lunchmålet blev ofta bröd, ost och något grönt och middagen blev ofta frystorkat eller något annat som inte direkt behövde tillagas för att ätas, detta då de flesta middagar tillreddes i mitt tält. Jag fyllde ofta på hett vatten i min termos från någon bensinmack under eftermiddagen så att jag lätt kunde värma mat när jag väl var i tältet. Som tidigare nämnts, hade det inte varit för det dåliga vädret hade jag lagat mer mat ute i grönskan, men kall efter en blöt cykeldag så låg prio på maximal enkelhet.

 

Inför natten

Tält hade jag med ett tvåmans tunneltält som alltsom oftast var fuktigt och inte sällan sjöblött. Med tanke på alla regniga och kalla kvällar så gick jag oftast direkt från färdig cykeldag till att sätta upp tältet, torka ur det och sen in och fixa mat och göra mig redo för natten. Jag hade också med ett fiskespö, men detta förblev oanvänt. Jag hade sett framför mig hur jag skulle avsluta dagarna i fyratiden, sätta upp mitt tält nära något vatten och sedan fånga fisk och koka mat ute i det fria. Denna bild infriades dock inte, istället cyklade jag ofta fram till 19-21 och tältplatsen blev ofta någon form av "okej" plats. Många kvällar var det svårt att hitta tältplats då underlaget ofta var för vått eller för stenigt eller så var omgivningarna för bergiga eller för öppna och i det för utsatta för vind och näraliggande trafik. Men den som letar, den finner :). Under natten hade jag hela tiden ett och samma set kläder på mig och detta användes enbart under natten för att hålla det torrt. Efter avklarad cykeldag krängdes de blöta kläderna av, kroppen tvättades med våtservetter och de torra kläderna sattes på. Jag torkade också ur tältet i bästa mån inför varje natt för att inte blöta ner liggunderlag och sovsäck och ibland användes min skaljacka som överdrag för nedre delen av sovsäcken så att den inte skulle bli blöt när den låg mot det fuktiga innertältet. De nätter jag bodde inomhus passade jag på att tvätta mina kläder samt torka ur sovsäck, liggunderlag och andra blöta ting.

 

Cykeldagarna

Dagarna har ju så klart skiljt sig åt från varandra, men här följer exempel på hur en dag kunde se ut. Jag vaknar runt klockan 6, 7 och hör smattrande regn mot tältduken. Jag tar fram telefonen och kollar in yr.no för att senanste prognosen, kommer regnet att hålla i sig hela dagen? Ser att det ska vara uppehåll runt klockan 8/9 och inväntar den tiden innan jag packar ihop mig, det är ju grymt att kunna torka av tältet något, att packa ihop ett blött tält istället för ett dyngsurt. Bra både inför kommande natts uppsättning samt att det inte blir lika tungt. Jag äter någon form av frukost, kollar in dagens färdväg, tittar om det är några tunnlar jag måste ta hänsyn till och om det är någon färja jag ska hinna med. Sen packar jag ihop mina saker och drar på gårdagens fuktiga cykelkläder. Hör att det är uppehåll, skyndar att komma ut och få ner tältet. Får fast all packning på cykeln och börjar trampa vidare längs kusten, i lurarna har jag någon ljudbok eller någon podcast. Jag cyklar 3-5 mil och kämpar på i uppförsbackar samtidigt som jag tänker kring vad jag ska äta när jag pausar. Och var kommer matpausen att bli? Kommer det att bli på en mack längs vägen, vid en campingplats, under taket i en busskur eller på ett kafé längs vägen? Det kommer att utvisa sig, beror på vad jag passerar. Pausar inomhus och passar på att värma upp mig, ladda telefon och interneta. Blir sittande ett bra tag innan jag cyklar vidare. Runt klockan 19 har jag fått nog, jag är trött och har cyklat närmare 10 mil, nu är det dags att hitta en tältplats. Cyklar sakta och spanar och stannar till på flera platser, men inte direkt passande mark för tält. Mindset går från bra tältpltas till okej tältplats. Grön åkermark, tar av på den och sätter upp mitt tält i dyblött gräs där jag inte syns från vägen. Sen följer den kvällsprocess som jag redan har varit inne på :). Detta var ett exempel på en regnig dag och med en natt i tält, men jag har också haft regnfria dagar med sol och nätter då jag har bott under tak i folks hem. Dessa har sett annorlunda ut. Det är en behaglig känsla att inte oroa sig för att bli blöt och kall och det har varit fantastiskt att få komma in i människors hem och att få värme, mat och umgänge. Och varenda natt i ett hem i Norge har också inneburit en god och rejäl frukost samt ett matpaket att ta med!

