Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

RR - mitt lyckliga Långa Lugnet

29 maj 2017

Körde under helgen Långloppscupen i Falun. Andra delen av cupen, första deltävlingen för egen del. Tävlade i damelit och vill sammanfatta med - alla goda ting börjar på L? Lyckliga Långa Lugnet! 

Kom upp i god tid till Falun i lördags eftermiddag. Var ute i skogen och rekade stigarna med min kompanjon Johan Gustafssonunder flera timmar - men cyklade inte lika många. Istället lekte vi med en GoPro och filmade den fina naturen (ehh oss själva). Sedan började tyvärr problemen komma – de många och vassa stenarna kring Lugnet var anti-rehab för däcken.

Jag punkade för första gången på något år (peppar peppar) och lyckades inte fixa mer än miljöutsläpp (punka-spray som sprutade på stigen) i mitt försök att täppa punkan. Planerade för en mysig promenad hem från toppen av Lugnet hem MEN! Då dök en cyklist upp på stigen och han råkade ha en slang i fickan som jag kunde få köpa av honom. Skänk från ovan!  

Trots punka och halv-bånk ute i skogen konstaterade både jag och Johan på kvällen innan loppet att: det spelar ingen roll hur morgondagens lopp går! Vi har fått se det bästa av både människor och natur i Falun redan. Resten är bara en bonus.

 

Laddade på dagen D upp med att dricka vatten och värma upp på vad jag anade skulle bli dagens utmaningar – att överleva startbacken – ”Mördarbacken” upp för Lugnet – samt inte bonka som en uttorkad ödla i värmen. Tror att jag lyckades med drickandet – sämre med uppvärmningen.

Vi var cirka 40 damer som gasade iväg när starten gick klockan 10 (tack arrangören för den egna damstarten). Trodde att jag skulle trilla av pinn pga prologhosta efter ca halva backen. Men var fast beslutsam vid att ligga högt upp i gruppen uppför backen. Jag lyckades! Och hamnade i en andragrupp på fem ladies på toppen av backen (mästar- och cyklistbloggerskan Hanna Näslund, Sara Öberg, Fanny Kjellqvist, Erika Jeppsson och Erica Z från Hjo). Stenehag och co hade redan pyst iväg (jag är så imponerad. Vilken dominans. Hur blir man så stark?).

Fortsatte med mitt mantra att ligga högt i gruppen hela tiden. Jag får lätt dålig moral när jag hamnar på efterkälken i en klunga och tappar både teknik och jävlar anamma. Idag ville jag prova på att go hard eller go home. Hade hellre bonkat som topp5 efter en timme än att legat och sparat mig till sista loopen. Körde hårt och tycker att vi fick till bra samkörning i gruppen – ingen kom ikapp oss bakifrån! Efter ca 20 km blev jag dock avhängd av Fanny, Öberg och Erica Z i en uppförsbacke. Trodde att jag bränt allt krut, men fick sedan sällskap och pepp av Hanna och Erika och vi höll ihop tills strax innan varvningen. Där körde vi ner för en av de kända ”velodrom”-utförslöporna för första gången. Det är inte min paradgren – men det var däremot Hannas! Hon racade ner som en downhill-star. Det tog mig sedan några kilometer in på den andra loopen att köra ifatt henne.

 

Första delen av andra loopen går upp – upp – upp. Plötsligt såg jag en cyklist framför mig! Sara Öberg! Hurra! Även hon är grym teknisk så jag tänkte ”men vilken chans att se och lära av hennes spårval” snarare än ”gaaahhhh knappt halva loppet har gått och jag har krampkänning”. Jag och Sara hjälptes åt att dra tills in på tredje loopen – med Erika och en Camilla ur D30. Där mötte vi Louise Rundqvist som tyvärr punkterat och vi alla insåg att femteplatsen faktiskt var inom sikte. Önskar att jag kunde säga att jag kunde lägga in en sista växel där och då – men det vore en lögn. Sara däremot kunde gasa på och jag insåg att jag kunde sluta drömma om en femteplats.

