Gustav Larsson | Bicycling.se

Gustav Larsson


Efter många år som professionell landsvägscyklist med bland annat OS och VM silver i bagaget, så tar nu vardagen och familjeliv vid. Passionen för två hjul och att tävla finns dock kvar! Så denna blogg kan nog handla om det mesta som passerar genom mitt huvud eller min vardag.

Målbild

23 mar 2017

Det kanske är på plats att ge en liten redogörelse om vad jag kommer att hitta på i år! Jag har ju lagt ner min proffesionella landsvägs karriär, så något bör man ju göra. Nu har jag iof fru och två små barn som tar upp mycket av min tid.

men för att återgå till det sportsliga så har jag alltid haft en passion för mountainbike. Det var ju även så som jag startade en gång på tidigt 90 tal. 

Så till i år har jag satt siktet på mtb marathon VM! Med support från svenska Specialized och Kvänum åter som klubb så ser det ut att bli ett strålande år!

Jag kommer att köra allt från XCO, marathon till Enduro. Jag tävlar för att jag älskar både sporten och utmaningen.

Och för att bli varm i kläderna har jag redan kört både ett XCO och ett Enduro race båda i Italien. Resultatmässigt var det inte något att skriva hem om direkt.. men det kändes ok, och jag ser lite potential iaf! Motståndet innehöll några atleter av absolut världsklass vilket alltid är lite extra roligt.. 

Dolceenduro, kanon photo av Niklas Wallner

Montagnetta

Och nu till helgen är det dags för den Franska XCO cup premiären! Den körs i närheten av Marseille. Jag har väl inga superhöga förväntningar rent resultatmässigt! Jag får ju troligtvis starta en bit bak i fältet, och jag är inte värdlens snabbaste dom första varven.. men sedan så blir det åka av! Bra träning och upplevelse ska jag iaf se till att få ut av racet!

Primaverissima

19 mar 2017

Nu är det officiellt, våren är här! Milano Sanremo gick ju i helgen. För en cyklist finns det inte mycket klarare vårtecken! Och det är ju bara att gratulera Kviatkowski till segern före Superstar Sagan. 

Milano Sanremo var aldrig något race som jag såg fram emot direkt, jag körde bara ett fåtal gånger. Jag kände att jag inte hade dom kvalitéer som krävdes för att göra något vettigt resultat. Men ändå har jag en hel del fina minnen från la Classicissima, jag var bland annat med laget när Cancellara vann 2008 efter att även ha vunnit Tirreno Adriatico precis före. Även jag var i god form, om jag minns rätt med en 6e plats i totalen På Tirreno. Jag kommer väl ihåg hur Bjarne Riis förklarade att Capo Bertha (ett motlut sent i racet) var där man visste om man hade ben eller inte för finalen! Racet är ju så pass långt med mycket stress och positionskrig att det inte är så enkelt att vara helt fräsh i dom förhållandevis små backarna mot slutet. Många tar i för kung och fostervatten när dom äter pastan på kväll och morgon före racet!

Jag var även med 2013 när våren till trots vi vart stannade av ett snöoväder över passo Turchino på väg mot kusten. Det var ruskig blötsnö, hård och grynig! Med glasögon såg man absolut ingenting, utan gjorde det fruktansvärt ont! Utan att se särskilt mycket ändå. Vi hade turen att team bussarna inte hunnit passera oss utan kunde omdirigeras till Langningen uppför Turchino. Jag kommer ihåg hur otroligt skönt det var att få stiga in i en varm buss och inse att man vart lycklig nog att ha packat en i stort sett hel uppsättning torra race kläder i min lilla väska i bussen! Alla hade inte samma tur.. Omstarten i regn och blåst längs kusten nägra timmar senare var ändå ingen höjdare. Och som flera gånger under Milano Sanremo vart jag hindrad bakom en vurpa i klungan som splittrade feltet. Men det är nästan det som är en av dom stora grejorna med klassikerna, det krävs att man är duktig på att vara på rätt ställe på rätt tid.

