Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Hammarby Hill XC RR - krig och bad i lera

18 sep 2017

HHXC – helgens snackis bland MTB-cyklister i Stockholm senaste helgen! Hammarby Hill XC alltså. En historia som såg lekande lätt ut då solen stod högt på himlen – men om man skrapade på ytan dolde sig något annat! Ett lerbad och en tuff historia. I alla fall för undertecknad.

Vi tar det från början. Hellasgården är en oas för folk som gillar skog, blott ett stenkast från Stockholm. Där anordnade OK Ravinen det 40 km långa MTB-loppet och det kryllade av glada cyklister vid starten i lördags. Jag stod i första startled (pga råkar ha en elitlicens…) och gjorde mitt bästa för att hänga på i startens klassiska start á la MTB-manéer (dvs utan att vara alls uppvärmd pga man måste lägga cykeln i startfållan I TID innan start för att få en OK startposition).

Det var dumt. Jag kunde hänga på under de få kilometrar som gick på grus, men så fort banan vek av in i skogen (mestadels på Hellas blåa, gröna och vita spår) var det svårt att fortsätta låtsas se ut som om jag hade koll på läget. Som tidigare nämnt – lerbadet – tog vid. De senaste veckornas regn hade inte torkat upp i skogen. Såväl hällar som rötter var snorhala. Varför har ingen sagt att det är bra att öva på att cykla även i regn? (Med vänlig hälsning LVG-cyklist som helst inte cyklar när jag måste tvätta cykeln efteråt).

 Hammarby Hill

Bang Engström var där och fotograferade fina bilder! Jag var väldigt fokuserad. Även på de mer lättåkta partier!

Jag försökte trampa på och hålla hjul till de smidiga cyklisterna framför mig men det dröjde inte länge förrän jag fick börja fuska och sätta ner fötter här och där för att inte vurpa. Och sen vurpade jag. Såklart. Ett antal gånger. Inget allvarligt – tacka hjälmen och min inte så höga fart för det -  jag var hyffsat hel (men inte så ren…) efter varje smäll. Största smällen tog dock min självkänsla. Den sjönk ner i botten. Precis som min hastighet. Snart började motionärer (som startade senare) att komma ifatt mig.

Och jag ville bara lipa och bryta efter första loopen! (10/40 km).Kände mig så himla usel rent ut sagt.
Men efter att jag brutit ihop smått samlade jag mig igen och funderade på hur mycket bättre det skulle bli att bryta? Skulle jag då sitta och dricka sportdryck i målområdet och vänta på mina vänner och tycka synd om mej själv?

Ingen bra idé. (Det skulle bli dålig stämning i bilen på väg hem sen. Jag skulle vara fånigt bitter på de av mina vänner som gick i mål. Och jag hade faktiskt inte ens några stora blodiga sår att skylla på. Bara fåniga blåmärken).

Motade iväg alla väldigt töntiga tankar och bet i. Försökte köra snabbt på de lättkörda grusvägar (som jag faktiskt behärskade – tro det eller ej!). Och se övriga stigar som en utmaning. Och väldigt väldigt bra och lyxig träning (med funktionärer och sportdryck tillgänglig!).

Någon utomstående skulle antagligen inte ha noterat det – men själv noterade jag att jag tog små små framsteg. Blev lite bättre på att ta mig han hala hällar och vattenpölar bit för bit. När ¾ delar av loppet var avverkat började jag faktiskt ha kul (det kom även med att en vänlig cyklist berömde min blogg när han körde om mig. Tack! Jag log fånigt i skogen efter det).

Så jo, jag tog mig i mål! Efter att ha genomlevt ett krig i lera och inte minst ett mentalt krig med mig själv.
Var då väldigt glad. Och smutsig!

Tack OK Ravinen för en väldigt bra anordnad tävling!

Jag börjar inse att övriga lopp i Långloppscupen faktiskt kan kallas för motorvägar i liknande med detta.
Och det var kul att träffa på så många olika cyklister i skogarna! Såväl såna som försöker se snabba ut som jag (i aero-kläder) som såna som gled runt på enduro-cyklar (killed it) som små barn. Älskar sånt!

Jag kommer tillbaka till detta lopp absolut! Måste bara slicka mina sår (läs äta glass och materialdopa mej med bättre däck för ändamålet) och träna på att tackla blöta hällar.