 

Den dåliga moralens lilla djävul började attackera med negativa tankar i skallen. Framförallt som de där ”naggande goda uppförsbackarna” som gick på skidspår aldrig tog slut? Fick dock massa energi från Camilla som körde strax bakom mig och peppade och sa att jag var stark! Även en och annan herre som kom och körde om kunde bjuda på ett och annat snällt ord snarare än ett brölande ”KOMMER VÄÄÄNSTER!!!”.

Med cirka fem kilometer kvar ser jag ännu en tjej framför mig. Erica från Hjo tycktes ha det tungt och vi kunde komma förbi henne. Drabbades nästan av panik när jag insåg att jag eventuellt kunde komma femma MEN att jag skulle behöva släppa bromsen i de avslutande kurvorna nerför to make it happen.

Och magiskt nog lyckades jag inte famla till det för mig under de avslutande kilometrarna utan dagens TUR höll i sig. Jag kunde korsa mållinjen som femte dam på en tid av 3,10-ish, bakom 1 - Jennie Stenehag, 2 - Hanna Bergman, 3 - Sara Öberg och 4 - Fanny Kjellqvist. Hade årets bästa dag på cykel mentalt och formmässigt! Är så innerligt glad över alla timmar jag lagt på cykeln pays-back. 

Och jag hade så mycket TUR med mig i spåret, som att:

-  Fick min punka dagen innan loppet, många andra punkade under själva loppet.

-   Ha coachen Marcus Streijffert som hjälpt mej med träningen under ungefär ett halvår. Har hjälpt mig att bygga styrka både fysiskt och mentalt. Oumbärligt.

-  Träffade en fantastisk kvinna som ville langa till mej under loppet. Tack Caroline!

-  Har haft en perfekt vecka med uppladdning. Som började med att min bror gifte sig och jag fick slå klackarna i taket med nära och kära. Och sviten fortsatte med att jag tävlade med tjejerna i SCK i tisdags, fick energi av att cykla med Tjejklungan i onsdags, samt ställde till med en liten grillfest på torsdagen.

-  Upptäckt att kostmässigt laddar jag bäst upp med champagne (bröllopet helgen innan), rödbetsjuice (ca 1 liter utspritt på ett dygn innan loppet) och glass i stora lass dagen innan loppet.

- Fick massa powers av att cykla tillsammans med många starka tjejer! Som Hanna Näslund - bild nedan - som inte var snål med att peppa och hålla stämningen uppe under loppet (fotokudos: Pauli Ärje/8848 Altitude).

Tack Långloppscupen och Långa Lugnet (Falu CK) för ett superbt arrangemang under helgen. Glada och gästvänliga funktionärer, en speaker (Oscar Ekstam) som får alla cyklister att känna sig som heroes (Oskar Ekström) och tydlig kommunikation före och efter race.

Under kommande veckor ser jag fram emot Stockholm 4dagars, Rallarloppet och Lida Loop!

Fotokudos: MTB Foto / Eva Önnemar

Här finns resultat.

Kul med race - Djurholms GP osv

24 maj 2017

Köra race! Det är så sanslöst kul. Plötsligt har jag kört sextävlingsstarter på tre veckor. Så fort man har ryckt av plåstret (tävlingspremiären) bankar hjärtat inte lika hårt på startlinjen till tävling längre. Den uppmärksamme kan tex se att jag hade mer fokus på min Garmin än på att posera framför kameran inför start igår (bild nedan). Vi körde Djursholm GP - en tävling som återupplivats sedan den kördes senast under 80-talet. Och värd för loppet stod min kära klubb Stockholm CK!

På startlinjen stod, förutom en ofokuserad undertecknad, även OS-medaljören Lisa Nordén. Man hade ju kunnat gissa att Lisa skulle vinna - men hon körde främst för att få ett bra träningspass. Helt rätt inställning tycker jag! (om det inte är så att man gillar Rapha-tröjor eller chokladaskar - för det kan man vinna om man hamnar på pallen såklart). Själv gillar jag både rosa jerseys och choklad (nähe!) men jag hade inte kunnat vinna det även om jag så kört elcykel under gårdagen tror jag.

