Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Vätternrundan i december - Abloc Winter Challenge 2017

2 jan 2018

"Cykla runt Vättern i december?! Vad ska det vara bra för? Du är lite galen du, Ingrid".

Gissa hur många gånger jag fått höra det där under senaste veckorna? X antal gånger.

Jag ställde även frågan till mig själv den 27e december. Klockan var 04.55 och jag stod och frös på Hovrättstorget i Jönköping. Startskottet för "VinterVättern" skulle just gå. Vid min sida hade jag bland andra Petra, en fantastisk gotländsk kvinna. Hon var anledningen till att jag stod där och skulle cykla runt Vättern, på en cykel med dubbdäck och stora lampor. Det var hon och jag som bestämde oss för att köra Abloc Winter Challenge. Men det var i juli i år och då vi hade medvinden i ryggen och bibs på oss. Inte tre lager med kläder, som vi hade nu.

"Det blir kul!" skrattade Petra i juli. Och hon skrattade nu med.

Jag tryckte på "kör" på min Garmin och tänkte "lets make those 0 km in to 340... det blir kul!".

Här kommer min version av VinterVättern i ögonblickform - enjoy!

Abloc Winter Challenge

06:00, Habo - händer det någon gång att en grupp cyklister inte går ut för hårt?
Skulle inte tro det. Efter ca 20-30 km avverkade svettades jag och glömde helt bort att jag skulle cykla cirka 30 mil till under dagen.
Kändes dock helt ok. Ljudet av dubbdäck från 30 cyklar som rullade mot asfalten och skenet av alla röda lampor skapade en magisk stämning.

VinterVättern2

07:00, Fagerhult - efter 30+ kilometer fick vi kaffestopp, av Gårdsrosteriets fantastiska kaffevagn. Den följde oss under turen hela dagen. Fem minuter fika-stopp - med möjlighet till att dricka så mycket kaffe och stoppa i sig så mycket godsaker som man vill - "det ger vem som helst ca 100 watts mer i benen" - Cyklist citat.

Plötsligt hör jag hur någon ropar mitt namn från en bil på sidan av vår klunga. Jag vaknar till liv ur dimman av de röda ljusen. Ser till min glädje hur Fredrik och Ulrika - ett par av mina bästa vänner vinkar till mej. Fick ytterligare 100 watts  i benen av att se dem! Och hjärtat exploderade av kärlek. Vem är galnast egentligen? Den som cyklar runt Vättern på dubb, eller den som går upp tidigt för att att kolla på dem som gör det? Fredrik hade dessutom bakat praliner som jag kunde stoppa i fickan och äta vid mina tyngre stunder. Älskar er - galningar!

10:00 Tivedens Naturreservat - en timme senare hade jag ätit alldeles för många våfflor för mitt eget bästa (depå-stopp version bättre efter 95 km). Anledningen var att jag, flera gånger, blivit uppskrämd av vägarna som skulle komma norr om Karlsborg. Här svängde vi av den ordinarie Vätternrundan-turen och körde på mindre och mer kuperade vägar. (Därav min uppladdning med våfflor).

Där och då gick det upp för mej varför Vättern avnjutes bättre i december än i juni. Nu körde vi på riktigt fina vägar med magiska utsikter. Och vi hann prata med varandra! Inte bara stirra in i varandras rumpor och flämta oförestående åt varandra mitt i all mjölksyra (som när man kör Vättern i juni...).

Till exempel hann jag fråga ut legenden Cykel-Danne (på bild TH om mej ovan) om alla hans TransContinental äventyr (dvs VinterVättern var endast en walk in the park för honom ;).

VinterVättern

Jag var väldigt fokuserad (bild ovan) på att ta mig an uppgiften att leda klungan i bra fart genom Tiveden.

12.00 - Askersund - tredje depå-stoppet kom som en skänk från ovan efter ca 165 km.

Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att jag då började bli trött. Cykeln började kännas som en traktor på vägen och kroppen började gnälla och undra vad det var frågan om?! Men jag var glad över att vi nu kommit halvvägs, att det snart skulle komma grusvägar och att jag faktiskt kunde åka husbil hem om det skulle skita sig (ja - vi hade en husbil bakom oss under hela rundan. Vilken lyx va?! Där kunde man uträtta alla behov - som att värma sig och fixa punkor om det skulle behövas).

