Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

RR : damernas cykel-SM i linje - Båstad 2018

26 jun 2018

Cykel SM 2018! Fest i Båstad då man samlat samtliga Sveriges åldersklasser att göra upp om mästerskapstitlarna under en och samma vecka. Själv var jag nere för att cykla linjeloppet i damernas elitklass. Det kan sammanfattas med ett ord:

BACKEN (eller skitbacken även kallad) !

Alla cyklister som var i Båstad under helgen ägnade midsommar åt att käka sill, dricka snaps (eh – rödbetsjuice) och snacka om backen. Sveriges mest hajpade backe – Tarravägen/backen i centrala Båstad.

Tarravägen

Sveriges i nuläget mest omtalade backe för cyklister? Foto: Swecycling.se

Vi tar det från början: klockan 16 i lördags eftermiddag cyklade jag och ett 50-tal andra damer iväg på den 123 km långa banan. Vi skulle cykla åtta varv  på en sträcka som mätte lite över 15 km (och 250 höjdmeter) och således lika många gånger upp för den hajpade backen. Jag stod på startlinjen tillsammans med min vapendragare Sue Paz och vi gjorde debut för She Rides CK i mästerskapssammanhang. 

SM cykel 2018

Damklungan inne på kilometer 3 av 123. Foto: Erik Wickström.

Första varvet var en masterstart uppför backen och klungan höll även ihop större delen av första varvet. (Efter backen gick banan över åsen - genom kantvind dagen till ära - och sedan via en ganska smal och brant nedförsbacke tillbaka ner till havsnivå några km söder om Båstad vidare till varvning i Båstad city). Försökte chilla i klungan första varvet - men visste samtidigt att det var viktigt att ligga högt i gruppen in i på  andra varvet.

sm cykel båstad

Damklungan inne på kilometer 4 av 123. Foto: Erik Wickström.

Mycket riktigt sa det krasch, boom bang andra gången in i backen och det började köras framför mig. Kändes som en cirkus - tjejerna spreds över hela backen. Jag tog i för allt jag hade – försökte fokusera på toppen av backen (den var oändligt högt uppe) och gick in i bubblan. Hörde människor som skrek mitt namn (tack snälla) men tyckte att det enda som hördes var mitt eget flåsande.

sm cykel båstad

Toppen av Tarrabacken. Synd att man inte hinner njuta av utsikten uppför. Foto: Erik Wickström.

Kommer upp på toppen av backen och ser Sara Penton med flera en bit framför mig. De var så nära men ändå så långt bort. Har tack och lov sällskap av starka Jessica Ericsson från CK Valhall och vi krigar oss ikapp gruppen framför – vilken består av Penton, Ida Erngren, Hanna Johansson, Alexandra Nessmar, Emelie Persson, Sara Olsson, Ida Jansson med flera.

sm 2018 båstad

Andraklungan vid varvning i Båstad. Foto: Anton Bristav.

Får lite hybris över att plötsligt sitta i samma grupp som topp-10 av Sveriges starkaste cyklister. Har hela tiden god lust att säga ”nej men vad kul att cykla här med er tjejer!”. Men inser att det inte riktigt passar eftersom jag blir upplyst om att Emilia Fahlin och Lisa Nordén ligger i utbrytning (detta hann jag inte notera när jag cyklade upp för backen. Hade annat att tänka på!). OCH chanserna att ta ifatt dem ser inte heller lysande ut eftersom det endast är några personer i gruppen som är intresserade av att skapa någon form av samarbete.

Jag försöker helt enkelt var väldigt cool (svårt när man har hög puls och det blåser kantvind 2.0 ute över de öppna fälten), ta en del förningar men annars lägga mig bra i vinden.

sm cykel båstad

Det kändes som om att man tappade sin stil för varje meter uppför backen. Foto: CK Bure.