Jag hade kollat på banan på Google maps innan och tyckte att det såg ut som att vi skulle köra runt runt i en fyrkant - "det kan väl inte vara så jobbigt". Jag glömde dock bort att kolla på höjdkurvan. Vi körde nämligen upp för en naggande god backe ca 15 gånger. Efter fyra gånger fick jag släppa huvudgruppen och körde partempo med Petra. Petra är ny i Sverige, kommer från England och kör för 5th floor. Välkommen till Sverige Petra!

Vi har mycket gemensamt - bland annat så gillade vi att fira istället för att cykla förra helgen (jag bröllop, hon födelsedag). Alltså bildade vi "the party peloton". Ladda upp med fester leder ju sällan till pallplatser (?!). Jag kom sist av alla som fick köra samtliga varv av banan och inte blev varvade igår. Glad över det! Fick bang for the bucks - mest cyklade minuter för startaviften!!! Och så var jag ev den enda som skrattade framför kameran igår? (bild nedan). 

Har varit löjligt glad och trött hela dagen idag - trots att jag kom typ sist! Precis så som det ska vara med tävlingar. Ibland går det bra, ibland går det sämre, men man lär sig alltid något, får fart och fläkt och bra träning! Och kan ha något att skylla på när man går långsamt i trapporna på jobbet dagen efteråt.

Tack SCK för bra arrangemang!

PS - fler tävlingar att kolla in framöver.

Rekommenderas för ALLA som gillar att cykla!

Långa Lugnet

Stockholm 4dagars

Rallarloppet

Fortsättningen på cupen såklart!

Fotokudos: Göran Digné och Jonas Rodny

Alla drömmar som blir sanna och alla starka tjejer

19 maj 2017

Jag måste berätta om förra veckan. Den var himla häftig och scorade full pott i såväl fart och fläkt som drömmar som gick i uppfyllelse. Det inser jag i efterhand. Att de där sakerna som jag satt och målade upp i skallen när det var som kallast i vintras – att de faktiskt skedde på riktigt framför ögonen på mej. Under en vanlig vecka i maj. Och utan att jag hade planerat för det hade de alla samma gemensamma element – det var tjejer som spelade huvudrollerna.


 

Arlanda TT - tungan rätt i mun. Foto: Fredrik Warming


Under tisdagen körde jag och SCK:s damlag Arlanda Test Track. Andra delen av Stockholms Cupen på en traditionell bana som får det att svindla i magen på mig. För det går så himla snabbt igenom banans doserade kurvor. Laget hade som mål att sätta färg på loppet, dominera prispallen och behålla den rosa Rapha-ledartröjan.


 

Arlanda TT - tungan rätt i mun. Foto: Fredrik Warming


Vi kunde efter ca 35 minuter race checka av samtliga av målen ovan! Efter att ha cyklat TILLSAMMANS. Man kan snacka samarbete och kommunikation i timmar, men när man väl är ute på banan och måste fatta beslut när det går i 40 km/h.. sådant klaffar liksom inte på en gång. Men äntligen fick vi i laget alla bitarna att falla på plats och det var en stor lättnad. Även för mig som droppade in längre ner på resultatlistan!

 

Pallen från Arlanda TT, 1a Clara Säll, 2a Ulrika Högberg, 3a Camilla Backman. 


I onsdags var det dags för första träningen med Tjejklungan – gruppen med tjejer som ska cykla Velothon tillsammans i september. Trots att det var kyligt ute och vädret bjöd på såväl regn som hagel dök 15 tappra tjejer upp! Och jag som var rädd över att ingen skulle komma. Vi cyklade en sväng söder om stan och alla var duktiga – trampade på bra och nötte klungträning, trots att mina instruktioner kring konsten eventuellt var luddiga (jag var nervös inför uppgiften).


Här kan man anmäla sig till träning 24 maj!


