Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med Team She Rides powered by Scott. Finns också på Instagram under @ingridkjell

RR: SM i Zwift

28 feb 2018

I lördags gick ett av årets viktigaste cykel-event av stapeln - SM i Zwift! Alltså svenska mästerskapen i den virtuella cykelvärlden Zwift.

Lite mer än 70 män och 11 tjejer stod på startlinjen (läs: satt och svettades på sina trainers) i lördags klockan 10.
Detta kunde faktiskt följas live via YouTube (!!!) - jag har dock inte kollat på detta - men har hört att damernas race hade 0 coverage.
Blir rätt bitter över detta faktum. Känns som att det med dagens teknik inte vore rocket science att följa två virtuella race samtidigt? Men however...

Bakgrund: Jag har under de senaste veckorna blivit Zwift-nörd. Faktum är att mitt användande av Zwift gick från 0-100, vilket var något för snabbt. Jag hann nämligen bla med att bli diskad från tävling och råka bli cykla runt som cyklist från Kosovo. (Detta pga att jag var mer taggad på att sätta mej och producera höga watts (eh, överdrift) än att bekanta mig med tekniken. Men för er som är mer ordningsamma än mej rekommenderar jag Helenas Enqvists blogg för bra tips om uppstart av Zwift. Hon vet vad hon snackar om). 

zwift

SM i Zwift - andragruppen ca halvvägs in i loppet. Zwift Ingrid finnes längst till höger i bild.

HÄR kommer en RR från damernas race:

Info: 11 tjejer, bana på 45 km inklusive 400 hödmeter och 2*Volcano Climb i Zwift-världen Watopia.

Zwift-race har stora likheter med MTB-starter. Det går snabbt från sekund 1. 
Inget undantag nu när vi endast var tjejer som startade tillsammans (ofta är det annars blandat mellan könen).
Gruppen var samlad tills vi gick in i backen första gången. Då splittrades det och jag tror att vi var sex stycken kvar i front.

Note: min utrustning består av en trainer variant billig, min wattmätare (stages) samt en iPad. Detta medför att jag hela tiden måste försöka överlista systemet gällande hur jag ska fördela kraften efter banan. Folk med smart-trainers behöver inte tänka lika mycket som jag, då deras trainers justerar motstånd efter kupering osv - vilket säkert inte är enklare kraftmässigt gällande watt. Dessutom är iPadskärmen så liten att det ibland är svårt att se hur långt det är kvar av loppet mm.

SLUT PÅ BORTFÖRKLARINGAR.

Backfan var jobbig som tusan och alla tjejer höll bra fart uppför - några attackerade. Cecilia Hansen attackerade och kom loss. Hade ju varit roligt att gå med - eller kanske att kunna försöka. Fanns dock inte en chans att jag hade pallat det, därför fick jag sitta (lida) lugnt kvar i gruppen, se Cecilia fladdra iväg på skärmen framför mig samt stunden senare se hur hon skrev i chatten:

SÄLLSKAPSRESA!

Skrattade (nej det gjorde jag ju inte, jag flåsade bara) när jag läste detta. Speciellt eftersom ordet "sällskapsresa" aldrig fanns i min skalle under loppet.

Kul grej - att man kan chatta med sina medtävlanden. Själv har jag inte kapacitet nog i multi-tasking för att klara av detta under tävling - men om jag kunde finns det 1000 saker jag skulle vilja chatta om. Tex "hallå kan vi inte dra ner på watten lite", "ska vi inte dra ner på farten och passa på att dricka", "får ni andra också ont i rumpan av att sitta såhär länge på en trainer?!".

Efter ett varv tror jag att vi var fyra personer kvar i min andragrupp (Louise Balkén, Caroline Sehlin, E Wesseus). 
Tempot var konstant högt, jag hade hoppats att det skulle minska något, men det skedde aldrig.
Tänkte bara att jag MÅSTE hålla hjul tills vi går in i backen en andra gång. 
Lyckades med det, men hade INGET att komma med när någon försökte gå upp i watts för några sekunder.
Klarade dock av att bita mig kvar tills backens topp genom att mata på i samma tempo.

Sedan gick det utför och bar av mot spurt.

Vet att jag är chanslös i spurt så försökte sticka lite före alla andra.... vilket inte lyckades.

Se resultatlista nedan:

zwift resultat

DVS jag kom fyra i loppet.

