Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

Inför Cape Epic - snack med Jennie Stenerhag

21 jan 2020

Det går faktiskt inte att åka till Sydafrika och cykla Cape Epic utan att prata med Sveriges drottning inom långlopp och etapplopp - Jennie Stenerhag . Hon har inte bara vunnit Cykelvasan och Långlopps-SM på hemmaplan - hon har också vunnit Cape Epic och startat i loppet fler gånger än någon annan svensk cyklist. Hennes säsong 2020 har börjat bra då hon i helgen vann årets första UCI World Series lopp – Attakwas Extreme – som också går i Sydafrika. Vi gratulerar Jennie och glädjer oss åt att hon startar Cape Epic även år 2020 - då kan vi ju ta hennes rulle! *

 Attawa 2020

Jennie vann Attakwas Extreme 18 januari 2020. Foto: Zoon Cronje Marketing

Jennie har startat i Cape Epic sju gånger – första gången redan 2005. Två gånger har hon tvingats bryta loppet och en gång fick hon gå i mål ensam pga att hennes partner brutit loppet. Resten av hennes meriter är storslagna: år 2019 kom hon på femte plats och sedan har hon hela tre pallplaceringar totalt varav en vinst (år 2017).

*obs, undertecknad är medveten om att hon inte klarar av att hålla Jennies rulle i särskilt många minuter, speciellt inte efter flera dagars tävlande.

 Stenerhag 2020

Attakwas Extreme 2020. Foto: Zoon Cronje MarketingFoto: Zoon Cronje Marketing

Hennes värsta minne från tävlingen är då hon hade en puls runt 220-240 under de sista 45 minuterna av en etapp och läkaren ger henne beskedet att hon inte fick fortsätta 2016 års Epic. ”Besvikelsen är helt enorm och även den besvikelsen jag ser i min partner när hon hör det. Vi hade just tappat ledartröjan men hade fortfarande chans på totalseger...” berättar hon om minnet.

 cape epic 2020

År 2017 vann Jennie Cape Epic tillsammans med Esther Suss.

Hennes bästa minne från tävlingen kom redan året efter, då hon och Esther kom upp på upploppet sista dagen (av åtta) och de inser att de vinner totalen - ”det går inte att beskriva och det är mitt bästa ögonblick i hela min karriär som cyklist, inget kommer nog att slå det just eftersom det var året efter hjärtfelet”, säger hon.

Jennie kommer att starta Cape Epic även i år (och alltså tävla mot oss!) tillsammans med Nadine Rieder från Tyskland, de körde Wine 2 Whales tillsammans i oktober och kom trea. Målet inför årets Cape Epic ”är självklart att vinna men pallen är vi också nöjda med”.

Cape EPic 2017

Cape Epic 2017. 

Efter att ha pratat med Jennie fick jag stor respekt inför loppet. Dels för att hon, som är så erfaren, inte gått i mål varje år. Och dessutom så insåg jag att detta verkligen är ett riktigt UCI-lopp och att jag måste läsa den lilla bibeln med regler inför loppet från pärm till pärm innan start. Det är enskild damstart varje dag (det är en inte bortskämd med som svensk långloppsåkare – tyvärr) och dessutom berättade Jennie att ”man får inte få hjälp av någon på banan, så man får alltså inte ta en flaska ur handen på någon, inte heller ge en utomstående en väst eller något alls, precis allt ses som "outside assistance"”.

Mot Cape Epic 2020

27 nov 2019

Hej bloggen!

Det är mer än ett år sedan jag skrev senast. Jag tänker skippa undanflykterna till radiotystnaden – men kan nämna att jag bland annat hunnit flytta längre söderut i Sverige (Jönköping), cyklat ett av världens längsta MTB-lopp (Offroad Finnmark) och tävlat flitigt på hemmaplan. Och nu är det meningen att det ska bli mer fart på den här sidan igen framöver.

Foto taget på mig och Hanna Näslund efter etapp ett/sju under Bike Transalp 2018. Det var typ där och då jag insåg att jag var smittad av etapplopsfebern. För alltid. 

Men : för att fokusera mer på framtiden.

I mars 2020 ska jag cykla Cape Epic med Hanna Näslund.

Det är väldigt svårt att beskriva hur lycklig jag är över detta. När vi cyklade Bike Transalp 2018 väcktes fröet till drömmen att få köra Cape Epic (jag blev obotligt förälskad i att köra etapplopp där och då). Men jag har knappt vågat prata om det högt, eftersom folk berättat för mig hur svårt och dyrt det är att få en plats varje gång jag nämnt namnet på det prestigefyllda MTB-loppet i Sydafrika. Med en del hårt arbete, tur och stöd från just Bicycling har vi ändå lyckats knipa en startplats och den15 mars 2020 kör vi!

