Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

Inför Cape Epic - snack med Jennie Stenerhag

21 jan 2020

Det går faktiskt inte att åka till Sydafrika och cykla Cape Epic utan att prata med Sveriges drottning inom långlopp och etapplopp - Jennie Stenerhag . Hon har inte bara vunnit Cykelvasan och Långlopps-SM på hemmaplan - hon har också vunnit Cape Epic och startat i loppet fler gånger än någon annan svensk cyklist. Hennes säsong 2020 har börjat bra då hon i helgen vann årets första UCI World Series lopp – Attakwas Extreme – som också går i Sydafrika. Vi gratulerar Jennie och glädjer oss åt att hon startar Cape Epic även år 2020 - då kan vi ju ta hennes rulle! *

 Attawa 2020

Jennie vann Attakwas Extreme 18 januari 2020. Foto: Zoon Cronje Marketing

Jennie har startat i Cape Epic sju gånger – första gången redan 2005. Två gånger har hon tvingats bryta loppet och en gång fick hon gå i mål ensam pga att hennes partner brutit loppet. Resten av hennes meriter är storslagna: år 2019 kom hon på femte plats och sedan har hon hela tre pallplaceringar totalt varav en vinst (år 2017).

*obs, undertecknad är medveten om att hon inte klarar av att hålla Jennies rulle i särskilt många minuter, speciellt inte efter flera dagars tävlande.

 Stenerhag 2020

Attakwas Extreme 2020. Foto: Zoon Cronje MarketingFoto: Zoon Cronje Marketing

Hennes värsta minne från tävlingen är då hon hade en puls runt 220-240 under de sista 45 minuterna av en etapp och läkaren ger henne beskedet att hon inte fick fortsätta 2016 års Epic. ”Besvikelsen är helt enorm och även den besvikelsen jag ser i min partner när hon hör det. Vi hade just tappat ledartröjan men hade fortfarande chans på totalseger...” berättar hon om minnet.

 cape epic 2020

År 2017 vann Jennie Cape Epic tillsammans med Esther Suss.

Hennes bästa minne från tävlingen kom redan året efter, då hon och Esther kom upp på upploppet sista dagen (av åtta) och de inser att de vinner totalen - ”det går inte att beskriva och det är mitt bästa ögonblick i hela min karriär som cyklist, inget kommer nog att slå det just eftersom det var året efter hjärtfelet”, säger hon.

Jennie kommer att starta Cape Epic även i år (och alltså tävla mot oss!) tillsammans med Nadine Rieder från Tyskland, de körde Wine 2 Whales tillsammans i oktober och kom trea. Målet inför årets Cape Epic ”är självklart att vinna men pallen är vi också nöjda med”.

Cape EPic 2017

Cape Epic 2017. 

Efter att ha pratat med Jennie fick jag stor respekt inför loppet. Dels för att hon, som är så erfaren, inte gått i mål varje år. Och dessutom så insåg jag att detta verkligen är ett riktigt UCI-lopp och att jag måste läsa den lilla bibeln med regler inför loppet från pärm till pärm innan start. Det är enskild damstart varje dag (det är en inte bortskämd med som svensk långloppsåkare – tyvärr) och dessutom berättade Jennie att ”man får inte få hjälp av någon på banan, så man får alltså inte ta en flaska ur handen på någon, inte heller ge en utomstående en väst eller något alls, precis allt ses som "outside assistance"”.

Mot Cape Epic 2020

27 nov 2019

Hej bloggen!

Det är mer än ett år sedan jag skrev senast. Jag tänker skippa undanflykterna till radiotystnaden – men kan nämna att jag bland annat hunnit flytta längre söderut i Sverige (Jönköping), cyklat ett av världens längsta MTB-lopp (Offroad Finnmark) och tävlat flitigt på hemmaplan. Och nu är det meningen att det ska bli mer fart på den här sidan igen framöver.

Foto taget på mig och Hanna Näslund efter etapp ett/sju under Bike Transalp 2018. Det var typ där och då jag insåg att jag var smittad av etapplopsfebern. För alltid. 

