Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

Inför Cape Epic 2020 - Emil Lindgrens tips

17 jan 2020

Med mindre än två månader kvar till jag och Hanna kör Cape Epic börjar både peppen och nervositeten att växa inför tävlingen. Jag gör nu så mycket som jag kan för att läsa på och förbereda mig inför tävlingen. Kollar på filmer, läser bloggar och inte minst pratar med folk som varit i Sydafrika och kört loppet. Faktum är att det finns flera svenskar som gjort bra resultat på tävlingen genom åren (första loppet gick år 2004). Jag har pratat med flera framgångsrika åkare för att få deras bästa tips till tävlingen.

Emil Lindgren CX 2020

Emil Lindgren under SM i CX år 2020 i Varberg - där han även kammade hem vinsten i elitklass. Foto: Daniel Breece. 

Först ute är Emil Lindgren – som nyss vann SM i CX förra veckan (grattis!!!) och som bland många andra cykelmeriter också kört Cape Epic fyra gånger (och gått i mål tre av dem). Hans bästa totalplacering i loppet är 3:a år 2009 och han har hela sju stycken pallplatser. År 2015 vurpade han tyvärr ur sig och bröt armbågen. Emils bästa minne från tävlingen är när han och teamkompis Fabian Giger blev tvåa i den sista etappen – efter att Fabian bröt kedjan i första backen. Ändå lyckades de laga den och köra ikapp alla lagen. De var med och fightades om segern och fick ge sig med en liten marginal.

Nedan kommer några av Emils tips inför Cape Epic / etapplopp. Mina kommentarer i kursiv text.

  • Emil tipsade oss om att komma till tävlingen i god tid innan start för att hinna anpassa oss till värmen – ”det är verkligen skitvarmt på dagen”.
    En av oss kommer att åka ner mer än en vecka innan start och den andra har börjat utöva bikram-yoga i värmeadapterande syfte inför start.
  • Emil har haft eget boende med sitt team i husvagn (istället för att bo tält, vilket ingår i startaviften) när han varit nere på tävlingen ”det är kallt på nätterna och ska man bo i tält krävs bra grejer till detta”.
    Vi saknar tyvärr ”team” på tävlingen men har just bra prylar inför att tälta från tidigare expeditioner till 6000 meter över havet i Nepal. Tältandet blir en del av upplevelsen! Tänker som att åka på musikfestival med hundratals MTB-cyklister.

  • Emil råder oss från att äta maten som serveras på tävlingen med försiktighet för att inte bli sjuka. Vi är extremt rädda för att någon magsjuka ska sätta käppar i hjulet för vår tävling. Har beställt vegetarisk mat då vi tänker att färre äter av denna och att det borde innebära mindre risk.

Cape Epic 2009

År 2009 kom Emil trea i totalen på Cape Epic.

  • Emil berättade att vi antagligen inte kan förstå hur tuff tävlingen är, inte minst för cyklarna. ”Lägga i slang är värdelöst vid punktering, ni måste vara grymma på att plugga däck och lösa mekaniska problem. Kör inte vanlig CO2 heller, det kommer inte hålla tätt. Vi bytte däck på cyklarna inför varje ny etapp”.
    Vi har skaffat oss en egen lokal mekaniker som ska se över cyklarna åt oss varje dag. Gällande kunskaper i fält : upplärning pågår!
  • Emil gav tips om att skaffa däck med extra förstärkning – Schwalbe Racing Ray fram och Racing Ralph bak. Dessa sitter nystansade på våra nya cyklar av ännu hemligt märke. Vågar dock säga så mycket som att vi kommer matcha på tävlingen och blänka i solen! Stay tuned!

En fruktansvärd smitta

9 jan 2020

Ni har väl hört talas om man-cold? Ett vedertaget begrepp för män som håller på att stryka med av en förkylning. Då ska jag tala om för er att ni inte känner till den värsta sortens smitta - nämligen biker-cold. Den är något mer sällsyn än man-cold,men extremt mycket värre, både för de drabbade (cyklisterna) och inte minst för deras anhöriga.

