Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Det bästa av säsongen har inte skett ännu?

27 okt 2016

Jag har i dagarna fått skäll på grund av överanvändande av adjektiv som "episkt". Sådana ord får inte lov att användas ännu eftersom att det bästa på säsongen, enligt utsago, ännu inte skett.

Källorna till detta är CX-cyklister som antagligen inte tycker att hösten varit tillräckligt hård mot oss än? De vill antagligen ha mer regn, lera och tid för att rengöra grisiga cyklar?

Jag var inte en CX-cyklist i sinnet när jag kände regnet slå mot kinderna på vägen till träningen imorse, kan erkänna det. Jag ville bara åka tillbaka hem till sängen och lägga mej!

Men det bästa på säsongen har som sagt ännu kanske inte skett? Och det är därför som jag ännu tränar på.

Den 3-4 december anordnar CK Barriär Malmöcrossen. Det är en del av SWE-cup i CX! Här finns event på Facebook, och här finns inspiration från förra året.

Med tanke på hur mycket bra åkning och glädje som CK Barriärs event (och åkare) brukar sprida tror jag att det kommer bli en riktigt bra cykelhelg!
Perfekt sett att fira en adventshelg på?!

Detta event, tillsammans med SM i cyclocross om två veckor och cup-avslutning i januari i Motala (?!) ger som sagt full anledning till att tro att det bästa på säsongen faktiskt ligger framför oss! Och jag ska försöka le när jag cyklar i skitväder framöver... :)

Foto: David S Bragmark

Årets tävling - Stockholm Cyclocross!

24 okt 2016

Det var fest på Stora Skuggan i lördags! Under Stockholm Cyclocross UCI catC2 - och allt som skapar ett bra race fanns där - cyklister taggade till tusen, en fantastisk publik och härlig stämning i luften. Jag tycker att det var årets bästa tävling - både efter att ha ställt upp och tävlat och fått till en prestation jag är mäkta nöjd med, samt efter att ha spenderat hela dagen på tävlingsområdet.

Började dagen med att heja fram mina lagkamrater i CK Barriär, tävlandes i herrar A. Alltid lika kul att se dem och övriga snubbar kriga ute på banan. Kunde snabbt se banans mest sugande delar genom att tyda the sufferfaces på åkarna - det var de backar som ligger i närheten av amfibietearen och vallarna på Stora Skuggan.

Jag skrek och tjoade för att få in hjältarna i mål och för att hålla uppe värmen. Fick sådär lagom mycket ångest timmen innan min egen start - efter att ha sett hur trött man lätt blir på 40 min (!) cyclocross.

Körde något rek-varv och blev skiträdd för de där backarna - trodde att jag aldrig skulle kunna ta mej upp för dem. Stack och drack kaffe och värmde mej och försökte jaga bort all oro. Snabbt blev klockan 13.00 och plötsligt stod jag på startlinjen, tillsammans med Emma Johansson, Ida Jansson och elva andra starka tjejer.

Hann inte riktigt bli svinnervös då, för när speakern Oskar Ekman ropade upp mitt namn till start ekade applåderna över hela fältet ?! CK Barriär, goda vänner, folk från SthlmCX med flera fanns på plats och gav sin fulla support. Jag blev helt paff och började nästan skratta.

När starten gick var det dock slut på skrattet och jag fick bita i för att hänga med. Pulsen accelererade snabbt upp till max ++. Emma stack tidigt, något som jag inte kunde se eftersom jag, ehh.. avvaktade längre bak i leden.

Hamnade med en tre-fyra tjejer och fokuserade på att inte släppa hjul framför mig. Det blir så mycket enklare psykiskt bara man har en rygg att fästa blicken på. Fast jag tappade snabbt synen, fick tunnelseende. Hörde folk heja och skrika men var så fokuserad på att inte strula till det över banans tekniska delar att jag inte hann se vilka jag hade omkring mig.  