Håller ihop med andra klungan in tills efter fyra gånger uppför backen. Då ser jag dem försvinna likt en heliumballong på en bar himmel framför mig. Jag ger mitt allt för att hoppa (läs: bända mej upp för backen) och nå dem – men får inse att jag har förbrukat mina wattz för dagen. Med mig har jag Sara Olsson, Hanna Johansson, Ida Wånggren och Hilda och vi bildar en tredje grupp uppe på åsen. Stämningen är inte särskilt hög. Det börjar pratas om att man vill kliva av osv vilket jag tycker är en väldigt dålig idé (HALLÅ solen skiner ju!). Försöker peppa tjejerna till att hålla i (Hanna Johansson gick senare i mål som åttonde dam i tävlingen! Queen!) – får sedan se dem köra ifrån mig femte gången upp för backen. Snopet!

Skräckscenario. Jag är alltså ensam mot vinden uppe på åsen. Har ingen som helst koll på om någon klunga kommer bakom mej eller om jag är last idiot standing i tävlingen? Jag HATAR ju att cykla ensam..! Krigar på i vinden, nedför backen, genom Båstad, in i backen igen. Försöker hämta info från folk som står i backen om jag har folk som kommer ikapp bakifrån? Ingen vet och jag hinner tänka 1000 gånger att 1 - snart blir jag varvad 2 - cykeln kommer VÄLTA nästa gång jag ska upp för den där backen igen (då det kändes som om att jag rörde mig i ca 3 km/h).

sm båstad 2018

Sista varvet ute på banan! Foto: Marcus Streijffert.

Krigar ändå på och när det är mindre än två varv kvar får jag veta att jag ligger på tolfte plats i tävlingen! Det ger mig en extra nypa energi. Ungefär samtidigt kommer en grupp med fyra damer ikapp mig – Emmy Andersson, Monika Gradin med flera. Blir uppriktigt glad över att få sällskap under den sista timmen av tävlingen då jag börjar bli rejält vissen. Vi får till bra samarbete på platten. Sista gången i backen drabbas jag av krampen från helvetet på insidan av benen men lyckas kriga mig uppför toppen en åttonde gång för dagen (DEN glädjen!).

Sista gången i nedförslöpan attackerar en tjej från CK Ringen och jag försöker hänga med ner till Båstad - men har inte riktigt powers att spurta. Rullar över mållinjen som trettonde dam efter nästan 4,5 h race!

Här finns alla resultat. 22 damer gick i mål för dagen (mer än hälften bröt alltså) och min lagkamrat Sue kom på plats 19! Emilia Fahlin tog guldet framför Lisa Nordén och Sara Penton. Grattis!

 she rides

Lyckan efter målgång med några av mina favoritdamer - Sue och Hanna Johansson. Foto: Oskar Ekman.

Jag är extremt nöjd med tävlingen. När jag stod på startlinjen tänkte jag att topp-25 - eller att ens gå o mål - vore riktigt bra. En trettonde plats känns helt galet bra och i vanlig ordning beror det på flera saker:

  • Helgen i Båstad med eminent sällskap! Högklassigt firande på midsommar, med Bianchi CK mfl, som fick mig att inte hinna vara nervös dagen innan race.
  • Langning från depåcrew Jonas, Calle och Sara - dagens hjältar! Fatta att de pallade kolla på när vi slet i mer än fyra timmar?
  • Att jag fick låna snabba hjul av Ryska Posten Racing Team! Tack! Jag hade blåst bort med mina egna - version högre fälg. 
  • Alla människor inom cykel-Sverige som hejade på oss ute på banan och som hållit god stämning i Båstad hela helgen. Man blir glad av att vara en del av sporten när man upplever detta
  • Bra inledning på helgen då jag kom tvåa i MTB-loppet "Ring of fire" på Vallåsen Bikepark i mixedklass (bild nedan) med Calle.

ring of fire

  • Min klubb She Rides CK och för helgen Sue som körde som en queen på sitt tredje landsvägslopp! Så imponerad!

Torekov

Laddar nu om för Ränneslättsturen i Långloppscupen på söndag! Landsväg i all ära - men ska bli galet kul att återvända till skog och stig igen i helgen. Hoppas att vi ses!

RR: SM i Zwift

28 feb 2018

I lördags gick ett av årets viktigaste cykel-event av stapeln - SM i Zwift! Alltså svenska mästerskapen i den virtuella cykelvärlden Zwift.

