Racerapport Fryksdalens 3-dagars - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

Racerapport Fryksdalens 3-dagars

3 maj 2016
av: Ingrid Kjellström

I helgen gick Fryksdalens 3-dagars av stapeln i Sunne. Loppet, som tidigare hette Hammarö 3-dagars, har bytt plats (ännu i Värmland) från tidigare år. Mest utmärkande med bytet var nog den stenhårda start som prologen bjöd på - då den lokala utsiktsplatsen Tossebergsklätten (2,1 km, 10% snittlutning, 20% som brantast) skulle bestigas av samtliga cyklister.

Vi var fyra tjejer från Stockholm CK på startlinjen - undertecknad, Camilla Backman, Ulrika Högberg och Hanna Johansson. Hoppade direkt ut ur bilarna och upp på hojarna, laddade för att köra prolog. Behöver jag säga att samtliga av oss drabbades av sk "prologhosta" efter start?

Jag är glad över att jag  inte var medveten om vad jag gav mig in på innan klättringen började. Pang iväg - det tog ca 20 s att nå maxpuls och smärtan stagnerade i säväl lungor som ben på vägen upp. Jag hade tunnelseende till toppen och var livrädd för att behöva sakta ner - då hade jag trillat i diket.

Jag körde in på en sjätteplats (av 13 till start) och är otroligt nöjd över min insats (är jag den enda cyklisten som allra helst skulle vilja att alla tävlingar bara går uppför? Jag misstänker det!). Klättringen tog 9,40-ca 13 min för de startande i damelitklassen - Camilla Backman och Hanna Johansson inledde fint som 2a och 3a. Starkast uppför var den norska bergageten (och även åkstarka, visade det sig senare) cyklisten Thrude Natholmen.

På lördagen körde vi två lopp - tempo inledningsvis och senare GP. Tempobanan var fin - böljande och för dagen med en extra touch i form av en kall motvind under loppets första del. Vi körde 30 km - mitt första rena tempolopp ever och det var kul! Även fast jag blev passerad av andra starka damer njöt jag av att ligga i min egen bubbla och mala på.

Tappade placering i totalen efter loppet - samtliga tjejer ur mitt lag fortsatte att köra starkt, även om de alla körde sina första tempolopp någonsin!

Efter mat och vila var det dags att "börja köra på riktigt", som någon av herrarna ur min klubb sa - alltså GP. GP:t gick på en bana på ca 4 km inne i Sunne. Damerna startade med herrjuniorerna - jag trodde att sådant inte hände på elittävlingar längre ?! Och även om flera av tjejerna tidigare uttryckt att de ville ha enskild start ändrade de på sig när vi stod i startfållan (vem vill tacka nej till en rulle när den finns där?). Cykling är tyvärr inte en tävling i etik och moral, hann jag tänka, innan startskottet gick hastigt och lustigt.

Som väntat var ett par tjejer kvicka nog att ta juniornas hjul, andra hann inte riktigt fatta vad som hände, jag själv inkluderat. Loppet blev en fight - alla tjejer i mitt lag, förutom jag som hamnade bakom, låg i en mindre grupp och slet genom villakvarter och över tågräls.

GP ska vara kort och lidsamt. Under mina sämsta stunder tänkte jag "det är Valborg, nu skiter jag i det här och drar och festar istället". Dessa kaostankar inträffade särskilt precis på målrakan, då en förjävlig sidvind slog tilll.

Men det blev ingen fest mer än att jag var otroligt glad när de sex varven av pina var över och tjejerna i mitt lag hade gjort bra ifrån sig.

På söndagen var det dags för helgens avslutande linjelopp. Från SCK hade vi Hanna som låg bäst till i totalen (fyra) och vi valde givetvis att köra för henne. Speciellt med loppet var även att det bara var totaltiden av helgens lopp som räknades - därför gick det INTE av med full fart från start. Snarare tvärtom. Samtliga cyklister var extremt passiva för att rädda sitt eget skinn genom hela loppet (och inte förlora sekunder i förhållande till alla andra) till mållinjen.

Inga konstigheter egentligen - förutom då seniorklungan passerade oss och vi fick höra att vi körde långsamt från tävlingsledningen. Rätt grej att säga till några som tävlar tycker jag (inte - såna är spelets regler). Men visst var det lite trist - därför började jag och Ulrika och Camilla ur mitt lag att attackera för att skapa något slags lopp av denna "söndagstur". Tyvärr ledde dessa utbrytningar inte till något större drama än viss oro i klungan - vilket jag tyckte var kul. Roligt att kunna göra skillnad!

Jag blev efter en stund rätt sliten, kanske spelade de tidigare dagarnas lopp även viss roll. Jag körde offensivt så gott jag kunde sedan var det tack och godnatt för min del. Hanna Johansson ur mitt lag kom tvåa i linjeloppet och fyra i totalen. Otroligt bra prestation då det var hennes andra tävlingssammanhang på cykel.

Moa Johansson från Mölndals CK vann loppet och totalen, tvåa i totalen blev norskan Thrude Natholmen och trea Johanna Sömskar, Norberg.

Här finns mer att läsa om helgens tävling. Staffan Arvidsson ur SCK körde in som tvåa i herrelit - hurra!

Med trötta ben men glad skalle åkte jag tillbaka hem till Stockholm. Fantastiskt att befinna sig i en tävlingsbubbla under en hel helg - speciellt med sällskapet av mitt lag och coach Anna Nyhlén (som även tagit samtliga bilder i detta inlägg). Alla borde prova att köra i ett lag - delad glädje smakar bättre än all annan glädje!

För egen del föll jag tyvärr i placering efter prologen. Inser att jag har massor kvar att lära mig som cyklist - fysiskt och framförallt tekniskt och mentalt. Bara att slita på. Ikväll startar Stockholmscuppen på hemmaplan med ett GP och i helgen drar jag till Alperna och kör MTB med ett gäng fransoser! Pepp!

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextiotvå med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!