Tjejklungan is on! Foto: Frida Grundström

 

I torsdags morse låg kylan kvar och det var dimma i luften. Jag hade tidig dejt på MTB med min granne och F15-16 mästarinna Kajsa Eneroth. Kajsa säger ”jag gillar mest när man får hoppa ner för saker eller köra i skidbackar” och jag säger ”jag tycker om breda grusvägar utan hål som lutar svagt uppåt”. Det vill säga – perfect match! Jag kan ta Kajsas rulle när det blir tekniska partier på stigar och i gengäld kan jag försöka erbjuda henne min rulle på platten. Vi hojade ihop en timme och sen cyklade jag med ett brett leende på läpparna till jobbet.

 

Jag tycker att man ska bli bättre på att fira saker och även ha respekt och minnas sina drömmar från ett tidigt stadie. Att det som i december endast var stoft av idéer på ett papper – vaga meningar som stundtals kändes omöjliga – men som sedan vuxit fram bit för bit – nu händer och dessutom framgångsrikt (pallplatser till laget, många tjejer på Tjejklungan träningen dvs). Det är stort! Och det har tagit en del tid och slit. Men nu när jag ser hur bra det kan bli - och hur glad jag och de som cyklar med mig blir på kuppen - tvivlar jag inte när jag säger att det varit värt det.


En grej till! Mycket fokus på damer i detta inlägg. Det betyder inte att jag på något vis åsidosätter er herrar som cyklar med mig och framförallt får mitt liv och mina cyklar att rulla. Mekanikerna på Velo Oxygen som hjälper mig när jag kommer dit i panik med halvt-paja hojar dagarna innan tävling tex. Fredrik W som blivit SCK:s lagets mekaniker- service och kameraman. Min sambo som lagar mat och ställer upp i alla lägen. Jisses vad bra ni är killar - också!


KM i Lidingö MTB:s regi. Vinst i damklass för min del! Foto: Martin Söderlund (mästare i herrklass!)


Bonus: igår vann jag ett av årets mest ärorika race: KM i MTB i Lidingö MTB:s regi. STORT för mig pga att jag vågade ge järnet trots att huvud och kropp känts tungt hela veckan. Plus att jag ständigt drömmer om att bli modigare och snabbare i skogen. Mer om det en annan gång.

RR Pearl Izumi MTB – Skandisloppet

15 maj 2017

Jag skulle tävla mot Rissveds i helgen egentligen och jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte var nervös. Det började pirra smått i magen tidigt i veckan eftersom jag är en novis på MTB och dessutom inte hade chans att reka banan inför Skandis MTB innan start. Höll dock alla orosmoln på avstånd under lördagen genom att köra en sportgrus-fika-tur med fingänget ur Rapha Cycling Club. Boostade både skratt- och kolhydratsdepåerna.

Hur som helst – söndag morgon kom och tyvärr stod inte Rissveds på startlinjen. Men där stod jag och huttrade i det oväntade regn som föll. Hade som mål att vara med ordentligt i starten och försöka ta plats tidigt. Tog rygg på starka Jessica Clarén och smög under repet till topp-startgruppen. Startskottet gick och jag glömde snabbt att jag frös och att jag skulle ta plats. Det var cirka 130 herrar och 20 damer som startade i tävlingsklass.

Den första kilometern gick snabbt på asfalt men sedan körde vi in på en stig och uppför en brant backe och där tog det snabbt stopp av folk som började springa uppför och sedan gick det trögt framåt i ett lemmeltåg av cyklister på stigarna.

Önskar att jag hade vågat släppa mer på bromsen för att hinna med de tåg med cyklister som sedan gick iväg ut längs Fyrisån och söderut. Istället blev jag ensam en stund på platten tills nästa flock av cyklister kom. Där kom Maria Carlsson som jag känner till sen tidigare. Och snart kom ett par andra tjejer i Uppsala och Östra Aros kläder ikapp (Li och Maria). Det är första gången som jag kör en MTB-tävling i en grupp med flera tjejer och det var roligt. De lokala tjejerna verkade känna cirka hela funktionärsstaben så jag försökte suga åt mej av de hejarrop som de fick. Hörde även att vi låg i topp-5 av damerna, vilket var bättre än jag trodde.