Velothon Stockholm - dubbel skräll

13 sep 2017

Vilken cykelhelg i Stockholm! Velothon har blivit ett återkommande inslag i cykelkalendern, bra folkfest och början på slutet av säsongen för de flesta cyklister. För egen del innebar helgen dubbel skräll - både lördag och söndag - voilá!

 velothon damer

Velothon GP, ladies, Foto: David Bragmark

I lördags körde vi GP inne på Zinkensdamm på en utmanande bana, ca 2 km lång och med 25 damer till start.

VARFÖR anmälde jag mig?

Frågan ekade i skallen på mig och fjärilarna levde rövare i magen innan start. Det kändes inte heller bättre då damernas start blev uppskjuten 30 minuter på grund av de flertalet olyckor på banan som regn och hala kurvor ställde till med.

Tur att jag kunde myscykla runt i Tanto och fika (klämma gels) med mina lagkamrater innan start.

MEN VAD TUSAN INGRID?!

Såklart du kör. Du har chansen att cykla mitt i stan, på avstängda gator och med en stor skara vänner i publiken.

Den lilla delen av mig som är modig hade övertaget i min skalle precis innan startskottet skulle gå.

Den fick även hjälp av den bloggläsare som kom fram och snackade med mig i startfållan. Han sa att han följde bloggen samt att han trodde att jag hade en kroppsform som skulle passa sig bra på dagens bana. Oklart vad han menade (jag får bra fart pga lite rund som en köttboll ?!) men jag blev paff!

Samt också väldigt glad eftersom den sortens snack sällan går i startfållan (det brukar mest vara ämnen som "ska jag ta en till gel nu?", "exakt hur många meter är banan?" och "har du sett den jävla svängen där framme?" som avhandlas. OBS väsande.). Tack du peppande bloggläsare från Sköndal!

velothon gp 2

Foto: KalasFotografen

Jag borde sluta tänka så mycket och lägga mer energi på att gasa. Tanken slår mig ofta och dagen till ära lyckades jag med bedriften. Det var jättekul att köra GP. Dels för att banan bjöd på en lagom mix av backar, skog (Tanto!) och publik. Och för att jag hamnade i en trevlig grupp med klubbkompis Madeleine Ståhl och Catharina Rutgersson från Göteborg. Vi var den sista gruppen som fick gå i mål (dvs blev inte varvade på banan) och därav min SKRÄLL i rubriken.

Det är ett av mina få lyckade GP-lopp för i år men inte minst så hade jag roligt i 40 minuter.

velothongp

Varvning på Velothon GP, notera hur mysigt jag ser ut att ha det... Foto: KalasFotografen

Vissa kanske inte tycker att det är så SKRÄLLIGT att hamna sist på en resultatlista, men jag tycker det.

Många av de andra damerna i fältet hade nyss kammat hem VM-guld (Anna Svärdström, veteran-VM i linje) och SM-guld (Ida Erngren, kortbana).

Min meritlista är TO BE UPDATED kan man säga - det vill säga rätt tom i sammanhanget - och det viktigaste jag gjort i cykelväg i år skulle egentligen ske dagen därpå, under "riktiga Velothon".

Velothon tjejklungan

Tjejklungan utanför Årsta Havsbad, foto: Bang Engström

I söndags hade jag nämligen den gedigna uppgiften att leda tjejklungan tur och retur till Nynäshamn. En sträcka på strax över 15 mil. Ni ska veta att jag började cykla med Tjejklungan i april. Det var då en tapper skara tjejer som dök upp på mina träningar trots regn och slask. Och i början av säsongen hade vi en snittfart på cirka 22 km/h i tre mil.

Jag har aldrig tänkt i termer av att det skulle bli "omöjligt" för någon av tjejerna att cykla runt Velothon. Men jag såg utmaningen! Och jag har med glädje sett hur de tjejer, som många av dem i april var gröna inom cykling, tagit steg i riktning mot den startlinje vi stod på i söndags morse.

velothon 4

Jag ledde en av två grupper tillsammans med eminenta kompanjonen Johanna Penton. (Stjärnorna Anna Nyhlén och Ena Cupina ledde den andra gruppen). En grådaskig morgon på Södermalm (där starten gick) gick sedan över till en klarare dag. Ungefär så kan man även beskriva hur loppet fortskred för vår grupp som var 16 starka tjejer stor.

