Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med Team She Rides powered by Scott. Finns också på Instagram under @ingridkjell

RR : damernas cykel-SM i linje - Båstad 2018

26 jun 2018

Cykel SM 2018! Fest i Båstad då man samlat samtliga Sveriges åldersklasser att göra upp om mästerskapstitlarna under en och samma vecka. Själv var jag nere för att cykla linjeloppet i damernas elitklass. Det kan sammanfattas med ett ord:

BACKEN (eller skitbacken även kallad) !

Alla cyklister som var i Båstad under helgen ägnade midsommar åt att käka sill, dricka snaps (eh – rödbetsjuice) och snacka om backen. Sveriges mest hajpade backe – Tarravägen/backen i centrala Båstad.

Tarravägen

Sveriges i nuläget mest omtalade backe för cyklister? Foto: Swecycling.se

Vi tar det från början: klockan 16 i lördags eftermiddag cyklade jag och ett 50-tal andra damer iväg på den 123 km långa banan. Vi skulle cykla åtta varv  på en sträcka som mätte lite över 15 km (och 250 höjdmeter) och således lika många gånger upp för den hajpade backen. Jag stod på startlinjen tillsammans med min vapendragare Sue Paz och vi gjorde debut för She Rides CK i mästerskapssammanhang. 

SM cykel 2018

Damklungan inne på kilometer 3 av 123. Foto: Erik Wickström.

Första varvet var en masterstart uppför backen och klungan höll även ihop större delen av första varvet. (Efter backen gick banan över åsen - genom kantvind dagen till ära - och sedan via en ganska smal och brant nedförsbacke tillbaka ner till havsnivå några km söder om Båstad vidare till varvning i Båstad city). Försökte chilla i klungan första varvet - men visste samtidigt att det var viktigt att ligga högt i gruppen in i på  andra varvet.

sm cykel båstad

Damklungan inne på kilometer 4 av 123. Foto: Erik Wickström.

Mycket riktigt sa det krasch, boom bang andra gången in i backen och det började köras framför mig. Kändes som en cirkus - tjejerna spreds över hela backen. Jag tog i för allt jag hade – försökte fokusera på toppen av backen (den var oändligt högt uppe) och gick in i bubblan. Hörde människor som skrek mitt namn (tack snälla) men tyckte att det enda som hördes var mitt eget flåsande.

sm cykel båstad

Toppen av Tarrabacken. Synd att man inte hinner njuta av utsikten uppför. Foto: Erik Wickström.

Kommer upp på toppen av backen och ser Sara Penton med flera en bit framför mig. De var så nära men ändå så långt bort. Har tack och lov sällskap av starka Jessica Ericsson från CK Valhall och vi krigar oss ikapp gruppen framför – vilken består av Penton, Ida Erngren, Hanna Johansson, Alexandra Nessmar, Emelie Persson, Sara Olsson, Ida Jansson med flera.

sm 2018 båstad

Andraklungan vid varvning i Båstad. Foto: Anton Bristav.

Får lite hybris över att plötsligt sitta i samma grupp som topp-10 av Sveriges starkaste cyklister. Har hela tiden god lust att säga ”nej men vad kul att cykla här med er tjejer!”. Men inser att det inte riktigt passar eftersom jag blir upplyst om att Emilia Fahlin och Lisa Nordén ligger i utbrytning (detta hann jag inte notera när jag cyklade upp för backen. Hade annat att tänka på!). OCH chanserna att ta ifatt dem ser inte heller lysande ut eftersom det endast är några personer i gruppen som är intresserade av att skapa någon form av samarbete.

Jag försöker helt enkelt var väldigt cool (svårt när man har hög puls och det blåser kantvind 2.0 ute över de öppna fälten), ta en del förningar men annars lägga mig bra i vinden.

sm cykel båstad

Det kändes som om att man tappade sin stil för varje meter uppför backen. Foto: CK Bure.

Håller ihop med andra klungan in tills efter fyra gånger uppför backen. Då ser jag dem försvinna likt en heliumballong på en bar himmel framför mig. Jag ger mitt allt för att hoppa (läs: bända mej upp för backen) och nå dem – men får inse att jag har förbrukat mina wattz för dagen. Med mig har jag Sara Olsson, Hanna Johansson, Ida Wånggren och Hilda och vi bildar en tredje grupp uppe på åsen. Stämningen är inte särskilt hög. Det börjar pratas om att man vill kliva av osv vilket jag tycker är en väldigt dålig idé (HALLÅ solen skiner ju!). Försöker peppa tjejerna till att hålla i (Hanna Johansson gick senare i mål som åttonde dam i tävlingen! Queen!) – får sedan se dem köra ifrån mig femte gången upp för backen. Snopet!