Dagens längsta etapp utan depåstopp var just Askersund-Vadstena. 75 km cyklade vi, över metropolen (!!) Zinkgruvan och Motala.

Fler än jag började få slut på krut i benen, speciellt eftersom just grusvägar och backar krävde mer av oss cyklister än vad vanliga Vätternrundan gör.

Även om folk började bli trötta, och drömma om McDonalds meny och öl, var stämningen i klungan hela tiden god.
Tack för det - alla ni starka människor som gjorde mig sällskap under dagen!  

16:00 - Vadstena - aldrig har folköl smakat så gott som efter 23 mil på dubbad cykel!
Jag satt utmattad, men med ett leende på läpparna, och kalasade på all fin mat vi bjöds på.

Sedan sa Danne "ja nu är det bara 5 h kvar..!".

Då höll jag på att sätta i halsen! Insåg att 5 h, faktiskt, är en bättre distansrunda.

Men va ....!

Fanns dock ingen möjlighet att hoppa in i husvagnen då på grund av: mamma!

Mamma, pappa och några vänner skulle stå och vänta på mig fyra mil senare, i Gränna.
Då var jag tvungen att sitta på en cykel. Punkt.

Så jag cyklade vidare med en bild av mamma i skallen.
Och när jag kom fram till min hemstad Gränna stod mamma och alla andra nära och kära där och väntade på mig.

Blev varm i varje del av min (vid det har laget) frusna kropp.
Pappa pekade på en skylt som sa att det "bara var 35 km kvar till öl" och sa, att om han visste att öl och husbil ingick i startavgiften, då hade han med ställt upp. (Och mamma ville med ställa upp, för all fin-fikas skull).

De sista milen till Jönköping gick som en dans. Jag kände mig pigg och hög på att snart vara i mål.

20:30 - Hovrättstorget - Jönköping:

BAM! Vi gjorde det! Alla som startade turen runt Vättern samma morgon gick även i mål!

Någon kanske åkte husvagn en bit, men vad spelar det för roll?!

Fantastisk prestation av alla inblandade!

Och inte minst otroligt bra event signerat av Abloc. Rekommenderas varmt!
Hög klass på allt från info innan loppet till goodie-bags och funktionärer. Tror inte att någon annan anmälningsavgift i landet ger mer valuta för pengarna.

Mer sånt här - ett nyårslöfte jag har till mig själv 2018. Mer kärlek och upplevelse till cykel - snarare än att jaga snitthastigheter och Strava-segment...

28 december fick jag stå på en prispall tillsammans med det här gänget. Kom tvåa i Abloc Winter Race, bakom Marie Rydne som vann. Och Richard Larsén vann herrklassen. För att nå dit cyklade vi två heat á 45 min CX... godis för benen?! Men det kan jag berätta mer om senare.

Siffror från Abloc Winter Challenge 2017:

- Jag cyklade i 13h och 17 minuter för att ta mig runt Vättern. Snittade strax över 25 km/h.

- Jag drack 6 st colaburkar under turen.

- Jag drack nästan lika många kaffekoppar. 

- 65 personer cyklade runt Vättern den 27 december. Jämför med 16 000 i juni!

- Av dessa var 6 st kvinnor (tråkigt! Tjejer - kontakta mig om ni vill hänga med nästa år).

- Vid målgång bad jag restaurangpersonalen om påfyllning på middagen två gånger.

- Richard Larsén berättade att han snittade 170 watt på sin runda (han körde i den snabba gruppen - min grupp var den "snygga" :).

Bildkudos: Calle Andersson på samtliga förutom de sista fyra - de kommer från http://j-bild.se/.

Beundrarbrev, genrepens genrep och #levförfan

20 dec 2017

Stockholm, 18 december, 17:05.

Jag börjar skriva ett privat meddelande på Instagram:

”Hej jag heter Ingrid, och det här låter creepy, men jag är din hemliga beundrare..”

Trycker på "skicka". Hjärtat slår hårt i bröstet, vad håller jag på med?
Skriver beundrarbrev till personer som jag aldrig mött innan. 

