Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

En tiopoängare - inte alls långt hemifrån

29 jan 2020

I helgen har jag varit på ett träningsläger med Elna, Helena och åtta andra cyklister (signerat Cykellycka). Vi var i byn Bunn - ett par mil nordöst från Jönköping. Det var en magnifik helg, ett perfekt träningsläger i miniformat och faktiskt bästa möjliga nöje i en grå januari månad. Med många timmars cykel, mycket och god mat, vinterbad och bastu. Bra snack och umgänge. Elna har skrivit mer om detta och lagt ut rutterna vi cyklade på sin blogg. Tack alla som var med. Jag älskar att träffa nya cyklister, nya individer som alla inspirerar mig på sina sätt för att de alla tar sin an cyklingen och sätter höga mål utefter sina egna förutsättningar.

Elna Bunn

Jag ser extremt seriös ut här pga vi cyklade mitt genom ett jaktlags söndagsjakt på rådjur, strax öster om Gränna. Naturligt pulshöjande. Foto: Elna Dahlstrand.

Har sedan en tid funderat en hel del på hur hållbar min stora hobby cykling är. Det blev extra tydligt när jag var på ett läger, nästan hemmavid, som gav mig samma känsla av en ”tio-poängare” med cykeln som många av mina tidigare cykelresor (utomlands) gjort. Det slog mig att jag inte måste ta flygplanet för att fånga upplevelser på cykel.

Även om jag är upptagen med att just cykla i min närort på fritiden, och därmed inte lämnar mycket klimatavtryckt från mig - så finns många andra aspekter kring mitt intresse. Sådant som jag inte kan komma ifrån även om jag bara skulle äta närodlad potatis från och med nu  ochför resten av livet. Till exempel har jag för länge sedan förbrukat mitt flygkapital for life. Som värst har jag flugit både till Gran Canaria i januari och till Mallis över påsk (för att cykla) under ett år.

Allt i jakten på distanstimmarna och bibs-brännan (OK - även för att att sitta nöjd på balkongen efter en långtur och dricka bärs). Älskar att tänka på en av mina nära vänner - Sara Öberg - som är den starkaste jag vet och som cyklat väldigt få mil just utomlands. Hon sparar energi till träningen genom att just minimera sitt resande. Och lyckas väldigt bra (vann massa tävlingar och SWE-cup XCO 2019). 

Cykellycka

Blött grus ändå. Går att hata men också att älska för att det ger massa wattz - bra träning. Foto: Elna Dahlstrand.

Och jag har alltid haft en önskelista med cykelprylar som jag ju absolut behöver. Eller inbillar mig att behöva?! Exempel: ”gamla cykeldatorn krånglar en del, synkar inte med Strava skitsnabbt. Behöver nog en ny”. Eller ”hjulen på min MTB är rätt tunga. Skaffar jag ett par som är 200 gram lättare så blir jag nog inte avhängd lika ofta”.

Genom åren har jag gjort mängder av investeringar i cykelprylar. Den enda som jag VERKLIGEN kan säga hjälpt mig som cyklist är min wattmätare. (Och den tynger faktiskt ner cykeln en del). I övrigt är det smartare träning, mer sömn och vila och mycket mat som hjälpt mig mest på vägen. (Tråkigt, för jag kan inte köpa mig till dessa).

Mår faktiskt rätt dåligt av att bara tänka på det. Det kallas klimatångest har jag läst på internet. Jag förstår om folk som livnär sig på sporten reser runt jorden och behöver nytt material på årsbasis. Själv är jag dock bara en glad, lite för seriös, motionär. Men jag kan bara bli bättre från och med nu.

vintercykel

Fångad in action med min älskade vintercykel. Den har några år på nacken men vann SM guld för massa år sedan med Åsa Erlandsson. En merit den kan leva på 4-ever. Foto: Elna Dahlstrand.

Till exempel har jag gjort mig av med så många cykelprylar som jag inte behöver under hösten. Sett till att de kommer väl till användning någon annanstans. Plötsligt hänger inte lika många bibs eller cykelkit i min garderob. Det är en lättnad. Ser det som att jag frigör energi med varje pryl som lämnar mitt hem. Höjdpunkten var när jag kunde skänka bort fem T-shirts från ett cykelmärke jag inte längre kör på till en 14 årig tjej i den lokala MTB-klubben. Och när jag gav bort en av mina cyklar till min pappa i julklapp. Eller när jag valde att reparera min gamla vintercykel istället för att byta ut den. Den är rätt sliten men jag får väldigt bra träning av att åka runt på den. 