Lite mer än 70 män och 11 tjejer stod på startlinjen (läs: satt och svettades på sina trainers) i lördags klockan 10.
Detta kunde faktiskt följas live via YouTube (!!!) - jag har dock inte kollat på detta - men har hört att damernas race hade 0 coverage.
Blir rätt bitter över detta faktum. Känns som att det med dagens teknik inte vore rocket science att följa två virtuella race samtidigt? Men however...

Bakgrund: Jag har under de senaste veckorna blivit Zwift-nörd. Faktum är att mitt användande av Zwift gick från 0-100, vilket var något för snabbt. Jag hann nämligen bla med att bli diskad från tävling och råka bli cykla runt som cyklist från Kosovo. (Detta pga att jag var mer taggad på att sätta mej och producera höga watts (eh, överdrift) än att bekanta mig med tekniken. Men för er som är mer ordningsamma än mej rekommenderar jag Helenas Enqvists blogg för bra tips om uppstart av Zwift. Hon vet vad hon snackar om). 

zwift

SM i Zwift - andragruppen ca halvvägs in i loppet. Zwift Ingrid finnes längst till höger i bild.

HÄR kommer en RR från damernas race:

Info: 11 tjejer, bana på 45 km inklusive 400 hödmeter och 2*Volcano Climb i Zwift-världen Watopia.

Zwift-race har stora likheter med MTB-starter. Det går snabbt från sekund 1. 
Inget undantag nu när vi endast var tjejer som startade tillsammans (ofta är det annars blandat mellan könen).
Gruppen var samlad tills vi gick in i backen första gången. Då splittrades det och jag tror att vi var sex stycken kvar i front.

Note: min utrustning består av en trainer variant billig, min wattmätare (stages) samt en iPad. Detta medför att jag hela tiden måste försöka överlista systemet gällande hur jag ska fördela kraften efter banan. Folk med smart-trainers behöver inte tänka lika mycket som jag, då deras trainers justerar motstånd efter kupering osv - vilket säkert inte är enklare kraftmässigt gällande watt. Dessutom är iPadskärmen så liten att det ibland är svårt att se hur långt det är kvar av loppet mm.

SLUT PÅ BORTFÖRKLARINGAR.

Backfan var jobbig som tusan och alla tjejer höll bra fart uppför - några attackerade. Cecilia Hansen attackerade och kom loss. Hade ju varit roligt att gå med - eller kanske att kunna försöka. Fanns dock inte en chans att jag hade pallat det, därför fick jag sitta (lida) lugnt kvar i gruppen, se Cecilia fladdra iväg på skärmen framför mig samt stunden senare se hur hon skrev i chatten:

SÄLLSKAPSRESA!

Skrattade (nej det gjorde jag ju inte, jag flåsade bara) när jag läste detta. Speciellt eftersom ordet "sällskapsresa" aldrig fanns i min skalle under loppet.

Kul grej - att man kan chatta med sina medtävlanden. Själv har jag inte kapacitet nog i multi-tasking för att klara av detta under tävling - men om jag kunde finns det 1000 saker jag skulle vilja chatta om. Tex "hallå kan vi inte dra ner på watten lite", "ska vi inte dra ner på farten och passa på att dricka", "får ni andra också ont i rumpan av att sitta såhär länge på en trainer?!".

Efter ett varv tror jag att vi var fyra personer kvar i min andragrupp (Louise Balkén, Caroline Sehlin, E Wesseus). 
Tempot var konstant högt, jag hade hoppats att det skulle minska något, men det skedde aldrig.
Tänkte bara att jag MÅSTE hålla hjul tills vi går in i backen en andra gång. 
Lyckades med det, men hade INGET att komma med när någon försökte gå upp i watts för några sekunder.
Klarade dock av att bita mig kvar tills backens topp genom att mata på i samma tempo.

Sedan gick det utför och bar av mot spurt.

Vet att jag är chanslös i spurt så försökte sticka lite före alla andra.... vilket inte lyckades.

Se resultatlista nedan:

zwift resultat

DVS jag kom fyra i loppet.

Alla resultat finns här. Där finns även wattsiffror mm. Sånt som jag inte lägger ut här pga kanske känsligt?

En annan bra grej med Zwift är då att avståndet till soffan från cykeln aldrig är särskilt lång. 

Därför låg jag på soffan ca 5 min efter avslutat race.