Vem det är jag skrev till kan ni läsa i slutet av detta inlägg, men först tänkte jag berätta om några fina ögonblick från de senaste veckorna. De har varit beståndsdelar i mina genrep till VinterVättern/Abloc Winter Challenge. Men det är egentligen bara en parantes – dessa ögonblick vill jag inte vara utan. Oavsett om jag mig runt en sjö 28 december eller inte.  

Café LeMond, 10 dec, 09:00

 Gnesta bike

Alla vägar går till Gnesta? Foto: Richard Persson

Har 10 minuter på min Garmin när jag anländer till Café Lemond. Benen känns som smörkola och de där 10 minuterna måste växa till 5 timmar under dagen enligt min plan. Känns som en omöjlig uppgift. Kanske ska åka hem och äta lussebullar istället för att frysa fingrarna av mej Söder om Stockholm idag? Hinner jag tänka.

Snabbt försvinner drömmarna om lussebullar när jag öppnar dörren till caféet. Där inne står redan tio cyklister och värmer upp inför dagens tur. Vem hade kunnat tro att så många människor vill cykla till ”Metropolen” Gnesta en kylig dag i december? Plötsligt känns de där fem timmarna inte så farliga att ta sig igenom längre.

Festive500

Sörmland dreaming Foto: Emil Holt

Humble Konditori, Gnesta 13:34

”Nio mil på dubbad cykel genom skogen i minusgrader är den bästa kryddan” – citat hungrig cyklist.

Äntligen depåstopp på Sörmlands bästa (?!) fik! Ett antal cyklister ramlar in och stirrar hungrigt på alla bakverk som finns bakom disken.

Det stackars cafébiträdet i Gnesta fick servera mer än vad hon kanske väntat sig denna dag. En av mina medcyklister beställer in en större macka än vad som ens finns på menyn. Någon tar in flera stycken beställningar och undrar om det är möjligt att ha pepparkaksdeg i fickan på cykelfärden? (om någon har provat detta – meddela mig gärna utfallet).

Skärholmen 17:00

Min Garmin är way beyond fem ackumulerade timmar. Jag hade kunnat avsluta dagens tur, och ta tåget hem, efter 12 avverkade mil i Södertälje någon timme tidigare. Men det fanns liksom ingen anledning. Vi hade vinden i ryggen och en nyvunnen vän berättade spökhistorier samtidigt som vi cyklade på öde vägar i endast skenet från våra lampor ett par timmar tidigare. Det var en magisk stund som aldrig hade behövt ta slut.

Men nu står jag och min kompis Emil i en trafikkorsning, något borttappade, fryser och börjar längta hem. Vi var 20 cyklister som mest under dagen. Nu är det bara vi två kvar ute i förorten. Jag börjar bli riktigt tjurig och arg på mig själv eftersom jag knappt hittar hem, 15 km ifrån mitt eget hus! Men Emil har alltid koll och lotsar oss sista biten in mot stan. Tack så himla mycket Emil, för att du gjorde mig sällskap där och då!

40 min senare är jag hemma och konstaterar att jag firade andra advent på bästa möjliga vis.

17 december, 11.00, Uppgränna

Vättern Vinter

En bra dag längs Vättern Foto: Calle Andersson

Jag har föreställt mig hur fint det skulle kunna bli när vi ska cykla runt Vättern den 28e december. Hur det inte ska kännas mörkt eftersom snön på marken får allt att lysa upp. Hur ljudet av dubbar mot asfalt låter som musik i öronen (också eftersom snön ligger på marken). Att det ska vara kallt, men precis sådär lagom kallt så att luften känns frisk i lungorna.

Och plötsligt händer det. Drömmen utspelar sig mitt framför ögonen på mig. Jag cyklar med en grupp människor, precis vid Vättern, och det är Vintercykling 2.0.

Det finns fikapauser och så finns det... fikapauser Foto: Calle Andersson

17 december, 13.00, Strax utanför Ödeshög

Tänk om nån skulle säga till dej när du cyklat i minusgrader ett par timmar:

"Hej, ska jag tända upp en brasa åt dej så att du får värma dej? Vill du ha något varmt att äta och en lättöl till det? Jag passar på att koka kaffe med. Och kaffe kan man såklart inte dricka utan att äta kaka!"

