Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med Team She Rides powered by Scott. Finns också på Instagram under @ingridkjell

RR : damernas cykel-SM i linje - Båstad 2018

26 jun 2018

Cykel SM 2018! Fest i Båstad då man samlat samtliga Sveriges åldersklasser att göra upp om mästerskapstitlarna under en och samma vecka. Själv var jag nere för att cykla linjeloppet i damernas elitklass. Det kan sammanfattas med ett ord:

BACKEN (eller skitbacken även kallad) !

Alla cyklister som var i Båstad under helgen ägnade midsommar åt att käka sill, dricka snaps (eh – rödbetsjuice) och snacka om backen. Sveriges mest hajpade backe – Tarravägen/backen i centrala Båstad.

Tarravägen

Sveriges i nuläget mest omtalade backe för cyklister? Foto: Swecycling.se

Vi tar det från början: klockan 16 i lördags eftermiddag cyklade jag och ett 50-tal andra damer iväg på den 123 km långa banan. Vi skulle cykla åtta varv  på en sträcka som mätte lite över 15 km (och 250 höjdmeter) och således lika många gånger upp för den hajpade backen. Jag stod på startlinjen tillsammans med min vapendragare Sue Paz och vi gjorde debut för She Rides CK i mästerskapssammanhang. 

SM cykel 2018

Damklungan inne på kilometer 3 av 123. Foto: Erik Wickström.

Första varvet var en masterstart uppför backen och klungan höll även ihop större delen av första varvet. (Efter backen gick banan över åsen - genom kantvind dagen till ära - och sedan via en ganska smal och brant nedförsbacke tillbaka ner till havsnivå några km söder om Båstad vidare till varvning i Båstad city). Försökte chilla i klungan första varvet - men visste samtidigt att det var viktigt att ligga högt i gruppen in i på  andra varvet.

sm cykel båstad

Damklungan inne på kilometer 4 av 123. Foto: Erik Wickström.

Mycket riktigt sa det krasch, boom bang andra gången in i backen och det började köras framför mig. Kändes som en cirkus - tjejerna spreds över hela backen. Jag tog i för allt jag hade – försökte fokusera på toppen av backen (den var oändligt högt uppe) och gick in i bubblan. Hörde människor som skrek mitt namn (tack snälla) men tyckte att det enda som hördes var mitt eget flåsande.

sm cykel båstad

Toppen av Tarrabacken. Synd att man inte hinner njuta av utsikten uppför. Foto: Erik Wickström.

Kommer upp på toppen av backen och ser Sara Penton med flera en bit framför mig. De var så nära men ändå så långt bort. Har tack och lov sällskap av starka Jessica Ericsson från CK Valhall och vi krigar oss ikapp gruppen framför – vilken består av Penton, Ida Erngren, Hanna Johansson, Alexandra Nessmar, Emelie Persson, Sara Olsson, Ida Jansson med flera.

sm 2018 båstad

Andraklungan vid varvning i Båstad. Foto: Anton Bristav.

Får lite hybris över att plötsligt sitta i samma grupp som topp-10 av Sveriges starkaste cyklister. Har hela tiden god lust att säga ”nej men vad kul att cykla här med er tjejer!”. Men inser att det inte riktigt passar eftersom jag blir upplyst om att Emilia Fahlin och Lisa Nordén ligger i utbrytning (detta hann jag inte notera när jag cyklade upp för backen. Hade annat att tänka på!). OCH chanserna att ta ifatt dem ser inte heller lysande ut eftersom det endast är några personer i gruppen som är intresserade av att skapa någon form av samarbete.

Jag försöker helt enkelt var väldigt cool (svårt när man har hög puls och det blåser kantvind 2.0 ute över de öppna fälten), ta en del förningar men annars lägga mig bra i vinden.

sm cykel båstad

Det kändes som om att man tappade sin stil för varje meter uppför backen. Foto: CK Bure.

Håller ihop med andra klungan in tills efter fyra gånger uppför backen. Då ser jag dem försvinna likt en heliumballong på en bar himmel framför mig. Jag ger mitt allt för att hoppa (läs: bända mej upp för backen) och nå dem – men får inse att jag har förbrukat mina wattz för dagen. Med mig har jag Sara Olsson, Hanna Johansson, Ida Wånggren och Hilda och vi bildar en tredje grupp uppe på åsen. Stämningen är inte särskilt hög. Det börjar pratas om att man vill kliva av osv vilket jag tycker är en väldigt dålig idé (HALLÅ solen skiner ju!). Försöker peppa tjejerna till att hålla i (Hanna Johansson gick senare i mål som åttonde dam i tävlingen! Queen!) – får sedan se dem köra ifrån mig femte gången upp för backen. Snopet!