Alla resultat finns här. Där finns även wattsiffror mm. Sånt som jag inte lägger ut här pga kanske känsligt?

En annan bra grej med Zwift är då att avståndet till soffan från cykeln aldrig är särskilt lång. 

Därför låg jag på soffan ca 5 min efter avslutat race.

Kan erkänna att jag tjurade LITE. För det hade varit coolt att säga att man hamnade på pallen i SM i Zwift.

MEN om man ska vara logisk och diplomatisk: det blev ett grymt bra träningspass för mig. Och det är häftigt att man kan få till ett sånt bra rejs från sitt vardagsrum en lördag i februari. Tack för bra rejs alla ni som körde! Rekommenderar flera till att prova detta!

Dagen efter loppet så upptäckte jag att jag punkat på trainern. Detta måste skett typ mitt under loppet då min trainer började väsnas då, men jag kunde såklart inte kolla upp det då. Det verkar rimligt dock eftersom det var en del grus på Zwift-banan. Och jag lär ha tappat en del watt på detta. Kanske hade jag vunnit om det inte hänt... OBS IRONI!!!! 

(Behöver en Mallis resa väldigt snart för att inte börja tro att Zwift är på riktigt som ni kanske märker ;).

Behind the scenes - Team She Rides

12 feb 2018

Äntligen kan jag berätta: vi har startat Team She Rides!

Det här är en historia som började på en startlinje på ett långlopp i våras. (Långa Lugnet i Falun, i maj). Jag hade gissningsvis en puls som överskred tröskel redan innan startskottet skulle gå. Inte nog med att jag hade problem med att fokusera på mig själv - varför såg alla andra tjejer bredvid mig på startlinjen så starka ut? Varenda en av dem gjorde mig mer eller mindre starstrucked. Utöver dessa tankar - tillsammans med all nervositet - hann jag tänka - "varför har vi alla olika kläder på oss, varför kör vi inte några av oss för samma klubb?".

she rides 4

Voila: Team She Rides, Foto: Lina Bylund

För att göra en lång historia kort. Eller närmare bestämt: det som först var en beundran till alla de tjejer som tävlade MTB och långlopp mot mej fortsatte som några Facebook-meddelande. Först lugnt och avvaktande - "hej, jag såg dej på tävlingen i helgen, vad stark du var" till att snabbt växa till många många meddelanden varje dag och till "kanske ska vi bilda en klubb - ett starkt damlag".

Lite mer än ett halvår senare har många drömmar slagit in.

Jag har varit med och startat upp ett damlag tillsammans med Jessica Clarén, Hanna Näslund, Sara Öberg och Sue Paz.

Närmare bestämt såhär:

Det såddes ett frö för länge sedan – om att göra cykelsporten mer öppen för alla och underlätta och bidra till att fler tar sig ut och upplever det fantastiska med att sitta på en cykel. She Rides föddes och communityn är idag vibrerande stark och en magisk samling av människor som alla har stora hjärtan och hjälper varandra att just lyfta, inspirera och inspireras av varann. I våras så började en annan tanke gro och nu i februari 2018 har vi knutit i hop säcken och tar nästa kliv att göra damcykling mer uppmärksammat och inbjudande – She Rides får en syster i Team She Rides.

Team She Rides är en unik damcykelsatsning med målet att locka fler tjejer att tävla och träna mtb. Med ett elitlag som 2018 kommer att tävla i långlopp och XCO i och utanför Sverige, och en nystartad cykelklubb som står öppen för alla, hoppas laget inspirera på alla nivåer och välkomna fler till cykelsporten. Vi vill att fler ska få uppleva den fantastiska känslan av att cykla mountainbike. Med Team She Rides vill vi skapa en positiv vibe genom hela cykel-Sverige, med en välkomnande attityd.

team she rides 10

Jag har precis varit på träningsläger på Fuerteventura med mitt lag (oh: glädjen över att kunna skriva MITT LAG efter alla månader av sekretess!) och det har varit fantastiskt. Veckan var fylld med allt från timmar av tuff cykling till ännu fler stunder av skratt och smidandet av planer. Detta visualiseras bäst med hjälp av bilder - därför kommer en bildbomb här!

team she rides 7

Den som är en vän av cyklistregler ska ev inte cykla tillsammans med oss. Det har vid flertalet tillfällen uppstått situationer då vi brutit mot några av de mest fundamentala regler som finns. Tex har vi fikat flera timmar INOMHUS med hjälm på huvudet och prytt benen med junior-ränder flera gånger. Spelar inte så stor roll så länge man har kul på köpet, eller?