En biker-cold, eller förkylning, drabbar ofta cyklisten när denne har medvind i ryggen. Kanske har ZWIFT nyss skvallrat om ett nytt FTP, kanske har timmarna med oavbruten träning tickat på under de senaste veckorna. Cyklisten, som har god insyn i sina egna siffror och kan rabbla senaste årets FTP-noteringar i sömnen, sitter antagligen med ett leende på läpparna och bläddrar i sin Training Peaks eller Strava app. Tills denne upptäcker att det plötsligt kliar i halsen. Snabbt åker cyklisten till närmsta apotek och införskaffar diverse sprayer, tabletter och naturläkemedel till VILKET pris som helst samt går i karantän från resten av familjen.

Ofta finns det dock inga pengar eller mirakelkurer i världen som kan värja en förkylning. När förkylningen är ett faktum är cyklisten i bästa fall så klok att denne avstår träning helt. (Är cyklisten inte klok - cyklar denna ändå "för en timme återhämtningspass på låga watt kan ju inte skada. Det är faktiskt mycket värre än att logga noll timmar..."). Cyklisten intalar sig själv att "inte kolla" Strava eller Instagram under tiden den är sjuk, men som den beroendemänniska cyklisten är hittar tummen givetvis av sig själv till dessa appar på mobilen. Plötsligt sitter cyklisten där och scrollar genom flödet ändå och noterar att: jodå - alla cyklisten följer har visst slagit både distans- och wattrekord under tiden cyklisten legat på soffan. 

Eskil Laago Jönköping

Cykla ute - en dröm för cyklisten som ligger på soffan och tycker hemskt synd om sig själv. Foto: Eskil Laago.

Cyklisten tror dessutom att alla undrar vart cyklisten är - varför loggar denna inte pass på Strava eller Zwift just nu? Folk måste ju undra. Det spelar ju ingen roll att skidåkare som också blivit sjuka, och vars säsong pågår precis just nu, måste avstå världscuper, etapper i Tour de Ski etc. När cyklisten är sjuk står ju faktiskt kanske en viktigt Vätternrunda eller långloppscupsatsning - ett halvår fram i tiden!!! - på spel. (Fast faktum är nog att ingen undrar vart cyklisten är egentligen, alla har fullt sjå med att just notera sina egna siffror snarare än någon annans...).

Men cyklisten ligger såklart inte på latsidan under tiden denne är sjuk. Från soffan smids det storartade planer. Cyklisten lyssnar på poddar, läser böcker och forum och scrollar på Instagram efter inspiration till satsningen som ska komma efter förkylningen är över. Satsningen där cyklisten alltid ska vara frisk, öka sina watt med ett nytt hårdare träningsschema och dessutom börja en ny diet för att bli den där klättrarkung cyklisten alltid drömt om att vara. Kanske köper cyklisten även ett par nya kolfiberhjul, en träningsresa och något hajpat kosttillskott från soffan. Cyklisten googlar antagligen också på när det är rimligt att börja träna igen efter en biker-cold - allt för att hitta någon forumtråd där det står att det är OK att börja träna när snoret ännu rinner ur näsan.

När cyklisten äntligen är frisk från sin förkylningen är det stor chans att cyklisten går ut lite för hårt för att hämta hem all missad träning. Detta leder ofta till bakslag. Går cyklisten inte ut för hårt, utan börjar med ett enkelt rullpass måste detta understrykas noga på sociala medier (för cyklisten tar för givet att alla följare går in och kollar dess pass - och vad ska folk tro om snitthastigheten plötsligt är riktigt låg ?!).

Efter någon vecka som frisk har cyklisten snabbt glömt alla de storartade planer som skrevs från soffan. Alltså följer cyklisten ingen ny diet, och wattsiffrorna är tillbaka där de var innan cyklisten blev sjuk. Cyklisten dras med samma utmaningar - att bli snabb och stark så snabbt som möjligt - men är i bästa fall klok nog att samtidigt hinna stanna upp och vara tacksam över att träningen trots allt flyter på.

Detta inlägg är skrivet baserat på egna upplevelser - undertecknad kan under sina mörkaste stunder relatera till sig själv under samtliga exempel ovan - texten är alltså inte skriven för att trampa någon annan på tårna. 

Nyårslöften / bucket-list till år 2020

28 dec 2019

Nyårslöften - glödheta och även livsfarliga såhär års. Det är tok för lätt att se sig själv snabb som en blixt framåt våren efter ett glas champagne på nyårsafton. Dessutom har jag jinxat saker som tidigare skrivits på bloggen - skulle egentligen cykla mitt tredje Winter Challenge just nu men var för klen / sjuk. Och detta har jag skrivit om massa gånger på bloggen under hösten... hur som helst, kan inte hålla mig - här kommer min lista med löften / drömmar inför 2020. 