 

Men jag började bli trött tidigt in i loppet, fick hoppa av cykeln när vi skulle upp för slalombacken i Sunnersta. Tror att jag slösade mycket energi på att inte känna igen terrängen och bromsa runt som ett kylskåp på de mer tekniska delarna. Vilket även är precis vad jag behöver: cykla ut i det okända och jaga andra cyklister. Vågar betydligt mer då än när jag mesar runt på egen hand.

På de mer lättåkta partierna tog jag en hel del ansvar och tog vind samt försökte agera någon slags coach i gruppen. Blir rätt irriterad när jag hör hur jag har ett tiotal cyklister bakom mig och få vill känna vinden i ansiktet?! Fick lite dåligt samvete över att jag skrek och tjoade på folk (ehm.. herrarna..) att komma upp och hjälpa till, men kunde i stundens hetta inte låta bli.

 

In på de mer tekniska delarna på det andra varvet misstänker jag att de lokala tjejerna försökte lura sig av oss som inte var lika hemma vid stigarna som de var. De hade en lucka precis innan den (efter 90 min cykling) förskräckliga skidbacken – men den lyckades vi plocka in. Och då återstod cirka en mil av loppet och jag insåg att ”för tusan Ingrid, tappa inte bort den här chansen nu!”. Det är sällan som jag blir så hetsad inför en målgång – jag brukar få slåss mot känslan i mej som vill att alla ska rulla i mål tillsammans (och sen fika efteråt ;).

Gav allt på att inte bromsa bort mig på stigarna och skötte mig, med mina mått mätt, väl! Kyrkan i Uppsala närmade sig och sista delen körde vi genom stan och uppför slottsbacken. Jag hade inte många watts kvar i benen och var sen med att positioner mig – men rullade in som sjunde dam och på tiden 2,14-ish – vilket jag är nöjd med då jag hade som deadline att hinna till damernas GP-lopp som startade strax därefter!

 

Resumé: bra arrangerat lopp med en kontrastrik bana – i såväl urban miljö som stig och grus. Även plus för att det bjöds på vettig mat och lättöl vid målgång! Tack Skandisloppet för bra arrangemang! Och tack till er herrar som kom och klappade oss tjejer på axeln efter loppet - hedersvärt!

Foto: HappyRide och MTBfoto.se

Försöker ta Rissveds rulle i Uppsala i helgen!

8 maj 2017

Helgen har svischat förbi! Ungefär samtidigt som jag började känna att det var OK att gå i trappor igen efter Lidingöloppet MTB kröp det även i mig efter lusten att tävla igen. Ni vet känslan av när det är måndag morgon och man behöver något mer än en kopp kaffe för att vakna till liv och få dagarna fram till helgen att kännas kortare?

Jag kollade upp om man ännu kan anmäla sig till loppen som går i Uppsala i helgen - Pearl Izumi MTB Skandisloppet och Shimano LVG Skandisloppet. Det går! Via www.skandisloppet.se .

Jag fattar faktiskt inte varför jag anmält mig tidigare då de är riktigt fina lopp på nära avstånd från Stockholm. För två år sedan körde jag loppet på landsväg, vilket jag speciellt minns då jag och SubXX hade en egen följe motorcykel hela loppet igenom + att fika-depåerna var av riktigt hög klass (viktigt)!

I år tänkte jag dock tävla på MTB. Det ska OS-medaljören Jenny Rissveds också göra! Så om jag bara tar hennes rulle i starten så borde jag komma snabbt i mål?! 

Skoja bara! Jag kommer kanske se Jennys rygg ca 10 sekunder i starten. Sedan får jag nog klara mig på egen hand altenativt ta rulle på någon som rullar fram i min egen takt.

Senast jag tävlade mot Jenny Rissveds var på SM i CX i höstas och då var det snö, bild nedan. Ska enligt prognosen bli ca +20 grader varmare i helgen (+15 deg o sol). Perfekt race-väder!

Efter loppet ska jag heja på mina favorit-ladies i SCK som ska tävla i Skandis-GP på söndag eftermiddag. Det är SWE-cup och det lär bli ett riktigt tufft lopp. Jag ska skrika mig hes och ta bilder i solen! Alltså ser det ut som jag går en perfekt helg till mötes! 

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!