team she rides4

Spännande att se hur många cyklister som krävs för att byta en punka?

team she rides 5

... samt hur många som behöver fotografera samtidigt (ni kan fundera över vart undertecknad håller hus när dessa bilder tas!).

team she rides 6

Förutom att jag röstar för att alla ska ha ett alldeles eget cykellag att köra med, rekommenderar jag även att man har med sig en fotograf. Högre nivå av lyx! Tack Lina Bylund för att du hjälpte oss att ta magiska bilder från vår vecka.

team she rides

team she rides 8

 

.. och för att du stod ut med oss när vi hade problem att hålla balansen på cyklarna i sanden. Foto: Lina Bylund

team she rides stories

Jag misstänker att få av de som följer oss via sociala medier kunde missa att vi befann oss på träningsläger förra veckan. Vi fick frågan kring hur många stories som producerades under veckan. Hanna kom med en bra gissning på 800+. Jag har inte räknat. Men det här är en av mina favoriter - både som story och aktivitet (dvs after-bike). Det ske även nämnas ett en av kvinnorna på bilden blev uppvaktad i form av ett frieri 5 min innan bilden togs. Ni kan ju gissa vem!

team she rides 2

Solnedgång på Fuerteventura. Foto: Lina Bylund

OK after-bike och Insta-stories i all ära, vi kommer även att tävla på cykel i år (!).

Våra största mål är: Mitsubishi MTB Challenge (Långloppscupen), Cykelvasan, XCO Swe Cup, Bike Transalp, Grand Raid samt SM i XCO.

Vi är väldigt tacksamma över alla som stöttar oss i vår satsning!

Efter att ha tuggat en del styrlinda för att hänga med dessa tjejer både i motvind och upp och nerför bergen på Kanarieöarna är jag allra minst förväntansfull på tävlingssäsongen. Kan inte tänka mig att cykla utan detta gäng framöver. Stay tuned! 

Vätternrundan i december - Abloc Winter Challenge 2017

2 jan 2018

"Cykla runt Vättern i december?! Vad ska det vara bra för? Du är lite galen du, Ingrid".

Gissa hur många gånger jag fått höra det där under senaste veckorna? X antal gånger.

Jag ställde även frågan till mig själv den 27e december. Klockan var 04.55 och jag stod och frös på Hovrättstorget i Jönköping. Startskottet för "VinterVättern" skulle just gå. Vid min sida hade jag bland andra Petra, en fantastisk gotländsk kvinna. Hon var anledningen till att jag stod där och skulle cykla runt Vättern, på en cykel med dubbdäck och stora lampor. Det var hon och jag som bestämde oss för att köra Abloc Winter Challenge. Men det var i juli i år och då vi hade medvinden i ryggen och bibs på oss. Inte tre lager med kläder, som vi hade nu.

"Det blir kul!" skrattade Petra i juli. Och hon skrattade nu med.

Jag tryckte på "kör" på min Garmin och tänkte "lets make those 0 km in to 340... det blir kul!".

Här kommer min version av VinterVättern i ögonblickform - enjoy!

Abloc Winter Challenge

06:00, Habo - händer det någon gång att en grupp cyklister inte går ut för hårt?
Skulle inte tro det. Efter ca 20-30 km avverkade svettades jag och glömde helt bort att jag skulle cykla cirka 30 mil till under dagen.
Kändes dock helt ok. Ljudet av dubbdäck från 30 cyklar som rullade mot asfalten och skenet av alla röda lampor skapade en magisk stämning.

VinterVättern2

07:00, Fagerhult - efter 30+ kilometer fick vi kaffestopp, av Gårdsrosteriets fantastiska kaffevagn. Den följde oss under turen hela dagen. Fem minuter fika-stopp - med möjlighet till att dricka så mycket kaffe och stoppa i sig så mycket godsaker som man vill - "det ger vem som helst ca 100 watts mer i benen" - Cyklist citat.

Plötsligt hör jag hur någon ropar mitt namn från en bil på sidan av vår klunga. Jag vaknar till liv ur dimman av de röda ljusen. Ser till min glädje hur Fredrik och Ulrika - ett par av mina bästa vänner vinkar till mej. Fick ytterligare 100 watts  i benen av att se dem! Och hjärtat exploderade av kärlek. Vem är galnast egentligen? Den som cyklar runt Vättern på dubb, eller den som går upp tidigt för att att kolla på dem som gör det? Fredrik hade dessutom bakat praliner som jag kunde stoppa i fickan och äta vid mina tyngre stunder. Älskar er - galningar!