 

 

Cykel och utrustning

Generellt har den utrustning jag haft med mig fungerat utan större problem. För tredje sommaren i rad har jag avklarat ett cykeläventyr utan en enda punktering (peppar, peppar...). Jag har smörjt kedjan vid några tillfällen, justerat växlar och också fått lite cykelomsorg från cykelkunniga personer längs vägen, tackar för det då jag inte är något proffs på den biten. Mycket tacksam att min cykel har fungerat så bra och tackar också Cykloteket för deras support inför mitt äventyr.

 

Mina hållare för mina cykelväskor börjar känna av all tyngd de har fått bära de senaste somrarna och börjar bli lite trötta, krävdes rejäl kraft och extra stadgande av stark fisktråd ett par dagar in i äventyret för att säkra att hållaren fram inte skulle åka ner och ta emot bromsskivan, men sen fungerade det fint hela vägen i mål.

 

Tältet har varit med mig flera år och har fungerat finemang. Det har varit några nätter då jag trott att det nästan skulle braka ihop av kombinationen av rejäla skurar och stark vind, men det har stått pall. Dock är det mitt tält som har stått för det största utrustningshaveriet detta äventyr, detta då en av mina tältstänger bröts sönder. Det var sent en regning kväll och jag hade äntligen hittat en plats för mitt tält efter en lång och blöt dag. Jag lastade av alla väskor från cykeln och drog ut den våta tältduken. Satte i tältstången och spände upp och då kom braket. Stod några minuter och frustade, sen fram med kameran för att ta bildbevis och sen därefter spred sig ett mycket vackert ljus på himmelen, något vackert mitt i eländet. Jag såg över mina alternativ, klockan var runt 20.30 och inte nära någon större by så ingen idé att cykla vidare. Kvarstående alternativ var att laga stången eller att knacka på något näraliggande hus och fråga om de kunde ge mig tak över huvudet. Började med det tidigare, tänkte att silvertejp ju brukar kunna lösa det mesta, men att stadga upp en tältstång med silvertejp var så klart dömt att misslyckas :). Gick till närmsta hus och knackade på, ingen som öppnade, men en öppen bod som jag kollade in i, tänkte om jag skulle se någon form av järnrör för att stadga upp brutna stången, men ingen lycka. Ut i regnet igen och upp över sankig åker till ett hus där jag möttes av en kvinna. Hon kunde inte hjälpa mig att laga stången, men en nybäddad säng och dusch kunde hon förse mig med. Och morgonen efter lämnade jag det vackert belägna huset med magen full av scrambled eggs och bacon och ett rejält matpaket. 

 

Vad gäller telefonen och laddning passade jag på att göra det så snart jag stannade någonstans och på alla färjor, jag hade också med en rejälare power bank och en solcellsladdare (men med tanke på att jag inte direkt hade så mycket sol så kom den fram först näst sista dagen).

 

Ja, det var lite om mitt upplägg och mina dagar. Frågor välkomnas så klart, bara att skriva till mig på @adventshare.

Kan också bli ett till inlägg med lite fokus kring den mentala inställningen, får se :)
 

Fredag så passar på att önska fin fredag och helg, hoppas ni har något härligt framför er!

