Rekordförsök på Alpe d`Huez - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med Team She Rides powered by Scott. Finns också på Instagram under @ingridkjell

Rekordförsök på Alpe d`Huez

29 mar 2014
av: Ingrid Kjellström

Jag har turen att få tillbringa helgen på den vackraste plats jag hittills besökt med min cykel, Alpe d´Huez. Från mitt sovrumsfönster har jag den här utsikten:

Jag bor hemma hos en fransman som är uppvuxen i en av de sista krökarna av den berömda Tour de France klättringarna till Alpe d´Huez. Det är 21 serpentinkrökar på den ca 14 kilometer och 1100 höjdmeter långa klättringen upp till byn. Christian, som min värd heter, har alltså sett nästan alla omgångar av Touren från sitt hem. Man kan tro att han festar till det som de många åskådare som kommer hit för att heja på cyklisterna i Touren, men faktum är att han avskyr juli månad eftersom det innebär en stor fara för hans hus. Folk försöker klättra upp på hans tak och tälta i hans trädgård. Lösningen han funnit på detta är att leja några tyskar som ser skrämmande ut och som ockuperar hans gargeuppfart.

Nu vet jag att ni undrar hur snabbt jag körde den berömda klättringen från Le Bourg d-Oisians upp till byn?!

Eftersom vi bor uppe i Alpe d´Huez fick vi börja cykelturen med att rulla ner för klättringen, jag och min franska guide och hjälpryttare Pierre. Något som alltså gav utrymme för att planlägga hur man skulle ta kurvorna på vägen upp för att köra så snabbt som möjligt. Det är ett coolt område att cykla i - hela dalen luktar cykel, trots att det är mars och skidsäsong. Efter en warm-up nere i dalen satte vi fart uppför. Givetvis var jag lite nervös när stigningen började, man vet aldrig vilket humör klättrarbenen behagar vara på.

Det fina med klättringen är att varje serpetinkurva är numrerad. 21 kurvor ska tas och det är ett jämnt mellanrum mellan dem. Bra för pannbenet - varje avklarad kurva är en bedrift i sig. Dessutom är den brantaste delen (maxlutning på 14%) precis i början, den den värsta delen är snabbt avklarad. Överhuvudtaget är klättringen faktiskt snäll - den är jämn och dessutom är utsikten över bergen så vacker att man inte riktigt hinner lyssna på sina ben när de gnäller.

Nu får jag det att låta som att jag klämde 1000 höjdmeter i ett andetag - så var det inte alls. Min puls lade sig stadigt precis på gränsen till rött och emellanåt var det riktigt jobbigt. Speciellt eftersom det var fredag eftermiddag och jag fick dela vägen med franska semesterfirare som ville upp till sina chalets och sätta på fondue-grytan och korka upp vinet till helgen. Jag tror att grabbarna i Touren har en bättre hejarklack än så.

Min franska hjälpryttare kom ner och mötte mig när jag hade ett par kilometer kvar. "Ca va?! Tu aimes?" frågade han och jag flåsade fram att "Jo det är en trevlig klättring eftersom man hinner hämta andan och ta det lugnt i krökarna". Då stirrade han oförstående på mig och sa att krökarna är till för att lägga i en extra växel, hur kunde jag tro något annat? Pierre var 12 minuter snabbare än mig (och hann således hämta andan på toppen, bild ovan), det kanske förklaras av våra teorier om kurvtagning?

Ahmen hur snabb var du då Ingrid?! En timme och tolv minuter flås och mjölksyra! Behöver bara träna lite till så kan jag ligga på rulle på snubbarna i Touren nästa år, eller vad tror ni?

Kategorier:
Cykelkultur Landsväg Tour de France 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tretton med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!