Kan erkänna att jag tjurade LITE. För det hade varit coolt att säga att man hamnade på pallen i SM i Zwift.

MEN om man ska vara logisk och diplomatisk: det blev ett grymt bra träningspass för mig. Och det är häftigt att man kan få till ett sånt bra rejs från sitt vardagsrum en lördag i februari. Tack för bra rejs alla ni som körde! Rekommenderar flera till att prova detta!

Dagen efter loppet så upptäckte jag att jag punkat på trainern. Detta måste skett typ mitt under loppet då min trainer började väsnas då, men jag kunde såklart inte kolla upp det då. Det verkar rimligt dock eftersom det var en del grus på Zwift-banan. Och jag lär ha tappat en del watt på detta. Kanske hade jag vunnit om det inte hänt... OBS IRONI!!!! 

(Behöver en Mallis resa väldigt snart för att inte börja tro att Zwift är på riktigt som ni kanske märker ;).

Stockholm 4dagars & Nationaldagsloppets bragder

9 jun 2017

Förra helgen gick Stockholm 4dagars av stapeln för andra omgången. Det var cykelfest i Stockholm med omnejd – Kringeltempot i Södertälje, Falkenloppet i Nynäshamn, Arlanda Test Track på Arlanda och Nationaldagsloppet i Markim. Många cyklister kom från hela Sverige för att tävla i dagarna fyra. Det var många startande i alla klasser – från ungdomar till masters.

 

Det hade varit fint om jag hade varit med och tävlat i dagarna fyra. Men det kunde jag inte av olika anledningar den här gången. Stockholm CK hade dock både dam- och herrlag på plats och jag har följt dem via sociala medier samt IRL under sista etappen – Nationaldagsloppet, som just klubben arrangerade själva. Det har varit en fröjd att uppleva hur alla cyklister i min klubb har kört upp sig både kraft- och taktikmässigt under säsongen. Klubben har under helgen tagit flera pallplatser. Damlaget slutade som trea i totalen genom Eva Lindskog. Då ska det tilläggas att motståndet under hela helgen varit riktigt hårt.

 

Här har DN skrivit om Nationaldagsloppet – och om hur starka svenska damer är!

http://www.dn.se/sport/damerna-bast-men-mannen-saljer-sporten/

 

Min främsta prestation under loppet den 6 juni var att jag bar tunga staket efteråt. Det vill säga - jobbade som funktionär efter det att jag själv tävlat. Cykelmässigt var främsta prestationen att jag kom allra sist av de cyklister som gick i mål i damelit. Det ser jag främst som en bragd pga då slipper någon annan ta den platsen på resultatlistan (och jag fick lära mig ett nytt ord DFL – dead fucking last eller did finish last). Skämt och sido – det var årets första linjelopp för min del och jag drabbades av klaustrofobi.


Jag VET att damklungan är relativt liten – 25 damer kom till start (vilket är många jämfört med vad det brukar vara – topp!). Men jag har börjat inse att det där med att köra platta linjelopp i stora grupper inte är något jag någonsin kommer casha in vare sig stålar eller chokladaskar på ;). Jag vet 100000 värre saker som kan hända i livet och så länge jag får vara en del av damlaget – ha bra rullar (sällskap), ha kul på tävlingsbanan och chilla och vara nöjd i klubbtältet efteråt är jag mycket tillfreds.

 

OCH jag hann under loppets gång njuta av den fina Markim-banan – som går böljande över finaste Roslags-miljö och lantbygd norr om Stockholm. Vi damer körde två varv, 62 km. Klungan höll ihop hela vägen in i mål, trots en del attackförsök från olika cyklister, och det blev inte helt oväntat en spurt i slutet av loppet. Det är eventuellt första gången jag sitter med till en spurt? (för att skriva något positivt om min prestation). Spurten togs hem av Charlotta Carlsson, följt av Jeanette Arbjörk och Ida Erngren. Starka tjejer. I totalen vann Ida Erngren följt av Jeanette och vår Eva som sagt.

 

Det var en bra dag tävlings- men även arrangemangsmässigt för SCK och Stockholms Cykelförbund. Solen sken och många glada funktionärer var på plats hela dagen. Jag skulle framförallt vilja nämna en av mina bästa vänner - hjälte Anna Nyhlén, som både roddat med arrangemanget på mer än heltid och stått på startlinjen i elit under flera av helgens lopp.