Foto: Kajsa Eneroth

Som befarat blev det struligt när vi kom till den branta Post-Nord backen. Louise Rundqvist hade problem med materialet och trillade cirka 2 meter framför mej. Rackarns - jag fick hoppa av och kuta - något jag alltid tappar fart på pga allmänt osmidig på cykeln.

Foto: Jesper "Jeppman" Andersson

Hade plötsligt fler damer bakom mig än vad jag hade kunnat ana - men ett varv (av sex) in i ett cx-lopp är typ = 0. Vad som helst kan hända. Igen var jag så tacksam då killarna från CK Barriär var där och lugnade mej till att inte stressa ihjäl mej samt att kriga på rätt tillfällen. Och hela tiden hade jag support från alla möjliga håll på den 2,8 km långa banan. Ibland kändes det som om att det inte var jag som trampade - det var folk som hejade fram mej!

Jag och Jenny Eliasson från Norberg CK battlade mot varandra större delen av loppet. Tack Jenny för en bra fight! Att köra mot henne fick de sista varven att försvinna snabbt och plötsligt var vi inne på sista varvet.

Foto: Jesper "Jeppman" Andersson

Då märkte jag att det fanns power kvar i benen för att dra ifrån + att mina supportrar gick bananas och skrek så att jag blev full i skratt. Höll på att koka över av stressen att ha övertag + glädjen av att höra hur många som skrek mitt namn.

Foto: Kajsa Eneroth

Jag fumlade till det i den attans Post-Nord backen på sista varvet och fick kuta med cykeln. Trodde att Jenny skulle kunna dra ikapp, men det gjorde hon faktiskt inte. Och jag kom in som 7a i mål! Jag blev dessutom aldrig varvad av Emma Johansson som jag befarat innan!

Det här var årets race för min del. Det var 40 minuter av krig men ändå så mycket glädje då alla bitar stämde för mej - benen, skallen, banan, materialet och inte minst HEJARKLACKEN! Känns som jag flinat som ett fån konstant i två dygn sedan loppet. Även Emma Johansson skrev på Twitter att det var ett bra rejs, jag kan inte vara helt fel ute.. :). Tack Cykloteket RT för ett bra arrangemang!

Varm i hjärtat av alla som tog sig ut på banan för att heja och som hört av sig efteråt med snälla ord och bilder som ni tagit. Det beskriver på många sätt och vis varför jag cyklar - för att jag får köra mej trött och glad och på köpet får känna en otrolig gemenskap. Förhoppningsvis kan jag inspirera andra tjejer samtidigt! 

Igår körde jag även UppsalaCrossen - vilket var ett äventyr på andra sätt och vis. Körde en faceplant och skrapade upp delar av kroppen och hatade att cykla halvvägs in i loppet. Men bara en stund! Nu ska jag ladda batterierna -  fortsätta glädjas över helgen, åka till Belgien nästa helg och hämta inspiration och sedan tagga till SM i Eksjö! Hoppas vi ses!

(de foton som inte är taggade är tagna av David Bragmark - tack!)

Ta en selfie med Emma Johansson ?

21 okt 2016

Imorgon är det Stockholm Cyclocross på Stora Skuggan i norra delen av staden. Här finns info! Det är en UCI kategori C2 tävling och det är superhäftigt! Emma Johansson och Ida Jansson - som båda är prO:s som tagit OS- och VM-medaljer kommer ställa upp, precis som en hel del andra grymma cyklister och lilla jag! Det är ett utmärkt tillfälle att få se oss cyklister - proffs som amatörer - sladda runt i leran, springa med cyklarna i trappor, smutsa ner oss osv. Jag hoppas att många kommer och kollar!

Fjärilarna lever rövare i min mage och tankarna snurrar i skallen. Till exempel;

- HURRA att Stockholm har en UCI-tävling ganska centralt i stan. Hoppas att ryktet sprider sig så att folk får upp ögonen och blir intresserade av cykel och CX. Då menar jag inte såna som redan cyklar - som du som läser detta. Utan gemene man som helg-promenerar i höst-Stockholm.