 

Norge och alla berg - ramsan "upp, ner, upp, ner" går på repeat  

3 sep 2018

I mina inlägg, på bloggen liksom i andra sociala kanaler, har jag skrivit en hel del om det dåliga vädret. Kanske inte så konstigt då jag mina första 28 dagar enbart hade tre dagar fria från regn. Att möta regn dag efter dag, att se väderprognoser med stora mängder nederbörd de kommande dagarna, att sätta upp genomvått tält och att på kvällen ta av dyngsura kläder med vetskapen att de nästa morgon ska krängas på igen, jo, nog har det varit tufft allt. Inte att sticka under stolen med att jag gärna hade haft mer sol. Samtidigt är det just min maktlöshet och min oförmåga att styra väder och naturens krafter som gör att jag vill ut i naturen.  

 

Naturens orubblighet i att leva sitt eget liv innebär en maktlöshet, men på många sätt en tillfredställande sådan. Jag kan inte bestämma väderförhållandena eller lutningen på de vägar jag följer. Jag får helt enkelt ta det som det kommer och acceptera läget. Det behöver inte vara lätt eller friktionsfritt, tvärtemot, det kan vara jäkligt slitsamt och nedslående, men ändå, oförmågan att styra och att ha kontroll ger ett visst lugn. Jag kan släppa på kontrollen och mina tankar pendlar mellan det basala i att ge mig kraft till att trampa framåt och att bli hänförd av det vackra och storslagna. Det blir fokus på väldigt gripbara saker, så som att cykla ytterligare ett antal kilometer eller ta sig uppför nästa backe. Det finns liksom inte några alternativ.     

 

Och vad gäller att bli hänförd av det vackra, naturen är verkligen himla stor i Norge, omöjligt att inte bli hänförd, speciellt av bergen. Jag har cyklat otaliga mil längs slingriga vägar och djupa dalar med konstant närvaro av just berg. Jag har blickat över glaciärer, sett hundratals vattenfall, tagit på trailskorna och gett mig ut på turer i bergen, kämpat mig upp längs branta och långa uppförsbackar och sett många olika färgskiftningar, formationer och typer av vegetation. Och wow vilka vyer!  

 

När det handlar om berg råder det då ingen brist i Norge. De har varit med mig från starten i Nordkap och jag har hunnit lägga en hel del höjdmeter bakom mig. Inte sällan har ramsan "upp, ner, upp, ner" snurrat i mitt huvud. Och de senaste dagarna har jag lärt mig att inte lyssna till bilister som säger att jag har relativt flacka vägar att vänta de kommande milen. Det som upplevs flackt när man kör fort i ett motordrivet fordon behöver då rakt inte återspegla hur det förhåller sig i verkligheten. Mina senaste dagar har varit av just "upp och ner" karaktär och jag har pendlat konstant mellan lägsta och högre växel för att ta mig upp för alla uppförslutningar och för att få fart nedför. Otaliga är de backar då jag stått upp och trampat för att orka ta mig och packning uppför branterna. Slitsamt? Jo tack! Om jag vill höra att jag har flacka vägar framför mig? Nej tack 😃. 

 

Och bergen i Norge medför också en hel drös tunnlar, vissa som jag som cyklist får passera, men också många som är förbjudna. En av de första tunnlarna jag passerade var en undervattenstunnel som var över 7 km lång och gick mer än 200 meter under havsytan. De första 3,5 km gick nedför och trots den höga farten jag kom upp i var min inre känsla inte på topp. Ju längre ner jag kom, ju mer närmade jag mig 3,5 km uppförsbacke inne i en tunnel långt under vattenytan. Dock, oftast innebär tunnlar att man kan undvika backar då de går rätt genom bergen. I dessa lägen är det vissa gånger med en hög grad av missmod som jag ser symbolen "cykel- och gångtrafik förbjuden". Mitt alternativ i dessa lägen är ofta den väg som användes innan tunneln byggdes och denna har inte sällan inneburit en rejäl omväg samt att den slingrat sig upp i bergen för att slutligen nå ett pass. Nu på senare dagar har jag också mött flera undervattenstunnlar förbjudna för cyklister och i dessa lägen har jag varit tvungen att lasta på mig själv, cykel och packning på en buss för att komma igenom.  

