Cyklade och tog en öl. - Erik Nohlin | Bicycling.se

Erik Nohlin


Mörkare än din vevlagerhylsa, hårdare än 7075 aluminium, långdistanscyklist, flahuteaspirant och lead designer på Specialized. Basecamp i San Francisco. Instagram: @hellhommus Web: thegrreatescape.tumblr.com

Mest lästa


Cyklade och tog en öl.

21 maj 2016
av: Erik Nohlin

Bäst hittills, ja jävlar vad gött, av det dussinet 600 kilometers breveter jag gjort. Det var magiskt hur både kropp, hude och hoj äntligen arbetade tillsammans som ett team utan större friktion. Det ska mycket till för att hävda att 23 timmar på cykeln var lätt och det är naturligtvis inte lätt hela tiden men jag var överraskad över prestationen. Det var tredje gången jag cyklade samma sträcka med SF Randonneurs. Tanken var att cykla snabbt och chilla mycket utan att ha en specifik tid att slå. Jag lyckades dra med min kollega Rita Jett som aldrig cyklat en brevet förrut, egentligen aldrig cyklat längre än 20 mil på asfalt, dock har hon stor erfarenhet med 24-timmars tävlingar på mountainbike så jag var inte alls orolig att hon inte skulle greja den. Rita är en del av mitt informella team för Sverigetempot i sommar så det var dags att rulla en längre tur tillsammans och testa våra nya hojar vi heller aldrig kört på. Med oss hade vi också Patch, en gammal amerikansk inochutvandrare på lägligt och vältajmat besök i San Francisco.

Förutom att cykla snabbt över den kuperade sträckningen, hade vi även planer på att stanna på ett gäng bryggerier och unna oss. Det visade sig att vi cyklade för snabbt för att ta en Pliny the Elder på Russian River i Santa Rosa, vi var för hungriga för att stanna i Anderson Valley för en Boonville då de inte har käk, så vi riktade in oss på att cykla 32 mil till Fort Bragg där North Coast serverar Old Rasputin på nitro i anslutning till bryggeriet. Vi snittade 28 kmh till Fort Bragg och Rita lyckades knipa några QOM's på slutspurten. En Old Rasputin senare med en kvarts pizza i magen och en trekvartspizza i folie att spara till senare, vände vi söderut. Vinden hade vänt och vi rockade medvind tillbaks ned till stämplingen i Redwoodsen där SF Randoneurs satt upp en campingplats med tält, soppkök och vänliga människor för den som vill ta sig en lur eller bara pausa en stund. Jag hade cyklat mig riktigt sömnig i mörkret och behövde sluta ögonen en halvtimme och testade knepet Patch just lärt mig.

Ta ett melatoninpiller och vänta nån minut innan du sveper en stor mugg kaffe. Pillan verkar på fem minuter, koffeinet behöver upp till en halvtimme för att ge effekt. Du somnar direkt och väcks av alarmet 20 minuter senare när koffeinet börjat verka. Att förtsätta resan var enkelt, jag var skitpigg på stubinen. Anderson Valley kan vara dödstrist och sövande men med bra sällskap och bra tryck i benen gick de tio milen i ett naffs. På utvägen hade jag gömt en Red Bull på toppen av den stora tvåtimmarsklättringen över Coastal Range mellan Sonoma och Anderson valley. Jag ville inte riskera att somna i det långa och snabba utförslöpet ner till Cloverdale och delade den systerligt med mitt team. Vi tog ytterligare en nap i ett gäng utemöbler i en nattöppen matvarubutik, dimman rullade in och det känndes som vi stod stilla på cyklarna. I väntan på det första morgonljuset vid 05:45 chillade vi ordentligt och hade jävligt roligt då vi fånade runt i gångarna på Safeway's.

Dimman brändes bort av solen och vi körde åter in i Redwoodsen längs Russian River. Södra delarna av Sonoma är mördande vackert i morgonljuset med sitt böljande vinlandskap kantat av jätteträd. Bohemian Hwy avverkades och vi hade siktet inställt på kanske världens bästa bageri, Wild Flour, som vi hoppades skulle öppna klockan 07. Vi fick vänta en stund tills 08 då de slog upp dörrarna med nybakade veganscones och kaffe en-masse. Medvinden tog sig ytterligare och jag fick nån ursinnig kraft från sconesen och diesellokomotivade oss tillbaks till San Francisco. Vi tog ett glass-stop i Fairfax innan vi spurtade i mål. Med öl, pizza, glass och mycket chill under 23 timmar på cykeln motsvarade detta en ganska ordinär helg, bortsett från att vi också cyklade 620 kilometer. Dessutom hann vi chilla dryg 8 timmar utöver cyklingen så vi rullade in på 31 timmar, fräscha i sinnet och inte helt förstörda i kroppen för en gångs skull.

På jobbet följande måndag måndag kändes det mäktigt att säga att man chillat ut på cykeln för att ta en öl och sen hojat hem igen, inte mer än så. När jag laddade upp min Strava fil och folk såg skakade de på huvudet - en ölrunda...du är fantamej helt sjuk i huvet och sen en efterföljande high five.

Jag håller med. Vi är lite sjuka i huvudet men på det bästa av vis.

Strava länk HÄR Följ mig @hellhommus Rita @ritajett och Patch @hofweber på Instagram.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugofyra med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!