Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med Team She Rides powered by Scott. Finns också på Instagram under @ingridkjell

Beundrarbrev, genrepens genrep och #levförfan

20 dec 2017

Stockholm, 18 december, 17:05.

Jag börjar skriva ett privat meddelande på Instagram:

”Hej jag heter Ingrid, och det här låter creepy, men jag är din hemliga beundrare..”

Trycker på "skicka". Hjärtat slår hårt i bröstet, vad håller jag på med?
Skriver beundrarbrev till personer som jag aldrig mött innan. 

Vem det är jag skrev till kan ni läsa i slutet av detta inlägg, men först tänkte jag berätta om några fina ögonblick från de senaste veckorna. De har varit beståndsdelar i mina genrep till VinterVättern/Abloc Winter Challenge. Men det är egentligen bara en parantes – dessa ögonblick vill jag inte vara utan. Oavsett om jag mig runt en sjö 28 december eller inte.  

Café LeMond, 10 dec, 09:00

 Gnesta bike

Alla vägar går till Gnesta? Foto: Richard Persson

Har 10 minuter på min Garmin när jag anländer till Café Lemond. Benen känns som smörkola och de där 10 minuterna måste växa till 5 timmar under dagen enligt min plan. Känns som en omöjlig uppgift. Kanske ska åka hem och äta lussebullar istället för att frysa fingrarna av mej Söder om Stockholm idag? Hinner jag tänka.

Snabbt försvinner drömmarna om lussebullar när jag öppnar dörren till caféet. Där inne står redan tio cyklister och värmer upp inför dagens tur. Vem hade kunnat tro att så många människor vill cykla till ”Metropolen” Gnesta en kylig dag i december? Plötsligt känns de där fem timmarna inte så farliga att ta sig igenom längre.

Festive500

Sörmland dreaming Foto: Emil Holt

Humble Konditori, Gnesta 13:34

”Nio mil på dubbad cykel genom skogen i minusgrader är den bästa kryddan” – citat hungrig cyklist.

Äntligen depåstopp på Sörmlands bästa (?!) fik! Ett antal cyklister ramlar in och stirrar hungrigt på alla bakverk som finns bakom disken.

Det stackars cafébiträdet i Gnesta fick servera mer än vad hon kanske väntat sig denna dag. En av mina medcyklister beställer in en större macka än vad som ens finns på menyn. Någon tar in flera stycken beställningar och undrar om det är möjligt att ha pepparkaksdeg i fickan på cykelfärden? (om någon har provat detta – meddela mig gärna utfallet).

Skärholmen 17:00

Min Garmin är way beyond fem ackumulerade timmar. Jag hade kunnat avsluta dagens tur, och ta tåget hem, efter 12 avverkade mil i Södertälje någon timme tidigare. Men det fanns liksom ingen anledning. Vi hade vinden i ryggen och en nyvunnen vän berättade spökhistorier samtidigt som vi cyklade på öde vägar i endast skenet från våra lampor ett par timmar tidigare. Det var en magisk stund som aldrig hade behövt ta slut.

Men nu står jag och min kompis Emil i en trafikkorsning, något borttappade, fryser och börjar längta hem. Vi var 20 cyklister som mest under dagen. Nu är det bara vi två kvar ute i förorten. Jag börjar bli riktigt tjurig och arg på mig själv eftersom jag knappt hittar hem, 15 km ifrån mitt eget hus! Men Emil har alltid koll och lotsar oss sista biten in mot stan. Tack så himla mycket Emil, för att du gjorde mig sällskap där och då!

40 min senare är jag hemma och konstaterar att jag firade andra advent på bästa möjliga vis.

17 december, 11.00, Uppgränna

Vättern Vinter

En bra dag längs Vättern Foto: Calle Andersson

Jag har föreställt mig hur fint det skulle kunna bli när vi ska cykla runt Vättern den 28e december. Hur det inte ska kännas mörkt eftersom snön på marken får allt att lysa upp. Hur ljudet av dubbar mot asfalt låter som musik i öronen (också eftersom snön ligger på marken). Att det ska vara kallt, men precis sådär lagom kallt så att luften känns frisk i lungorna.