 

Vad gäller tunnlar finns det extremt många i Norge. Det gäller att ha koll på färdväg och kolla kartan innan man startar cyklingen för dagen, man vill ju inte gärna cykla flera mil för att sedan mötas av att behöva ta sig tillbaka till en alternativ väg. Mycket glad över tipset om följande länk (se nedan screen shot) innan jag påbörjade mitt äventyr: https://www.cycletourer.co.uk/maps/tunnelmap.shtml

Det var det om bergen i Norge, inte så lång sträcka kvar för mig nu, med spänning jag väntar vad som komma skall. Och för att återgå lite snabbt till vädret, igår visade prognosen knappt något regn de kommande fyra dagarna, men idag ser jag 14 mm i övermorgon och 8 mm dagen därefter. Ja, spänningen över vad den okontrollerbara naturen ska erbjuda är närmast olidlig 😁

Ytterligare 100 mil i regn, blåst och bitvis sol och blå himmel! :)

25 aug 2018

Sist jag skrev hade jag lagt 100 mil bakom mig och nu har jag tagit mig ytterligare 100 mil, med andra ord har jag avverkat cirka 2/3 av min totala distans. Jag har fortsatt söderöver längs den norska kusten, från Nordkap mot Tromsø visare längs Lofoten, sedan färja till Bodø och nedöver längs vackra Kystriksvägen. I detta nu befinner jag mig i Kristiansund för att starta cykla längs Atlanterhavsveien (se blå prick nedan).

Naturen är minst sagt storslagen med alla berg, dramatiska klippformationer, fjordar och så havet. 

Som jag nämnde ovan, jag har nu passerat halvvägs med råge och det känns faktiskt lite stärkande. Det har varit och är mer kämpigt och slitigt än vad jag hade räknat med. Nog var jag införstådd på att det skulle kunna vara en hel del dåligt väder längs den norska Atlantkusten, men hade inte tänkt att det skulle vara så här illa. Inte att det skulle regna i stort sett varje dag och att det överlag skulle vara så låga temperaturer. Under mina hittills 23 dagar tror jag att det bara är två av dem som jag har klarat mig helt från regn och bara dessa två som skalbyxorna inte har åkt på. Insåg igår att byxorna börjar bli rejält slitna i baken :), hoppas att jag klarar mig utan hål. Också, innan äventyret fick jag ett par riktigt fina cykeltoppar från Craft Sportswear, men de ligger fortsatt oanvända i mina cykelväskor, kortärmat har ännu inte varit aktuellt vid något enda tillfälle.  

Sen är det ju vinden också, och då talar jag så klart om motvind :). Innan jag startade äventyret frågade jag efter tips på Facebook och ett av tipsen var att ändra riktning för mitt äventyr, att istället starta i söder, detta för att öka sannolikheten för önskvärd vindriktning. Ja, om jag inte redan hade befunnit mig i Nordnorge och om det inte bara varit några dagar innan min start, då hade det kanske kunnat vara något att justera. Hur som helst, jag har haft mind dagar med vind, de värsta dagarna har enligt väderprognosen bjudits på 14 sekundmeter. Att ha denna styrka emot sig är fruktansvärt kämpigt och nedslående, Sen när regn och uppförsbackar adderas till det så blir det inte direkt mindre slitsamt. Vinden är nog också det som varit min största riskfaktor hittills, när kastvindarna kommer som starkast kan det vara svårt att hålla sig kvar på cykeln. Och inte blir det lättare när stora fordon kör förbi i hög fart och för med sig ett sug av vind. Ibland går det att förutse och man kan stanna vid sidan av vägen och parera, men ibland kommer också kasten utan förvarning. 