Skräckscenario. Jag är alltså ensam mot vinden uppe på åsen. Har ingen som helst koll på om någon klunga kommer bakom mej eller om jag är last idiot standing i tävlingen? Jag HATAR ju att cykla ensam..! Krigar på i vinden, nedför backen, genom Båstad, in i backen igen. Försöker hämta info från folk som står i backen om jag har folk som kommer ikapp bakifrån? Ingen vet och jag hinner tänka 1000 gånger att 1 - snart blir jag varvad 2 - cykeln kommer VÄLTA nästa gång jag ska upp för den där backen igen (då det kändes som om att jag rörde mig i ca 3 km/h).

sm båstad 2018

Sista varvet ute på banan! Foto: Marcus Streijffert.

Krigar ändå på och när det är mindre än två varv kvar får jag veta att jag ligger på tolfte plats i tävlingen! Det ger mig en extra nypa energi. Ungefär samtidigt kommer en grupp med fyra damer ikapp mig – Emmy Andersson, Monika Gradin med flera. Blir uppriktigt glad över att få sällskap under den sista timmen av tävlingen då jag börjar bli rejält vissen. Vi får till bra samarbete på platten. Sista gången i backen drabbas jag av krampen från helvetet på insidan av benen men lyckas kriga mig uppför toppen en åttonde gång för dagen (DEN glädjen!).

Sista gången i nedförslöpan attackerar en tjej från CK Ringen och jag försöker hänga med ner till Båstad - men har inte riktigt powers att spurta. Rullar över mållinjen som trettonde dam efter nästan 4,5 h race!

Här finns alla resultat. 22 damer gick i mål för dagen (mer än hälften bröt alltså) och min lagkamrat Sue kom på plats 19! Emilia Fahlin tog guldet framför Lisa Nordén och Sara Penton. Grattis!

 she rides

Lyckan efter målgång med några av mina favoritdamer - Sue och Hanna Johansson. Foto: Oskar Ekman.

Jag är extremt nöjd med tävlingen. När jag stod på startlinjen tänkte jag att topp-25 - eller att ens gå o mål - vore riktigt bra. En trettonde plats känns helt galet bra och i vanlig ordning beror det på flera saker:

  • Helgen i Båstad med eminent sällskap! Högklassigt firande på midsommar, med Bianchi CK mfl, som fick mig att inte hinna vara nervös dagen innan race.
  • Langning från depåcrew Jonas, Calle och Sara - dagens hjältar! Fatta att de pallade kolla på när vi slet i mer än fyra timmar?
  • Att jag fick låna snabba hjul av Ryska Posten Racing Team! Tack! Jag hade blåst bort med mina egna - version högre fälg. 
  • Alla människor inom cykel-Sverige som hejade på oss ute på banan och som hållit god stämning i Båstad hela helgen. Man blir glad av att vara en del av sporten när man upplever detta
  • Bra inledning på helgen då jag kom tvåa i MTB-loppet "Ring of fire" på Vallåsen Bikepark i mixedklass (bild nedan) med Calle.

ring of fire

  • Min klubb She Rides CK och för helgen Sue som körde som en queen på sitt tredje landsvägslopp! Så imponerad!

Torekov

Laddar nu om för Ränneslättsturen i Långloppscupen på söndag! Landsväg i all ära - men ska bli galet kul att återvända till skog och stig igen i helgen. Hoppas att vi ses!

Vättern 2018 - sub 7,30 - med Skoda Cycling Team

18 jun 2018

Vätternrundan 2018. Årets mest hajpade cykelevent. Större delen av Sveriges cyklister samlas i Motala för att köra runt Vättern. De som inte är där riktar sina ögon mot sjön och varje år är samtalen de samma: vädret, vindarna och vem/vilka som blir snabbast runt sjön? Själv körde jag runt Vättern tillsammans med Skoda Cycling Team, vilket gav mig bästa möjliga förutsättningar för dagen.

Skoda Cycling Team strax innan start i Motala. Stämning? Väldigt hög! Foto: Valentin Baat.

Jag har en oplockad gås med Vättern sedan 2013. Då bonkade och bröt jag i Hjo och skulle ljuga om jag sa att det inte tog tid att komma över. Har med avsikt undvikit samtalsämnet Vättern i sex år (speciellt bland icke-cyklister. Spelar ingen roll om man säger att man har stått på pallen på nationella tävlingar, kört SM, cyklat runt Vättern i december – de sakerna väger väldigt lite i jämförelse med Vättern för gemene man). Men nu var det dags! Att levla upp till Ingrid vs Vättern: 1-0. Tar det från början!