Ovan nämnda är något som jag brukar fantisera om när jag fryser och det är långt kvar hem.

Ovan nämnda, slog magiskt nog in, i söndags!

Jag var ute och cyklade med LaLePrestanca, som är en fantastisk cykelklubb från Jönköping. Mitt under turen bjöd en av klubbmedlemmarnas mamma hem oss på just öppen brasa med lunch! Drömmar slår in! Igen.

Tack tack tack alla inblandade! För en av årets bästa dagar på cykel. 

Tillbaka till Stockholm, 18 december.

Mobilen vibrerar i min ficka.
Jag har fått svar på mitt meddelande!


Jag skrev såhär:

Hej, jag heter Ingrid, och det här låter creepy, men jag är din hemliga beundrare..
Jag är, liksom du, en hängiven cyklist. Skillnaden mellan oss är nog dock att du har betydligt hårdare pannben än mej och jag är mer av en gnällspik än vad du är.


Jag försöker ligga i hårdträning till VinterVättern nu. Jag tänker på dej när gnällspiken i mig vaknar till liv i skallen. När någon tå fryser eller när jag börjar gå tom efter ett antal mil. Jag tänker att du är en sån som säkert aldrig skulle klaga vid ett sånt tillfälle. Och då brukar allt kännas bättre. Jag brukar klara av att cykla några fler mil. 

Jag skickade meddelandet till "RandoJanne". En människa som jag, som sagt, aldrig pratat med i IRL. Men som med sin blogg och historia - som cancersjuk men ändå ständigt positiv cyklist - lyckats beröra mig otroligt och indirekt gjort mig till en starkare cyklist under de senaste veckorna.

Det har liksom klarnat ganska mycket i min skalle - jag inser att jag är en lyckligt lottad människa som ens har möjlighet att sätta mig på min cykel varje dag. Som ens kan välja det liv jag vill leva. Och som försökt - och lyckats, med mina mått mätt, bra med detta under de senaste helgernas cykeläventyr till exempel.

Mindre gnäll och mer #levförfan. Mitt nya mantra!

In och läs Jannes blogg och skänk en krona eller två till Barncancerfonden samtidigt.
Kanske istället för att köpa massa prylar såhär i juletider? 

Och tack alla ni andra som cyklat med mej de senaste veckorna! För att ni gjort mig sällskap och klappat mej på axeln och sagt "VinterVättern kommer gå i medvind för dej Ingrid!". Oavsett hur det går just den 28 dec har vägen dit varit värd varenda sekund. Foto: Calle Andersson

Nästa år: då jävlar

1 dec 2017

Snöblandat regn, cykel med dubbar som väger ett ton, mörkt efter lunch ... det finns många anledningar till att ogilla vintersäsongen på cykel. Men det finns även anledningar till att tycka att det är den bästa tiden på året - för människor som är drömmare, liksom jag. Såna som jag som blåser upp stora drömmar i skallen när de sitter på trainern eller cyklar 15 km/h på vintercykeln. Jag vet inte vad andra drömmer om: men i mina drömmar finns inslag av prispallar, bruna och starka ben och berg som inte alls är tunga att cykla upp för.

(Rubriken uppstod med inspiration/ett härmande från Cykelwebbenpodden. In och lyssna. Äntligen en svensk podcast om cykling. Högt och lågt om cykling, lagom längd på avsnitten, mycket självdistans hos de som pratar. Precis my cup of tea).  

Killarna i Cykelwebbenpodden snackar om att svenskar är bäst i världen på Vinterträning. Dvs trycka magiska watts på Monarken lagom till jul. Och posta detta i alla möjliga forum. Något som sedan inte återspeglas i resultatlistorna framåt våren? (jisses vad jag skrattade när jag hörde detta).

För egen del stämmer detta någorlunda bra. Jag är bra på vinterträning. På att få den gjord. Tidiga morgnar på trainer och helger ute i skogen. Men sen brister det. Ingen magi har ännu synts till på Monarken (nej: min Zwift-gubbe rättare sagt). Och de sorgesiffror som mina ben levererar är sekretessbelagda. Endast jag och min coach (Marcus, som jag kommunicerar med genom Guided Heores och Daily Plan - mycket bra träningsplattform för övrigt) får se dem.