Ulricehamn bergkross Marbäck

Äventyr på närort, underskattat. Här, Ulricehamn fotat av Chris Lanway.

  • Köra skjortan mig på Cape Epic: 2020 års stora äventyr och utmaning är Cape Epic tillsammans med Hanna Näslund - vilket är superhäftigt men också nervkittlande. Jag kan bara göra vad som står i min makt med träning och förberedelser fram till avresa till Sydafrika i mars. Därefter tror jag att mental inställning och förmåga att hantera hinder på vägen som värme, trötta ben och mekaniska problem är ännu viktigare. Försöker därför ladda upp med massa träning givetvis – men än mer att komma i en mental balans och inte skruva upp förhoppningar och förväntningar alldeles för mycket. Och utöver resan söderut vill jag…
  • Gräva mer där jag står: (inspirerad av cykelpodd med Elna och Helena) jag körde ett 30-tal tävlingsstarter under 2019, från Alta i Nord-Norge till Hässleholm i Skåne. Det är ganska många och jag ångrar inte en enda resa men vill år 2020 dra ner på mil i bil och istället få ut mer av tävlingar och träningar i södra Sverige (Cape Epic är undantaget). Till exempel arrangemanget Västgötacup är ett utmärkt exempel på äventyr på närort. Cykla hårt en timme och sen tjata och käka körv med likasinnande i två timmar - svårare än så behöver det inte vara. Även Elnas vinterläger på närort slår jag ett slag för här.

Lassalyckan

Lassalyckan i Ulricehamn, fantastisk skog. Här, undertecknad med idol Sara Öberg fotat av Chris Lanway.

  • Ha mer klubbliv: sedan jag flyttade söderut till Ulrichehamn och Jönköping har lite av en ny värld öppnat sig för mig. Livet med klubbar där folk i alla åldrar samlas för att göra det dem gillar tillsammans – oavsett typ ambitionsnivå eller märke på utrustning. Där pengarna går oavkortat till verksamheten och för att den och utövarna ska utvecklas. Varför har ingen berättat om allt fint som sker i klubbarna runt om i landet på veckobasis för mig tidigare? Varför har jag cyklat så många år utan att tillhöra en riktig klubb? Jag vill inte svartmåla Stockholm men måste också tyvärr säga att kulturen av klubbar (med tanke på hur många som cyklar) där ingen enskild person försöker tjäna pengar eller likes samtidigt – saknas där. Det står på min bucket-list att bli en klubbräv som typ anordnar tipspromenad varje söndag när jag blir äldre.

  • Fortsätta utmana mig själv på cykeln: jag körde SM i XCO + en del andra XCO-lopp 2019 och var så himla nervös många gånger. Jag blev varvad av fenomenet Jenny Rissveds på banan i Östersund men var ändå eventuellt lyckligast av alla som kom över mållinjen. Vågade pressa mig själv och mina gränser mycket mer än tidigare - bästa sättet att utvecklas på och dessutom att ta mentala lyckohopp samtidigt.
  • Bli medlem i en ny klubb: om en månad kan jag berätta för alla om min nya klubb, som jag jobbat på under hösten med några personer och under en organisation som jag sett upp till under många år. Vi kommer inte finnas till på det sättet att det drivs tipspromenader, men vi kommer finnas med syfte att inspirera alla att cykla mer i hela Sverige. Snart får ni se!

ulricehamn

På bild: min knäppiscykel som snart rullat fyra vintrar. 

  • Mindre influenca: har under de senaste åren sett för många exempel på så kallade influencers som köper sig till följare på Instagram och på så vis även sponsorer inom cykel-Sverige. Får ont i hjärtat av att tänka på hur folk kan vara villiga att såra varandra / offra relationer i jakten på fler likes, sponsorer och gratis prylar. Vi är en liten klick med cyklister i landet – speciellt kvinnliga sådana – och att då vissa väljer att köpa sig till framgång på nätet framför att värna om varandra ger mig ont i magen (därför har jag också bantat ner på vilka jag följer på Instagram och bloggar etc senaste veckorna, även det var en stor lättnad. Livet är för kort för att scrolla igenom det som ger dålig magkänsla). Och jag vet att även jag kan kallas influencer av de facto att jag har en blogg som just du läser just nu. Allt jag någonsin skriver här vill jag ska vara äkta och inspirera till cykel på riktigt, aldrig någonsin med någon baktanke. Snälla, ryck mig i armen om det skulle uppfattas så.