Skräckscenario. Jag är alltså ensam mot vinden uppe på åsen. Har ingen som helst koll på om någon klunga kommer bakom mej eller om jag är last idiot standing i tävlingen? Jag HATAR ju att cykla ensam..! Krigar på i vinden, nedför backen, genom Båstad, in i backen igen. Försöker hämta info från folk som står i backen om jag har folk som kommer ikapp bakifrån? Ingen vet och jag hinner tänka 1000 gånger att 1 - snart blir jag varvad 2 - cykeln kommer VÄLTA nästa gång jag ska upp för den där backen igen (då det kändes som om att jag rörde mig i ca 3 km/h).

sm båstad 2018

Sista varvet ute på banan! Foto: Marcus Streijffert.

Krigar ändå på och när det är mindre än två varv kvar får jag veta att jag ligger på tolfte plats i tävlingen! Det ger mig en extra nypa energi. Ungefär samtidigt kommer en grupp med fyra damer ikapp mig – Emmy Andersson, Monika Gradin med flera. Blir uppriktigt glad över att få sällskap under den sista timmen av tävlingen då jag börjar bli rejält vissen. Vi får till bra samarbete på platten. Sista gången i backen drabbas jag av krampen från helvetet på insidan av benen men lyckas kriga mig uppför toppen en åttonde gång för dagen (DEN glädjen!).

Sista gången i nedförslöpan attackerar en tjej från CK Ringen och jag försöker hänga med ner till Båstad - men har inte riktigt powers att spurta. Rullar över mållinjen som trettonde dam efter nästan 4,5 h race!

Här finns alla resultat. 22 damer gick i mål för dagen (mer än hälften bröt alltså) och min lagkamrat Sue kom på plats 19! Emilia Fahlin tog guldet framför Lisa Nordén och Sara Penton. Grattis!

 she rides

Lyckan efter målgång med några av mina favoritdamer - Sue och Hanna Johansson. Foto: Oskar Ekman.

Jag är extremt nöjd med tävlingen. När jag stod på startlinjen tänkte jag att topp-25 - eller att ens gå o mål - vore riktigt bra. En trettonde plats känns helt galet bra och i vanlig ordning beror det på flera saker:

  • Helgen i Båstad med eminent sällskap! Högklassigt firande på midsommar, med Bianchi CK mfl, som fick mig att inte hinna vara nervös dagen innan race.
  • Langning från depåcrew Jonas, Calle och Sara - dagens hjältar! Fatta att de pallade kolla på när vi slet i mer än fyra timmar?
  • Att jag fick låna snabba hjul av Ryska Posten Racing Team! Tack! Jag hade blåst bort med mina egna - version högre fälg. 
  • Alla människor inom cykel-Sverige som hejade på oss ute på banan och som hållit god stämning i Båstad hela helgen. Man blir glad av att vara en del av sporten när man upplever detta
  • Bra inledning på helgen då jag kom tvåa i MTB-loppet "Ring of fire" på Vallåsen Bikepark i mixedklass (bild nedan) med Calle.

ring of fire

  • Min klubb She Rides CK och för helgen Sue som körde som en queen på sitt tredje landsvägslopp! Så imponerad!

Torekov

Laddar nu om för Ränneslättsturen i Långloppscupen på söndag! Landsväg i all ära - men ska bli galet kul att återvända till skog och stig igen i helgen. Hoppas att vi ses!

Vättern 2018 - sub 7,30 - med Skoda Cycling Team

18 jun 2018

Vätternrundan 2018. Årets mest hajpade cykelevent. Större delen av Sveriges cyklister samlas i Motala för att köra runt Vättern. De som inte är där riktar sina ögon mot sjön och varje år är samtalen de samma: vädret, vindarna och vem/vilka som blir snabbast runt sjön? Själv körde jag runt Vättern tillsammans med Skoda Cycling Team, vilket gav mig bästa möjliga förutsättningar för dagen.

Skoda Cycling Team strax innan start i Motala. Stämning? Väldigt hög! Foto: Valentin Baat.

Jag har en oplockad gås med Vättern sedan 2013. Då bonkade och bröt jag i Hjo och skulle ljuga om jag sa att det inte tog tid att komma över. Har med avsikt undvikit samtalsämnet Vättern i sex år (speciellt bland icke-cyklister. Spelar ingen roll om man säger att man har stått på pallen på nationella tävlingar, kört SM, cyklat runt Vättern i december – de sakerna väger väldigt lite i jämförelse med Vättern för gemene man). Men nu var det dags! Att levla upp till Ingrid vs Vättern: 1-0. Tar det från början!

