När arkitektens avsats satte käppar i hjulet - ett äventyr i Örebronatten - MTB-bloggen - Anna | Bicycling.se

Anna Pojen


Vem är den här Anna Pojen? Ingen du känner igen från tävlingsresultaten? Nej, för det är en helt vanlig motionär har du hittat! Jag har cyklat MTB sedan hösten 2014, och blev fast direkt! Älskar att cykla i skogen för att det är läskigt, utmanande och fart, samtidigt som det är så roligt! Jag bor i Örebro och bloggar om allt möjligt kring MTB. Du hittar mig på Strava som Anna Pojen, och på Instagram som @annapojen_mtb!

När arkitektens avsats satte käppar i hjulet - ett äventyr i Örebronatten

8 apr 2018
av: Anna Pojen

Det här har trots rubriken inte så mycket med cykling att göra, utom på slutet, men det är ett äventyr i vardagen som nu i efterhand känns som en sketch från TV. Tänk dig tillbaka till den kalla Skärstorsdagsnatten. Det var så här.

Sonen på fjorton år kommer hem ganska sent från sin konfirmationsresa till England. Han är såklart trött efter trettio timmars bussresa, och glömmer sin kudde uppe på Stortorget här i stan. Det kommer han på ännu mycket senare. Mitt i natten. Mamman (jag) sover sen länge gott eftersom jag varit uppe sen halv fem (till och med kompisen Emma accepterar den tiden som tidigt!).

Vi bor runt hörnet från det stora torget, så maken knallar iväg för att hämta kudden. Som ligger kvar.

Väl hemma utanför porten kommer han på att han inte har tagit med sig några nycklar. Portkoden fungerar inte så sent. Sonen svarar inte i mobilen för han har somnat stenhårt.

Maken börjar försöka klättra in via balkongen, kanske kan det gå? Då upptäcker han en tjej som står stilla och bevakar honom, med telefonen mot örat, på andra sidan gatan. Troligen anmäler hon inbrottsförsök, varpå maken förklarar ”jag bor därinne”. Tjejen ser väldigt skeptisk ut. Klockan är trots allt över ett på natten.

Då börjar maken ringa mig. Jag brukar alltid stänga av ljudet på natten, men har glömt det just den här gången. Trycker sömnigt bort honom tre gånger innan jag argt svarar ”S-L-U-T-A ring!” varpå maken säger jag är utelåst, kan du kasta ut nycklarna?

Sömnigt hämtar jag nycklarna i hallen, släpar mig ut till köket. Öppnar och ser maken hålla upp händerna som en skål, på gatan två våningar ner.

Jag siktar, siktar och slänger nyckeln, som sitter ihop med flera andra på ett band. M-I-S-S-A-R.

Ingen fara, tänker du kanske. Men jag missar inte handen, jag missar hela G-A-T-A-N. En våning ner har nämligen arkitekten satt en avsats utanför fönstret. Den missar jag I-N-T-E. Jäkla arkitekter!

Nyckeln ligger där så fint, med en del av bandet hängande över kanten.

Det blir knäpptyst en lång stund. Jag som hänger ut med överkroppen genom fönstret, i morgonrock. Maken på gatan, fortfarande med uppsträckta händer, som om Gud eller någon annan kraft ska förflytta nyckeln, så den trillar ner i hans handskål.

Vad gör vi N-U? Ropar jag efter vad som känns som en evighet.

Jag får hämta en skidstav i källaren, säger maken. Kom ner och släpp in mig (jag V-E-T det kunde vi ju gjort från början men J-A-G tyckte slänga ut en nyckel kändes såååååå mycket enklare än att tassa ner i trapphuset!)

Det är i det läget, när jag släppt in honom som jag är så trött så jag går och lägger mig istället för att filma. Jag tänkte inte ens tanken. Det hade ju varit sjukt kul att ha på film. Nu känns det mer som en dröm alltihop. T-Y-P-I-S-K-T.

Maken hämtar i alla fall skidstaven och en kökspall och står och vinglar på en gata i centrala Örebro, klockan halv två på natten, inte långt från det stora torget. Lyckas fånga in min nyckel och kan även han gå in och lägga sig.

Det är bra att leva i nuet sägs det och det var väl det jag gjorde, ingen tanke på att bevara äventyret för framtida generationer, som vår son tonåringen, som sov djupt hela tiden och inte hade en aning om att han kunnat vara vaken och skämmas för sina medleålders föräldrars eskapader.

Tillbaka till cykeltemat den här bloggen ska ha. Snart två månader utan träning. Ingen cykling i sikte. Nya virus avlöser varandra och är sjuk igen.

MTB-planen som kanske eller inte kommer hålla:

  • Två veckor till Lidingöloppet MTB läger – kommer jag komma iväg?
  • Tre veckor till start av Tjejträningarna i Almby IK, där jag ska vara en av ledarna i år. Hoppas såååå att jag kan vara med på premiären! Massor av tjejer har föranmält sig!
  • En månad till Lidingöloppet MTB loppet – kommer jag kunna köra? Och orkar jag långa, kanske kan jag köra korta?
  • En och en halv månad till Teknikläger i Nora – då måste jag väl vara frisk?

Så här najs hade jag det på våren förra året:

Anna Pojen och Emma bland vitsipporna våren 2017!

Kommer våren någonsin i år? Förra året med Emma bland vitsipporna!

Anna Pojen och Birgitta cyklar 4 april 2017!

Förra året firade jag min födelsedag den 4 april så här tillsammans med Birgitta, i skogarna uppe i Ånnaboda, Kilsbergen! I år ligger snön tjock där forrtfarande. 

Lidingöloppet MTB läger 2017 med Calle Friberg och Pernilla.

Förra årets MTB-läger på Lidingö, det var hostigt då med men jag kom iväg. Då var Pernilla med och såklart fick vi passa på att ta en selfie med Calle Friberg. 

Kategorier:
MTB 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiotre med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!