Det var lite ryckigt och nervöst i början, mycket adrenalin i omlopp precis som många andra cyklister. Vi höll oss till planen - att cykla i en stabil fart i 30-ish-tempo. Efter depåstopp efter fyra mil och vändning nere i Nynäshamn (ca 7,5 mil) var jag säker på att vi skulle klara av tidsmålet (5h50min) med råge och jag började slappna av mer och mer. Det blev dessutom glesare bland medcyklisterna ute på banan (hej gå ut för hårt?!) och vi hade medvind på vägen tillbaka till stan. Samtliga i gruppen skötte sig utmärkt - trots att det var flera som inte cyklat en så läng sträcka som 15 mil innan och att de började tappa energi i de många backarna över Södertörn.

depå

Vi tog ett sista depåstopp efter 11 mil. Stor eloge för bra depåer med glad personal och utbud på sportdryck och chokladbollar!

Tack alla funkisar som under dagen hjälpte till med att servera såväl öl som sportdryck och hålla vägarna tomma från bilister som inte gillade det där med avstängningarna. Avstängda vägar = guld!

velothon 3

Vi rullade in i Stockholm på 5 h och 7 min! Det vill säga - vi slog vår måltid med skräll!
Och den andra gruppen cyklade också in med sin måltid (6h30min) slagen med många minuter.

En otrolig lättnad för en ledare (moi) som verkligen önskade att tjejerna skulle klara av loppet och framförallt ha en bra dag i sadeln.

Jag tror att vi lyckades med dessa mål för samtliga av de damer som cyklade med oss.

Kanske kan jag lägga ner säsongen - då ett av årets viktigaste mål är uppnådda nu?

Säsongen är NÄSTAN slut för min del. Ska bara klämma ett par tävlingar till ur benen - och inte minst avslutningsmiddagar...! (viktigt att fira all slags framgång). To be continued.

Höstens godbitar

8 sep 2017

Det finns många goda anledningar till att fira att hösten är här. Framförallt för att den cykling som får det att bita i kinderna får mig att känna mig mer till liv. För att inte tala om hur jag njuter av när både jag, och mina cyklande vänner, slappnar av mer på hösten. Fokus flyttas från snitthastigheter, att förbättra sin watt och att samla mil inför vissa lopp. Det känns som att folk plötsligt vågar släppa blicken från sin Garmin och alla mått på prestation och istället hinner se sig omkring och inte ha så bråttom när de är ute och cyklar.

Magisk pannlampecykling i Hellas, 7 september. Foto: Vera Strandell Almé

Men med det sagt menar jag inte att man bara ska cykla ett par mil för att få fika under hösten!

Det finns många fina tillfällen till att få upp pulsen och tävla även framöver. Säsongen är inte slut.

Nästa helg är det Hammarby Hill i Nackareservatet i Stockholm. LÄNK HÄR. Jag har inte kört loppet tidigare pga att jag har hört att det är lite mer tekniskt än andra långlopp på MTB (och jag är en legitimerad osmidig landsvägsråtta. MEN! Jag övar upp balansen/MTB-skillzen lite bit för bit). Men jag har även hört mycket gott om loppet - det verkar ha många av långlopps fördelar. Rolig bana i skogen och möjlighet för cyklister i alla åldrar och med olika mål och ambitioner att ställa sig på startlinjen nästa lördag (finns bansträckningar upp till 40 km). Känns därför som den ultimata utmaningen att köra detta lopp nästa helg (16 september).

LMXCC = Le Mond XC Club. Varje torsdag från Café Lemond! Foto: Frej Lindström

Började träna skarpt inför loppet igår. Hängde på Le Monds nystartade "MTB-utskott" och körde stig i Hellas. Hade glömt bort hur man tar sig över stock och sten med en cykel (senast jag körde MTB var under Cykelvasan)... men blev även påmind om att cykling i skogen är fantastiskt kul. Speciellt i ett så gott sällskap som jag hade med Le Mond! (kolla in Facebookgruppen här). Det hann bli rejält mörkt under tiden vi var ute (eventuellt mer mörkt än väntat pga gruppen på 8 fick vänta på någon cyklist... eh mej). Tur att jag hade stark pannlampa med mig! Kommer defintivt köra mer skog med lampa framöver - det är som meditation - fullt fokus.  

Hoppas vi ses på Hammarby Hill nästa helg (och Velothon i helgen).

Det är aldrig för bra för att vara sant

5 sep 2017

Det har nästan varit för bra för att vara sant! Under juli och augusti har har jag haft pang-pang ben som burit mig genom RAAS (Race Across Skåne - kolla denna fina film för inspo), Cykelvasan och Rapha12hills . När jag tänker tillbaka på hur kul och hur bra det faktiskt gått för mig kan jag inte vara annat än tacksam. Tacksam över att benen har hållit och vindarna för det mesta varit med mej. 

12hills - jag krängde uppför backar och log (nästan hela dagen). Tack Anna Jansson för pics!