Sista bilden jag tog med telefonen innan start. Notera att fler än jag tycker det var viktigt att ta en selfie innan start!

Klockan 13.28, lördag 16 juni – Skoda Cycling Team är de allra sista 30 cyklisterna (av ett 19 000+ startande) som lämnar Motala City för att varva Vättern. Stämningen är hög – det återspeglar sig på såväl stämningen i klungan som klippet folk har i benen. Planen var sedan länge ordinerad: de tio första minuterna ska gå lugnt och sansat.

Plötsligt händer det – en roterande hand höjs i skyn. Lagkaptenerna Karl och Jukka har bestämt sig för att släppa loss kalvarna på grönbete: dags att börja rotera. Större delen av gruppen börjar snurra på fram över Östgötaslätten, tempot höjs avsevärt och det flyter på bra. Det biter till i benen när man är framme och tar vind. Hinner dock knappt notera det (läs: jag var exakt lika hög på adrenalin som samtliga andra i gruppen) och tjoar och tjimmar med min wingman Klas varje gång vi passerar varandra (dagens ämne: Klas hade en flaska skumpa i sin väska som vi drömmer om att sprätta vid målgång).

Tagen på bar gärning när jag hetsäter en bar (får passa på i backarna då tempot sjunker). Foto: Cykelkanalen.se.

Milen passerar på klockan framför mig. Jag är så lycklig och exhalterad att jag nästan glömmer av att stoppa energi i magen (blir dock påmind flera gånger av snälla lagkamrater – tack). Kommer in i backen strax innan Gränna och drabbas av ytterligare hybris. (Jag kommer från Gränna och rullar över kullerstenarna med ett brett leende på läpparna).

Strax efter Gränna tar vi en kort paus. Därefter tappar jag faktiskt både klungan och min hybris. Vi kör om en subgrupp och jag är inte snabb nog att lägga mej på bra rulle när vi ska upp och om den gruppen. Får jaga ikapp mina grönsvarta kamrater tillsammans med några andra eftersläntrare. Kommer ikapp med andan i halsen. Typisk dålig tajming eftersom backarna in mot Jönköping är de värsta runt Vättern.

Fullt fokus. Här försöker jag cykla ifrån Lisa Nordén (SKOJA!). Foto: Cykelkanalen.se

Vi rullar in i Jönköping och plötsligt har både mina ben och min skalle tappat galoppen helt och hållet. Jag sladdar bak i klungan och har en djävul i min hjärna som gormar ”men Ingrid trodde du att du skulle klara detta? Här åkte du av senast du körde Vättern med. Du klarar tio mil. Inte mer. Lägg dej i diket och ring mamma”.

Tack och lov får jag ett par peppande ord – från snälla Payman och Peter – och jag fokuserar på det och dem snarare än djävulen i skallen. Dessutom är det strax bara ett par mil kvar till depå utanför Bankeryd. Jag drömmer om kall cola och lägger allt krut på att ALDRIG släppa hjul.

Depå 1 - Fredrik Kesiakoff chillar samtidigt som övriga laget tömmer depån likt en flock hungriga varhagar. Foto: depåchef CJ Paulin.

Depån syns äntligen likt en oas på en öde öken efter ca 12 mil. Koffein for the win – tänker jag och hetsdricker cola och sväljer koffeintabletter. Blandar upp det med lite kanelgifflar och börjar bli människa igen. Fem minuter paus försvinner snabbt (får senare veta att vi blev lurade till att endast stå still 3+ min. I depån hade vi tydligen sub8h löst hängande).

Im back in the game efter depån och kommer med upp i rotationen igen. Större, böljande och fina vägar ligger framför oss. Arbetet i gruppen flyter på bättre än tidigare. Jag njuter av att vara en del av detta men noterar även att det inte direkt sprätter i benen när jag ska om framme i förningarna. Det pangas på i 45-50 km/h och jag känner att jag gör alla en tjänst om jag går bak till ”caféet” (en fin plats bakom den roterande klungan där man kan fika och ha det gott).

Skoda POWER Train rullar fram över slätten. Jag älskar livet (det gör man alltid när man ligger på rulle ?!) och när mer än halva Vättern avverkats (15+mil) börjar jag tro att jag kommer komma runt sjön. Allt flyter på bra (förutom att Kesiakoff punkterar – men räddar situationen snabbt och kommer efter några minuter som ett skott tillbaka upp i klungan).