Karta över Cape Epic 2020:s åtta etapper. Det ska motioneras en del i mars!

Skulle jag skryta över en spetskompetens som jag har är det att läsa på inför kommande utmaningar. Jag har under de senaste veckorna mer eller mindre doktorerat i ämnet Cape Epic :  Skrivit ut kartor och studerat höjdkurvor. Mailat med arrangören. Läst resultatlistor sedan 10 år tillbaka. Intervjuat folk som har vunnit tävlingen tidigare. Intervjuat folk som kört tävlingen många gånger tidigare (just dessa intervjuer tänkte jag dela med mig av senare, kanske vill någon mer ta del av dess så jag kan avslöja att personerna jag snackat med även har SM-guld och Vasaloppssegrar på sina meritlistor).

Stackars Hanna har blivit mail-bombad av mig along the way med information (som känns EXTREMT VIKTIG för mig när jag lyckats få tag på den) som "det var några som var med i spurtstrid förra året, och de körde med Camelbak" eller "jag tror att du måste köpa ett extra styre till din cykel".

JA MEN HUR GÅR DET MED TRÄNINGEN DÅ? Kanske någon orolig läsare undrar. Har jag verkligen hunnit med att träna nu när jag lag så mycket tid på att googla och lära mig (den teoretiska delen) av sydafrikanska etapplopp?

Jo, i mina gedigna efterforskningar kring hur en cyklar MTB snabbt många dagar på raken ingick även en analys av vilken coach som jag tror kan hjälpa mig med detta. Jag har numera Michael Olsson och Train2Perform som har gjort träningsschema till mig och det ger möjlighet till att bli trött, så mycket vet jag cirka tre veckor in på schemat. 

Fortsättning följer, stay tuned !

Behind the scenes - Team She Rides

12 feb 2018

Äntligen kan jag berätta: vi har startat Team She Rides!

Det här är en historia som började på en startlinje på ett långlopp i våras. (Långa Lugnet i Falun, i maj). Jag hade gissningsvis en puls som överskred tröskel redan innan startskottet skulle gå. Inte nog med att jag hade problem med att fokusera på mig själv - varför såg alla andra tjejer bredvid mig på startlinjen så starka ut? Varenda en av dem gjorde mig mer eller mindre starstrucked. Utöver dessa tankar - tillsammans med all nervositet - hann jag tänka - "varför har vi alla olika kläder på oss, varför kör vi inte några av oss för samma klubb?".

she rides 4

Voila: Team She Rides, Foto: Lina Bylund

För att göra en lång historia kort. Eller närmare bestämt: det som först var en beundran till alla de tjejer som tävlade MTB och långlopp mot mej fortsatte som några Facebook-meddelande. Först lugnt och avvaktande - "hej, jag såg dej på tävlingen i helgen, vad stark du var" till att snabbt växa till många många meddelanden varje dag och till "kanske ska vi bilda en klubb - ett starkt damlag".

Lite mer än ett halvår senare har många drömmar slagit in.

Jag har varit med och startat upp ett damlag tillsammans med Jessica Clarén, Hanna Näslund, Sara Öberg och Sue Paz.

Närmare bestämt såhär:

Det såddes ett frö för länge sedan – om att göra cykelsporten mer öppen för alla och underlätta och bidra till att fler tar sig ut och upplever det fantastiska med att sitta på en cykel. She Rides föddes och communityn är idag vibrerande stark och en magisk samling av människor som alla har stora hjärtan och hjälper varandra att just lyfta, inspirera och inspireras av varann. I våras så började en annan tanke gro och nu i februari 2018 har vi knutit i hop säcken och tar nästa kliv att göra damcykling mer uppmärksammat och inbjudande – She Rides får en syster i Team She Rides.

Team She Rides är en unik damcykelsatsning med målet att locka fler tjejer att tävla och träna mtb. Med ett elitlag som 2018 kommer att tävla i långlopp och XCO i och utanför Sverige, och en nystartad cykelklubb som står öppen för alla, hoppas laget inspirera på alla nivåer och välkomna fler till cykelsporten. Vi vill att fler ska få uppleva den fantastiska känslan av att cykla mountainbike. Med Team She Rides vill vi skapa en positiv vibe genom hela cykel-Sverige, med en välkomnande attityd.

team she rides 10

Jag har precis varit på träningsläger på Fuerteventura med mitt lag (oh: glädjen över att kunna skriva MITT LAG efter alla månader av sekretess!) och det har varit fantastiskt. Veckan var fylld med allt från timmar av tuff cykling till ännu fler stunder av skratt och smidandet av planer. Detta visualiseras bäst med hjälp av bilder - därför kommer en bildbomb här!