10:00 Tivedens Naturreservat - en timme senare hade jag ätit alldeles för många våfflor för mitt eget bästa (depå-stopp version bättre efter 95 km). Anledningen var att jag, flera gånger, blivit uppskrämd av vägarna som skulle komma norr om Karlsborg. Här svängde vi av den ordinarie Vätternrundan-turen och körde på mindre och mer kuperade vägar. (Därav min uppladdning med våfflor).

Där och då gick det upp för mej varför Vättern avnjutes bättre i december än i juni. Nu körde vi på riktigt fina vägar med magiska utsikter. Och vi hann prata med varandra! Inte bara stirra in i varandras rumpor och flämta oförestående åt varandra mitt i all mjölksyra (som när man kör Vättern i juni...).

Till exempel hann jag fråga ut legenden Cykel-Danne (på bild TH om mej ovan) om alla hans TransContinental äventyr (dvs VinterVättern var endast en walk in the park för honom ;).

VinterVättern

Jag var väldigt fokuserad (bild ovan) på att ta mig an uppgiften att leda klungan i bra fart genom Tiveden.

12.00 - Askersund - tredje depå-stoppet kom som en skänk från ovan efter ca 165 km.

Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att jag då började bli trött. Cykeln började kännas som en traktor på vägen och kroppen började gnälla och undra vad det var frågan om?! Men jag var glad över att vi nu kommit halvvägs, att det snart skulle komma grusvägar och att jag faktiskt kunde åka husbil hem om det skulle skita sig (ja - vi hade en husbil bakom oss under hela rundan. Vilken lyx va?! Där kunde man uträtta alla behov - som att värma sig och fixa punkor om det skulle behövas).

Dagens längsta etapp utan depåstopp var just Askersund-Vadstena. 75 km cyklade vi, över metropolen (!!) Zinkgruvan och Motala.

Fler än jag började få slut på krut i benen, speciellt eftersom just grusvägar och backar krävde mer av oss cyklister än vad vanliga Vätternrundan gör.

Även om folk började bli trötta, och drömma om McDonalds meny och öl, var stämningen i klungan hela tiden god.
Tack för det - alla ni starka människor som gjorde mig sällskap under dagen!  

16:00 - Vadstena - aldrig har folköl smakat så gott som efter 23 mil på dubbad cykel!
Jag satt utmattad, men med ett leende på läpparna, och kalasade på all fin mat vi bjöds på.

Sedan sa Danne "ja nu är det bara 5 h kvar..!".

Då höll jag på att sätta i halsen! Insåg att 5 h, faktiskt, är en bättre distansrunda.

Men va ....!

Fanns dock ingen möjlighet att hoppa in i husvagnen då på grund av: mamma!

Mamma, pappa och några vänner skulle stå och vänta på mig fyra mil senare, i Gränna.
Då var jag tvungen att sitta på en cykel. Punkt.

Så jag cyklade vidare med en bild av mamma i skallen.
Och när jag kom fram till min hemstad Gränna stod mamma och alla andra nära och kära där och väntade på mig.

Blev varm i varje del av min (vid det har laget) frusna kropp.
Pappa pekade på en skylt som sa att det "bara var 35 km kvar till öl" och sa, att om han visste att öl och husbil ingick i startavgiften, då hade han med ställt upp. (Och mamma ville med ställa upp, för all fin-fikas skull).

De sista milen till Jönköping gick som en dans. Jag kände mig pigg och hög på att snart vara i mål.

20:30 - Hovrättstorget - Jönköping:

BAM! Vi gjorde det! Alla som startade turen runt Vättern samma morgon gick även i mål!

Någon kanske åkte husvagn en bit, men vad spelar det för roll?!

Fantastisk prestation av alla inblandade!

Och inte minst otroligt bra event signerat av Abloc. Rekommenderas varmt!
Hög klass på allt från info innan loppet till goodie-bags och funktionärer. Tror inte att någon annan anmälningsavgift i landet ger mer valuta för pengarna.

Mer sånt här - ett nyårslöfte jag har till mig själv 2018. Mer kärlek och upplevelse till cykel - snarare än att jaga snitthastigheter och Strava-segment...