Men : för att fokusera mer på framtiden.

I mars 2020 ska jag cykla Cape Epic med Hanna Näslund.

Det är väldigt svårt att beskriva hur lycklig jag är över detta. När vi cyklade Bike Transalp 2018 väcktes fröet till drömmen att få köra Cape Epic (jag blev obotligt förälskad i att köra etapplopp där och då). Men jag har knappt vågat prata om det högt, eftersom folk berättat för mig hur svårt och dyrt det är att få en plats varje gång jag nämnt namnet på det prestigefyllda MTB-loppet i Sydafrika. Med en del hårt arbete, tur och stöd från just Bicycling har vi ändå lyckats knipa en startplats och den15 mars 2020 kör vi!

Karta över Cape Epic 2020:s åtta etapper. Det ska motioneras en del i mars!

Skulle jag skryta över en spetskompetens som jag har är det att läsa på inför kommande utmaningar. Jag har under de senaste veckorna mer eller mindre doktorerat i ämnet Cape Epic :  Skrivit ut kartor och studerat höjdkurvor. Mailat med arrangören. Läst resultatlistor sedan 10 år tillbaka. Intervjuat folk som har vunnit tävlingen tidigare. Intervjuat folk som kört tävlingen många gånger tidigare (just dessa intervjuer tänkte jag dela med mig av senare, kanske vill någon mer ta del av dess så jag kan avslöja att personerna jag snackat med även har SM-guld och Vasaloppssegrar på sina meritlistor).

Stackars Hanna har blivit mail-bombad av mig along the way med information (som känns EXTREMT VIKTIG för mig när jag lyckats få tag på den) som "det var några som var med i spurtstrid förra året, och de körde med Camelbak" eller "jag tror att du måste köpa ett extra styre till din cykel".

JA MEN HUR GÅR DET MED TRÄNINGEN DÅ? Kanske någon orolig läsare undrar. Har jag verkligen hunnit med att träna nu när jag lag så mycket tid på att googla och lära mig (den teoretiska delen) av sydafrikanska etapplopp?

Jo, i mina gedigna efterforskningar kring hur en cyklar MTB snabbt många dagar på raken ingick även en analys av vilken coach som jag tror kan hjälpa mig med detta. Jag har numera Michael Olsson och Train2Perform som har gjort träningsschema till mig och det ger möjlighet till att bli trött, så mycket vet jag cirka tre veckor in på schemat. 

Fortsättning följer, stay tuned !

Behind the scenes - Team She Rides

12 feb 2018

Äntligen kan jag berätta: vi har startat Team She Rides!

Det här är en historia som började på en startlinje på ett långlopp i våras. (Långa Lugnet i Falun, i maj). Jag hade gissningsvis en puls som överskred tröskel redan innan startskottet skulle gå. Inte nog med att jag hade problem med att fokusera på mig själv - varför såg alla andra tjejer bredvid mig på startlinjen så starka ut? Varenda en av dem gjorde mig mer eller mindre starstrucked. Utöver dessa tankar - tillsammans med all nervositet - hann jag tänka - "varför har vi alla olika kläder på oss, varför kör vi inte några av oss för samma klubb?".

she rides 4

Voila: Team She Rides, Foto: Lina Bylund

För att göra en lång historia kort. Eller närmare bestämt: det som först var en beundran till alla de tjejer som tävlade MTB och långlopp mot mej fortsatte som några Facebook-meddelande. Först lugnt och avvaktande - "hej, jag såg dej på tävlingen i helgen, vad stark du var" till att snabbt växa till många många meddelanden varje dag och till "kanske ska vi bilda en klubb - ett starkt damlag".

Lite mer än ett halvår senare har många drömmar slagit in.

Jag har varit med och startat upp ett damlag tillsammans med Jessica Clarén, Hanna Näslund, Sara Öberg och Sue Paz.