Den uppmärksamme läsaren har vid det här laget höjt på ögonbrynen, och ser ett visst glapp mellan mina drömmar att hamna på en prispall och låga wattsiffror.

Men! Nu kommer vi till poängen med att jag älskar vinterträning: det är så långt till sommaren! Man hinner! Hinner med allt. Öka massa i watts, öka massa i benböj, öka massa i uthållighet. Det är så långt till sommaren att INGA drömmar är för stora. Våga drömmar stort! Det kommer göra varje minut av vinterträning enklare att uthärda.

Exempel på drömscenarium i min skalle. Cykla i berg på Mallis. Godis i skallen när man sitter på trainern. Denna bild är från just Mallis feb-17. Foto: Hagen Bender.

Jag har fått frågan om hur man överlever på cykeln utomhus vintertid, och tänkte passa på att dela med mig av några tips. Kanske kan jag inspirera någon som endast sitter på trainer vintertid att våga sig ut i friska luften? Även det vore ett drömscenarium.

(Dessa tips ska jag själv även ta med mig till Abloc Winter Challenge - om fyra (!) veckor ):

- Lager på lager på lager med kläder. Man hörde det redan på dagis och det låter alltid lika osexigt : men det fungerar. Förslagsvis merinounderställ som grund och sedan jobba på det.

- Lager på lager tar plats och då är det bra med en jacka med stora fickor - alt faktiskt en liten väska - så man får mer utrymme för att skala av och på dessa lager.

- Ta med extra handskar och mössa/buff när du ändå är på G med att packa och klä på dig mycket kläder. Ovärderligt att kunna byta till torra saker när andra svettats/snöats ner.

- Skaffa en bra mössa att ha under hjälmen. Jag har numer en med skärm som även går ner i nacken. Den var dyr men värd varenda krona.

- Eftersom du redan är extra tung av kläder vid det här laget: se till att även din cykel är tung. Dubbdäck, skärmar och kompislapp. Vänj dig vid dessa VAPEN tidigt. Du är inte snabb med dem här och nu i december, men tänk dig kontrasten till 23 mm däck i vår sen?! Du blir stark av en tung cykel. Samt varmare också eftersom det går åt mer energi att cykla runt på den.

- Lampor och reflexer. Gå inte utomhus utan dem! Det blir alltid mörkt snabbare än vad du tror. Jag skrattade åt folk med reflexväst för några år sedan. Numer inser jag att det är min livs-försäkring.

- Energi - går åt massa extra vintertid. Det är populärt att "lära sig köra på bara vatten" - men tro mig - att gå tom efter 2-3 h när det är kallt ute kan ge jobbiga konsekvenser på både kropp (fingrar och tår... brr!) och själ.

Något mer ni undrar över? Hojta!

Gällande snacket om drömmar ovan. Nej - inga drömmar är för stora. Jag har någonting på G som är i storleksordningen: jag ska göra grejer med fina människor som jag endast beundrade på Instagram för ca ett år sedan. Det ni! Stay tuned.

Inför Vinter-Vättern 2017

13 nov 2017

Vad tänker ni på när ni tänker på julen och egentligen mellandagarna 2017? Äta helgens elfte portion av julbord? Tömma andra lagret av Aladdin-asken? Köa till mellandags-rean pga besviken på årets julklappsskörd? 

Mina tankar och aktiviteter kring mellandagarna brukar låta enligt ovan. Tills jag plötsligt hittade ett annat event som väckte min uppmärksamhet.

OBS, det är inget fel med att tömma chokladaskar över mellandagarna. Men jag tror att jag rekommenderar det här:

Abloc Winter Challenge , 28 dec 2017 (i folkmun: Vinter-Vättern)

Foto: Abloc Winter Challenge 2015, vid Hammarsundet

Distans och tur: 347 km. Mestadels mindre, böljande och vackra vägar runt Vättern i vinterskrud.

Utrustning: Lampor, skärmar, kompislappar, dubbdäck och reflexer. Ta med rejält ombyte i väska i servicebil.

