Elitpanik och en sticka i rumpan på Lidingöloppet MTB - MTB-bloggen - Anna | Bicycling.se

Anna Pojen


Vem är den här Anna Pojen? Ingen du känner igen från tävlingsresultaten? Nej, för det är en helt vanlig motionär har du hittat! Jag har cyklat MTB sedan hösten 2014, och blev fast direkt! Älskar att cykla i skogen för att det är läskigt, utmanande och fart, samtidigt som det är så roligt! Jag bor i Örebro och bloggar om allt möjligt kring MTB. Du hittar mig på Strava som Anna Pojen, och på Instagram som @annapojen_mtb!

Elitpanik och en sticka i rumpan på Lidingöloppet MTB

7 maj 2018
av: Anna Pojen

I toppenväder åkte jag liksom så många runt Lidingön i lördags, med ett leende på läpparna! De allra flesta kom hem med 63 kilometer i bagaget. Jag nöjde mig med 23. Uppladdningen innehöll allt från Elit-panik till en sticka i rumpan. Jag bjuder på det. Finns liksom inte annat att göra när man heter Anna Pojen. Allt genomfördes dock med S-T-O-R-T leende och många skratt. Inte bara hos mig.

Elitpaniken bestod i att jag i januari typ råkat anmäla mig i tävlingsklass 63 kilometer. Jag vet. Jag är liksom inte R-I-K-T-IG-T där, vi kan låtsas att jag säger detta med tillägget: J-U-S-T N-U. (översättning N-E-V-E-R). Sen skulle jag flytta mig till motion i en lagom startfålla, men då blev det beslutsångest om 63 eller 23 km eftersom jag var sjuk i två månader. Så jag tänkte, jag väntar lite. När jag väl bestämde mig kunde de inte flytta mig så jag fick två startbevis. Varav ett var med E-L-I-T! (Här infogar jag mina mentala panik och gröna ansikten-emojis!).

Väl på plats hade jag sällskap av Emma och vi hade gott om tid att hämta ut mitt andra startbevis, det rätta. Ett toabesök inplanerades. Inspel: på cykellopp känns det som om ”alla” pratar öppet med kompisar (eller även okända?) om det bajsats eller inte. Man vill liksom ha B-A-J-S-A-T innan ett cykellopp.

I alla fall när jag kom ut (!) och satte mig på träbänken bredvid Emma skojade hon om att jag satt lite V-Ä-L nära. Så jag hasade i sidled Ä-N-N-U närmare. Tips: gör inte det på gamla träbänkar. En riktigt F-E-T sticka åkte genom de för cykling så praktiska tunna, ”elasta-brallorna” och rätt in i sittfläsket! A-J!

Under tiden har några andra tjejer kommit in och köar. Samtidigt har jag handen innanför brallan där bak och känner på stickan och deklarerar för Emma: ”Den är så S-T-O-R också. Bred. Och G-R-O-V!”

Damerna i kön tittar lite så jag känner mig tvungen att förklara: ”Jo jag har fått en S-T-I-C-K-A i rumpan!

Tror inte situationen blir mer normal för det. Emma och jag bryter dock samman av skratt.

Hur gick själva loppet då?

Några minuter före vår starttid kommer vi så fram och hamnar nästan sist i ledet. Men det gör inte så mycket. Ingen trängsel och ingen hets alls. Pang och iväg uppför backen. Det var en väldigt fin bana på 23 kilometersbanan, direkt ut mot Rönneberga och Bosön. Jag får bra fart och passerar lite folk. Men senare får jag göra några stopp för att jag helt enkelt fortfarande har för dålig kondition. Benen är däremot starka så de tar mig uppför alla backar och jag försöker istället cykla på emellan stoppen med i vart fall lite tryck och fart. Även om det på slutet går ganska långsamt utom i utförslöporna.

Jag hejar och peppar på allt och alla lika mycket för att peppa mig själv och jag blåser på bra utför och när det blir lite tekniskt är det ju min grej. Liksom att jag fixar alla uppförsbackar för jag kan det där med att växla och ha rätt fart med mig. Sen kommer de andra om mig igen på platten. Så en del av medåkarna hann jag heja på många gånger! Med kramp i högervaden sista tre kilometrarna så känns det skönt att gå i mål ändå.

En stor skillnad mot den stora klassen var att ingen stressade och hetsade utan när en tjej till exempel dragit över styret i en lite mer teknisk utförslöpa, då stod vi alla snällt still i flera minuter och väntade på att hon fick hjälp upp och ur spåret. Sen åkte alla en i taget nerför utan stress. Visst, man får inga höjdartider av det, men det är en trevlig känsla att folk bryr sig.

Jag hade jätteroligt! Min nya TREK var magiskt bra! Jag fick en bra träningsrunda och arrangemanget och funktionärerna var toppenbra! (Det var kul att se Elit-starten för både herrar och alla sköna, imponerande snabba damer, utan mig då ;)!

En härlig road-trip helt enkelt!

Till helgen väntar ett MTB-Teknikläger här hemma i krokarna, närmare bestämt Nora. Sen ska jag köra ett intensivt CrossFit-upplägg med start den 14 maj och sedan tre pass i veckan i sex veckor! Det ska bli grymt kul!

Anna Pojen på Lidingöloppet 23 km 2018

Det var riktigt roligt! Jobbigt men roligt! Nu ska jag ta tag i mina extra kilon som anslutit under höst och vinter. Men som Emma sa: R-U-N-D är ju också en form! Joråsåatt, vi har lite tough love oss emellan! ;)

Anna Pojen på Lidingöloppet 23 km 2018

Älskar verkligen min fina nya TREK! Den är lätt, jag sitter skönt på den och den rullar snabbt. Nu ska jag bara matcha Prins Blå så ska det nog bli lite fartvind även på Fru Pojen!

Emma Waller Lidingöloppet MTB 2018

Min cykelkompis och peppare Emma som vann startplatsen och körde i min klass fast hon hade velat köra 63 egentligen. Blev en rolig dag med många skratt (som alltid!) tillsammans! Emma var mycket snabbare än jag. Men, jag hade högre maxfart! Moahhhahhha! Man får ta de "segrar mnan kan, eller? ;) Tack för att du hängde med mig! 

Bildcred: Anders Jansson, cykelkanalen.se

Kategorier:
MTB Tävlingar 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiotvå med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!