- Det är i få sporter - som i cykel - som proffs och amatörer får mötas och tävla mot varandra. Detta är ju bra eftersom såna wannabes som mej får chansen att försöka ta hjul (eh 100 m??) på de som VET vad de sysslar med. Men å andra sidan är det trist eftersom det, speciellt på damsidan, är få som håller på. Finns många grymma svenska tjejer som kör på hög nivå och en del som kör nationellt, typ som jag. Men däremellan är det tunt. Tänk om det kunde finnas A, B och C-klasser som herrarna har. Vad häftigt det vore...

Jag tänker på det och försöker jobba för förändring typ varje dag. Det är bland annat därför jag ställer upp imorgon. Jag kommer bli avhängd när flera 100 personer kollar på. Men jag kommer ha kul! Gå därifrån och vara glad och allmänt hög på livet och fått ett bra träningspass. Det är vad som räknas! Hoppas kunna inspirera lite fler genom det.

- Jag kommer ha BÄSTA supporten på plats. CK Barriär (med Klas Nordentjell bla - bild ovan) - den skönaste CX-klubben i landet! Samt ett gäng polare som bakat till denna tillställning! Tack guys - ni vet hur ni får mej på bra humör.

- Det ska kanske regna imorgon. Banan kommer bli lerig och härlig - då kommer ingen kunna klaga på att det blir ett för "helt och rent race". OCH det kommer bli snygga bilder ;).

- Stor chans att jag blir varvad imorgon. Vi ska köra 45 min på en bana som är cirka 2,5 km. Om jag inte blir varvad kommer jag fira i flera veckor!

- Det ska bli jättekul att kolla på alla herrar och ungdomar som rejsar. Jag ska packa ner flera bjälror och stövlar och varma kläder och kaffetermos för en lyckad heldag av CX.

- Vågar man ta en selfie med Emma Johansson vid start? Det hade kunnat bli en episk bild. Men det funkar inte eftersom att 1 - det är inte så respektfullt. Hon kommer vara nervös (?!). 2 - jag kommer vara nervös och antagligen skaka så att jag skulle tappa min telefon och krossa den. 3 - det finns inga fickor på den snygga skin-suit jag ska ha imorgon. Too bad ;).

Summa summarum - hoppas vi ses imorgon! Det blir fest! Fotokudos: Åsa Larsson.

En episk (CX)-cykelhelg inklusive segrar

18 okt 2016

Det har varit en fantastisk helg för cykeldyrkare - med VM (de svenska starka damerna och Peter Sagan!) på TV. Men i skymundan av detta har även Stockholms CX-arena bjudit på spektakel. 

Det räcker med att se undertecknads fejs på startlinjen för att förstå vilka tuffa tävlingar det varit? (bilden nedan - där jag ser mer sammanbiten ut än vad självaste Mr Sagan kanske var i söndags?). Nämligen dubbla cyclocross-tävlingar och avslutning i Stockholmscuppen - i Tullinge och Sköndal söder om stan.

Fotokudos de flesta fina bilder i detta inlägg: Åsa Larsson

I lördags tävlade vi i Tullinge - i närheten av Lidas friluftsområde och i krokarna där Lida Loop (MTB) brukar gå. Banan var riktigt rolig och hade något för allla slags cyklister - med en startsträcka på snabb asfalt, följt av ett par branta sandbackar och single-tracks på stig.

Vi var fem tjejer (hurra!) som startade med ett gäng kids. Jag insåg att min bästa chans var att ta fram tempo-benen och försöka sticka med de snabba ungdomarna redan under starten. Det fungerade bra och jag kunde hålla deras snabba smidiga linje tills det blev dags att hoppa av hojen och kuta upp för en sand backe. Ett steg upp, två steg hasade nerför. Kändes det som!