Sista bilden jag tog med telefonen innan start. Notera att fler än jag tycker det var viktigt att ta en selfie innan start!

Klockan 13.28, lördag 16 juni – Skoda Cycling Team är de allra sista 30 cyklisterna (av ett 19 000+ startande) som lämnar Motala City för att varva Vättern. Stämningen är hög – det återspeglar sig på såväl stämningen i klungan som klippet folk har i benen. Planen var sedan länge ordinerad: de tio första minuterna ska gå lugnt och sansat.

Plötsligt händer det – en roterande hand höjs i skyn. Lagkaptenerna Karl och Jukka har bestämt sig för att släppa loss kalvarna på grönbete: dags att börja rotera. Större delen av gruppen börjar snurra på fram över Östgötaslätten, tempot höjs avsevärt och det flyter på bra. Det biter till i benen när man är framme och tar vind. Hinner dock knappt notera det (läs: jag var exakt lika hög på adrenalin som samtliga andra i gruppen) och tjoar och tjimmar med min wingman Klas varje gång vi passerar varandra (dagens ämne: Klas hade en flaska skumpa i sin väska som vi drömmer om att sprätta vid målgång).

Tagen på bar gärning när jag hetsäter en bar (får passa på i backarna då tempot sjunker). Foto: Cykelkanalen.se.

Milen passerar på klockan framför mig. Jag är så lycklig och exhalterad att jag nästan glömmer av att stoppa energi i magen (blir dock påmind flera gånger av snälla lagkamrater – tack). Kommer in i backen strax innan Gränna och drabbas av ytterligare hybris. (Jag kommer från Gränna och rullar över kullerstenarna med ett brett leende på läpparna).

Strax efter Gränna tar vi en kort paus. Därefter tappar jag faktiskt både klungan och min hybris. Vi kör om en subgrupp och jag är inte snabb nog att lägga mej på bra rulle när vi ska upp och om den gruppen. Får jaga ikapp mina grönsvarta kamrater tillsammans med några andra eftersläntrare. Kommer ikapp med andan i halsen. Typisk dålig tajming eftersom backarna in mot Jönköping är de värsta runt Vättern.

Fullt fokus. Här försöker jag cykla ifrån Lisa Nordén (SKOJA!). Foto: Cykelkanalen.se

Vi rullar in i Jönköping och plötsligt har både mina ben och min skalle tappat galoppen helt och hållet. Jag sladdar bak i klungan och har en djävul i min hjärna som gormar ”men Ingrid trodde du att du skulle klara detta? Här åkte du av senast du körde Vättern med. Du klarar tio mil. Inte mer. Lägg dej i diket och ring mamma”.

Tack och lov får jag ett par peppande ord – från snälla Payman och Peter – och jag fokuserar på det och dem snarare än djävulen i skallen. Dessutom är det strax bara ett par mil kvar till depå utanför Bankeryd. Jag drömmer om kall cola och lägger allt krut på att ALDRIG släppa hjul.

Depå 1 - Fredrik Kesiakoff chillar samtidigt som övriga laget tömmer depån likt en flock hungriga varhagar. Foto: depåchef CJ Paulin.

Depån syns äntligen likt en oas på en öde öken efter ca 12 mil. Koffein for the win – tänker jag och hetsdricker cola och sväljer koffeintabletter. Blandar upp det med lite kanelgifflar och börjar bli människa igen. Fem minuter paus försvinner snabbt (får senare veta att vi blev lurade till att endast stå still 3+ min. I depån hade vi tydligen sub8h löst hängande).

Im back in the game efter depån och kommer med upp i rotationen igen. Större, böljande och fina vägar ligger framför oss. Arbetet i gruppen flyter på bättre än tidigare. Jag njuter av att vara en del av detta men noterar även att det inte direkt sprätter i benen när jag ska om framme i förningarna. Det pangas på i 45-50 km/h och jag känner att jag gör alla en tjänst om jag går bak till ”caféet” (en fin plats bakom den roterande klungan där man kan fika och ha det gott).

Skoda POWER Train rullar fram över slätten. Jag älskar livet (det gör man alltid när man ligger på rulle ?!) och när mer än halva Vättern avverkats (15+mil) börjar jag tro att jag kommer komma runt sjön. Allt flyter på bra (förutom att Kesiakoff punkterar – men räddar situationen snabbt och kommer efter några minuter som ett skott tillbaka upp i klungan).

Depå två är i Boviken efter ca 21 mil. Folk snackar om att ”ja men nu ska vi bara cykla hem” och jag noterar att : jo det ska vi ju! Och detta tar kanske bara två timmar! Jag har fyllt på med ännu mer Cola och bestämmer mig för att gå upp och ta vind igen.