Beskrivning: "Minnen för livet och de är precis lika hårda som de är underbara. 2015 tog det 17,5 timme, snöstorm, klass-1 varning och det kändes allmänt vansinnigt. 2016 gick det betydligt snabbare, denna gång även i 2 grupper. Strålande sol och perfekt temperatur. Exakt så som det är att cykla på vintern... Vi hoppas återigen på vinterväder och vi hoppas såklart att du vill dela denna upplevelse med likasinnade. Vintercykling är makalöst härligt och vi hoppas kunna inspirera fler till detta.

Nåväl, datumet är nästintill heligt och är som sagt 28 december med första start kl 05.00 från Hovrättstorget mitt i central Jönköping... Bakom varje grupp finns service, mekaniker, mat, cykelställ, ja, det mest finns där. Utöver det så är det 3 fikastopp planerad med kaffe, fika och all typ av energi som du vill plocka med dig. Sedan tillkommer en second breakfast i Karlsborg bestående av bla nutella våfflor. Med ca 10 mil kvar serveras varm mat, tända ljus, ombytesmöjligheter och chokladbrownie. Att vi dricker kaffe av bästa sort behöver knappt sägas.

(valda citat från eventets hemsida)

Foto: Lobuche peak i Nepal, 6119 möh, Foto: Quentin Fiard.

Jag ska alltså cykla runt Vättern i mellandagarna.

Jag har anmält mig till utmaningen med skräckblandad förtjusning.

Till förtjusningen hör:

- Det finns ingenting som ger mig lika starka kickar av endorfiner som att cykla tidigt på morgonen. Gärna i frisk luft och när solen går upp (Instagram-moments). Och i ett gott sällskap (vi kommer köra i klunga runt Vättern).

- Det är precis nu, i oinspirerande november, som det behövs ett roligt mål i träningskalendern.

- Att cykla många mil är en annan grej som jag gillar - få andra saker sprider ett sådant lugn och en sådan glädje i min kropp (ehm, kanske inte svarar samma sak om det är -10 grader och ishalka den 28 dec).

- Senast jag cyklade runt Vättern gick detdåligt (jag bröt då jag överskattade min egen förmåga under ca km 1-50/300, år 2013). Har inte riktigt slickat mina sår och tagit revansch ännu. Dvs resultatet Vättern-Ingrid 1-0 behöver justeras. Klarar jag det här har jag lyckats.

- Det kommer bli en upplevelse för livet för mig och de som jag cyklar med. Det är under den här sortens turer jag tidigare skapat de minnen och knutit de kontakter som egentligen gjort mig till det cykel-freak jag är idag. Sådana chanser måste man ta.

- Det ryktas om många fika-pauser (och följebil). Även något jag är mycket svag för!

Till skräcken hör dock:

- Jag har varit i helt ok cykelform under fem års tid. Plötsligt har det nu gått många veckor sedan jag cyklade mycket. Anledningen till detta ser ni bildbevis på ovan: jag har varit i Nepal och klättrat i berg (det var fantastiskt!). Såg detta som en del av en formtoppning till VinterVättern - dvs att få höghöjdsträning. Men istället för att ta med mig röda blodkroppar hem från Nepal tog jag med mig en magsjuka och vissa andra åkommor som stjälpt, snarare än toppat, formen...

- Till och med min pappa, som är en sån som kör Vätternrundan (i juni) även om han vaknar och är sjuk typ (det är galenskap) ifrågasätter detta.

- Det kommer, oavsett väder och vind, göra mer ont än det mesta jag någonsin upplevt. Det är en grej att sitta och säga att man gärna cyklar långt - en helt annan grej att vara trevlig mot sig själv, och framförallt andra - när man är stelfrusen, har ont i rumpa och knän och har lågt blodsocker.

Foto: SM i CX 2016 i Eksjö. Då cyklade vi också i snö. Foto: Jonas Wiking.

Its on! Jag har återhämtat mig från Nepal och har ingenting att skylla på längre. Jag måste och ska ut och cykla. Vänja mig vid en cykel tyngd av skärmar och dubbdäck och av att fortsätta le i händelse av nedkylda kroppsdelar. Det kommer inte bli lätt men jag är säker på att det kommer bli värt det. Stay tuned!

Och signa upp er till eventet! Finns platser kvar!