Anna kills it på Falkenloppet, foto: Kalasfotografen


Anna är nybliven mamma men ändå fast beslutsam om att cykla och tävla och presterar fantastiskt efter sina förutsättningar. Jag tycker alla ska gå in och läsa hennes blogg här. (Det ska även nämnas att Anna dök upp som ledare på min Velothon Tjejklunga-träning dagen efteråt. I riktigt dåligt väder). Jisses vad jag gillar och beundrar dej Anna! Du är super-woman från tårna och upp i de starka benen!


Några andra jag vill nämna är 1 - Jonas Bohr från SCK som tog hem dagens seger i H50. Jonas har varit nära att mista livet på cykeln men kommer tillbaka igen och igen – nu starkare än någonsin dessutom. Plus att han skriver en underhållande blogg innehållande såväl detaljer från tävlingar som om de drycker han firar (viktigt!) med efter loppen. Helt rätt inställning!


2 – Oskar Ekman som står bakom hela helgen 4dagars och som dessutom coachar sin son och fru (heja Cecilia) på tävlingsbanan. Jag tror knappt det skulle finnas några tävlingar i stan utan Oskar. Tack Oskar! (Hoppas du själv får cykla med jämna mellanrum).


3 – SCK – damlaget och alla goa och glada medlemmar i klubben – älskar hur både individer och klubben blir starkare för varje dag som de/vi cyklar och ordnar tävlingar ihop.

 

Nu rullar det på! I helgen är det Lida Loop – tredje delen av Långloppscupen. Jag står på startlinjen tillsammans med en hel hög andra damer i elit. Faktum är att startfältet är så starkt att det pirrar lite extra i min mage. Kommer utan tvekan bli till att lida på Lida! Hehe. Nytt för i år och för långlopp är ett herrar elit startar precis före damerna och sedan släpps motionärer på en stund senare. Kan det bli första gången jag tävlar i långlopp utan att lyssna till röster som skriker ”kommer vänster!” (herrar som passerar) bakom mig på stigen? Det är stort isånafall och heja Lida Loop för initiativet till att prova detta!


MVH En glad staket-bärare

 

 

 Fotokudos: Lars Johnsson och Henrik Tham

Skeppsholmen GP - cyklingen i Stockholm is on fire!

17 aug 2016

Igår gick Skeppsholmen GP och även finalen av Stockholmscuppen av stapeln. Man kunde nästan tro att det var någon stor utställning på gång på muséerna ute på ön - för den kryllade av folk. Fantastiskt att så många samlades för att cykla och kolla på cykel istället för på konst. Som ett litet lokalt Tour de France!

Bilderna nedan är tagna av Göran Digné - kudos - här finns flera bilder.

Banan mätte 800 meter och var otroligt utslagsgivande. Fanns inte en sekund att hämta andan mellan 180-graders-kurvorna och backarna.

Gårdagens lopp tog Hanna Johansson (SCK) hem i damklassen, totalen vann Jessica Ericsson från CK Valhall. Övriga resultat kommer snart upp här.

Det var en händelserik kväll igår och jag får näsan rysningar när jag tänker på hur mycket som hänt med cyklingen i Stockholm under de senaste åren. Det är många som ställer sig på startlinjen till tävlingarna - ringarna har spridits på vattnet och tröskeln för att komma igång att tävla är inte llika hög. Inte alls som när jag för ett par år sedan för det mesta stod med två-tre andra damer och skulle tävla på en öde åker. Det gynnar såväl sporten i stort som gemenskapen och sportens framtid med alla ungdomar!

Många olika cykelklubbar har växt fram, såväl för de som vill rejsa (tex Stockholm CK som jag kör för) som för de som också är cykelbud (#STHLMESS, Ryska Posten) eller de som vill cykla för kul och fika (Team Bonk ;) ). Det finns verkligen något för alla cykllister i stan och det gör mig så glad.

Stockholms Cykelförbund står bakom mycket av det som hänt - tack Oskar Ekman (Sthlm:s Vacchi), Anna Nyhlén, Thomas Backteman, David Schweiler med flera! Ännu mer lär hända framöver inom sporten.