 

Cykling i en symbios. Något som ger mig rysingar. Foto: Valentin Baat.

Dagens mest magiska ögonblick sker där och då för min del. En grupp på cirka femton cyklister har fått till ett perfekt lagspel. Vinden har mojnat, solen är låg och man hör bara surret från cyklarna som rullar fram i 40 km/h samt ett och annat peppande ord från de andra i gruppen (samt även min stämma som upprepande gånger hojtar ”asså jag får rysningar av detta hörrni!!!”).

Jag önskar att jag hade kunnat vara med och dra med klungan alla kvarstående mil in till Motala. Men när skylten med ”30 km kvar till mål” passeras tackar jag för mig och glider tillbaka ner i caféet igen. Benen börjar gnälla och jag har svårt att svälja den hundrade klunken av sportdryck för dagen. Har även svårt att räkna plus och minus för att kalkylera vilken sluttid som är rimlig. Inser att dagens andra dipp är på ingång och tänker att: ok Im gonna fall deep this time.

Bak i caféet är det god stämning. Jag underhåller mig med att försöka diskutera Petters nya album med Daniel Addams Ray (han hade inte lyssnat än. Tyvärr) samt snacka med Anna Karlsson om hur stark hon är. Får hela tiden massa pepp och hjälp av lagkapten Jukka (han var en klippa under hela dagen! Hade stenkoll på mej och alla andra. Likt en hök. Världsklass).

skoda vättern 2018

7h29minuter. En lång fantastisk dag på "jobbet". Foto: Valentin Baat.

De sista milen in i mål är jobbiga. Man inser att: 23 km är piece of cake av 300 totalt. Men logiken går inte in i skallen. När Motala City för andra gången under dagen syns framför mig har jag nästan svårt att hålla mig för gråt. En sådan lång dag är snart över och laget gjorde det så otroligt bra! Målgången passeras och tror ni inte att the Skoda crew står där och bjuder oss på skumpa?! Glädjen är total – folk kramas och jublar – och någon får info om att vår sluttid blev : 7h 29 min 43 sek!

BAM! Det är en tid som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle klara av. Jag visste att sub8 skulle bli tufft – men sub 7,30?!

(för siffernörden: vi hade en snittfart på 39,6 km/h med pauser. 40,1 km/h i rent rullsnitt. Mitt NP: 181 watts. Tid över tröskelwatt: 28% av rundan).

Skoda Team Vätternrundan

Skoda Cycling Team och the crew. Världens bästa gäng helt enkelt. Foto: Hans Berggren.

Det här är något som aldrig varit möjligt utan:

  • Alla cyklister som var med. Ingen nämnd ingen glömd. Men alla bidrog verkligen med något till gruppen. Några tillför god stämning och ler i 30 mil. Någon annan ger bort sin vattenflaska till en kamrat som gått tom. Några hade (såklart) väldigt många mer watts i benen och tog varje förning under hela rundan. Skoda Team: rekryter och ambassadörer. Jag är så tacksam att få ha upplevt dagen och resan fram hit med alla er. Ni inspirerar och tillför energi som jag kommer leva på länge framöver.
  • All uppbackning från crewet kring Skoda. Från dag ett har vi rekryter fått veta att ni gör allt för att vi ska klara detta. Full service från januari till juni! Allt från träningshjälp från Mattias Reck till fantastiska depåer under Vättern till att man blir behandlad som en stjärna vid målgång.
  • Alla andra människor i min närhet som supportar mina galna idéer. Framförallt Team She Rides och coach Marcus på Guided Heroes. Jag vore inget utan er!

Vätternrundan 2018 skoda

Jag och Klas innan start. Lägger inte upp målbilder på mej pga var inte så stilig där och då. Hade gels kletade över halva mej och cykeln. OBS - man blir inte snygg av att köra Vättern. Men man blir glad!

Nu vet jag att alla undrar: vad hände med den där flaskan skumpa Klas hade i sin väska? Drack vi den och festade hela natten i Motala därefter? Det låter jag förbli en hemlighet inom Skoda team! Men en sak som är säker är att: Vätternrundan 2018 är en upplevelse som fodrar sprättandet av flera flaskor skumpa. To be continued!

Ps - kudos till Marina Emanuelsson som slog rekord som snabbaste dam runt sjön ever!

RR: SM i Zwift

28 feb 2018

I lördags gick ett av årets viktigaste cykel-event av stapeln - SM i Zwift! Alltså svenska mästerskapen i den virtuella cykelvärlden Zwift.