  • Banta mera: snackar då inte om vad jag stoppar i munnen. Har under hösten skänkt bort och sålt mängder av cykelprylar och kläder och känner hur jag blir lite lättare för varje pryl som lämnar mitt hem. Jag behöver faktiskt inte jackor för alla olika väderlekar eller cyklar heller för den delen. Jag har reparerat och lagat de saker och cyklar som jag vill ha kvar och som jag gillar (min CX är inne på sin fjärde vinter nu, älskade knasboll till cykel som klarar nästan hur mycket salt som helst).

heja Ingrid

  • Fortsätta heja på min kropp: 600 timmars aktivitet, 1200 mil och 150 000 höjdmeter har min kropp tagit mig igenom under 2019. Första sjukdagen kom 27 december. En del justeringar – framförallt att jag lever i en mycket lugnare rytm, använder sociala medier mindre och tar mig själv och vad jag äter på mindre allvar tror jag har varit vinnande koncept. Tack kroppen för att du tagit mig hit – nu fortsätter vi in i 2020. Gott nytt år!

Watts up till Cape Epic

18 dec 2019

Den här tiden på året pågår ett frenetiskt arbete i stugorna - eller framförallt kanske källarna och garagen runt om i landet. Vi är många som sliter från trainers och testcyklar med bilder i skallen om hur mycket snabbare vi ska vara till säsongen 2020. Kanske finns det aldrig lika många förväntningar och drömmar i luften bland cyklister som såhär års?

Varje gång jag öppnar sociala medier blir jag matad av många killars wattsiffror, VO2 max, träningstimmar osv. Snälla, sluta inte med detta (tex Henrik Öijer och Johannes Sikström / Pulskurvan är mina favoriter på temat). Jag tycker det är intressant, jag älskar wattsiffror. Framförallt älskar jag folk som inte hymlar med att de lägger ner ett hårt jobb för att bli en starkare version av sig själva.

Tjejerna jag följer däremot – delar inte lika ofta med sig av sina siffror, vilket jag tycker är synd. Framförallt när antalet tjejer som börjar cykla ständigt växer och med det växer de tjejer som också börjar träna wattbaserat och på Zwift etc (blev påmind om detta när jag hittade ett inlägg som jag skrev från SM i Zwift 2018. Då var vi 11 startande damer! Till kommande Swe-Cup i Zwift gissar jag att det blir många fler som kör).

Jag har cyklat många år och tävlar i elitklass och vill absolut inte säga att jag är någon slags ”road-model” för detta, men jag har inget emot att visa mina siffror. Vill gärna att andra som börjar köra med watt får ett hum om vad som krävs för att typ sitta med i en elitklunga på landsväg. I somras skrev jag och mina wattsiffror från SM i långlopp och min goda vän och FD lagkamrat Sue skrev om sina siffror från landsvägs-SM här.

Sneak peak från mitt inlägg om SM / Finnmarksturen;

Snittwatt för hela loppet hamnade på 180 W, 205 W i NP. 2,9 resp 3,3 W/kg alltså. 22% av loppet låg jag över min tröskel och då på ca 300 watt. 

Träning pågår för att vara en pigg och glad person i mars på Cape Epic. Foto: Transalp, 2018.

Hur som helst – tillbaka till nutid när jag för närvarande sliter med att få upp watten inför Cape Epic som främsta mål. Jag har Michael Olsson och Train2Peform som coach till detta. I början av november gjorde jag ett FTP-test som lägger siffrorna för varje pass. Jag mätte upp ett FTP på en bit under 4 W/kg och denna siffra vill jag såklart putsa på. Jag loggar all träning via Todays Plan och kör alla intervaller med plugin till Zwift (fungerar supersmidigt). Alla pass längre än 1,5 h kör jag på en CX med dubb utomhus.

Jag kör alltid med wattmätare – även utomhus. Det är lyxigt att ha wattmätare på vinterhojen. För min del var det dock värt investeringen i en begagnad Stages-vev. Jag älskar siffror från träningen, det är lite som att dyka ner i en godispåse för min del. Jag är exemplet på en typisk akademiker som kanske borde lägga mer tid på cyklingen och mindre tid på prylarna och siffrorna. Det är helt ok att skratta åt mig – jag skäms inte över detta.