Uppe på krönet med andan i halsen. Kastar mig på cykeln, försöker förlora så lite fart som möjligt. Ser att jag har en annan dam precis bakom mig och blir stressad och fumlig - speciellt eftersom en snubbe framför mig går i backen i sanden. Lyckas veja undan.

Fortsätter - slirar vidare i nästa sandgrop (har någon tips på hur man bäst hanterar sand? Jag tappar fart och blir nervös och tror att jag ska trilla varje gång. MVH sand-noob).

Sista delen av banan - single-tracksen - är oerhört psykiskt svåra eftersom man där ser alla andra cyklister omkring sig. Men jag kan inte i min trötta skalle räkna ut om de ligger framför eller bakom mig?

Kommer ut på varvning och kan andas ut då jag inte ser någon, förutom en snabb liten kille, bakom eller framför mig. Försöker heja på honom att ta min rulle på platten så att jag kan ta hans rygg på de tekniska delarna. Han lyckades bättre än mej :) in på nästa tekniska parti hänger han av mej. Och jag trillar omkull i gruset (då jag precis överlevt ett sandparti) och skrapar upp knäna.

Annars fortsätter jag lyssna på mitt eget flåsande under tre varv på banan men kan sedan korsa mållinjen som segrarinna, ett par minuter framför Camilla Mård och Mia Lindkvist.

Foto: Klas Nordentjell

På´t igen i söndags igen - på Sköndals Cyclocrossarena - som är en känd bana i stan och som inte lämnar någon oberörd. Banan har många knixiga svängar och partier - dagen till ära var den även förlängd. 

Starten gick och det var rörigt - jag blev påkörd bakifrån men lyckades hålla mej uppe och tog därför en stor och säker sväng in i första kurvan. Kommer sent in när grusväg övergår till stig och har en annan tjej framför mej.

Har världens bästa support på plats - Klas från CK Barriär - han peppar mej och jag försöker lyssna på hans glada röst snarare än mina ben som redan skriker att det gör ont. Efter att halvt varv har jag kört om tjejen men vet att banans mer tekniska partier - trappa och barriärer - snart tar vid.

Får höra av Klas att jag har cirka 5 sekunder ledning efter första varvet. Det är ju ingenting! Eftersom i CX kan vad som helst hända. Punka, vurpor, fummel... varje tramptag och varje kurva är så mycket mer spännande och krävande än när man till exempel gnetar 10 mil på ett landsvägslopp (vilket även är charmen med sporten!).

Jag biter i och försöker minst sagt att inte ställa till det för mej själv. Känner hur jag blir mindre och mindre graciös på cykeln för varje hinder som jag tar mej över. Sista varven tar det nästan tvärstopp vid barriäerna och att då få fart på cykeln då kostar massa energi och tid (detta får jag även skäll för senare - tack ;) - jag tror på konstruktiv kritik).

Ännu en gång lyckas jag hålla i hela vägen in i mål - framför Mia och Camilla igen -  utan att sätta krokben för mej själv. Kul! Detta innebär även en totalseger i Stockholmscuppen i CX för mej (här borde alla resultat komma upp inom kort). Det är jag jätteglad över! Jag har kört många tävlingar i år, men jag har inte alls kommit på pallen särskilt många gånger.

Det har dykt upp fler tjejer på tävlingarna i helgen än tidigare och det är himla bra (även knattar, se bilden ovan tillsammans med Tomas Backteman - som jag fick lov att guida runt banan, vilket jag gjorde med glädje. Även om jag körde fel pga stopp i skallen efter mitt lopp).

Jag hoppas att de som provade på att tävla inte blev avskräckta. Det är och det ska vara jobbigt att köra CX! Jag kan nämna att jag själv blev varvad både en och flera gånger förra året då jag körde på en kompis betydligt tyngre pendlarhoj. I år har jag skaffat riktigt bra material (Åsa Erlandssons gamla hoj) och bestämt mig för att det är kul att ge järnet och köra hårt.