Klassiker säsongen är igång, och snart är det dags för kullerstens klassikerna och semiklassikerna.

Hjulafton

2 mar 2017

Gamla skämt dör långsamt.. 

Äntligen har årets cyklar anlänt! Det är verkligen som när man var liten och väntade på jultomten. Trots den mängd cyklar som passerat mina händer så är det alltid spännande med nytt material. 

Detta innebär dock en hel del mekande, vilket är mycket trevligt fram till att det är något som strular eller när man saknar riktiga verktyg.

Jag fick ihop den kanske viktigaste cykeln av alla i ett tidigt skede..

Årets enduro hoj är också ihopmonterad, första racet är redan nu till helgen. Dolce enduro som går i närliggande Dolceaqua nära Italiens Franska gränsen. Ser verkligen fram emot att köra, ryktas om bra motstånd i form av bla Sam Hill..

Carpe diem

18 feb 2017

Veckan här nere har varit väldigt fin med underbara förhållande ute i skog och berg, som upplaggt för cykel och mountainbike.

Men det är ju inte alltid ens kompisar har samma skema som mig. Så jag fick kört några riktigt fina och långa rundor själv uppe i bergen. Delad glädje är ju dubbel glädje, så ensam upplevelse levererar bara enkel glädje, men glädje likväl..

Så på dagens första utförsåkningen drog jag i min pedal i någon stubbe vilket skickade mig över styret nerför en liten platå. Nu landade jag mjukt och fint så ingen skada skedd! 

Men det fick mig att tänka lite på en av nackdelarna med att cykla själv. När något oförutsett händer är det allt bra att ha någon kompis med ute!

När jag började cykla mountainbike i början på nittiotalet som 13-14åring utan uthållighet, inget lokalsinne, med mer vilja än talang och före bärbara mobiler. Trots detta var det aldrig några problem att ge sig ut långa rundor i okänd skog och mark i små grupper av likåriga eller helt själv. Självklart hände det en hel del, men saker och ting brukade också lösa sig! Kvistar och löv som slang, single speed när bakväxeln gått av, powernappa i busskurer, fråga efter vägen osv.. och om det verkligen var nödvändigt låna telefon i någon stuga för att ringa skjuts! Turligt nog så var det inte några alvarligare incidenter.

Men såhär i efterhand så är jag imponerad att mina och andras föräldrar höll sig lugna och lät oss utforska fritt. Livet medför en viss mån av risk, och utan den hade det inte varit lika underbart.

Vissa dagar är helt klart värda att ge sig ut på lite äventyr.

Sportlov

11 feb 2017

Igår var sista dagen i skolan före sportlovet här nere! Skolan börjar man redan det året man fyller tre. Min dotter Gisela har gått i skolan sedan i höstas. Själv kan jag tycka att dom startar i lite väl unga år.. Men som med allt finns både för och nackdelar utan att bli för politisk.

Som sista dag före lovet så hade dom karneval runt om i Monaco och alla barn var uppmuntrade att klä ut sig! Vi har alltid haft en genus neutral inställning till vad våra barns uppfostran, kläder och leksaker. Men som vanligt vet hon vad hon vill..

För att fira första dagen på sportlovet så passade jag på att sporta såklart! Jag åkte till närliggande Dolceaqua för en fin dag på mountainbiken. Långa klättringar ca 1-1.5 timme per styck, men det betalar sig väl med riktigt fina stigar utför!

I början av Mars går ett enduro race där, Dolceenduro. Det är ett fint litet race, som alltid lockar riktigt bra åkare! Och förhoppningsvis även mig! 

Dagens tur var ungefär en fyra timmars loop som tog hela dagen, mycket trevligt och utan missöden! Och själv hade jag en riktigt go känsla på hojen! 

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!