Jag kör varje träning i block om fyra veckor, där första, andra och tredje veckan har samma upplägg men blir tyngre och mer belastande för varje vecka som går. Vecka fyra har jag en lugn vecka för att ”hämta hem” träningen. Just nu kör jag en grundträning med liknande upplägg till början av februari. Sedan återstår cirka en månad av träning inför avresa till Sydafrika och det ska bli spännande att se vilken form av träning som jag kommer att få då.

vinter distans

Foto från ett distanspass i Ulricehamn 2018. Jag låg antagligen längst bak i gruppen och gapade att det gick för snabbt när fotot togs.

Jag kör tre intervallpass varje vecka och två distanspass. Veckovolymen hamnar på cirka 10–14 timmar per vecka. Jag kör en variation av intervaller som är tröskel-byggande samt styrketränar (1-2 ggr/vecka - drömmer om att kunna marka 100 kg, men detta hinns aldrig riktigt med i planeringen). Försöker köra kvalitétspassen så hårt att jag helt enkelt inte har råd med ”triss-pass” på distanspassen (jag är den där jobbiga personen längst bak i klungan som inte räds för att höja rösten när jag tycker att det går för snabbt på distanspassen. De bästa cyklisterna jag känner, dem som vinner tävlingar, kör inte snabba distanspass OBS :).  

Förra veckan, som var lugn och med ett intervallpass + tre distanspass, så hamnade min snittfart på ca 18 km/h (snittwatten på detta var dock ca 140 watt – jämfört med de 150 watt jag snittade runt Vättern 2018 när snittfarten var 40 km/h. Detta är en siffra jag ofta refererar till, men jag vill gärna slå hål på myten att elitcyklister alltid cyklar snabbt).  

Jag älskar att tävla på Zwift, men just nu gör jag inte det. Jag har börjat inse att jag bara har ett visst antal tävlingsstarter i mig per säsong. Dessutom har jag sett flera exempel på ”julstjärnor”, dvs folk som kommer i form lite för tidigt genom att tävla på Zwift. Det är jobbigt att vara i bra form och att uppehålla formen. Därför har jag inget emot att cykla långsamt utomhus och bygga en bred grund att sedan bygga form på. OBS, detta är individuellt, pallar folk tävla året runt är detta bara beundransvärt och jag får gratulera till en mer stabil skalle än vad jag har :).   

abloc

Glasspaus i Gränna december 2018. Foto: Abloc. 

Nästa vecka blir ingen vanlig träningsvecka för mig, eftersom jag ska cykla ett distanspass på cirka 32 mil den 28 december. Abloc Winter-Challenge, årets bästa långpass! Kommer att dela med mig så gott som jag kan av detta på Instagram - följ mig gärna här. I övrigt kommer jag stänga ner de flesta skärmar och sociala medier under jul och nyår - så god jul och nytt år så länge så ses vi på vägarna 2020!

Mer kärlek till Vätternrundancyklister

13 dec 2019

Är Vätternrundan-cyklister de som får ta mest skit av alla cyklister i Sverige? Jag tänker alltså på dem som anmäler sig i sub-grupper till Vättenrundan och går in med stort engagemang för att klara sin måltid. Dessa cyklister klumpas ofta ihop till en homogen grupp (på forum etc) och som beskylls för att ”deras cykelsäsong är slut efter loppet i juni” och ”de har missuppfattat cykelsporten då de lägger alla sina ägg i en korg” (fel korg).

Jag vill med det här inlägget rikta kärlek till Vätternrundan-cyklister istället. Tycker att de har blivit underskattade hackkycklingar under lång tid. Och jag själv har varit en sådan som hackar – till exempel ifrågasatt att min pappa kör Vätternrundan år efter år ”när det finns så mycket annat kul han kan prova inom sporten”.

Men nu på det senaste har jag tänkt om. Min pappa börjar bli äldre till åren och är just Vätternrundan det som får honom (och många andra) att träna cykel året runt, då är det helt fantastiskt. Det vi cyklister har gemensamt är ju att vi vill se fler folk ute på vägarna, oavsett om de tränar för att tävla i elitklass eller sätta personbästa runt Vättern.

En fin bild på den ännu finare sub-grupp jag körde runt Vättern med 2018. Min runda med Skoda Cycling Team finns att läsa mer om här. Foto: Valentin Baat.