Närmare bestämt såhär:

Det såddes ett frö för länge sedan – om att göra cykelsporten mer öppen för alla och underlätta och bidra till att fler tar sig ut och upplever det fantastiska med att sitta på en cykel. She Rides föddes och communityn är idag vibrerande stark och en magisk samling av människor som alla har stora hjärtan och hjälper varandra att just lyfta, inspirera och inspireras av varann. I våras så började en annan tanke gro och nu i februari 2018 har vi knutit i hop säcken och tar nästa kliv att göra damcykling mer uppmärksammat och inbjudande – She Rides får en syster i Team She Rides.

Team She Rides är en unik damcykelsatsning med målet att locka fler tjejer att tävla och träna mtb. Med ett elitlag som 2018 kommer att tävla i långlopp och XCO i och utanför Sverige, och en nystartad cykelklubb som står öppen för alla, hoppas laget inspirera på alla nivåer och välkomna fler till cykelsporten. Vi vill att fler ska få uppleva den fantastiska känslan av att cykla mountainbike. Med Team She Rides vill vi skapa en positiv vibe genom hela cykel-Sverige, med en välkomnande attityd.

team she rides 10

Jag har precis varit på träningsläger på Fuerteventura med mitt lag (oh: glädjen över att kunna skriva MITT LAG efter alla månader av sekretess!) och det har varit fantastiskt. Veckan var fylld med allt från timmar av tuff cykling till ännu fler stunder av skratt och smidandet av planer. Detta visualiseras bäst med hjälp av bilder - därför kommer en bildbomb här!

team she rides 7

Den som är en vän av cyklistregler ska ev inte cykla tillsammans med oss. Det har vid flertalet tillfällen uppstått situationer då vi brutit mot några av de mest fundamentala regler som finns. Tex har vi fikat flera timmar INOMHUS med hjälm på huvudet och prytt benen med junior-ränder flera gånger. Spelar inte så stor roll så länge man har kul på köpet, eller?

team she rides4

Spännande att se hur många cyklister som krävs för att byta en punka?

team she rides 5

... samt hur många som behöver fotografera samtidigt (ni kan fundera över vart undertecknad håller hus när dessa bilder tas!).

team she rides 6

Förutom att jag röstar för att alla ska ha ett alldeles eget cykellag att köra med, rekommenderar jag även att man har med sig en fotograf. Högre nivå av lyx! Tack Lina Bylund för att du hjälpte oss att ta magiska bilder från vår vecka.

team she rides

team she rides 8

 

.. och för att du stod ut med oss när vi hade problem att hålla balansen på cyklarna i sanden. Foto: Lina Bylund

team she rides stories

Jag misstänker att få av de som följer oss via sociala medier kunde missa att vi befann oss på träningsläger förra veckan. Vi fick frågan kring hur många stories som producerades under veckan. Hanna kom med en bra gissning på 800+. Jag har inte räknat. Men det här är en av mina favoriter - både som story och aktivitet (dvs after-bike). Det ske även nämnas ett en av kvinnorna på bilden blev uppvaktad i form av ett frieri 5 min innan bilden togs. Ni kan ju gissa vem!

team she rides 2

Solnedgång på Fuerteventura. Foto: Lina Bylund

OK after-bike och Insta-stories i all ära, vi kommer även att tävla på cykel i år (!).

Våra största mål är: Mitsubishi MTB Challenge (Långloppscupen), Cykelvasan, XCO Swe Cup, Bike Transalp, Grand Raid samt SM i XCO.

Vi är väldigt tacksamma över alla som stöttar oss i vår satsning!

Efter att ha tuggat en del styrlinda för att hänga med dessa tjejer både i motvind och upp och nerför bergen på Kanarieöarna är jag allra minst förväntansfull på tävlingssäsongen. Kan inte tänka mig att cykla utan detta gäng framöver. Stay tuned! 

RR Lida Loop - PB & #lifegoals

12 jun 2017

Kom till Lida Loop i söndags full av energi, efter en bra upptakt med härliga och peppande Hanna Näslund och Pierre i bilen på väg ner till Lida Friluftsområde. Solen sken och cirkeln var sluten – det var precis ett år sedan jag körde ett Långlopp för första gången. (Alltså Lida Loop förra året). Den här gången var jag betydligt mer lugn och trygg inför tävlingen.