team she rides 7

Den som är en vän av cyklistregler ska ev inte cykla tillsammans med oss. Det har vid flertalet tillfällen uppstått situationer då vi brutit mot några av de mest fundamentala regler som finns. Tex har vi fikat flera timmar INOMHUS med hjälm på huvudet och prytt benen med junior-ränder flera gånger. Spelar inte så stor roll så länge man har kul på köpet, eller?

team she rides4

Spännande att se hur många cyklister som krävs för att byta en punka?

team she rides 5

... samt hur många som behöver fotografera samtidigt (ni kan fundera över vart undertecknad håller hus när dessa bilder tas!).

team she rides 6

Förutom att jag röstar för att alla ska ha ett alldeles eget cykellag att köra med, rekommenderar jag även att man har med sig en fotograf. Högre nivå av lyx! Tack Lina Bylund för att du hjälpte oss att ta magiska bilder från vår vecka.

team she rides

team she rides 8

 

.. och för att du stod ut med oss när vi hade problem att hålla balansen på cyklarna i sanden. Foto: Lina Bylund

team she rides stories

Jag misstänker att få av de som följer oss via sociala medier kunde missa att vi befann oss på träningsläger förra veckan. Vi fick frågan kring hur många stories som producerades under veckan. Hanna kom med en bra gissning på 800+. Jag har inte räknat. Men det här är en av mina favoriter - både som story och aktivitet (dvs after-bike). Det ske även nämnas ett en av kvinnorna på bilden blev uppvaktad i form av ett frieri 5 min innan bilden togs. Ni kan ju gissa vem!

team she rides 2

Solnedgång på Fuerteventura. Foto: Lina Bylund

OK after-bike och Insta-stories i all ära, vi kommer även att tävla på cykel i år (!).

Våra största mål är: Mitsubishi MTB Challenge (Långloppscupen), Cykelvasan, XCO Swe Cup, Bike Transalp, Grand Raid samt SM i XCO.

Vi är väldigt tacksamma över alla som stöttar oss i vår satsning!

Efter att ha tuggat en del styrlinda för att hänga med dessa tjejer både i motvind och upp och nerför bergen på Kanarieöarna är jag allra minst förväntansfull på tävlingssäsongen. Kan inte tänka mig att cykla utan detta gäng framöver. Stay tuned! 

Hammarby Hill XC RR - krig och bad i lera

18 sep 2017

HHXC – helgens snackis bland MTB-cyklister i Stockholm senaste helgen! Hammarby Hill XC alltså. En historia som såg lekande lätt ut då solen stod högt på himlen – men om man skrapade på ytan dolde sig något annat! Ett lerbad och en tuff historia. I alla fall för undertecknad.

Vi tar det från början. Hellasgården är en oas för folk som gillar skog, blott ett stenkast från Stockholm. Där anordnade OK Ravinen det 40 km långa MTB-loppet och det kryllade av glada cyklister vid starten i lördags. Jag stod i första startled (pga råkar ha en elitlicens…) och gjorde mitt bästa för att hänga på i startens klassiska start á la MTB-manéer (dvs utan att vara alls uppvärmd pga man måste lägga cykeln i startfållan I TID innan start för att få en OK startposition).

Det var dumt. Jag kunde hänga på under de få kilometrar som gick på grus, men så fort banan vek av in i skogen (mestadels på Hellas blåa, gröna och vita spår) var det svårt att fortsätta låtsas se ut som om jag hade koll på läget. Som tidigare nämnt – lerbadet – tog vid. De senaste veckornas regn hade inte torkat upp i skogen. Såväl hällar som rötter var snorhala. Varför har ingen sagt att det är bra att öva på att cykla även i regn? (Med vänlig hälsning LVG-cyklist som helst inte cyklar när jag måste tvätta cykeln efteråt).

 Hammarby Hill

Bang Engström var där och fotograferade fina bilder! Jag var väldigt fokuserad. Även på de mer lättåkta partier!

Jag försökte trampa på och hålla hjul till de smidiga cyklisterna framför mig men det dröjde inte länge förrän jag fick börja fuska och sätta ner fötter här och där för att inte vurpa. Och sen vurpade jag. Såklart. Ett antal gånger. Inget allvarligt – tacka hjälmen och min inte så höga fart för det -  jag var hyffsat hel (men inte så ren…) efter varje smäll. Största smällen tog dock min självkänsla. Den sjönk ner i botten. Precis som min hastighet. Snart började motionärer (som startade senare) att komma ifatt mig.