Det engagemang som finns i alla Vättern-sub-grupper runt om i landet är imponerande. Ett år innan Vätternrundan går av stapeln har det börjats drömmas och planeras runt om i landet. Olika subgrupper bildas, likt arméer som ska ut i krig. Det skissas på kläddesigner, träningsupplägg och träningsläger. Folk stiger upp i ottan och kör trainer eller stämmer träff innan solen går upp på helgerna för att köra långpass (och tackar ofta nej till andra aktiviteter och åtaganden i samband med detta). Serviceteam med bilar och folk som langar dryck till teamen längs vägen rekryteras. Avancerade beräkningar med indata som vind, watt och hastigheter utförs och många snillen spekulerar i milslånga trådar på Facebook.

Detta driv har jag knappt mött hos mina flitigaste kollegor på jobbet som faktiskt FÅR BETALT för sitt arbete. Vätterncyklister får betalt i form av rabatt på sportdryck eller en jersey i bästa fall – annars är det många kronor som plöjs ner i aerodynamiska kläder och hjälmar, wattmätare och träningsscheman i jakten på en bra sub-tid. Jag har heller aldrig, i något annat sammanhang, sett grupper om 30-40 st personer som strävar tillsammans mot samma mål, med samma brinnande motivation i sina blickar.

Och då har vi inte ens nämnt vad som händer efter loppet är genomfört. När alla i gruppen (i bästa fall) sitter i en park i Motala och sippar på lättöl som om att det vore livselixir. Vätternrundan för folk samman – att slita inför ett gemensamt mål och att hjälpas åt genom den tunga vind som stundtals blåser över Vättern är som klister för goda relationer. Jag har ännu kontakt med dem som jag cyklade Vättern med år 2012, 2013, 2017 (Abloc Winter-Challenge) och 2018. Även fast jag själv inte gick i mål alla år så har jag goda vänner spridda över hela landet tack vare Vätternrundan. 

Abloc Winter Challenge

Det går bra att köra runt Vättern även vintertid - genom Abloc Winter Challenge. Ypperligt tillfälle till att lägga god grund för juni månad. Foto: Abloc

De gånger jag inte fysiskt varit på plats i Motala för att köra Vätternrundan har jag ändå indirekt varit där. Har suttit med telefonen i ett hårt grepp i handen och uppdaterat resultat-appen med alla jag känner som deltar i loppet på minut-basis. Emellanåt nästan svettats lika mycket som deltagarna gör under kritiska minuter.

Det var när jag insåg detta besatta beteende hos mig själv som jag erkände för mig själv – jo men jag är en sådan där Vätternrundan-cyklist jag med. Jag älskar det mesta som har med loppet att göra. Att köra långa distanspass på vårkanten i grupp med andra cyklister som har samma mål som mig själv. Att sitta på Strava efter sådana pass och ta print-screens av höga snittwatt, -hastigheter och QOM:s som jag sedan lägger ut i stories ”i förbifarten” (läs: smygskryt) på Instagram. Att veckan innan loppet fundera tusen gånger över livsviktiga val som: vilka däck ska jag byta till, vilka rullar lättast? Ska jag ha en extra slang eller en extra gel i fickan? Vilken ny jacka måste jag köpa (till samlingen som redan är allt för stor…) nu när väderleksrapporten ser ut sådär?

Det spelar ingen roll att jag har kommit runt Vättern snabbt en gång. Besattheten går inte över. Jag hoppas att ni får se mig med en sådan där veteranväst i Motala om några decennier. Kanske kan jag börja mynta begreppet ”Vättern-tant”?  

Därför har jag bestämt mig för att köra runt Vättern även år 2020. Jag ska köra med en lokal sub-grupp från Jönköping som heter Team Narr Cycling och som stöds av en lokal chokladfabrik (Narr Chocolate Shop i Ödeshög, för den som kan Vätterns geografi). Ser mycket fram emot detta och att få lära känna en hel hög med nya cyklister från min nya hemtrakt.

Nu vet jag att alla sitter och funderar på HUR SNABBT SKA DET GÅ DÅ?!

Jag lämnar det som en teaser till framöver – då loppet ska bli längre och vi får möjlighet att cykla igenom metropoler som Zinkgruvan och Godegård med den nya dragningen. Detta får det nog att snurra i skallen på många sub-cyklister gällande vilka måltider som numer blir rimliga. Kom tillbaka till bloggen så får ni se!

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!