28 december fick jag stå på en prispall tillsammans med det här gänget. Kom tvåa i Abloc Winter Race, bakom Marie Rydne som vann. Och Richard Larsén vann herrklassen. För att nå dit cyklade vi två heat á 45 min CX... godis för benen?! Men det kan jag berätta mer om senare.

Siffror från Abloc Winter Challenge 2017:

- Jag cyklade i 13h och 17 minuter för att ta mig runt Vättern. Snittade strax över 25 km/h.

- Jag drack 6 st colaburkar under turen.

- Jag drack nästan lika många kaffekoppar. 

- 65 personer cyklade runt Vättern den 27 december. Jämför med 16 000 i juni!

- Av dessa var 6 st kvinnor (tråkigt! Tjejer - kontakta mig om ni vill hänga med nästa år).

- Vid målgång bad jag restaurangpersonalen om påfyllning på middagen två gånger.

- Richard Larsén berättade att han snittade 170 watt på sin runda (han körde i den snabba gruppen - min grupp var den "snygga" :).

Bildkudos: Calle Andersson på samtliga förutom de sista fyra - de kommer från http://j-bild.se/.

Beundrarbrev, genrepens genrep och #levförfan

20 dec 2017

Stockholm, 18 december, 17:05.

Jag börjar skriva ett privat meddelande på Instagram:

”Hej jag heter Ingrid, och det här låter creepy, men jag är din hemliga beundrare..”

Trycker på "skicka". Hjärtat slår hårt i bröstet, vad håller jag på med?
Skriver beundrarbrev till personer som jag aldrig mött innan. 

Vem det är jag skrev till kan ni läsa i slutet av detta inlägg, men först tänkte jag berätta om några fina ögonblick från de senaste veckorna. De har varit beståndsdelar i mina genrep till VinterVättern/Abloc Winter Challenge. Men det är egentligen bara en parantes – dessa ögonblick vill jag inte vara utan. Oavsett om jag mig runt en sjö 28 december eller inte.  

Café LeMond, 10 dec, 09:00

 Gnesta bike

Alla vägar går till Gnesta? Foto: Richard Persson

Har 10 minuter på min Garmin när jag anländer till Café Lemond. Benen känns som smörkola och de där 10 minuterna måste växa till 5 timmar under dagen enligt min plan. Känns som en omöjlig uppgift. Kanske ska åka hem och äta lussebullar istället för att frysa fingrarna av mej Söder om Stockholm idag? Hinner jag tänka.

Snabbt försvinner drömmarna om lussebullar när jag öppnar dörren till caféet. Där inne står redan tio cyklister och värmer upp inför dagens tur. Vem hade kunnat tro att så många människor vill cykla till ”Metropolen” Gnesta en kylig dag i december? Plötsligt känns de där fem timmarna inte så farliga att ta sig igenom längre.

Festive500

Sörmland dreaming Foto: Emil Holt

Humble Konditori, Gnesta 13:34

”Nio mil på dubbad cykel genom skogen i minusgrader är den bästa kryddan” – citat hungrig cyklist.

Äntligen depåstopp på Sörmlands bästa (?!) fik! Ett antal cyklister ramlar in och stirrar hungrigt på alla bakverk som finns bakom disken.

Det stackars cafébiträdet i Gnesta fick servera mer än vad hon kanske väntat sig denna dag. En av mina medcyklister beställer in en större macka än vad som ens finns på menyn. Någon tar in flera stycken beställningar och undrar om det är möjligt att ha pepparkaksdeg i fickan på cykelfärden? (om någon har provat detta – meddela mig gärna utfallet).

Skärholmen 17:00

Min Garmin är way beyond fem ackumulerade timmar. Jag hade kunnat avsluta dagens tur, och ta tåget hem, efter 12 avverkade mil i Södertälje någon timme tidigare. Men det fanns liksom ingen anledning. Vi hade vinden i ryggen och en nyvunnen vän berättade spökhistorier samtidigt som vi cyklade på öde vägar i endast skenet från våra lampor ett par timmar tidigare. Det var en magisk stund som aldrig hade behövt ta slut.