OK jag tar tillbaka det där. Det är aldrig för bra för att vara sant! Men ibland går det inte att krossa naturens lagar – det finns en gräns för vad ett par ben klarar av. I mitt fall var det ett par hektiska veckor som avslutades med en sporadisk övernattning på en äppelodling i Frankrike som fick droppen att rinna över bägaren. Eller snarare – det var där och då jag bröt mot naturens lagar (genom att sova under bar himmel iförd endast balklänning) i den mån att jag dagarna efter fick jag betala priset med en dunder-förkylning.

Tänker inte beskriva min sjukdom djupare än att berätta om den uppfinningsrika person jag blir när jag ligger på soffan hemma. Förutom att tycka hemskt synd om mej själv är jag också duktig på att 1 – laga diverse häxbrygder av de naturläkemedel som jag googlar fram som magiska för stunden. Gurkmeja, macche-té, vitlök. Hit me! (antagligen förvärrar jag sjukdomsförloppet genom att chocka magen. Men… placebo. Jag tror på placebo). 2 – smida planer för hur mitt Nya Liv, livet då jag rest mig från soffan, ska arta sig.

Det kommer bli ungefär såhär:

 Jag ska fortsätta basera kosten på alla dessa nyttiga naturläkemedel. Stora gröna glas med betskt innehåll morgon, middag, kväll. Dessa ska ersätta de där glasen med vin som jag aldrig kan tacka nej till annars – på AW:ns, på middagar, när anledningarna till att fira finns där. Jag ska även utesluta gluten och laktos från min matsedel. (Senaste råden säger ju att man kan DÖDA halva tarmfloran om man äter dessa GIFTER annars?!).

Jag ska för övrigt aldrig glömma bort att äta massa PROTEIN efter varje återhämtningspass. Kanske borde jag alltid ha kokta ägg med mej i fickorna på cykeltröjorna? Som jag ska äta istället för den (OBS LAKTOSFRIA) glass som jag annars har för ovana att hetsäta (direkt ur lådan…) efter långa distanspass. Jag ska även investera i en smart klocka som mäter varje steg och rörelse jag tar och som tvingar mig i säng i vettig tid varje kväll.

Nu är jag frisk sedan några dagar, och vad tror ni?
Är det en väldigt frisk och glad vegan med dyr klocka på armen som numera tackar nej till alla AW:n och fikastunder som sitter och skriver den här texten?

Frågan är om en av mina drömmar – som oftast kan skalas ner till önskan att TRYCKA HÖGRE WATTZ – skulle slå in snabbare om jag levde efter the Masterplan skriven ovan.

 

Exempel på hur jag (ofta) och gärna hetsäter gifter i form av gluten. Är (tro det eller ej!) ändå en hyffsat pigg ung dam. Tack Anna Jansson för bild!

Jag tror inte det. Jag tänker till exempel på mina senaste turer på cykel. De har slutat med att jag blivit kvar på någon bar i stan och cyklat hem lite för sent får att få de där heliga timmarna av sömn.  De har slutat med att jag och mitt sällskap har delat pizza, krämiga kaffe och många skratt tillsammans efter avslutat pass. De har även slutat med att jag har pushat mig själv lite för hårt (fast jag hade väldigt kul) och kommit hem till – just det – glasboxen – som jag tömt med ett leende på läpparna.

Jag vet inte vad det kallas, men det är väl kanske Hitten by livet?

Som man inte alltid kan räkna ut och planera för, men som är så fantastiskt kul så länge man tar möjligheter och håller skratten vid liv. Kanske slutar det då med att man vaknar under ett äppelträd istället för att man kan notera nytt FTP-rekord vissa helger.

Frisk och pepp blickar jag nu framåt mot avslutningen av säsongen.

I helgen leder jag tjejklungan under Velothon och det kommer bli grymt. Vinka och heja gärna på mej och damerna om ni ser oss! För många av dem är det deras första lopp någonsin så det är ett STORT ansvar vi har som medcyklister under loppet (att få dem att vilja köra fler lopp).

Den 16:e september ska jag köra Hammarby Hill, också här i Stockholm. Verkar vara ett bra arrangerat och lagom stort lopp! Peppen!

Därpå ska jag lämna in min cykel för säsongen (landsväg då) och istället börja använda isyxor och stegjärn till vardags...! OK - det var att ta i. Jag kommer att åka till Nepal med sikte på Mt Everest Basecamp under större delen av oktober. Kommer bli ett stort äventyr! Och om jag kommer hem helskinnad satsar jag på att ta upp en ny cykelsäsong på CX efter det. Stay tuned!



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!