Where the magic happens

11 okt 2017

Plötsligt hände det. Lite tidigare än vad jag hade tänkt egentligen. Jag bestämde mig för att runda av tävlingssängen på cykel 2017. Och helt otippat var då som min säsong började blomma. Man kan faktiskt säga att vissa av mina drömmar började gå i uppfyllelse i samma stund som jag slutade träna efter ett träningsschema på ett Excel-ark.

Jenny Rissveds

Jenny Rissveds med ett överlyckligt fan efter en Peloton-morgon på Café Lemond. Foto: Kalle Lööw

Som till exempel den mörka Peloton-morgon då jag såg en liten tjej på en Scott-cykel dyka upp i Hellas-skogen söder om Stockholm klockan 6. Tyckte att jag kände igen henne - dels för att vi inte är så många tjejer som gärna cyklar i lera i ottan - och dels för att jag sett hennes ryggtavla framför mig tidigare (SM i CX 2016). Jo visst var det Jenny Rissveds som kommit till Peloton-träningen!

Jag önskar att jag kunde säga att vi tränade ihop. Men det vore att ljuga. Hennes rygg försvann snabbt framför mig i skogen. Men den gjorde passet enklare att uthärda. "Om du skyndar dig snabbt i mål hinner du kanske ta en bild med Jenny på frukosten!" - de orden ekade i min skalle under 1 h med mjölksyrastinna ben.

Jenny cyklade lite fel (tur för mig) och jag kunde (läs: med skakiga händer fråga om hon ville ställa upp på ett foto) ta en bild med henne. Kände av hennes stjärn-stoft på mina axlar flera dagar efteråt! Vilken tjej! Så stark och ödmjuk.

Södertälje 20mila grus. Foto: Anders Jansson

Ett annat exempel är när jag äntligen tog mig tid att köra ett brevet med Stockholm Randonneur. Det var under en av de mest regniga lördagar i september som vi cyklade 20 mil, mestadels på grus, i jakten på att fånga stämplar på ett gult kort. Det låter exakt lika smutsigt och grisigt som det var. Ändå är det en av mina bästa dagar på cykel i år.

Det händer något när ett 20-tal lertäckta cyklister sitter tillsammans på en pizzeria och någon säger vad alla tänker : "herregud, jag kan inte lägga upp en bild av det här på Facebook, alla skulle tycka att jag var galen". Följt av att hela gruppen brister ut i skratt. Det är en fantastisk stämning som inte går att återkalla på något annat vis. Tack alla människor som gjorde mig sällskap under denna dag! Kommer aldrig glömma den.

järva

Järvafältet en tisdag i oktober - high on sunsets!

OS-medaljörer och rando-lopp i all ära: mycket magi finns även att hämta en hel vanlig tisdagskväll några mil utanför Stockholm. Bara man tar sig tiden att ge sig iväg: till Järvafältet till exempel. Bara man tar sig tiden att se sig omkring och rikta fokus från annat än de intervaller som måste avverkas eller de watts man förväntas trycka. Har haft flera sådana morgnar och kvällar på cykel senaste veckorna. Och de har fyllt mig med mängder av energi.

järvafältet

I skrivandets stund är jag på väg på ett helt annat äventyr. Jag ska åka till Nepal och vandra Mount Everest Basecamp Trek. Alltså ingen cykel är inblandad i min semester (!) utan jag ska promenera med sex stycken vänner och klara mig på vad som ryms i en ryggsäck på cirka 12 kg under 18 dagar. Det är olikt allt annat jag gjort tidigare men jag ser oerhört mycket fram mot resan.

Har även en annan sak på G - denna cykelrelaterad - som är så magisk att jag får gåshud. Den kan sammanfattas med att den kommit till liv genom de fantastiska människor jag mött på cykeln under det senaste året. Många pusselbitar jag letat efter har fallit på plats - plötsligt ser jag vart både jag och cykelsporten borde vara på väg. (Man kan även säga att just träningsscheman på Excel-ark hör hit - missförstå mig rätt i detta inlägg - visst älskar jag att cykla runt och plåta kor, men att träna mig starkare och snabbare är en faiblesse jag aldrig kommer kunna släppa. (Tackar bla min eminenta tränare Marcus Streijffert för det!) Hoppas på att kunna berätta mer inom sinom tid. Tills dess får ni gärna följa mej på Instagram @ingridkjell .

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!