Den första startbacken handlar endast om överlevnad samt att inte känna efter – den är brutal. Väl uppe på toppen fick jag ge allt för att komma ifatt täten. Fick god hjälp av Fanny Kjellqvist med flera och höll nästan på att trilla av cykeln när jag såg att Jennie Stenerhags hjul inte var långt framför mig.

Hade NÄSTAN kunnat hoppa av loppet där och då – att ligga i samma klunga som Jennie är lite av ett #lifegoal (/starstrucked).

Tur att jag då inte visste att hon visst inte vilat, liksom jag, dagen innan. Hon var istället ute och tränade lite... på hela Lida Loop banan!
Se mer om detta i SVT:s inslag om henne inför VM här!

Jag sladdade efter Jennie och co i några kilometer tills vi var ett gäng som fick inse att tempot var något för högt att hålla i 6+ mil. Hamnade i en grupp med klubbkamrat Camilla Backman och Erica Jepsson. Blev ganska snart ikappkörda av Kjellqvist, Jessica Clarén med flera. Höll fin fart tills de tekniska partierna tog vid, efter ca 20 km. Jag kom sent in upp på hällarna på slutet av första loopen och blev tidigt stoppad av någon tjej som hade trubbel uppför.

Jag trillade och fick springa med cykeln ett par gånger. Tappade flow, tappade stabila rullar framför mig. Inte roligt. Lipade inombords –  ville så himla gärna ligga med där framme – men Rom byggdes inte på en dag osv. Milen och misstagen – jag behöver fler av dem på MTB-kontot hur mycket jag än bönar och ber och önskar.

Hukade för alla fotografer som givetvis stod och smattrade med sina kameror där jag undervisade visuellt i konsten ”hur man inte ska hantera en cykel över steniga partier”. Andades sedan ut när KLIPPORNA (märker ni hur hällarna plötsligt växte sig ca 10 ggr större i mina ögon? Över en sträcka på ca 2 km att cykla) i början på andra loopen tog slut. Gasade ikapp några tjejer framför mig, gav mig tusan på att komma in tidigt på nästa tekniska parti. Lyckades och hade finrulle framför mig i form av Maria Frisk.

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

Jag och Maria känner varandra sedan vi hade ett kul battle tillsammans på Skandisloppet MTB i maj. Kändes tryggt att veta att jag låg bakom en stark och tekniskt duktig tjej. Vi pratade ihop oss och kom överens om att hon fick ta de smala stigarna och jag de mer lättåkta partierna. Fin deal som fungerade bra och vi kunde även susa förbi en del herrar i tävlingsklass (vilka de flesta flyttade snällt på sig när jag kom och skrek ”omkörning!!” i nacken på dem – 1000 tack).

Plötsligt var den andra loopen över och endast en kvarstod. Hurra! Hade Maria och även Camilla Clarkson med mig in på varvning. Efter stigningarna på tredje varvet hamnade vi tyvärr i lite av ett vakuum utan cyklister omkring oss. Det var synd, jag hade gärna sett cyklister framför mig att ta sikte på för att hålla farten uppe. Nu räckte det inte längre med att trycka gels och tänka att jag kanske, kanske skulle komma ifatt tjejerna framför för att hålla motivationen och bra fart uppe.

Istället blev vi ikappkörda av Anna Lundin och Malin Hjalmarsson, de kom som spjut bakifrån. Starkt! Vi var då en klunga på fyra tjejer (Maria fick tyvärr släppa pga kramp tidigare) som höll farten uppe sista milen in i mål. In i sista serpentin-backen uppför hade jag inte många watts kvar att ge, jag kom trea i vår lilla grupp. Sluttid 2,53-ish – plats 9 i elit – plats 10 totalt bland damerna (bakom Jennie S, Åsa Erlandsson, Nellie Larsson med flera) i ett av årets starkaste startfält.

Jag är mycket nöjd med min tävling – satte PB med 15 minuter på min tid från förra året. Och inte minst körde jag även varje droppe av energi ur min kropp samt hade fantastiskt roligt då jag låg och slet med starka tjejer under hela loppet.