Lite mer än 70 män och 11 tjejer stod på startlinjen (läs: satt och svettades på sina trainers) i lördags klockan 10.
Detta kunde faktiskt följas live via YouTube (!!!) - jag har dock inte kollat på detta - men har hört att damernas race hade 0 coverage.
Blir rätt bitter över detta faktum. Känns som att det med dagens teknik inte vore rocket science att följa två virtuella race samtidigt? Men however...

Bakgrund: Jag har under de senaste veckorna blivit Zwift-nörd. Faktum är att mitt användande av Zwift gick från 0-100, vilket var något för snabbt. Jag hann nämligen bla med att bli diskad från tävling och råka bli cykla runt som cyklist från Kosovo. (Detta pga att jag var mer taggad på att sätta mej och producera höga watts (eh, överdrift) än att bekanta mig med tekniken. Men för er som är mer ordningsamma än mej rekommenderar jag Helenas Enqvists blogg för bra tips om uppstart av Zwift. Hon vet vad hon snackar om). 

zwift

SM i Zwift - andragruppen ca halvvägs in i loppet. Zwift Ingrid finnes längst till höger i bild.

HÄR kommer en RR från damernas race:

Info: 11 tjejer, bana på 45 km inklusive 400 hödmeter och 2*Volcano Climb i Zwift-världen Watopia.

Zwift-race har stora likheter med MTB-starter. Det går snabbt från sekund 1. 
Inget undantag nu när vi endast var tjejer som startade tillsammans (ofta är det annars blandat mellan könen).
Gruppen var samlad tills vi gick in i backen första gången. Då splittrades det och jag tror att vi var sex stycken kvar i front.

Note: min utrustning består av en trainer variant billig, min wattmätare (stages) samt en iPad. Detta medför att jag hela tiden måste försöka överlista systemet gällande hur jag ska fördela kraften efter banan. Folk med smart-trainers behöver inte tänka lika mycket som jag, då deras trainers justerar motstånd efter kupering osv - vilket säkert inte är enklare kraftmässigt gällande watt. Dessutom är iPadskärmen så liten att det ibland är svårt att se hur långt det är kvar av loppet mm.

SLUT PÅ BORTFÖRKLARINGAR.

Backfan var jobbig som tusan och alla tjejer höll bra fart uppför - några attackerade. Cecilia Hansen attackerade och kom loss. Hade ju varit roligt att gå med - eller kanske att kunna försöka. Fanns dock inte en chans att jag hade pallat det, därför fick jag sitta (lida) lugnt kvar i gruppen, se Cecilia fladdra iväg på skärmen framför mig samt stunden senare se hur hon skrev i chatten:

SÄLLSKAPSRESA!

Skrattade (nej det gjorde jag ju inte, jag flåsade bara) när jag läste detta. Speciellt eftersom ordet "sällskapsresa" aldrig fanns i min skalle under loppet.

Kul grej - att man kan chatta med sina medtävlanden. Själv har jag inte kapacitet nog i multi-tasking för att klara av detta under tävling - men om jag kunde finns det 1000 saker jag skulle vilja chatta om. Tex "hallå kan vi inte dra ner på watten lite", "ska vi inte dra ner på farten och passa på att dricka", "får ni andra också ont i rumpan av att sitta såhär länge på en trainer?!".

Efter ett varv tror jag att vi var fyra personer kvar i min andragrupp (Louise Balkén, Caroline Sehlin, E Wesseus). 
Tempot var konstant högt, jag hade hoppats att det skulle minska något, men det skedde aldrig.
Tänkte bara att jag MÅSTE hålla hjul tills vi går in i backen en andra gång. 
Lyckades med det, men hade INGET att komma med när någon försökte gå upp i watts för några sekunder.
Klarade dock av att bita mig kvar tills backens topp genom att mata på i samma tempo.

Sedan gick det utför och bar av mot spurt.

Vet att jag är chanslös i spurt så försökte sticka lite före alla andra.... vilket inte lyckades.

Se resultatlista nedan:

zwift resultat

DVS jag kom fyra i loppet.

Alla resultat finns här. Där finns även wattsiffror mm. Sånt som jag inte lägger ut här pga kanske känsligt?

En annan bra grej med Zwift är då att avståndet till soffan från cykeln aldrig är särskilt lång. 

Därför låg jag på soffan ca 5 min efter avslutat race.

Kan erkänna att jag tjurade LITE. För det hade varit coolt att säga att man hamnade på pallen i SM i Zwift.