Och plötsligt händer det. Drömmen utspelar sig mitt framför ögonen på mig. Jag cyklar med en grupp människor, precis vid Vättern, och det är Vintercykling 2.0.

Det finns fikapauser och så finns det... fikapauser Foto: Calle Andersson

17 december, 13.00, Strax utanför Ödeshög

Tänk om nån skulle säga till dej när du cyklat i minusgrader ett par timmar:

"Hej, ska jag tända upp en brasa åt dej så att du får värma dej? Vill du ha något varmt att äta och en lättöl till det? Jag passar på att koka kaffe med. Och kaffe kan man såklart inte dricka utan att äta kaka!"

Ovan nämnda är något som jag brukar fantisera om när jag fryser och det är långt kvar hem.

Ovan nämnda, slog magiskt nog in, i söndags!

Jag var ute och cyklade med LaLePrestanca, som är en fantastisk cykelklubb från Jönköping. Mitt under turen bjöd en av klubbmedlemmarnas mamma hem oss på just öppen brasa med lunch! Drömmar slår in! Igen.

Tack tack tack alla inblandade! För en av årets bästa dagar på cykel. 

Tillbaka till Stockholm, 18 december.

Mobilen vibrerar i min ficka.
Jag har fått svar på mitt meddelande!


Jag skrev såhär:

Hej, jag heter Ingrid, och det här låter creepy, men jag är din hemliga beundrare..
Jag är, liksom du, en hängiven cyklist. Skillnaden mellan oss är nog dock att du har betydligt hårdare pannben än mej och jag är mer av en gnällspik än vad du är.


Jag försöker ligga i hårdträning till VinterVättern nu. Jag tänker på dej när gnällspiken i mig vaknar till liv i skallen. När någon tå fryser eller när jag börjar gå tom efter ett antal mil. Jag tänker att du är en sån som säkert aldrig skulle klaga vid ett sånt tillfälle. Och då brukar allt kännas bättre. Jag brukar klara av att cykla några fler mil. 

Jag skickade meddelandet till "RandoJanne". En människa som jag, som sagt, aldrig pratat med i IRL. Men som med sin blogg och historia - som cancersjuk men ändå ständigt positiv cyklist - lyckats beröra mig otroligt och indirekt gjort mig till en starkare cyklist under de senaste veckorna.

Det har liksom klarnat ganska mycket i min skalle - jag inser att jag är en lyckligt lottad människa som ens har möjlighet att sätta mig på min cykel varje dag. Som ens kan välja det liv jag vill leva. Och som försökt - och lyckats, med mina mått mätt, bra med detta under de senaste helgernas cykeläventyr till exempel.

Mindre gnäll och mer #levförfan. Mitt nya mantra!

In och läs Jannes blogg och skänk en krona eller två till Barncancerfonden samtidigt.
Kanske istället för att köpa massa prylar såhär i juletider? 

Och tack alla ni andra som cyklat med mej de senaste veckorna! För att ni gjort mig sällskap och klappat mej på axeln och sagt "VinterVättern kommer gå i medvind för dej Ingrid!". Oavsett hur det går just den 28 dec har vägen dit varit värd varenda sekund. Foto: Calle Andersson

Nästa år: då jävlar

1 dec 2017

Snöblandat regn, cykel med dubbar som väger ett ton, mörkt efter lunch ... det finns många anledningar till att ogilla vintersäsongen på cykel. Men det finns även anledningar till att tycka att det är den bästa tiden på året - för människor som är drömmare, liksom jag. Såna som jag som blåser upp stora drömmar i skallen när de sitter på trainern eller cyklar 15 km/h på vintercykeln. Jag vet inte vad andra drömmer om: men i mina drömmar finns inslag av prispallar, bruna och starka ben och berg som inte alls är tunga att cykla upp för.