Men nu står jag och min kompis Emil i en trafikkorsning, något borttappade, fryser och börjar längta hem. Vi var 20 cyklister som mest under dagen. Nu är det bara vi två kvar ute i förorten. Jag börjar bli riktigt tjurig och arg på mig själv eftersom jag knappt hittar hem, 15 km ifrån mitt eget hus! Men Emil har alltid koll och lotsar oss sista biten in mot stan. Tack så himla mycket Emil, för att du gjorde mig sällskap där och då!

40 min senare är jag hemma och konstaterar att jag firade andra advent på bästa möjliga vis.

17 december, 11.00, Uppgränna

Vättern Vinter

En bra dag längs Vättern Foto: Calle Andersson

Jag har föreställt mig hur fint det skulle kunna bli när vi ska cykla runt Vättern den 28e december. Hur det inte ska kännas mörkt eftersom snön på marken får allt att lysa upp. Hur ljudet av dubbar mot asfalt låter som musik i öronen (också eftersom snön ligger på marken). Att det ska vara kallt, men precis sådär lagom kallt så att luften känns frisk i lungorna.

Och plötsligt händer det. Drömmen utspelar sig mitt framför ögonen på mig. Jag cyklar med en grupp människor, precis vid Vättern, och det är Vintercykling 2.0.

Det finns fikapauser och så finns det... fikapauser Foto: Calle Andersson

17 december, 13.00, Strax utanför Ödeshög

Tänk om nån skulle säga till dej när du cyklat i minusgrader ett par timmar:

"Hej, ska jag tända upp en brasa åt dej så att du får värma dej? Vill du ha något varmt att äta och en lättöl till det? Jag passar på att koka kaffe med. Och kaffe kan man såklart inte dricka utan att äta kaka!"

Ovan nämnda är något som jag brukar fantisera om när jag fryser och det är långt kvar hem.

Ovan nämnda, slog magiskt nog in, i söndags!

Jag var ute och cyklade med LaLePrestanca, som är en fantastisk cykelklubb från Jönköping. Mitt under turen bjöd en av klubbmedlemmarnas mamma hem oss på just öppen brasa med lunch! Drömmar slår in! Igen.

Tack tack tack alla inblandade! För en av årets bästa dagar på cykel. 

Tillbaka till Stockholm, 18 december.

Mobilen vibrerar i min ficka.
Jag har fått svar på mitt meddelande!


Jag skrev såhär:

Hej, jag heter Ingrid, och det här låter creepy, men jag är din hemliga beundrare..
Jag är, liksom du, en hängiven cyklist. Skillnaden mellan oss är nog dock att du har betydligt hårdare pannben än mej och jag är mer av en gnällspik än vad du är.


Jag försöker ligga i hårdträning till VinterVättern nu. Jag tänker på dej när gnällspiken i mig vaknar till liv i skallen. När någon tå fryser eller när jag börjar gå tom efter ett antal mil. Jag tänker att du är en sån som säkert aldrig skulle klaga vid ett sånt tillfälle. Och då brukar allt kännas bättre. Jag brukar klara av att cykla några fler mil. 

Jag skickade meddelandet till "RandoJanne". En människa som jag, som sagt, aldrig pratat med i IRL. Men som med sin blogg och historia - som cancersjuk men ändå ständigt positiv cyklist - lyckats beröra mig otroligt och indirekt gjort mig till en starkare cyklist under de senaste veckorna.

Det har liksom klarnat ganska mycket i min skalle - jag inser att jag är en lyckligt lottad människa som ens har möjlighet att sätta mig på min cykel varje dag. Som ens kan välja det liv jag vill leva. Och som försökt - och lyckats, med mina mått mätt, bra med detta under de senaste helgernas cykeläventyr till exempel.

Mindre gnäll och mer #levförfan. Mitt nya mantra!

In och läs Jannes blogg och skänk en krona eller två till Barncancerfonden samtidigt.
Kanske istället för att köpa massa prylar såhär i juletider? 

Och tack alla ni andra som cyklat med mej de senaste veckorna! För att ni gjort mig sällskap och klappat mej på axeln och sagt "VinterVättern kommer gå i medvind för dej Ingrid!". Oavsett hur det går just den 28 dec har vägen dit varit värd varenda sekund. Foto: Calle Andersson

Nästa år: då jävlar

1 dec 2017

Snöblandat regn, cykel med dubbar som väger ett ton, mörkt efter lunch ... det finns många anledningar till att ogilla vintersäsongen på cykel. Men det finns även anledningar till att tycka att det är den bästa tiden på året - för människor som är drömmare, liksom jag. Såna som jag som blåser upp stora drömmar i skallen när de sitter på trainern eller cyklar 15 km/h på vintercykeln. Jag vet inte vad andra drömmer om: men i mina drömmar finns inslag av prispallar, bruna och starka ben och berg som inte alls är tunga att cykla upp för.