MEN om man ska vara logisk och diplomatisk: det blev ett grymt bra träningspass för mig. Och det är häftigt att man kan få till ett sånt bra rejs från sitt vardagsrum en lördag i februari. Tack för bra rejs alla ni som körde! Rekommenderar flera till att prova detta!

Dagen efter loppet så upptäckte jag att jag punkat på trainern. Detta måste skett typ mitt under loppet då min trainer började väsnas då, men jag kunde såklart inte kolla upp det då. Det verkar rimligt dock eftersom det var en del grus på Zwift-banan. Och jag lär ha tappat en del watt på detta. Kanske hade jag vunnit om det inte hänt... OBS IRONI!!!! 

(Behöver en Mallis resa väldigt snart för att inte börja tro att Zwift är på riktigt som ni kanske märker ;).

Behind the scenes - Team She Rides

12 feb 2018

Äntligen kan jag berätta: vi har startat Team She Rides!

Det här är en historia som började på en startlinje på ett långlopp i våras. (Långa Lugnet i Falun, i maj). Jag hade gissningsvis en puls som överskred tröskel redan innan startskottet skulle gå. Inte nog med att jag hade problem med att fokusera på mig själv - varför såg alla andra tjejer bredvid mig på startlinjen så starka ut? Varenda en av dem gjorde mig mer eller mindre starstrucked. Utöver dessa tankar - tillsammans med all nervositet - hann jag tänka - "varför har vi alla olika kläder på oss, varför kör vi inte några av oss för samma klubb?".

she rides 4

Voila: Team She Rides, Foto: Lina Bylund

För att göra en lång historia kort. Eller närmare bestämt: det som först var en beundran till alla de tjejer som tävlade MTB och långlopp mot mej fortsatte som några Facebook-meddelande. Först lugnt och avvaktande - "hej, jag såg dej på tävlingen i helgen, vad stark du var" till att snabbt växa till många många meddelanden varje dag och till "kanske ska vi bilda en klubb - ett starkt damlag".

Lite mer än ett halvår senare har många drömmar slagit in.

Jag har varit med och startat upp ett damlag tillsammans med Jessica Clarén, Hanna Näslund, Sara Öberg och Sue Paz.

Närmare bestämt såhär:

Det såddes ett frö för länge sedan – om att göra cykelsporten mer öppen för alla och underlätta och bidra till att fler tar sig ut och upplever det fantastiska med att sitta på en cykel. She Rides föddes och communityn är idag vibrerande stark och en magisk samling av människor som alla har stora hjärtan och hjälper varandra att just lyfta, inspirera och inspireras av varann. I våras så började en annan tanke gro och nu i februari 2018 har vi knutit i hop säcken och tar nästa kliv att göra damcykling mer uppmärksammat och inbjudande – She Rides får en syster i Team She Rides.

Team She Rides är en unik damcykelsatsning med målet att locka fler tjejer att tävla och träna mtb. Med ett elitlag som 2018 kommer att tävla i långlopp och XCO i och utanför Sverige, och en nystartad cykelklubb som står öppen för alla, hoppas laget inspirera på alla nivåer och välkomna fler till cykelsporten. Vi vill att fler ska få uppleva den fantastiska känslan av att cykla mountainbike. Med Team She Rides vill vi skapa en positiv vibe genom hela cykel-Sverige, med en välkomnande attityd.

team she rides 10

Jag har precis varit på träningsläger på Fuerteventura med mitt lag (oh: glädjen över att kunna skriva MITT LAG efter alla månader av sekretess!) och det har varit fantastiskt. Veckan var fylld med allt från timmar av tuff cykling till ännu fler stunder av skratt och smidandet av planer. Detta visualiseras bäst med hjälp av bilder - därför kommer en bildbomb här!

team she rides 7

Den som är en vän av cyklistregler ska ev inte cykla tillsammans med oss. Det har vid flertalet tillfällen uppstått situationer då vi brutit mot några av de mest fundamentala regler som finns. Tex har vi fikat flera timmar INOMHUS med hjälm på huvudet och prytt benen med junior-ränder flera gånger. Spelar inte så stor roll så länge man har kul på köpet, eller?

team she rides4

Spännande att se hur många cyklister som krävs för att byta en punka?

team she rides 5

... samt hur många som behöver fotografera samtidigt (ni kan fundera över vart undertecknad håller hus när dessa bilder tas!).

team she rides 6

Förutom att jag röstar för att alla ska ha ett alldeles eget cykellag att köra med, rekommenderar jag även att man har med sig en fotograf. Högre nivå av lyx! Tack Lina Bylund för att du hjälpte oss att ta magiska bilder från vår vecka.

team she rides

team she rides 8

 