Och jag ville bara lipa och bryta efter första loopen! (10/40 km).Kände mig så himla usel rent ut sagt.
Men efter att jag brutit ihop smått samlade jag mig igen och funderade på hur mycket bättre det skulle bli att bryta? Skulle jag då sitta och dricka sportdryck i målområdet och vänta på mina vänner och tycka synd om mej själv?

Ingen bra idé. (Det skulle bli dålig stämning i bilen på väg hem sen. Jag skulle vara fånigt bitter på de av mina vänner som gick i mål. Och jag hade faktiskt inte ens några stora blodiga sår att skylla på. Bara fåniga blåmärken).

Motade iväg alla väldigt töntiga tankar och bet i. Försökte köra snabbt på de lättkörda grusvägar (som jag faktiskt behärskade – tro det eller ej!). Och se övriga stigar som en utmaning. Och väldigt väldigt bra och lyxig träning (med funktionärer och sportdryck tillgänglig!).

Någon utomstående skulle antagligen inte ha noterat det – men själv noterade jag att jag tog små små framsteg. Blev lite bättre på att ta mig han hala hällar och vattenpölar bit för bit. När ¾ delar av loppet var avverkat började jag faktiskt ha kul (det kom även med att en vänlig cyklist berömde min blogg när han körde om mig. Tack! Jag log fånigt i skogen efter det).

Så jo, jag tog mig i mål! Efter att ha genomlevt ett krig i lera och inte minst ett mentalt krig med mig själv.
Var då väldigt glad. Och smutsig!

Tack OK Ravinen för en väldigt bra anordnad tävling!

Jag börjar inse att övriga lopp i Långloppscupen faktiskt kan kallas för motorvägar i liknande med detta.
Och det var kul att träffa på så många olika cyklister i skogarna! Såväl såna som försöker se snabba ut som jag (i aero-kläder) som såna som gled runt på enduro-cyklar (killed it) som små barn. Älskar sånt!

Jag kommer tillbaka till detta lopp absolut! Måste bara slicka mina sår (läs äta glass och materialdopa mej med bättre däck för ändamålet) och träna på att tackla blöta hällar.

Höstens godbitar

8 sep 2017

Det finns många goda anledningar till att fira att hösten är här. Framförallt för att den cykling som får det att bita i kinderna får mig att känna mig mer till liv. För att inte tala om hur jag njuter av när både jag, och mina cyklande vänner, slappnar av mer på hösten. Fokus flyttas från snitthastigheter, att förbättra sin watt och att samla mil inför vissa lopp. Det känns som att folk plötsligt vågar släppa blicken från sin Garmin och alla mått på prestation och istället hinner se sig omkring och inte ha så bråttom när de är ute och cyklar.

Magisk pannlampecykling i Hellas, 7 september. Foto: Vera Strandell Almé

Men med det sagt menar jag inte att man bara ska cykla ett par mil för att få fika under hösten!

Det finns många fina tillfällen till att få upp pulsen och tävla även framöver. Säsongen är inte slut.

Nästa helg är det Hammarby Hill i Nackareservatet i Stockholm. LÄNK HÄR. Jag har inte kört loppet tidigare pga att jag har hört att det är lite mer tekniskt än andra långlopp på MTB (och jag är en legitimerad osmidig landsvägsråtta. MEN! Jag övar upp balansen/MTB-skillzen lite bit för bit). Men jag har även hört mycket gott om loppet - det verkar ha många av långlopps fördelar. Rolig bana i skogen och möjlighet för cyklister i alla åldrar och med olika mål och ambitioner att ställa sig på startlinjen nästa lördag (finns bansträckningar upp till 40 km). Känns därför som den ultimata utmaningen att köra detta lopp nästa helg (16 september).

LMXCC = Le Mond XC Club. Varje torsdag från Café Lemond! Foto: Frej Lindström

Började träna skarpt inför loppet igår. Hängde på Le Monds nystartade "MTB-utskott" och körde stig i Hellas. Hade glömt bort hur man tar sig över stock och sten med en cykel (senast jag körde MTB var under Cykelvasan)... men blev även påmind om att cykling i skogen är fantastiskt kul. Speciellt i ett så gott sällskap som jag hade med Le Mond! (kolla in Facebookgruppen här). Det hann bli rejält mörkt under tiden vi var ute (eventuellt mer mörkt än väntat pga gruppen på 8 fick vänta på någon cyklist... eh mej). Tur att jag hade stark pannlampa med mig! Kommer defintivt köra mer skog med lampa framöver - det är som meditation - fullt fokus.  

Hoppas vi ses på Hammarby Hill nästa helg (och Velothon i helgen).

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!