Jag önskar att jag kunde skriva någon cool krigshistoria om hur jag hängde med genom kurvorna fram till spurten - men tyvärr tappade jag huvudklungan och slet som ett djur genom kurvorna på egen hand. Tack för alla som hejade på mej! Och tack alla tjejer som kommer och kör med eller mot mej, vad kul vi har ihop!

Nu taggar jag Rapha12-hills, Tre Berg och Stockholmscuppen i CX!

GP, PokémonGo och annat som är hett i höst

10 aug 2016

Jag tänker inte försöka dölja att jag spelar PokémonGo och tycker att det är suveränt!

Nej, jag cyklar inte och spelar med en iPhone i högsta hugg samtidigt (har redan vaskat tillräckligt med iPhones i år, dock inte i samband med cykling). Men jag har börjat ta Pokémon-stops-pauser under min pendling och börjat cykla små omvägar till jobbet för att få en mer lukurativ färd.

Tar några minuter mer och sabbar snitthastigheten (ironi - jag tävlar inte i "Tour de Finance" under pendling). På köpet får jag se lokala sevärdheter som elstationer (det ryktas att det är där man kan hitta Pikachu). Skämt och sido : det är ett utmärkt sätt att öppna upp ögonen för omvägar och platser i närheten som man annars missar i sitt tunnelseene på vägen till jobbet. Rekommenderas! Handen på hjärtat - hinner du inte lägga 5-10 minuter extra på pendling varje dag? Det bästa av allt med spelet är ändå : snacka med andra Pokémon-jägare.

Jag gillar verkligen att Pokémon river ner barriärer i den mån att människor som annars inte skulle prata med varandra plötsligt fått en gemensam nämnare och knyter kontakter. Precis som med cyklingen, där många av mina bästa kamrater är folk som jag aldrig skulle ha träffat på om våra cykelvägar inte korsats.

Vilken level är jag på då? Några kids som jag träffade på vid ett Pokéstop började skratta när jag berättade det för dem. Behöver jag säga mer?

Ärligt talat är jag en usel spelare, kommer inte i närheten av ett gym utan att åka på stryk. Vilket även för mina tankar in på cyklingen, där jag inte heller är så taktisk och smart i alla lägen. Men jag har kul under resans gång.

GP på Tuvängen - bild från när Stockholm 4-dagars gick där i juni. Foto: Mats Fogeman

Till exempel igår då vi körde GP på Tuvängens gocartbana i Södertälje igen. Köra GP och speciellt på teknisk bana är en öm tå hos mig. Hade hoppats att sommarens timmar framför TV:n och Tour de France och OS gett något - kanske inte till min fart, men kanske till min motvation. Hade fel. Hur mycket man än vill så funkar det inte om man inte har benen och skallen med sig i kurvorna - och där gick jag bet. Däremot körde Camilla Backman ur Stockholm CK så bra att hon vann loppet. Grattis!

Det positiva är dock att jag har en ny chans att köra GP på Skeppsholmen nästa vecka. Missa inte Stockholms mest centrala GP under Stockholmscuppens avslutning nästa vecka. Kommer bli fest!

Tävlingsmässigt återstår flest GP:n för säsongen på landsväg. Tre Berg GP är avslutningen på SweCup och sedan anordnas även Velothon GP i samband med Velothon Stockholm.

I hemlighet är jag dock mer taggad på Rapha 12 hills och Tre Berg som är längre lopp med många höjdmeter. Rapha 12hills går i mina hemtrakter Jönköping och jag ska ner och smygträna i helgen! Har raggat upp en lagkamrat på nätet då den jag skulle köra med från början drog sig ur (brorsan). Ska bli jättekul att köra med en person som jag inte känner mer än jag vet att hon är stark och hängde av mej på SM i Västerås. Therese Bellfors heter min nya lagkamrat och  hon är den enda tjejen som tävlar i elitklass för Jönköpings CK.

Även om det känns lite som höst ute med kulingvindar återstår många godbitar av säsongen alltså!

Det är för övrigt roligt att ni var många som kände igen er i mitt inlägg om hur man känner igen en cyklist.

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!