Tack Lida Loop för att ni gav oss tjejer en separat start! Upplevde att det blev ett hårdare och mer rättvist race oss emellan genom det. Även tack för ett bra arrangemang – med glada funktionärer – god lättöl och indiskt efter loppet :) och superb underhållning vid start- och målområdet. 

Överst på min önskelista just nu: nya händer. Måste hållit ett för krampaktigt tag i styret under de fyra tävlingar (tre på MTB) som jag kört under de två senaste veckorna?! Jag är paj! Alternativt: får nu lida av att jag knappt tränar på MTB, utan nästan bara tävlar. Jag ska försöka gå på MTB-träning med Hanna, Jesper och Velo-Oxygen imorgon tisdag. Lär bli såväl bra träning som bra häng!

Annars väntar en lugn period med uppladdning inför SM på landsväg under midsommarhelgen för min del framöver. SM går i Burseryd och det verkar finnas goda förutsättningar för en bra midsommar innehållande några av mina favoriter: spurtgrus och SCK:s damlag! Stay tuned!

Fotoctreds: happyride.se

RR - mitt lyckliga Långa Lugnet

29 maj 2017

Körde under helgen Långloppscupen i Falun. Andra delen av cupen, första deltävlingen för egen del. Tävlade i damelit och vill sammanfatta med - alla goda ting börjar på L? Lyckliga Långa Lugnet! 

Kom upp i god tid till Falun i lördags eftermiddag. Var ute i skogen och rekade stigarna med min kompanjon Johan Gustafssonunder flera timmar - men cyklade inte lika många. Istället lekte vi med en GoPro och filmade den fina naturen (ehh oss själva). Sedan började tyvärr problemen komma – de många och vassa stenarna kring Lugnet var anti-rehab för däcken.

Jag punkade för första gången på något år (peppar peppar) och lyckades inte fixa mer än miljöutsläpp (punka-spray som sprutade på stigen) i mitt försök att täppa punkan. Planerade för en mysig promenad hem från toppen av Lugnet hem MEN! Då dök en cyklist upp på stigen och han råkade ha en slang i fickan som jag kunde få köpa av honom. Skänk från ovan!  

Trots punka och halv-bånk ute i skogen konstaterade både jag och Johan på kvällen innan loppet att: det spelar ingen roll hur morgondagens lopp går! Vi har fått se det bästa av både människor och natur i Falun redan. Resten är bara en bonus.

 

Laddade på dagen D upp med att dricka vatten och värma upp på vad jag anade skulle bli dagens utmaningar – att överleva startbacken – ”Mördarbacken” upp för Lugnet – samt inte bonka som en uttorkad ödla i värmen. Tror att jag lyckades med drickandet – sämre med uppvärmningen.

Vi var cirka 40 damer som gasade iväg när starten gick klockan 10 (tack arrangören för den egna damstarten). Trodde att jag skulle trilla av pinn pga prologhosta efter ca halva backen. Men var fast beslutsam vid att ligga högt upp i gruppen uppför backen. Jag lyckades! Och hamnade i en andragrupp på fem ladies på toppen av backen (mästar- och cyklistbloggerskan Hanna Näslund, Sara Öberg, Fanny Kjellqvist, Erika Jeppsson och Erica Z från Hjo). Stenehag och co hade redan pyst iväg (jag är så imponerad. Vilken dominans. Hur blir man så stark?).

Fortsatte med mitt mantra att ligga högt i gruppen hela tiden. Jag får lätt dålig moral när jag hamnar på efterkälken i en klunga och tappar både teknik och jävlar anamma. Idag ville jag prova på att go hard eller go home. Hade hellre bonkat som topp5 efter en timme än att legat och sparat mig till sista loopen. Körde hårt och tycker att vi fick till bra samkörning i gruppen – ingen kom ikapp oss bakifrån! Efter ca 20 km blev jag dock avhängd av Fanny, Öberg och Erica Z i en uppförsbacke. Trodde att jag bränt allt krut, men fick sedan sällskap och pepp av Hanna och Erika och vi höll ihop tills strax innan varvningen. Där körde vi ner för en av de kända ”velodrom”-utförslöporna för första gången. Det är inte min paradgren – men det var däremot Hannas! Hon racade ner som en downhill-star. Det tog mig sedan några kilometer in på den andra loopen att köra ifatt henne.

