Cykling blir glädje i Italien! - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med Team She Rides powered by Scott. Finns också på Instagram under @ingridkjell

Mest lästa


Cykling blir glädje i Italien!

23 sep 2013
av: Ingrid Kjellström

Jag har varit i Italien i helgen och cyklat och min spontana reaktion dagen efteråt är: YES! Nu vet jag vad mina ben är gjorda för! Cykla i berg!

Vi tar det hela från början. I helgen fick jag nämligen angenämt besök av en bror och två goda cykelpolare från Sverige. Vi åkte från Zurich till Marzio, vilket är en miniby som ligger nära Lugano, precis på gränsen mellan Schweiz och norra Italien - i alperna. För att nå till hotellet behövde man bestiga en backe på ca sex kilometer och med en lutning på 6%. Kan kallas "lagom nedvarvning", eller "det där får ni sota för senare!"...

På fredagen cyklade vi en runda som gick ungefär såhär och målet med rundan var att besöka cykekyrkan Madonna del Ghisallo. Turen innehöll tre rejälare klättringar och när vi mötte den första, efter cirka tre mil, flinade jag inte som på bilden ovan. Jag flåsade så det ekade bland träden och knäppte förtvivlat på mina växlar för att hitta en lägre växel.

Efter ett snabbstopp i Arogono blev det inte bättre. På gränsen mellan Schweiz och Italien ligger klättringen Via Confine, som börjar med en 18%-skylt. Efter några kilometer var det dock som om att mina ben accepterade mjölksyran. Det blev normalläget. Och 20 km/h kändes nästan som en snabb hastighet emellanåt. Dessutom var jag mäkta kaxig eftersom min polare Andreas, med ett kompakt vevparti, trodde jag skulle hoppa av cykeln när det var som brantast. Det gjorde jag inte! Jag tog mig upp. Det var dock ingen skön syn, skulle knappast kallas cykling utan snarare krig på cykel.

... och när en klättring är bestigen försvinner alla jobbiga tankar ur skallen i samma takt som mjölksyran ur benen. Livet känns fantastiskt och i just i italienska alperna kryddar de fina utsikterna på glädjen ännu mer.

Men att cykla i berg slukar energi ur ett par ben som inte är vana vid klättring! Det känns galet när magen kurrar efter fyra mil. Då är det lyckligt att italienarna hyser pizzerior och caféer i även de minsta byarnas gathörn. Pasta och cola smakar aldrig lika bra som efter svettig cykling!

Vi fortsatte ner till Lake Como och tog båten över till Belaggio. Där började klättringen upp till cykelkyrkan. Sträckan kallas Ghisallo, och av markeringarna på vägen att tyda borde det gå ett cykellopp där. Ett lopp där målgången är precis vid kyrkan.

Cykelkyrkan var väl värd ett besök och en klättring på en mil! Väggarna är klädda med cyklar från tidigare vinnare av Girot och där brinner ett ljus för alla cyklister som omkommit. Där finns även ett cykelmuseum, vilket vi tyvärr inte hann besöka.

Vid tidpunkten då vi nådde kyrkan hade vi hunnit med ett antal kaffestopp, en punka (på tubhjul), en försening av en färja och några andra äventyrliga incidenter. Klockan började bli mycket och vi insåg att mörkret kunde bli en fiende. Vi hade nämligen varken lampor eller reflexer med oss i fickorna.

Turen gick vidare mot Como och där var vägarna fortsatt fina, men fredagstrafiken obehagligt tät. När man cyklar under stress med tolv mil och 2000 höjdmeter i benen är man inte sitt bästa jag. Vi fick splittra vår grupp i Como, för att två av oss skulle hinna hem till hotellet innan mörkrets ingång.

Mitt sällskap, Håkan, säger att jag bånkade framme i Como. Det låter ju mer spännande om fallet vore så, men jag kan att det inte var så! Efter en pizza i magen cyklade jag dock betydligt snabbare än tidigare. Vid det laget började det mörkna och när gatljusen tog slut hoppade vi av cyklarna och hade turen att få smaka på den italienska gästfriheten. Bildbevis nedan - precis vad en svettig och trött cyklist kan önska sig en fredag klockan nio! Pizzeria Chariot i Malnate - åk dit om ni får möjligheten!

Jag spenderade 14 timmar i bibs i fredags. Cyklade cirka 14 mil och besteg 2600 höjdmeter. Det gick inte riktigt som vi hade planerat - jag åkte nämligen bil den sista bilen hem till hotellet och mina vänner tvingades leda cyklarna upp för backen. En helt galen cykeldag. Men en av de tre bästa i mitt liv. Ibland blir det lite roligare och lite mer spännande när det inte blir som man tänkt sig :).

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiofem med siffror i fältet här


Kommentarer


2013-10-21 14:35   Katja

Åh girl, you're living a dream. Så inspirerande! :D

 

2013-10-13 12:04   Mattias Bucht

Härliga bilder!!

http://riddarsten.wordpress.com

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!