(Rubriken uppstod med inspiration/ett härmande från Cykelwebbenpodden. In och lyssna. Äntligen en svensk podcast om cykling. Högt och lågt om cykling, lagom längd på avsnitten, mycket självdistans hos de som pratar. Precis my cup of tea).  

Killarna i Cykelwebbenpodden snackar om att svenskar är bäst i världen på Vinterträning. Dvs trycka magiska watts på Monarken lagom till jul. Och posta detta i alla möjliga forum. Något som sedan inte återspeglas i resultatlistorna framåt våren? (jisses vad jag skrattade när jag hörde detta).

För egen del stämmer detta någorlunda bra. Jag är bra på vinterträning. På att få den gjord. Tidiga morgnar på trainer och helger ute i skogen. Men sen brister det. Ingen magi har ännu synts till på Monarken (nej: min Zwift-gubbe rättare sagt). Och de sorgesiffror som mina ben levererar är sekretessbelagda. Endast jag och min coach (Marcus, som jag kommunicerar med genom Guided Heores och Daily Plan - mycket bra träningsplattform för övrigt) får se dem.

Den uppmärksamme läsaren har vid det här laget höjt på ögonbrynen, och ser ett visst glapp mellan mina drömmar att hamna på en prispall och låga wattsiffror.

Men! Nu kommer vi till poängen med att jag älskar vinterträning: det är så långt till sommaren! Man hinner! Hinner med allt. Öka massa i watts, öka massa i benböj, öka massa i uthållighet. Det är så långt till sommaren att INGA drömmar är för stora. Våga drömmar stort! Det kommer göra varje minut av vinterträning enklare att uthärda.

Exempel på drömscenarium i min skalle. Cykla i berg på Mallis. Godis i skallen när man sitter på trainern. Denna bild är från just Mallis feb-17. Foto: Hagen Bender.

Jag har fått frågan om hur man överlever på cykeln utomhus vintertid, och tänkte passa på att dela med mig av några tips. Kanske kan jag inspirera någon som endast sitter på trainer vintertid att våga sig ut i friska luften? Även det vore ett drömscenarium.

(Dessa tips ska jag själv även ta med mig till Abloc Winter Challenge - om fyra (!) veckor ):

- Lager på lager på lager med kläder. Man hörde det redan på dagis och det låter alltid lika osexigt : men det fungerar. Förslagsvis merinounderställ som grund och sedan jobba på det.

- Lager på lager tar plats och då är det bra med en jacka med stora fickor - alt faktiskt en liten väska - så man får mer utrymme för att skala av och på dessa lager.

- Ta med extra handskar och mössa/buff när du ändå är på G med att packa och klä på dig mycket kläder. Ovärderligt att kunna byta till torra saker när andra svettats/snöats ner.

- Skaffa en bra mössa att ha under hjälmen. Jag har numer en med skärm som även går ner i nacken. Den var dyr men värd varenda krona.

- Eftersom du redan är extra tung av kläder vid det här laget: se till att även din cykel är tung. Dubbdäck, skärmar och kompislapp. Vänj dig vid dessa VAPEN tidigt. Du är inte snabb med dem här och nu i december, men tänk dig kontrasten till 23 mm däck i vår sen?! Du blir stark av en tung cykel. Samt varmare också eftersom det går åt mer energi att cykla runt på den.

- Lampor och reflexer. Gå inte utomhus utan dem! Det blir alltid mörkt snabbare än vad du tror. Jag skrattade åt folk med reflexväst för några år sedan. Numer inser jag att det är min livs-försäkring.

- Energi - går åt massa extra vintertid. Det är populärt att "lära sig köra på bara vatten" - men tro mig - att gå tom efter 2-3 h när det är kallt ute kan ge jobbiga konsekvenser på både kropp (fingrar och tår... brr!) och själ.

Något mer ni undrar över? Hojta!

Gällande snacket om drömmar ovan. Nej - inga drömmar är för stora. Jag har någonting på G som är i storleksordningen: jag ska göra grejer med fina människor som jag endast beundrade på Instagram för ca ett år sedan. Det ni! Stay tuned.

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!