Norge och alla berg - ramsan "upp, ner, upp, ner" går på repeat   - Johanna Johansson - Adventshare | Bicycling.se

Johanna Johansson


Johanna är ett stort fan av cykeläventyr. Förra sommaren cyklade hon från nordvästra Georgien till Teheran och sommaren dessförinnan genom Östeuropa. Självklart nalkas nytt cykeläventyr denna sommar! Denna gång i mer näraliggande trakter, nämligen i vårt natursköna grannland. Med start i augusti ska hon cykla från norr till söder längs den norska kusten och hon ser fram emot att dela med sig av magiska naturupplevelser, berikande möten och utmaningar längs vägen.

Norge och alla berg - ramsan "upp, ner, upp, ner" går på repeat  

3 sep 2018
av: Johanna Johansson

I mina inlägg, på bloggen liksom i andra sociala kanaler, har jag skrivit en hel del om det dåliga vädret. Kanske inte så konstigt då jag mina första 28 dagar enbart hade tre dagar fria från regn. Att möta regn dag efter dag, att se väderprognoser med stora mängder nederbörd de kommande dagarna, att sätta upp genomvått tält och att på kvällen ta av dyngsura kläder med vetskapen att de nästa morgon ska krängas på igen, jo, nog har det varit tufft allt. Inte att sticka under stolen med att jag gärna hade haft mer sol. Samtidigt är det just min maktlöshet och min oförmåga att styra väder och naturens krafter som gör att jag vill ut i naturen.  

 

Naturens orubblighet i att leva sitt eget liv innebär en maktlöshet, men på många sätt en tillfredställande sådan. Jag kan inte bestämma väderförhållandena eller lutningen på de vägar jag följer. Jag får helt enkelt ta det som det kommer och acceptera läget. Det behöver inte vara lätt eller friktionsfritt, tvärtemot, det kan vara jäkligt slitsamt och nedslående, men ändå, oförmågan att styra och att ha kontroll ger ett visst lugn. Jag kan släppa på kontrollen och mina tankar pendlar mellan det basala i att ge mig kraft till att trampa framåt och att bli hänförd av det vackra och storslagna. Det blir fokus på väldigt gripbara saker, så som att cykla ytterligare ett antal kilometer eller ta sig uppför nästa backe. Det finns liksom inte några alternativ.     

 

Och vad gäller att bli hänförd av det vackra, naturen är verkligen himla stor i Norge, omöjligt att inte bli hänförd, speciellt av bergen. Jag har cyklat otaliga mil längs slingriga vägar och djupa dalar med konstant närvaro av just berg. Jag har blickat över glaciärer, sett hundratals vattenfall, tagit på trailskorna och gett mig ut på turer i bergen, kämpat mig upp längs branta och långa uppförsbackar och sett många olika färgskiftningar, formationer och typer av vegetation. Och wow vilka vyer!  

 

När det handlar om berg råder det då ingen brist i Norge. De har varit med mig från starten i Nordkap och jag har hunnit lägga en hel del höjdmeter bakom mig. Inte sällan har ramsan "upp, ner, upp, ner" snurrat i mitt huvud. Och de senaste dagarna har jag lärt mig att inte lyssna till bilister som säger att jag har relativt flacka vägar att vänta de kommande milen. Det som upplevs flackt när man kör fort i ett motordrivet fordon behöver då rakt inte återspegla hur det förhåller sig i verkligheten. Mina senaste dagar har varit av just "upp och ner" karaktär och jag har pendlat konstant mellan lägsta och högre växel för att ta mig upp för alla uppförslutningar och för att få fart nedför. Otaliga är de backar då jag stått upp och trampat för att orka ta mig och packning uppför branterna. Slitsamt? Jo tack! Om jag vill höra att jag har flacka vägar framför mig? Nej tack 😃. 

 

Och bergen i Norge medför också en hel drös tunnlar, vissa som jag som cyklist får passera, men också många som är förbjudna. En av de första tunnlarna jag passerade var en undervattenstunnel som var över 7 km lång och gick mer än 200 meter under havsytan. De första 3,5 km gick nedför och trots den höga farten jag kom upp i var min inre känsla inte på topp. Ju längre ner jag kom, ju mer närmade jag mig 3,5 km uppförsbacke inne i en tunnel långt under vattenytan. Dock, oftast innebär tunnlar att man kan undvika backar då de går rätt genom bergen. I dessa lägen är det vissa gånger med en hög grad av missmod som jag ser symbolen "cykel- och gångtrafik förbjuden". Mitt alternativ i dessa lägen är ofta den väg som användes innan tunneln byggdes och denna har inte sällan inneburit en rejäl omväg samt att den slingrat sig upp i bergen för att slutligen nå ett pass. Nu på senare dagar har jag också mött flera undervattenstunnlar förbjudna för cyklister och i dessa lägen har jag varit tvungen att lasta på mig själv, cykel och packning på en buss för att komma igenom.  

 

Vad gäller tunnlar finns det extremt många i Norge. Det gäller att ha koll på färdväg och kolla kartan innan man startar cyklingen för dagen, man vill ju inte gärna cykla flera mil för att sedan mötas av att behöva ta sig tillbaka till en alternativ väg. Mycket glad över tipset om följande länk (se nedan screen shot) innan jag påbörjade mitt äventyr: https://www.cycletourer.co.uk/maps/tunnelmap.shtml

Det var det om bergen i Norge, inte så lång sträcka kvar för mig nu, med spänning jag väntar vad som komma skall. Och för att återgå lite snabbt till vädret, igår visade prognosen knappt något regn de kommande fyra dagarna, men idag ser jag 14 mm i övermorgon och 8 mm dagen därefter. Ja, spänningen över vad den okontrollerbara naturen ska erbjuda är närmast olidlig 😁

Kategorier:
Cykelkultur Landsväg 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtiotre med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!