Det som slår mig allra mest mitt i allt det här är att dessa tankar slagit mig allt mer sen jag flyttade från Stockholm och till Småland för 14 månader sedan nu. Hörde en gång på en podd att folk som bor i Stockholm har binjurar / stressnivåer som går på max hela tiden och därav har så himla bråttom hela tiden. Numer lever jag i en mycket lugnare rytm än tidigare och kanske är det därför vissa insikter kommit ikapp mig. OBS - pekar inte ut någon från Stockholm, konstaterar bara att jag mår bättre när jag bor utanför storstaden. 

vinterbad

Jag har sett på sociala medier att det är ascoolt att vinterbada. Jag är tveksam men kan väl ändå, några dagar senare, också tycka att det gav en cool kick. Foto: Elna Dahlstrand.

Som sagt – jag kommer inte undan med att rabbla exempel på små gärningar jag gjort. Jag ska åka till Sydafrika i mars – en lång resa. Jag har valt att stanna där i tre veckor, pricka av landet från min bucket-list och därmed inte heller flyga mer i år. Och vad jag egentligen vill sskriva är att: det går att träna och i vissa fall även också tävla utan att åka jättelångt bort. Speciellt om man äger en MTB / gravelbike. Då finns det hur mycket vägar och stigar som helst att undvika i ens närområde. Strava Heatmaps är ett exempel på ett utmärkt verktyg för att utforska detta.

heatmap

Strava heatmaps över Vättern, dvs mina jaktmarker. Tänk om jag skulle försöka cykla alla dessa vägar? Då har jag att göra. Kul också att Vätternrundans sträckning syns så tydligt, en riktigt stark markering runt sjön.

Calle Fribergs tips inför Cape Epic

23 jan 2020

Vi har precis fått veta att vi ska tävla mot två av världens bästa MTB-åkare på damsidan under Cape Epic i mars (Jenny Rissveds och Annika Langvald). Det känns riktigt roligt och motivationen för att förbereda sig väl inför den tuffa utmaningen har inte varit större! Därför fortsätter vi att prata med hjältar som gått i mål på Cape Epic - näst på tur är proffset Calle Friberg från Team HiQ

Calle Friberg har startat Cape Epic fyra gånger och gått i mål två av dem. Han har ett antal topp10-placeringar från olika etapper ”men har aldrig lyckats bra i totalen av olika anledningar. Mycket ska stämma för att man ska lyckas med en partävling”. Första gången han stod på startlinjen var år 2006, med Philip Tavell ”då var det ett jobbigt äventyr som vi inte visste mycket om”.

Calle Friberg

År 2016 körde han med Team Contego men fick tyvärr bryta på grund av ryggroblem. ”Ett annat tråkigt minne är när jag körde med Henrik Sparr år 2018 och han blev magsjuk så att vi fick ta det superlugnt i två dagar”. Calles bästa minnen från årens lopp är de två målgångar som han lyckats med.

Nedan kommer Calles tips och mina kommenterar i kursivt.

- Tidiga morgnar: "Alla som bor på campet blir väckta redan klockan 5, av en man med säckpipa. Sedan väntar frukost i mattältet tillsammans med alla andra deltagare som kampar. Och två timmar senare, vid klockan sju, går starten".

Är riktigt nyfiken på vad som serveras till frukost nere i Sydafrika. Finns gröt? Samt nyfiken på den där formen av väcksignal med säckpipa. Jag tror inte vi kommer att försova oss.

- Hård start: "Det är alltid full gas i starten av etapperna, då gäller det att vara med. De tio främsta lagen i totalsammanställningen får stå först och man måste bita ihop när startskottet går".

Jag har alltid varit en segstartad typ, lite som en motor som måste gå varm på vintern innan den rullar bra. Har alltid ångest för långlopps första kvart och kan inte ens föreställa mig hur en startprocedur svider i benen efter sju (!) dagars tävlande.