 

Första delen av andra loopen går upp – upp – upp. Plötsligt såg jag en cyklist framför mig! Sara Öberg! Hurra! Även hon är grym teknisk så jag tänkte ”men vilken chans att se och lära av hennes spårval” snarare än ”gaaahhhh knappt halva loppet har gått och jag har krampkänning”. Jag och Sara hjälptes åt att dra tills in på tredje loopen – med Erika och en Camilla ur D30. Där mötte vi Louise Rundqvist som tyvärr punkterat och vi alla insåg att femteplatsen faktiskt var inom sikte. Önskar att jag kunde säga att jag kunde lägga in en sista växel där och då – men det vore en lögn. Sara däremot kunde gasa på och jag insåg att jag kunde sluta drömma om en femteplats.

 

Den dåliga moralens lilla djävul började attackera med negativa tankar i skallen. Framförallt som de där ”naggande goda uppförsbackarna” som gick på skidspår aldrig tog slut? Fick dock massa energi från Camilla som körde strax bakom mig och peppade och sa att jag var stark! Även en och annan herre som kom och körde om kunde bjuda på ett och annat snällt ord snarare än ett brölande ”KOMMER VÄÄÄNSTER!!!”.

Med cirka fem kilometer kvar ser jag ännu en tjej framför mig. Erica från Hjo tycktes ha det tungt och vi kunde komma förbi henne. Drabbades nästan av panik när jag insåg att jag eventuellt kunde komma femma MEN att jag skulle behöva släppa bromsen i de avslutande kurvorna nerför to make it happen.

Och magiskt nog lyckades jag inte famla till det för mig under de avslutande kilometrarna utan dagens TUR höll i sig. Jag kunde korsa mållinjen som femte dam på en tid av 3,10-ish, bakom 1 - Jennie Stenehag, 2 - Hanna Bergman, 3 - Sara Öberg och 4 - Fanny Kjellqvist. Hade årets bästa dag på cykel mentalt och formmässigt! Är så innerligt glad över alla timmar jag lagt på cykeln pays-back. 

Och jag hade så mycket TUR med mig i spåret, som att:

-  Fick min punka dagen innan loppet, många andra punkade under själva loppet.

-   Ha coachen Marcus Streijffert som hjälpt mej med träningen under ungefär ett halvår. Har hjälpt mig att bygga styrka både fysiskt och mentalt. Oumbärligt.

-  Träffade en fantastisk kvinna som ville langa till mej under loppet. Tack Caroline!

-  Har haft en perfekt vecka med uppladdning. Som började med att min bror gifte sig och jag fick slå klackarna i taket med nära och kära. Och sviten fortsatte med att jag tävlade med tjejerna i SCK i tisdags, fick energi av att cykla med Tjejklungan i onsdags, samt ställde till med en liten grillfest på torsdagen.

-  Upptäckt att kostmässigt laddar jag bäst upp med champagne (bröllopet helgen innan), rödbetsjuice (ca 1 liter utspritt på ett dygn innan loppet) och glass i stora lass dagen innan loppet.

- Fick massa powers av att cykla tillsammans med många starka tjejer! Som Hanna Näslund - bild nedan - som inte var snål med att peppa och hålla stämningen uppe under loppet (fotokudos: Pauli Ärje/8848 Altitude).

Tack Långloppscupen och Långa Lugnet (Falu CK) för ett superbt arrangemang under helgen. Glada och gästvänliga funktionärer, en speaker (Oscar Ekstam) som får alla cyklister att känna sig som heroes (Oskar Ekström) och tydlig kommunikation före och efter race.

Under kommande veckor ser jag fram emot Stockholm 4dagars, Rallarloppet och Lida Loop!

Fotokudos: MTB Foto / Eva Önnemar

Här finns resultat.

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!