Men så klart har jag också haft sol och finare väder än beskrivet ovan. Och regn behöver inte betyda heldags regn. Bara att jag skulle behöva lite mer av det, sol och värme hjälper verkligen till att ge extra dos energi och ökar känslan av flow. Följer konstant yr.no, men rapporten visar sällan det jag vill se, men fortsatt förhoppning vad gäller kommande cirka 10 dagar. En annan faktor, förutom solen, som ger sann energi är alla fantastiska människor som har öppnat upp sina hem för mig. Med hjälp av vänner och bekanta har jag med jämna mellanrum kommit i kontakt med människor som har erbjudit en säng med nybäddade lakan, en varm dusch, god mat och trevligt sällskap. Efter ett antal kalla nätter och blöta dagar har det ofta varit vetskapen om att jag nästkommande dag ska få komma in i ett hem som har gett den där extra kraften!  

Jag hoppas att detta inte blev ett inlägg med alltför mycket fokus på slit, men ändå svårt att inte ta med då det faktiskt är en hel del av det :). Nu ska jag dricka upp min varma kopp kaffe och vänta ut regnet (hoppas att det ger med sig lite), sedan sätta av längs Atlanterhavsveien, en nationell turistväg mellan Kristiansund och Molde. Delar av vägen är byggd på små öar med hjälp av åtta broar och flera vägbanka och vägen utnämndes 2005 till "århundradets norska konstruktion" och 2006 låg vägen högst upp på The Guardians lista över de fem bästa turistvägarna. 

Fortsatt fin helg till er alla! 

Redan lagt cirka 100 mil bakom mig!

11 aug 2018

Dagarna går fort, redan inne på dag 11 (cykeldag 10) av mitt äventyr. Sitter precis och försöker skriva ner lite anteckningar från de olika dagarna och redan mycket svårt att hålla i sär, så många intryck och upplevelser hela tiden. Detta samtidigt som mycket av min tid går åt till att bara tänka kring att kämpa på ytterligare en mil eller en timme till. Och sedan när det målet är uppnått, då sätts det på repeat :). Hur som, här kommer en mixad kompott av min första 1,5 vecka av äventyret.

Första målet med mitt äventyr var att nå min startpunkt Knivskjellodden, det norska fastlandets mest norra punkt. Ingen väg som går dit, bara vandringsled, så för att komma dit blev äventyrets första etapp 17 km terränglöpning istället för cykling. Det var en fantastiskt vacker kväll med helt otroligt vackert ljus av solen. Tänk om detta väder hade velat fortsätta vara med mig. 

Äventyrar man ute i det fria är det ju svårt att komma ifrån betydelsen av vädret. Och solen är bra fantastisk, den värmer och gör ofta landskapet extra bildskönt. Därför synd att jag fått se lite för lite av den. Vädertemat för mina dagar har mer hållt sig till regn, blåst och lågt hängande moln. Fick en mycket vacker och solig dag för ett par dagar sedan dock, ska inte sticka under stolen med det, men mot kvällen var de välbekanta dropparna tillbaka och under natten fullkomligt vräkte det ner och åskan ljöd kraftfullt. Och visst blir det extra slitsamt med så mycket regn om man ser till att jag bor i tält, att allt konstant håller sig lite blött och inte vill torka. 

På tal om tält, det har varit tydligt att det behövdes ett par nätter för att komma in i rutinerna. Första nätterna var allt lite extra omständigt, att få upp tältet, få saker och ting på sin plats, hitta rätt i de olika cykelväskorna och få till middag för den hungriga magen. Men nu har rutinerna satt sig och det går mer som på räls. Dock, allt regn och att jag konstant är blöt eller fuktig när jag ska in i tältet gör det inte lättare. Många delar som skulle vara bra mycket lättare att göra utanför tältet, men som jag har behövt göra i mitt begränsade tvåmanstältsutrymme.

