Mer kärlek till Vätternrundancyklister - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

Mer kärlek till Vätternrundancyklister

13 dec 2019
av: Ingrid Kjellström

Är Vätternrundan-cyklister de som får ta mest skit av alla cyklister i Sverige? Jag tänker alltså på dem som anmäler sig i sub-grupper till Vättenrundan och går in med stort engagemang för att klara sin måltid. Dessa cyklister klumpas ofta ihop till en homogen grupp (på forum etc) och som beskylls för att ”deras cykelsäsong är slut efter loppet i juni” och ”de har missuppfattat cykelsporten då de lägger alla sina ägg i en korg” (fel korg).

Jag vill med det här inlägget rikta kärlek till Vätternrundan-cyklister istället. Tycker att de har blivit underskattade hackkycklingar under lång tid. Och jag själv har varit en sådan som hackar – till exempel ifrågasatt att min pappa kör Vätternrundan år efter år ”när det finns så mycket annat kul han kan prova inom sporten”.

Men nu på det senaste har jag tänkt om. Min pappa börjar bli äldre till åren och är just Vätternrundan det som får honom (och många andra) att träna cykel året runt, då är det helt fantastiskt. Det vi cyklister har gemensamt är ju att vi vill se fler folk ute på vägarna, oavsett om de tränar för att tävla i elitklass eller sätta personbästa runt Vättern.

En fin bild på den ännu finare sub-grupp jag körde runt Vättern med 2018. Min runda med Skoda Cycling Team finns att läsa mer om här. Foto: Valentin Baat.

Det engagemang som finns i alla Vättern-sub-grupper runt om i landet är imponerande. Ett år innan Vätternrundan går av stapeln har det börjats drömmas och planeras runt om i landet. Olika subgrupper bildas, likt arméer som ska ut i krig. Det skissas på kläddesigner, träningsupplägg och träningsläger. Folk stiger upp i ottan och kör trainer eller stämmer träff innan solen går upp på helgerna för att köra långpass (och tackar ofta nej till andra aktiviteter och åtaganden i samband med detta). Serviceteam med bilar och folk som langar dryck till teamen längs vägen rekryteras. Avancerade beräkningar med indata som vind, watt och hastigheter utförs och många snillen spekulerar i milslånga trådar på Facebook.

Detta driv har jag knappt mött hos mina flitigaste kollegor på jobbet som faktiskt FÅR BETALT för sitt arbete. Vätterncyklister får betalt i form av rabatt på sportdryck eller en jersey i bästa fall – annars är det många kronor som plöjs ner i aerodynamiska kläder och hjälmar, wattmätare och träningsscheman i jakten på en bra sub-tid. Jag har heller aldrig, i något annat sammanhang, sett grupper om 30-40 st personer som strävar tillsammans mot samma mål, med samma brinnande motivation i sina blickar.

Och då har vi inte ens nämnt vad som händer efter loppet är genomfört. När alla i gruppen (i bästa fall) sitter i en park i Motala och sippar på lättöl som om att det vore livselixir. Vätternrundan för folk samman – att slita inför ett gemensamt mål och att hjälpas åt genom den tunga vind som stundtals blåser över Vättern är som klister för goda relationer. Jag har ännu kontakt med dem som jag cyklade Vättern med år 2012, 2013, 2017 (Abloc Winter-Challenge) och 2018. Även fast jag själv inte gick i mål alla år så har jag goda vänner spridda över hela landet tack vare Vätternrundan. 

Abloc Winter Challenge

Det går bra att köra runt Vättern även vintertid - genom Abloc Winter Challenge. Ypperligt tillfälle till att lägga god grund för juni månad. Foto: Abloc

De gånger jag inte fysiskt varit på plats i Motala för att köra Vätternrundan har jag ändå indirekt varit där. Har suttit med telefonen i ett hårt grepp i handen och uppdaterat resultat-appen med alla jag känner som deltar i loppet på minut-basis. Emellanåt nästan svettats lika mycket som deltagarna gör under kritiska minuter.

Det var när jag insåg detta besatta beteende hos mig själv som jag erkände för mig själv – jo men jag är en sådan där Vätternrundan-cyklist jag med. Jag älskar det mesta som har med loppet att göra. Att köra långa distanspass på vårkanten i grupp med andra cyklister som har samma mål som mig själv. Att sitta på Strava efter sådana pass och ta print-screens av höga snittwatt, -hastigheter och QOM:s som jag sedan lägger ut i stories ”i förbifarten” (läs: smygskryt) på Instagram. Att veckan innan loppet fundera tusen gånger över livsviktiga val som: vilka däck ska jag byta till, vilka rullar lättast? Ska jag ha en extra slang eller en extra gel i fickan? Vilken ny jacka måste jag köpa (till samlingen som redan är allt för stor…) nu när väderleksrapporten ser ut sådär?

Det spelar ingen roll att jag har kommit runt Vättern snabbt en gång. Besattheten går inte över. Jag hoppas att ni får se mig med en sådan där veteranväst i Motala om några decennier. Kanske kan jag börja mynta begreppet ”Vättern-tant”?  

Därför har jag bestämt mig för att köra runt Vättern även år 2020. Jag ska köra med en lokal sub-grupp från Jönköping som heter Team Narr Cycling och som stöds av en lokal chokladfabrik (Narr Chocolate Shop i Ödeshög, för den som kan Vätterns geografi). Ser mycket fram emot detta och att få lära känna en hel hög med nya cyklister från min nya hemtrakt.

Nu vet jag att alla sitter och funderar på HUR SNABBT SKA DET GÅ DÅ?!

Jag lämnar det som en teaser till framöver – då loppet ska bli längre och vi får möjlighet att cykla igenom metropoler som Zinkgruvan och Godegård med den nya dragningen. Detta får det nog att snurra i skallen på många sub-cyklister gällande vilka måltider som numer blir rimliga. Kom tillbaka till bloggen så får ni se!

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugoett med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!