.. och för att du stod ut med oss när vi hade problem att hålla balansen på cyklarna i sanden. Foto: Lina Bylund

team she rides stories

Jag misstänker att få av de som följer oss via sociala medier kunde missa att vi befann oss på träningsläger förra veckan. Vi fick frågan kring hur många stories som producerades under veckan. Hanna kom med en bra gissning på 800+. Jag har inte räknat. Men det här är en av mina favoriter - både som story och aktivitet (dvs after-bike). Det ske även nämnas ett en av kvinnorna på bilden blev uppvaktad i form av ett frieri 5 min innan bilden togs. Ni kan ju gissa vem!

team she rides 2

Solnedgång på Fuerteventura. Foto: Lina Bylund

OK after-bike och Insta-stories i all ära, vi kommer även att tävla på cykel i år (!).

Våra största mål är: Mitsubishi MTB Challenge (Långloppscupen), Cykelvasan, XCO Swe Cup, Bike Transalp, Grand Raid samt SM i XCO.

Vi är väldigt tacksamma över alla som stöttar oss i vår satsning!

Efter att ha tuggat en del styrlinda för att hänga med dessa tjejer både i motvind och upp och nerför bergen på Kanarieöarna är jag allra minst förväntansfull på tävlingssäsongen. Kan inte tänka mig att cykla utan detta gäng framöver. Stay tuned! 

Vätternrundan i december - Abloc Winter Challenge 2017

2 jan 2018

"Cykla runt Vättern i december?! Vad ska det vara bra för? Du är lite galen du, Ingrid".

Gissa hur många gånger jag fått höra det där under senaste veckorna? X antal gånger.

Jag ställde även frågan till mig själv den 27e december. Klockan var 04.55 och jag stod och frös på Hovrättstorget i Jönköping. Startskottet för "VinterVättern" skulle just gå. Vid min sida hade jag bland andra Petra, en fantastisk gotländsk kvinna. Hon var anledningen till att jag stod där och skulle cykla runt Vättern, på en cykel med dubbdäck och stora lampor. Det var hon och jag som bestämde oss för att köra Abloc Winter Challenge. Men det var i juli i år och då vi hade medvinden i ryggen och bibs på oss. Inte tre lager med kläder, som vi hade nu.

"Det blir kul!" skrattade Petra i juli. Och hon skrattade nu med.

Jag tryckte på "kör" på min Garmin och tänkte "lets make those 0 km in to 340... det blir kul!".

Här kommer min version av VinterVättern i ögonblickform - enjoy!

Abloc Winter Challenge

06:00, Habo - händer det någon gång att en grupp cyklister inte går ut för hårt?
Skulle inte tro det. Efter ca 20-30 km avverkade svettades jag och glömde helt bort att jag skulle cykla cirka 30 mil till under dagen.
Kändes dock helt ok. Ljudet av dubbdäck från 30 cyklar som rullade mot asfalten och skenet av alla röda lampor skapade en magisk stämning.

VinterVättern2

07:00, Fagerhult - efter 30+ kilometer fick vi kaffestopp, av Gårdsrosteriets fantastiska kaffevagn. Den följde oss under turen hela dagen. Fem minuter fika-stopp - med möjlighet till att dricka så mycket kaffe och stoppa i sig så mycket godsaker som man vill - "det ger vem som helst ca 100 watts mer i benen" - Cyklist citat.

Plötsligt hör jag hur någon ropar mitt namn från en bil på sidan av vår klunga. Jag vaknar till liv ur dimman av de röda ljusen. Ser till min glädje hur Fredrik och Ulrika - ett par av mina bästa vänner vinkar till mej. Fick ytterligare 100 watts  i benen av att se dem! Och hjärtat exploderade av kärlek. Vem är galnast egentligen? Den som cyklar runt Vättern på dubb, eller den som går upp tidigt för att att kolla på dem som gör det? Fredrik hade dessutom bakat praliner som jag kunde stoppa i fickan och äta vid mina tyngre stunder. Älskar er - galningar!

10:00 Tivedens Naturreservat - en timme senare hade jag ätit alldeles för många våfflor för mitt eget bästa (depå-stopp version bättre efter 95 km). Anledningen var att jag, flera gånger, blivit uppskrämd av vägarna som skulle komma norr om Karlsborg. Här svängde vi av den ordinarie Vätternrundan-turen och körde på mindre och mer kuperade vägar. (Därav min uppladdning med våfflor).

Där och då gick det upp för mej varför Vättern avnjutes bättre i december än i juni. Nu körde vi på riktigt fina vägar med magiska utsikter. Och vi hann prata med varandra! Inte bara stirra in i varandras rumpor och flämta oförestående åt varandra mitt i all mjölksyra (som när man kör Vättern i juni...).