Friberg 2

- Depå-stopp: "Vid vätskestationerna stannar alla och fyller på sina flaskor, även proffsen. Alla tar det ganska lugnt då. Utöver det finns två langningsstationer där man kan få ha sina personliga flaskor, märkta med nummer."

Kan inte låta bli och undra om det är vid detta tillfälle som jag kan få möjlighet att växla några ord med Jenny Rissveds och Annika Langvald? När vi tar det lugnt och fyller på våra vattenflaskor i en depå. Fast… dem har kanske redan kommit i mål och duschat när jag kommit fram till depån…

Friberg SParr

- Ladda med prylar: "Ta med extra reservdelar till cykeln, sadelstolpe, styre och sadel till exempel". Check på den! Allt är beställt till min cykel. Snart måste jag nog börja planera min packning för att inte åka fast i tullen med en stor övervikt av kolfiber (samt sportdryck, bars, tältutrutstning och andra lite tyngre must-haves till tävlingen).

Missa inte sista delen av vår intervjuserie inför Cape Epic på Hannas blogg i dagarna!

Inför Cape Epic - snack med Jennie Stenerhag

21 jan 2020

Det går faktiskt inte att åka till Sydafrika och cykla Cape Epic utan att prata med Sveriges drottning inom långlopp och etapplopp - Jennie Stenerhag . Hon har inte bara vunnit Cykelvasan och Långlopps-SM på hemmaplan - hon har också vunnit Cape Epic och startat i loppet fler gånger än någon annan svensk cyklist. Hennes säsong 2020 har börjat bra då hon i helgen vann årets första UCI World Series lopp – Attakwas Extreme – som också går i Sydafrika. Vi gratulerar Jennie och glädjer oss åt att hon startar Cape Epic även år 2020 - då kan vi ju ta hennes rulle! *

 Attawa 2020

Jennie vann Attakwas Extreme 18 januari 2020. Foto: Zoon Cronje Marketing

Jennie har startat i Cape Epic sju gånger – första gången redan 2005. Två gånger har hon tvingats bryta loppet och en gång fick hon gå i mål ensam pga att hennes partner brutit loppet. Resten av hennes meriter är storslagna: år 2019 kom hon på femte plats och sedan har hon hela tre pallplaceringar totalt varav en vinst (år 2017).

*obs, undertecknad är medveten om att hon inte klarar av att hålla Jennies rulle i särskilt många minuter, speciellt inte efter flera dagars tävlande.

 Stenerhag 2020

Attakwas Extreme 2020. Foto: Zoon Cronje MarketingFoto: Zoon Cronje Marketing

Hennes värsta minne från tävlingen är då hon hade en puls runt 220-240 under de sista 45 minuterna av en etapp och läkaren ger henne beskedet att hon inte fick fortsätta 2016 års Epic. ”Besvikelsen är helt enorm och även den besvikelsen jag ser i min partner när hon hör det. Vi hade just tappat ledartröjan men hade fortfarande chans på totalseger...” berättar hon om minnet.

 cape epic 2020

År 2017 vann Jennie Cape Epic tillsammans med Esther Suss.

Hennes bästa minne från tävlingen kom redan året efter, då hon och Esther kom upp på upploppet sista dagen (av åtta) och de inser att de vinner totalen - ”det går inte att beskriva och det är mitt bästa ögonblick i hela min karriär som cyklist, inget kommer nog att slå det just eftersom det var året efter hjärtfelet”, säger hon.

Jennie kommer att starta Cape Epic även i år (och alltså tävla mot oss!) tillsammans med Nadine Rieder från Tyskland, de körde Wine 2 Whales tillsammans i oktober och kom trea. Målet inför årets Cape Epic ”är självklart att vinna men pallen är vi också nöjda med”.

Cape EPic 2017

Cape Epic 2017. 

Efter att ha pratat med Jennie fick jag stor respekt inför loppet. Dels för att hon, som är så erfaren, inte gått i mål varje år. Och dessutom så insåg jag att detta verkligen är ett riktigt UCI-lopp och att jag måste läsa den lilla bibeln med regler inför loppet från pärm till pärm innan start. Det är enskild damstart varje dag (det är en inte bortskämd med som svensk långloppsåkare – tyvärr) och dessutom berättade Jennie att ”man får inte få hjälp av någon på banan, så man får alltså inte ta en flaska ur handen på någon, inte heller ge en utomstående en väst eller något alls, precis allt ses som "outside assistance"”.