Ger mig in på att dela med mig hur rutinen för de flesta av mina kvällar har sett ut. 
1. När jag känner att jag har cyklat nog för dagen så börjar jakten efter en bra (eller har snarare slutat med okej) tältplats, inte alltid så lätt. Många bergspassager utan jämnt och bra underlag för tält (och för blött och kallt för att ens tänka på min hängmatta). Allt regn gör också att det är så blött överallt, det som ser ut som jämn och fin mark har ofta visat sig vara rejäla sumpträsk. Flera kvällar har slutat med ca 1 timmes extra cykling än tänkt för att finna en plats. 
2. Sätta upp tältet, torka ur det och få in alla väskor och saker i ytter- respektive innertält (torka av allt som ska in innertältet). 
3. Kränga av blöta kläder och ge mig själv en tvätt med våtservetter. 
4. På med torrt underställ och torra strumpor på den kalla kroppen och de skrynkliga fötterna. 
5. Preppa för kvällens middag, kanske står frystorkat på menyn. Eller kanske tomat- och linsröra som tillagas på gasköket i yttertältet. 
6. I med luft i liggunderlag och fram med sovsäck. 
7. Göra det bästa för att sprida ut de blöta kläderna på den golvyta som finns kvar och forsöka hänga upp med förhoppning att de ska torka något. 
8. Ner i sovsäcken och äta den varma maten, mums. 
9. Lyssna på ljudbok/podcast och sen somna in zzzzz. 
Detta var kvällens rutiner, sen har vi ju morgonen också, men de kan vi ta nästa gång :).

Rutinerna bröts dock totalt en natt då jag var bjuden till äventyraren Johanna Davidssons (@solosister) hem utanför Tromsö. Sablans så härligt det var att komma in efter en dag med mestadels regn. Fick en varm dusch och en total känsla av att känna mig ren och torr infann sig. Sen väntade supergod middag med vin och färska vårrullar och härligt häng med Johanna och hennes två systrar. Det var ett grymt härligt stopp, både att komma inomhus och att få härligt socialt häng, kontraster förnöjer. Och nu ikväll händer det igen, jag har blivit hembjuden till ett par i Bodø och njuter av att se ihållande regn och stormväder utanför fönstren. 

Har en hel del mer jag skulle kunna dela med mig av, inser att jag ännu inte har skrivit om alla uppförsbackar och tunnlar, men det får bli i kommande inlägg. Men lite kort hur kroppen min mår. Vet från tidigare äventyr att det kan vara lite tungt att komma igång och även att man få rejält ont i vissa delar, men att det ofta ger med sig med lite tid. Detta gäller också för detta äventyr, men jag tror att jag tagit mig över värsta tröskeln nu. Första två dagarna gick funderingarna hur jag skulle orka så många till, men nu mer i någon form av flow, även om många dagar fortsatt är väldigt kämpiga. Jag har också haft sablans ont i en hälsena (känner igen smärtan från tidigare cykling), men tror att den börjar ge med sig nu. Tror likaså att skaviga beröringspunkter mot cykelsadeln börjar vänja sig och ge med sig! :)

Nu dags att sippa på lite rödvin! På återhörande! 

Dags för Norgekapitel 2 - cykeläventyr!

31 jul 2018

Det har nu gått en månad sedan jag anlände vackra Manndalen i Nordnorge och wow så vackert det är här, under denna månad har lusten att uppleva mer av Norge bara växt. Sådan tur att jag har ett cykelävenyr längs norska kusten framför mig :). Jag ser fram emot de vackra naturupplevelserna, men också den fysiska och mentala utmaningen. För en utmaning kommer det att bli. Jag tänker bland annat på alla fjordar som ger distanser bra mycket längre än fågelvägen, nätet av tunnlar varav flera är förbjudna för cyklister, sannolikheten för hårt väder i form av bland annat regn och vind och sist men inte minst alla uppförsbackar. Ja, att det kommer att bli ett sant äventyr och att det kommer att bli kämpigt råder det ingen tvekan om.