Depå två är i Boviken efter ca 21 mil. Folk snackar om att ”ja men nu ska vi bara cykla hem” och jag noterar att : jo det ska vi ju! Och detta tar kanske bara två timmar! Jag har fyllt på med ännu mer Cola och bestämmer mig för att gå upp och ta vind igen.

 

Cykling i en symbios. Något som ger mig rysingar. Foto: Valentin Baat.

Dagens mest magiska ögonblick sker där och då för min del. En grupp på cirka femton cyklister har fått till ett perfekt lagspel. Vinden har mojnat, solen är låg och man hör bara surret från cyklarna som rullar fram i 40 km/h samt ett och annat peppande ord från de andra i gruppen (samt även min stämma som upprepande gånger hojtar ”asså jag får rysningar av detta hörrni!!!”).

Jag önskar att jag hade kunnat vara med och dra med klungan alla kvarstående mil in till Motala. Men när skylten med ”30 km kvar till mål” passeras tackar jag för mig och glider tillbaka ner i caféet igen. Benen börjar gnälla och jag har svårt att svälja den hundrade klunken av sportdryck för dagen. Har även svårt att räkna plus och minus för att kalkylera vilken sluttid som är rimlig. Inser att dagens andra dipp är på ingång och tänker att: ok Im gonna fall deep this time.

Bak i caféet är det god stämning. Jag underhåller mig med att försöka diskutera Petters nya album med Daniel Addams Ray (han hade inte lyssnat än. Tyvärr) samt snacka med Anna Karlsson om hur stark hon är. Får hela tiden massa pepp och hjälp av lagkapten Jukka (han var en klippa under hela dagen! Hade stenkoll på mej och alla andra. Likt en hök. Världsklass).

skoda vättern 2018

7h29minuter. En lång fantastisk dag på "jobbet". Foto: Valentin Baat.

De sista milen in i mål är jobbiga. Man inser att: 23 km är piece of cake av 300 totalt. Men logiken går inte in i skallen. När Motala City för andra gången under dagen syns framför mig har jag nästan svårt att hålla mig för gråt. En sådan lång dag är snart över och laget gjorde det så otroligt bra! Målgången passeras och tror ni inte att the Skoda crew står där och bjuder oss på skumpa?! Glädjen är total – folk kramas och jublar – och någon får info om att vår sluttid blev : 7h 29 min 43 sek!

BAM! Det är en tid som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle klara av. Jag visste att sub8 skulle bli tufft – men sub 7,30?!

(för siffernörden: vi hade en snittfart på 39,6 km/h med pauser. 40,1 km/h i rent rullsnitt. Mitt NP: 181 watts. Tid över tröskelwatt: 28% av rundan).

Skoda Team Vätternrundan

Skoda Cycling Team och the crew. Världens bästa gäng helt enkelt. Foto: Hans Berggren.

Det här är något som aldrig varit möjligt utan:

  • Alla cyklister som var med. Ingen nämnd ingen glömd. Men alla bidrog verkligen med något till gruppen. Några tillför god stämning och ler i 30 mil. Någon annan ger bort sin vattenflaska till en kamrat som gått tom. Några hade (såklart) väldigt många mer watts i benen och tog varje förning under hela rundan. Skoda Team: rekryter och ambassadörer. Jag är så tacksam att få ha upplevt dagen och resan fram hit med alla er. Ni inspirerar och tillför energi som jag kommer leva på länge framöver.
  • All uppbackning från crewet kring Skoda. Från dag ett har vi rekryter fått veta att ni gör allt för att vi ska klara detta. Full service från januari till juni! Allt från träningshjälp från Mattias Reck till fantastiska depåer under Vättern till att man blir behandlad som en stjärna vid målgång.
  • Alla andra människor i min närhet som supportar mina galna idéer. Framförallt Team She Rides och coach Marcus på Guided Heroes. Jag vore inget utan er!

Vätternrundan 2018 skoda

Jag och Klas innan start. Lägger inte upp målbilder på mej pga var inte så stilig där och då. Hade gels kletade över halva mej och cykeln. OBS - man blir inte snygg av att köra Vättern. Men man blir glad!

Nu vet jag att alla undrar: vad hände med den där flaskan skumpa Klas hade i sin väska? Drack vi den och festade hela natten i Motala därefter? Det låter jag förbli en hemlighet inom Skoda team! Men en sak som är säker är att: Vätternrundan 2018 är en upplevelse som fodrar sprättandet av flera flaskor skumpa. To be continued!

Ps - kudos till Marina Emanuelsson som slog rekord som snabbaste dam runt sjön ever!



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!