Drömplanerna vs. verkligheten & inspirationskällor - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

Drömplanerna vs. verkligheten & inspirationskällor

25 feb 2020
av: Ingrid Kjellström

Om tre veckor är jag mitt i Cape Epic. Det är på sin plats med en statusuppdatering inför detta. Tänkte stämma av med hur jag ligger till jämfört med min plan. Alltså den storartade plan jag hade - om att bli superstark - i början av hösten när jag hade oceaner med tid till att träna inför loppet. 

Jag kan inte sticka under stol med följande: jag har växlat upp ett steg under de senaste månaderna. Det betyder inte att jag har tränat mer – för jag har tränat många timmar i veckan under flera år. Men jag har försökt att göra små justeringar i vardagen för att få ett bättre flow. Till exempel försökt sova mer, äta bättre, komma mer utvilad till hårda intervallpass och bada bastu för att vänja mig vid värmen på Cape Epic. Kan även kalla det för att jag har varit lite av en träningsmunk.

Trots fler förändringar så har utgången varit ungefär såhär:

Enligt plan så skulle jag ha följt alla pass från mitt noga planerade träningsschema, nailat alla intervaller gällande watt och fått ihop långa distanspass på helgerna.

I verkligheten så har jag haft svårt att nå mina mål-watt på många av intervallpassen. Några gånger har jag lyckats, men med hjälp av konstgjord andning. Det vill säga – tagit extra lång vila mellan intervallerna, hoppat av trainern mitt i passet för att trycka en nödgel eller sänkt mina mål-watt. De tillfällen som passen har gått 100% enligt plan kan jag räkna på mina två händer.

Och gällande distanspassen har jag verkligen försökt. Men de stormar som dragit över södra Sverige på sistone har satt käppar i hjulet för mig. En gång blev planerade 4 h istället bara 2,5 h och då i spöregn. Övriga 1,5 h gick åt till att tigga hjälp av någon som kunde ta av mig mina skor (jag var stelfrusen) samt sitta i bastu för att bli människa igen. En annan gång blev det 1,5 h trainer istället för planerade 5 h distans ute pga. hade inte pannben nog att trotsa stormvindar just den dagen. (När bilden ovan togs var jag för övrigt skitsur pga svartis som ställde till det för mig den dagen - cyklade inte alls lika många mil som planerat). 

Enligt plan så skulle jag ha hållit mig frisk som en nötkärna.

I verkligheten så har jag haft ett par förkylningar och jag har bara mig själv att skylla för dessa. Ena gången körde jag ett intervallpass trots att jag kände att jag hade något lurt i kroppen. Andra gången fick jag hybris när jag var i Norge och åkte skidor och körde många mer timmar än vad en bör som amatör inom sporten.

(Stackars min sambo som fick lyssna på mitt gnäll under de veckor jag var sjuk. Stort tack för att du höll ut Calle <3).

Enligt plan så skulle jag äta bra – ordentlig mat och mellanmål med högt näringsinnehåll varje dag.

I verkligheten så har det inte riktigt sett ut så. När jag har kört distanspass, ibland på veckodagarna, har jag ofta sladdat in hemma klockan 20 och mötts av ett tomt kylskåp. Då har pizzerian, som ligger i mitt grannhus, dragit mig till sig med en magnetisk kraft. Det är förresten inte bara distanspassen som provat min karaktär. En gång bonkade jag – ordagrant – i bastun och åkte direkt för att köpa Snickers när jag vinglat ut ur bastun.

Enligt plan så skulle jag basta minst 30 minuter tre gånger i veckan sedan en månad tillbaka.

I verkligheten så har jag inte riktigt lyckats med detta – har inte lyckats bemästra min bastu-klaustrofobi till 100% samt inte alltid lyckats planera in tiden för att hinna.

Handen på hjärtat – jag tror inte att jag hade kunnat göra bättre. De där veckorna av perfektion – de som går enligt plan i min skalle - finns liksom inte. Det kommer alltid saker emellan och pannbenet är inte alltid starkt nog för att lyckas följa planen.  

Tror att det är många, liksom jag, som hela tiden har en bild av ”det perfekta flowet” – med veckor av träning som flyter på utan avbrott och hinder på vägen. Som tänker att vi inte är 100% av oss själva utan hela tiden känner att vi kan lite mer.

Vi är många som hela tiden bortförklarar oss och går runt och är småtjuriga på oss själva för att vi liksom inte får till det till de där 100%. Men som främst kanske sätter käppar i hjulet för oss själva och tar oss på för lite stort allvar – typ står över tävlingar som vi vill vara med på för att vi 1 - inte hjälper oss själva (prioriterar & planerar) inför det eller 2 – står över för att vi inte känner oss helt i form just nu.

Linda Henrik

Linda och Henrik  in action - från ett lopp tidigare i år.

För ett par veckor sedan spenderade jag en helg med Henrik Öijer och Linda Tufvesson. De har många barn tillsammans och lever ”varannan-vecka-liv”. Dessutom bor de på varsin ort – Linda i Skåne och i Henrik Falun och Linda jobbar dessutom i Småland. Ja ni hör ju?! Jag börjar typ formulera bortförklaringar i min skalle för att ställa in träningspass bara av att höra om deras livssituation.

Trots detta skulle jag gissa att de är de personer som har högst närvaro på Långloppscupen de senaste åren. De har svart bälte i att planera sin tillvaro för att få tid för vad de vill göra och kommer aldrig med några bortförklaringar till att typ stå över någon tävling som de egentligen vill köra. Jag är säker på att de har massa life-hacks och gör prioriteringar för att lyckas med detta (kanske uppslag på ett blogginlägg Henrik?!)  - de är förebilder för många av oss som "balanserar livet".  Dessutom verkar de ha roligt tillsammans och de verkar vara nöjda med sin situation.

Ni inspirerar mig – Linda och Henrik! Jag vill bli som er när jag blir stor. Alltså hinna göra det jag vill göra – se till att jag skapar mig själv förutsättningar för detta – men också fokusera mer på att vara nöjd och här och nu tillsammans med de personer som gör mig glad.

Så med det sagt - hur ligger jag till inför Cape Epic? Jag ligger bra till - för jag hade inte kunnat göra mer enligt min plan & de förutsättningar som jag har just nu. Och jag är nöjd med det jobbet jag gjort de senaste månaderna. Nu kan jag inte göra så mycket mer än att hålla mig frisk, glad och motiverad inför loppet. Stay tuned!

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittionio med siffror i fältet här


Kommentarer


2020-02-25 19:47   Göran Johansson

Du skriver roligt och underhållande och med en bra språkbehandling. Dina texter är lättlästa.
En som arbetat med språk och text hela livet.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!