Juli har gått fort och i morgon är dagen kommen för att lämna mitt hem i Manndalen, men cykelsadeln kommer dock att få vänta aningen lite till. Först väntar lift med min vandringsvän Johan upp till trakterna kring Nordkap, sen en 18 km lång vandring (tur och retur) för att komma till Knivskjelodden som är norska fastlandets mest norra punkt . Jag vill egentligen påbörja själva cyklingen så snart som möjligt, men har man sagt att man ska ta sig från den mest norra punkten så har man... :)

 

Ser man till min sista tid i Manndalen har jag de snaste dagarna haft mina föräldrar och min bror på besök. Det har varit härligt med besök och att få fylla på depåerna med familjehäng och god mat. Liksom mig har de imponerats av den vackra naturen, men de har kanske inte riktigt haft samma ork och lust att vandra upp på toppar som mig :). Och med tanke på den temperatur som varit i merparten av Sverige den senaste tiden hade de sett fram emot norra trakter och lite mer svalka, dock blev det inte riktigt så, istället tog de med solen och temperaturer på närmare 30 grader hit till Manndalen.

 

Sol och värme ska man dock inte klaga på och vi har haft riktigt fina dagar med strövande i närområdet och vandringar i gröna och frodiga dalar. Vi har också tagit en tur med båt ut i Lyngenfjorden och ut till den fantastiskt vackra ön Åröya. Vi badade i det svalkande vattnet och sen passade jag också på att testa min sprillans nya hängmatta från Amok Equipment. Denna ska med som komplement till mitt tält på mitt äventyr. Och det blev ett rejält familjetest, både mamma och pappa hoppade i liksom min 1.94 m långa bror. Alla diggade komforten och jag passar på att sända ett stort tack till Amok Equipment för deras support av denna!

 

Mot sena eftermiddagen var det dags att ta båten tillbaka, men innan landgång testade vi fiskelyckan och den var verkligen på vår sida. På första draget fick pappa upp en fisk, sen en till och vid tredje draget var det två fiskar med. Ingen ro mellan nappen och kanske också det som gjorde att han lyckades dra kroken genom tummen när han skulle få loss fisk nummer fyra :). Med krok i pappas hand tog jag över fiskespöet och visst fanns det fortsatt fiskar i havet, jag fick upp två fiskar på mitt första och enda drag (bland annat dagens största) och med det var fiskestunden över, nu hade vi mer än nog för kvällens middag och för ytterligare en kväll därtill. Nu hoppas jag på fortsatt lycka när jag sätter av längs kusten på min cykel!

De senaste dagarnas familjehäng har också varvats med sista förberedelser inför äventyret. Packningen börjar bli klar, men ännu inte helt. Det är det där med att få ihop allt, att få med nödvändiga ting, men samtidigt inte ta med för mycket, vill ju inte vara onödigt tung och platsutrymmet börjar ta slut. Men vissa saker vill jag ändå inte välja bort, så som att ha med en del extra matproviant, både eld- och gaskök samt både tält och hängmatta. Men vad tusan, det är det värt. Och gällande ytterligare förberedelser, igår fick jag hjälp av pappa att fixa cykeln efter att jag lyckats sätta fast delar för dåligt efter flyget och i samband med det kvaddade både kedja och bakväxel. Stort tack till min sponsor Cykloteket som gav min cykel kärlek inför äventyret samt för att ni nu räddade mig i nöden och fixade leverans av de reservdelar som behövdes. 

 

Ja, som jag redan har nämnt, nu är det snart dags att lämna Manndalen och det är med viss sorg, har verkligen haft en fin juli månad här uppe. Jag har träffat en massa fina människor, upplevt midnattssolen, tagit del av samefestival med massa olika kultur- och musikinslag, vandrat och sprungit i makalöst vacker natur och en hel massa mer. Norgekapitel 1 är avslutat, nu är det dags för ett nytt kapitel och det där "massa mer" kommer bara att byggas på.

 

I nästa inlägg kommer information om mina första dagar på cykeln!

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!