Det är aldrig för bra för att vara sant - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

Det är aldrig för bra för att vara sant

5 sep 2017
av: Ingrid Kjellström

Det har nästan varit för bra för att vara sant! Under juli och augusti har har jag haft pang-pang ben som burit mig genom RAAS (Race Across Skåne - kolla denna fina film för inspo), Cykelvasan och Rapha12hills . När jag tänker tillbaka på hur kul och hur bra det faktiskt gått för mig kan jag inte vara annat än tacksam. Tacksam över att benen har hållit och vindarna för det mesta varit med mej. 

12hills - jag krängde uppför backar och log (nästan hela dagen). Tack Anna Jansson för pics!

OK jag tar tillbaka det där. Det är aldrig för bra för att vara sant! Men ibland går det inte att krossa naturens lagar – det finns en gräns för vad ett par ben klarar av. I mitt fall var det ett par hektiska veckor som avslutades med en sporadisk övernattning på en äppelodling i Frankrike som fick droppen att rinna över bägaren. Eller snarare – det var där och då jag bröt mot naturens lagar (genom att sova under bar himmel iförd endast balklänning) i den mån att jag dagarna efter fick jag betala priset med en dunder-förkylning.

Tänker inte beskriva min sjukdom djupare än att berätta om den uppfinningsrika person jag blir när jag ligger på soffan hemma. Förutom att tycka hemskt synd om mej själv är jag också duktig på att 1 – laga diverse häxbrygder av de naturläkemedel som jag googlar fram som magiska för stunden. Gurkmeja, macche-té, vitlök. Hit me! (antagligen förvärrar jag sjukdomsförloppet genom att chocka magen. Men… placebo. Jag tror på placebo). 2 – smida planer för hur mitt Nya Liv, livet då jag rest mig från soffan, ska arta sig.

Det kommer bli ungefär såhär:

 Jag ska fortsätta basera kosten på alla dessa nyttiga naturläkemedel. Stora gröna glas med betskt innehåll morgon, middag, kväll. Dessa ska ersätta de där glasen med vin som jag aldrig kan tacka nej till annars – på AW:ns, på middagar, när anledningarna till att fira finns där. Jag ska även utesluta gluten och laktos från min matsedel. (Senaste råden säger ju att man kan DÖDA halva tarmfloran om man äter dessa GIFTER annars?!).

Jag ska för övrigt aldrig glömma bort att äta massa PROTEIN efter varje återhämtningspass. Kanske borde jag alltid ha kokta ägg med mej i fickorna på cykeltröjorna? Som jag ska äta istället för den (OBS LAKTOSFRIA) glass som jag annars har för ovana att hetsäta (direkt ur lådan…) efter långa distanspass. Jag ska även investera i en smart klocka som mäter varje steg och rörelse jag tar och som tvingar mig i säng i vettig tid varje kväll.

Nu är jag frisk sedan några dagar, och vad tror ni?
Är det en väldigt frisk och glad vegan med dyr klocka på armen som numera tackar nej till alla AW:n och fikastunder som sitter och skriver den här texten?

Frågan är om en av mina drömmar – som oftast kan skalas ner till önskan att TRYCKA HÖGRE WATTZ – skulle slå in snabbare om jag levde efter the Masterplan skriven ovan.

 

Exempel på hur jag (ofta) och gärna hetsäter gifter i form av gluten. Är (tro det eller ej!) ändå en hyffsat pigg ung dam. Tack Anna Jansson för bild!

Jag tror inte det. Jag tänker till exempel på mina senaste turer på cykel. De har slutat med att jag blivit kvar på någon bar i stan och cyklat hem lite för sent får att få de där heliga timmarna av sömn.  De har slutat med att jag och mitt sällskap har delat pizza, krämiga kaffe och många skratt tillsammans efter avslutat pass. De har även slutat med att jag har pushat mig själv lite för hårt (fast jag hade väldigt kul) och kommit hem till – just det – glasboxen – som jag tömt med ett leende på läpparna.

Jag vet inte vad det kallas, men det är väl kanske Hitten by livet?

Som man inte alltid kan räkna ut och planera för, men som är så fantastiskt kul så länge man tar möjligheter och håller skratten vid liv. Kanske slutar det då med att man vaknar under ett äppelträd istället för att man kan notera nytt FTP-rekord vissa helger.

Frisk och pepp blickar jag nu framåt mot avslutningen av säsongen.

I helgen leder jag tjejklungan under Velothon och det kommer bli grymt. Vinka och heja gärna på mej och damerna om ni ser oss! För många av dem är det deras första lopp någonsin så det är ett STORT ansvar vi har som medcyklister under loppet (att få dem att vilja köra fler lopp).

Den 16:e september ska jag köra Hammarby Hill, också här i Stockholm. Verkar vara ett bra arrangerat och lagom stort lopp! Peppen!

Därpå ska jag lämna in min cykel för säsongen (landsväg då) och istället börja använda isyxor och stegjärn till vardags...! OK - det var att ta i. Jag kommer att åka till Nepal med sikte på Mt Everest Basecamp under större delen av oktober. Kommer bli ett stort äventyr! Och om jag kommer hem helskinnad satsar jag på att ta upp en ny cykelsäsong på CX efter det. Stay tuned!

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextiofem med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!