Beundrarbrev, genrepens genrep och #levförfan - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med Team She Rides powered by Scott. Finns också på Instagram under @ingridkjell

Beundrarbrev, genrepens genrep och #levförfan

20 dec 2017
av: Ingrid Kjellström

Stockholm, 18 december, 17:05.

Jag börjar skriva ett privat meddelande på Instagram:

”Hej jag heter Ingrid, och det här låter creepy, men jag är din hemliga beundrare..”

Trycker på "skicka". Hjärtat slår hårt i bröstet, vad håller jag på med?
Skriver beundrarbrev till personer som jag aldrig mött innan. 

Vem det är jag skrev till kan ni läsa i slutet av detta inlägg, men först tänkte jag berätta om några fina ögonblick från de senaste veckorna. De har varit beståndsdelar i mina genrep till VinterVättern/Abloc Winter Challenge. Men det är egentligen bara en parantes – dessa ögonblick vill jag inte vara utan. Oavsett om jag mig runt en sjö 28 december eller inte.  

Café LeMond, 10 dec, 09:00

 Gnesta bike

Alla vägar går till Gnesta? Foto: Richard Persson

Har 10 minuter på min Garmin när jag anländer till Café Lemond. Benen känns som smörkola och de där 10 minuterna måste växa till 5 timmar under dagen enligt min plan. Känns som en omöjlig uppgift. Kanske ska åka hem och äta lussebullar istället för att frysa fingrarna av mej Söder om Stockholm idag? Hinner jag tänka.

Snabbt försvinner drömmarna om lussebullar när jag öppnar dörren till caféet. Där inne står redan tio cyklister och värmer upp inför dagens tur. Vem hade kunnat tro att så många människor vill cykla till ”Metropolen” Gnesta en kylig dag i december? Plötsligt känns de där fem timmarna inte så farliga att ta sig igenom längre.

Festive500

Sörmland dreaming Foto: Emil Holt

Humble Konditori, Gnesta 13:34

”Nio mil på dubbad cykel genom skogen i minusgrader är den bästa kryddan” – citat hungrig cyklist.

Äntligen depåstopp på Sörmlands bästa (?!) fik! Ett antal cyklister ramlar in och stirrar hungrigt på alla bakverk som finns bakom disken.

Det stackars cafébiträdet i Gnesta fick servera mer än vad hon kanske väntat sig denna dag. En av mina medcyklister beställer in en större macka än vad som ens finns på menyn. Någon tar in flera stycken beställningar och undrar om det är möjligt att ha pepparkaksdeg i fickan på cykelfärden? (om någon har provat detta – meddela mig gärna utfallet).

Skärholmen 17:00

Min Garmin är way beyond fem ackumulerade timmar. Jag hade kunnat avsluta dagens tur, och ta tåget hem, efter 12 avverkade mil i Södertälje någon timme tidigare. Men det fanns liksom ingen anledning. Vi hade vinden i ryggen och en nyvunnen vän berättade spökhistorier samtidigt som vi cyklade på öde vägar i endast skenet från våra lampor ett par timmar tidigare. Det var en magisk stund som aldrig hade behövt ta slut.

Men nu står jag och min kompis Emil i en trafikkorsning, något borttappade, fryser och börjar längta hem. Vi var 20 cyklister som mest under dagen. Nu är det bara vi två kvar ute i förorten. Jag börjar bli riktigt tjurig och arg på mig själv eftersom jag knappt hittar hem, 15 km ifrån mitt eget hus! Men Emil har alltid koll och lotsar oss sista biten in mot stan. Tack så himla mycket Emil, för att du gjorde mig sällskap där och då!

40 min senare är jag hemma och konstaterar att jag firade andra advent på bästa möjliga vis.

17 december, 11.00, Uppgränna

Vättern Vinter

En bra dag längs Vättern Foto: Calle Andersson

Jag har föreställt mig hur fint det skulle kunna bli när vi ska cykla runt Vättern den 28e december. Hur det inte ska kännas mörkt eftersom snön på marken får allt att lysa upp. Hur ljudet av dubbar mot asfalt låter som musik i öronen (också eftersom snön ligger på marken). Att det ska vara kallt, men precis sådär lagom kallt så att luften känns frisk i lungorna.

Och plötsligt händer det. Drömmen utspelar sig mitt framför ögonen på mig. Jag cyklar med en grupp människor, precis vid Vättern, och det är Vintercykling 2.0.

Det finns fikapauser och så finns det... fikapauser Foto: Calle Andersson

17 december, 13.00, Strax utanför Ödeshög

Tänk om nån skulle säga till dej när du cyklat i minusgrader ett par timmar:

"Hej, ska jag tända upp en brasa åt dej så att du får värma dej? Vill du ha något varmt att äta och en lättöl till det? Jag passar på att koka kaffe med. Och kaffe kan man såklart inte dricka utan att äta kaka!"

Ovan nämnda är något som jag brukar fantisera om när jag fryser och det är långt kvar hem.

Ovan nämnda, slog magiskt nog in, i söndags!

Jag var ute och cyklade med LaLePrestanca, som är en fantastisk cykelklubb från Jönköping. Mitt under turen bjöd en av klubbmedlemmarnas mamma hem oss på just öppen brasa med lunch! Drömmar slår in! Igen.

Tack tack tack alla inblandade! För en av årets bästa dagar på cykel. 

Tillbaka till Stockholm, 18 december.

Mobilen vibrerar i min ficka.
Jag har fått svar på mitt meddelande!


Jag skrev såhär:

Hej, jag heter Ingrid, och det här låter creepy, men jag är din hemliga beundrare..
Jag är, liksom du, en hängiven cyklist. Skillnaden mellan oss är nog dock att du har betydligt hårdare pannben än mej och jag är mer av en gnällspik än vad du är.


Jag försöker ligga i hårdträning till VinterVättern nu. Jag tänker på dej när gnällspiken i mig vaknar till liv i skallen. När någon tå fryser eller när jag börjar gå tom efter ett antal mil. Jag tänker att du är en sån som säkert aldrig skulle klaga vid ett sånt tillfälle. Och då brukar allt kännas bättre. Jag brukar klara av att cykla några fler mil. 

Jag skickade meddelandet till "RandoJanne". En människa som jag, som sagt, aldrig pratat med i IRL. Men som med sin blogg och historia - som cancersjuk men ändå ständigt positiv cyklist - lyckats beröra mig otroligt och indirekt gjort mig till en starkare cyklist under de senaste veckorna.

Det har liksom klarnat ganska mycket i min skalle - jag inser att jag är en lyckligt lottad människa som ens har möjlighet att sätta mig på min cykel varje dag. Som ens kan välja det liv jag vill leva. Och som försökt - och lyckats, med mina mått mätt, bra med detta under de senaste helgernas cykeläventyr till exempel.

Mindre gnäll och mer #levförfan. Mitt nya mantra!

In och läs Jannes blogg och skänk en krona eller två till Barncancerfonden samtidigt.
Kanske istället för att köpa massa prylar såhär i juletider? 

Och tack alla ni andra som cyklat med mej de senaste veckorna! För att ni gjort mig sällskap och klappat mej på axeln och sagt "VinterVättern kommer gå i medvind för dej Ingrid!". Oavsett hur det går just den 28 dec har vägen dit varit värd varenda sekund. Foto: Calle Andersson

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiotre med siffror i fältet här


Kommentarer


2017-12-20 20:07   Janne Paananen

Du fixar det och som jag skrev jag läser din blogg också 😉
Tack!

 

2017-12-20 18:30   Lars Pumpa Carlsson

Härligt skrivit.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!