I helgen är det UCI klass2 tävling på Stora Skuggan här i Stockholm. Som tidigare nämnt kommer Emma Johansson men även Ida Jansson och tävlar. Snacka om motstånd! Kommer bli stentufft och så länge jag inte blir varvad kommer jag vara glad. Hoppas vi ses! Kul ska det bli!

Cyclocross is here - much love

13 okt 2016

Ingen kan ha undgått att hösten, tillika CROSS-säsongen är här. SWE-Cup och CX-pokalen-tävlingarna har dragit igång. Jag har längtat efter att halka runt med cykeln i leran, känna maxpulsen slita sönder benen och ... eller ? (Im also in it for - kobjälrorna som skramlar och sätter liv på tävlingarna och endorfinerna som berusar efteråt!)

Undertecknad har tyvärr missat dessa kalas - tävlingarna - på grund av födelsedagsfirande utomlands mm. Men jag kan varmt rekommendera the race-hero tillika min CK Barriär-lagkamrats Mike Missings blogg för episka rejs-rapports från CX-tävlingar både i och utanför Sverige. Han skriver om allt det där som jag VERKLIGEN sett fram emot med cx -  det oprestigelösa och ocensurerade som landsvägscyklandet ibland saknar. In och läs!

Bilden ovan är från ett av de "rejs" jag hunnit med - Kompiscrossen på Stora Skuggan för ett par veckor sedan. Den nitiska CX-cyklisten skulle säga att det ser lite för rent ut för att vara ett cross-rejs?

Mycket möjligt, men jag kan ändå erkänna att det var jobbigt nog - jag var förbannad och flåsade som attan när bilden togs - på grund av att någon just ropat "tre varv kvar!!" när jag trodde det bara var två + att jag knappt tog mej upp för krönet med mina trasiga ben.

Men wow så kul jag hade! Även om jag var arg. Jag lovar! Jag älskar att CX handlar mer om att ge allt under 40 minuter och smutsa ner sig än att kolla på snitthastigheter och att "ligga på rätt rulle". Alla kan köra tillsammans - i alla åldrar - och alla hejar på varandra och stämningen under alla tillställningar är familjära. Det är liksom helt okej att kids som är hälften så gamla som mej kör om mej - för alla har kul och får bra träning på köpet.

Jag är med i Sveriges gladaste och roligaste CX-klubb Cykelklubben Barriär. Jag tror inte att det går att poängtera nog vilket skönt och starkt gäng de är. David Klasson och Hagen Bender var till exempel precis utanför pallen i herrar-A under senaste helgens tävlingar i Falun och Västerås. Heja! Och en annan kille (Ola) skänkte mig sin gamla skin-suit för att bjussa på lite style (och fart!).

I helgen kör vi avslutningen på Stockholms CX-cup och nästa helg är det UCI-rejs på Stora Skuggan på lördagen och tävling i Uppsala på söndagen. Lots of fun! Emma Johansson kommer på lördagen! Jag hoppas  att fler tjejer ställer upp - inte bara såna som tagit medaljer på OS - och att fler tjejer KÖR framöver. Har saknat brudarna på träningar och tävlingar.

Det går inte heller att säga nog många gånger - men jag hoppas att fler vågar prova på CX. Se det som en utmärkt teknik-träning för kommande landsvägssäsong. Man är aldrig så nära sin cykel som när man kör CX. Och man får bra flås-träning och sällskap på köpet. Om vi är fler som är ute i geggan och kör och har kul tillsammans kan vi även bli starkare ihop tror jag!

Det är inte pinsamt att bli avhängd! Happens me all the time och jag har ändå roligt under tiden. Kanske kommer Emma Johansson varva mej under nästa helgs tävlingar och i sällskap med Rissveds under SM i Eksjö. Makes no sense! Jag ser det som en ynnest att lilla jag får stå på samma startlinje som henne.

(Fotokudos: Jonas Rodny)



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!