Till exempel hann jag fråga ut legenden Cykel-Danne (på bild TH om mej ovan) om alla hans TransContinental äventyr (dvs VinterVättern var endast en walk in the park för honom ;).

VinterVättern

Jag var väldigt fokuserad (bild ovan) på att ta mig an uppgiften att leda klungan i bra fart genom Tiveden.

12.00 - Askersund - tredje depå-stoppet kom som en skänk från ovan efter ca 165 km.

Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att jag då började bli trött. Cykeln började kännas som en traktor på vägen och kroppen började gnälla och undra vad det var frågan om?! Men jag var glad över att vi nu kommit halvvägs, att det snart skulle komma grusvägar och att jag faktiskt kunde åka husbil hem om det skulle skita sig (ja - vi hade en husbil bakom oss under hela rundan. Vilken lyx va?! Där kunde man uträtta alla behov - som att värma sig och fixa punkor om det skulle behövas).

Dagens längsta etapp utan depåstopp var just Askersund-Vadstena. 75 km cyklade vi, över metropolen (!!) Zinkgruvan och Motala.

Fler än jag började få slut på krut i benen, speciellt eftersom just grusvägar och backar krävde mer av oss cyklister än vad vanliga Vätternrundan gör.

Även om folk började bli trötta, och drömma om McDonalds meny och öl, var stämningen i klungan hela tiden god.
Tack för det - alla ni starka människor som gjorde mig sällskap under dagen!  

16:00 - Vadstena - aldrig har folköl smakat så gott som efter 23 mil på dubbad cykel!
Jag satt utmattad, men med ett leende på läpparna, och kalasade på all fin mat vi bjöds på.

Sedan sa Danne "ja nu är det bara 5 h kvar..!".

Då höll jag på att sätta i halsen! Insåg att 5 h, faktiskt, är en bättre distansrunda.

Men va ....!

Fanns dock ingen möjlighet att hoppa in i husvagnen då på grund av: mamma!

Mamma, pappa och några vänner skulle stå och vänta på mig fyra mil senare, i Gränna.
Då var jag tvungen att sitta på en cykel. Punkt.

Så jag cyklade vidare med en bild av mamma i skallen.
Och när jag kom fram till min hemstad Gränna stod mamma och alla andra nära och kära där och väntade på mig.

Blev varm i varje del av min (vid det har laget) frusna kropp.
Pappa pekade på en skylt som sa att det "bara var 35 km kvar till öl" och sa, att om han visste att öl och husbil ingick i startavgiften, då hade han med ställt upp. (Och mamma ville med ställa upp, för all fin-fikas skull).

De sista milen till Jönköping gick som en dans. Jag kände mig pigg och hög på att snart vara i mål.

20:30 - Hovrättstorget - Jönköping:

BAM! Vi gjorde det! Alla som startade turen runt Vättern samma morgon gick även i mål!

Någon kanske åkte husvagn en bit, men vad spelar det för roll?!

Fantastisk prestation av alla inblandade!

Och inte minst otroligt bra event signerat av Abloc. Rekommenderas varmt!
Hög klass på allt från info innan loppet till goodie-bags och funktionärer. Tror inte att någon annan anmälningsavgift i landet ger mer valuta för pengarna.

Mer sånt här - ett nyårslöfte jag har till mig själv 2018. Mer kärlek och upplevelse till cykel - snarare än att jaga snitthastigheter och Strava-segment...

28 december fick jag stå på en prispall tillsammans med det här gänget. Kom tvåa i Abloc Winter Race, bakom Marie Rydne som vann. Och Richard Larsén vann herrklassen. För att nå dit cyklade vi två heat á 45 min CX... godis för benen?! Men det kan jag berätta mer om senare.

Siffror från Abloc Winter Challenge 2017:

- Jag cyklade i 13h och 17 minuter för att ta mig runt Vättern. Snittade strax över 25 km/h.

- Jag drack 6 st colaburkar under turen.

- Jag drack nästan lika många kaffekoppar. 

- 65 personer cyklade runt Vättern den 27 december. Jämför med 16 000 i juni!

- Av dessa var 6 st kvinnor (tråkigt! Tjejer - kontakta mig om ni vill hänga med nästa år).

- Vid målgång bad jag restaurangpersonalen om påfyllning på middagen två gånger.

- Richard Larsén berättade att han snittade 170 watt på sin runda (han körde i den snabba gruppen - min grupp var den "snygga" :).

Bildkudos: Calle Andersson på samtliga förutom de sista fyra - de kommer från http://j-bild.se/.

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!