(Rubriken uppstod med inspiration/ett härmande från Cykelwebbenpodden. In och lyssna. Äntligen en svensk podcast om cykling. Högt och lågt om cykling, lagom längd på avsnitten, mycket självdistans hos de som pratar. Precis my cup of tea).  

Killarna i Cykelwebbenpodden snackar om att svenskar är bäst i världen på Vinterträning. Dvs trycka magiska watts på Monarken lagom till jul. Och posta detta i alla möjliga forum. Något som sedan inte återspeglas i resultatlistorna framåt våren? (jisses vad jag skrattade när jag hörde detta).

För egen del stämmer detta någorlunda bra. Jag är bra på vinterträning. På att få den gjord. Tidiga morgnar på trainer och helger ute i skogen. Men sen brister det. Ingen magi har ännu synts till på Monarken (nej: min Zwift-gubbe rättare sagt). Och de sorgesiffror som mina ben levererar är sekretessbelagda. Endast jag och min coach (Marcus, som jag kommunicerar med genom Guided Heores och Daily Plan - mycket bra träningsplattform för övrigt) får se dem.

Den uppmärksamme läsaren har vid det här laget höjt på ögonbrynen, och ser ett visst glapp mellan mina drömmar att hamna på en prispall och låga wattsiffror.

Men! Nu kommer vi till poängen med att jag älskar vinterträning: det är så långt till sommaren! Man hinner! Hinner med allt. Öka massa i watts, öka massa i benböj, öka massa i uthållighet. Det är så långt till sommaren att INGA drömmar är för stora. Våga drömmar stort! Det kommer göra varje minut av vinterträning enklare att uthärda.

Exempel på drömscenarium i min skalle. Cykla i berg på Mallis. Godis i skallen när man sitter på trainern. Denna bild är från just Mallis feb-17. Foto: Hagen Bender.

Jag har fått frågan om hur man överlever på cykeln utomhus vintertid, och tänkte passa på att dela med mig av några tips. Kanske kan jag inspirera någon som endast sitter på trainer vintertid att våga sig ut i friska luften? Även det vore ett drömscenarium.

(Dessa tips ska jag själv även ta med mig till Abloc Winter Challenge - om fyra (!) veckor ):

- Lager på lager på lager med kläder. Man hörde det redan på dagis och det låter alltid lika osexigt : men det fungerar. Förslagsvis merinounderställ som grund och sedan jobba på det.

- Lager på lager tar plats och då är det bra med en jacka med stora fickor - alt faktiskt en liten väska - så man får mer utrymme för att skala av och på dessa lager.

- Ta med extra handskar och mössa/buff när du ändå är på G med att packa och klä på dig mycket kläder. Ovärderligt att kunna byta till torra saker när andra svettats/snöats ner.

- Skaffa en bra mössa att ha under hjälmen. Jag har numer en med skärm som även går ner i nacken. Den var dyr men värd varenda krona.

- Eftersom du redan är extra tung av kläder vid det här laget: se till att även din cykel är tung. Dubbdäck, skärmar och kompislapp. Vänj dig vid dessa VAPEN tidigt. Du är inte snabb med dem här och nu i december, men tänk dig kontrasten till 23 mm däck i vår sen?! Du blir stark av en tung cykel. Samt varmare också eftersom det går åt mer energi att cykla runt på den.

- Lampor och reflexer. Gå inte utomhus utan dem! Det blir alltid mörkt snabbare än vad du tror. Jag skrattade åt folk med reflexväst för några år sedan. Numer inser jag att det är min livs-försäkring.

- Energi - går åt massa extra vintertid. Det är populärt att "lära sig köra på bara vatten" - men tro mig - att gå tom efter 2-3 h när det är kallt ute kan ge jobbiga konsekvenser på både kropp (fingrar och tår... brr!) och själ.

Något mer ni undrar över? Hojta!

Gällande snacket om drömmar ovan. Nej - inga drömmar är för stora. Jag har någonting på G som är i storleksordningen: jag ska göra grejer med fina människor som jag endast beundrade på Instagram för ca ett år sedan. Det ni! Stay tuned.



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!