Inför Cape Epic 2020 - Emil Lindgrens tips

17 jan 2020

Med mindre än två månader kvar till jag och Hanna kör Cape Epic börjar både peppen och nervositeten att växa inför tävlingen. Jag gör nu så mycket som jag kan för att läsa på och förbereda mig inför tävlingen. Kollar på filmer, läser bloggar och inte minst pratar med folk som varit i Sydafrika och kört loppet. Faktum är att det finns flera svenskar som gjort bra resultat på tävlingen genom åren (första loppet gick år 2004). Jag har pratat med flera framgångsrika åkare för att få deras bästa tips till tävlingen.

Emil Lindgren CX 2020

Emil Lindgren under SM i CX år 2020 i Varberg - där han även kammade hem vinsten i elitklass. Foto: Daniel Breece. 

Först ute är Emil Lindgren – som nyss vann SM i CX förra veckan (grattis!!!) och som bland många andra cykelmeriter också kört Cape Epic fyra gånger (och gått i mål tre av dem). Hans bästa totalplacering i loppet är 3:a år 2009 och han har hela sju stycken pallplatser. År 2015 vurpade han tyvärr ur sig och bröt armbågen. Emils bästa minne från tävlingen är när han och teamkompis Fabian Giger blev tvåa i den sista etappen – efter att Fabian bröt kedjan i första backen. Ändå lyckades de laga den och köra ikapp alla lagen. De var med och fightades om segern och fick ge sig med en liten marginal.

Nedan kommer några av Emils tips inför Cape Epic / etapplopp. Mina kommentarer i kursiv text.

  • Emil tipsade oss om att komma till tävlingen i god tid innan start för att hinna anpassa oss till värmen – ”det är verkligen skitvarmt på dagen”.
    En av oss kommer att åka ner mer än en vecka innan start och den andra har börjat utöva bikram-yoga i värmeadapterande syfte inför start.
  • Emil har haft eget boende med sitt team i husvagn (istället för att bo tält, vilket ingår i startaviften) när han varit nere på tävlingen ”det är kallt på nätterna och ska man bo i tält krävs bra grejer till detta”.
    Vi saknar tyvärr ”team” på tävlingen men har just bra prylar inför att tälta från tidigare expeditioner till 6000 meter över havet i Nepal. Tältandet blir en del av upplevelsen! Tänker som att åka på musikfestival med hundratals MTB-cyklister.

  • Emil råder oss från att äta maten som serveras på tävlingen med försiktighet för att inte bli sjuka. Vi är extremt rädda för att någon magsjuka ska sätta käppar i hjulet för vår tävling. Har beställt vegetarisk mat då vi tänker att färre äter av denna och att det borde innebära mindre risk.

Cape Epic 2009

År 2009 kom Emil trea i totalen på Cape Epic.

  • Emil berättade att vi antagligen inte kan förstå hur tuff tävlingen är, inte minst för cyklarna. ”Lägga i slang är värdelöst vid punktering, ni måste vara grymma på att plugga däck och lösa mekaniska problem. Kör inte vanlig CO2 heller, det kommer inte hålla tätt. Vi bytte däck på cyklarna inför varje ny etapp”.
    Vi har skaffat oss en egen lokal mekaniker som ska se över cyklarna åt oss varje dag. Gällande kunskaper i fält : upplärning pågår!
  • Emil gav tips om att skaffa däck med extra förstärkning – Schwalbe Racing Ray fram och Racing Ralph bak. Dessa sitter nystansade på våra nya cyklar av ännu hemligt märke. Vågar dock säga så mycket som att vi kommer matcha på tävlingen och blänka i solen! Stay tuned!

En fruktansvärd smitta

9 jan 2020

Ni har väl hört talas om man-cold? Ett vedertaget begrepp för män som håller på att stryka med av en förkylning. Då ska jag tala om för er att ni inte känner till den värsta sortens smitta - nämligen biker-cold. Den är något mer sällsyn än man-cold,men extremt mycket värre, både för de drabbade (cyklisterna) och inte minst för deras anhöriga.

En biker-cold, eller förkylning, drabbar ofta cyklisten när denne har medvind i ryggen. Kanske har ZWIFT nyss skvallrat om ett nytt FTP, kanske har timmarna med oavbruten träning tickat på under de senaste veckorna. Cyklisten, som har god insyn i sina egna siffror och kan rabbla senaste årets FTP-noteringar i sömnen, sitter antagligen med ett leende på läpparna och bläddrar i sin Training Peaks eller Strava app. Tills denne upptäcker att det plötsligt kliar i halsen. Snabbt åker cyklisten till närmsta apotek och införskaffar diverse sprayer, tabletter och naturläkemedel till VILKET pris som helst samt går i karantän från resten av familjen.

Ofta finns det dock inga pengar eller mirakelkurer i världen som kan värja en förkylning. När förkylningen är ett faktum är cyklisten i bästa fall så klok att denne avstår träning helt. (Är cyklisten inte klok - cyklar denna ändå "för en timme återhämtningspass på låga watt kan ju inte skada. Det är faktiskt mycket värre än att logga noll timmar..."). Cyklisten intalar sig själv att "inte kolla" Strava eller Instagram under tiden den är sjuk, men som den beroendemänniska cyklisten är hittar tummen givetvis av sig själv till dessa appar på mobilen. Plötsligt sitter cyklisten där och scrollar genom flödet ändå och noterar att: jodå - alla cyklisten följer har visst slagit både distans- och wattrekord under tiden cyklisten legat på soffan. 

Eskil Laago Jönköping

Cykla ute - en dröm för cyklisten som ligger på soffan och tycker hemskt synd om sig själv. Foto: Eskil Laago.

Cyklisten tror dessutom att alla undrar vart cyklisten är - varför loggar denna inte pass på Strava eller Zwift just nu? Folk måste ju undra. Det spelar ju ingen roll att skidåkare som också blivit sjuka, och vars säsong pågår precis just nu, måste avstå världscuper, etapper i Tour de Ski etc. När cyklisten är sjuk står ju faktiskt kanske en viktigt Vätternrunda eller långloppscupsatsning - ett halvår fram i tiden!!! - på spel. (Fast faktum är nog att ingen undrar vart cyklisten är egentligen, alla har fullt sjå med att just notera sina egna siffror snarare än någon annans...).

Men cyklisten ligger såklart inte på latsidan under tiden denne är sjuk. Från soffan smids det storartade planer. Cyklisten lyssnar på poddar, läser böcker och forum och scrollar på Instagram efter inspiration till satsningen som ska komma efter förkylningen är över. Satsningen där cyklisten alltid ska vara frisk, öka sina watt med ett nytt hårdare träningsschema och dessutom börja en ny diet för att bli den där klättrarkung cyklisten alltid drömt om att vara. Kanske köper cyklisten även ett par nya kolfiberhjul, en träningsresa och något hajpat kosttillskott från soffan. Cyklisten googlar antagligen också på när det är rimligt att börja träna igen efter en biker-cold - allt för att hitta någon forumtråd där det står att det är OK att börja träna när snoret ännu rinner ur näsan.

När cyklisten äntligen är frisk från sin förkylningen är det stor chans att cyklisten går ut lite för hårt för att hämta hem all missad träning. Detta leder ofta till bakslag. Går cyklisten inte ut för hårt, utan börjar med ett enkelt rullpass måste detta understrykas noga på sociala medier (för cyklisten tar för givet att alla följare går in och kollar dess pass - och vad ska folk tro om snitthastigheten plötsligt är riktigt låg ?!).

Efter någon vecka som frisk har cyklisten snabbt glömt alla de storartade planer som skrevs från soffan. Alltså följer cyklisten ingen ny diet, och wattsiffrorna är tillbaka där de var innan cyklisten blev sjuk. Cyklisten dras med samma utmaningar - att bli snabb och stark så snabbt som möjligt - men är i bästa fall klok nog att samtidigt hinna stanna upp och vara tacksam över att träningen trots allt flyter på.

Detta inlägg är skrivet baserat på egna upplevelser - undertecknad kan under sina mörkaste stunder relatera till sig själv under samtliga exempel ovan - texten är alltså inte skriven för att trampa någon annan på tårna. 

Mest lästa just nu



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!