Resan till dödens dal - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med Team She Rides powered by Scott. Finns också på Instagram under @ingridkjell

Mest lästa


Resan till dödens dal

11 feb 2014
av: Ingrid Kjellström

Söndagen till ära stod träningslägrets längsta distanspass på schemat. Sex timmar över hjärtat av Gran Canaria - Dödens Dal/Valley of tears, via Mogan - St:Nicholas - Artenara - Tejeda - Ayacata - Mogan. Kollar man på kartan ser turen inte särskilt skräckinjagande ut, men addera 3000 höjdmeter på 11 mil så är benen inte särskilt kaxiga längre.

Vi hade en lång dag framför oss när vi trampade iväg. Bara att fylla fickorna till sprickgränsen med lösgodis och nödraketer (gels), vässa pannbenet och sätta ett leende på läpparna!

Efter tre mil hade vi kommit till St:Nicholas och där såg vi till att fylla på våra vattenflaskor eftersom vi inte visste när vi skulle komma till bebodda trakter igen. Vägen GC-606 är föga lätt att hitta - det är en grusväg till att börja med. Sedan blir vägen lite bättre - men den är smal och slingrig längs en bergskant.

Valley of tears kallas dalen mellan St:Nicholas och Artenara. Jag skulle säga att det är moder jords verk med mäktiga berg och rå natur. Det ekar om man ropar för att det är så öde och det är svårt att veta om någon skulle hitta en liten cyklist som råkade trilla över bergskanten... det är öde. Och det känns just som att det finns en risk att trila över bergskanten - eftersom vägen bara leder uppför, ibland ruskigt brant.

På bilden ovan syns "väggen", som är typ det brantaste man kan cykla på Gran Canaria. Dagen till ära cyklade vi inte uppför där - vi körde runt för att få distans snarare än stumma ben efter en monsterklättring. Men förra året antog jag mig utmaningen och det är enda gången jag inte vågat stanna cykeln i rädsla av att rulla bakåt. True story.

Även fast vi inte körde uppför väggen hade jag en tuff dag, kanske min jobbigaste på cykel någonsin. Veckans timmar på cykel börjar väl ge sig till känna i mina ben och vore det inte för att mina lagkamrater lurade mig med diverse knep/vita lögner - "vi har tagit mer än hälften av alla höjdmeter nu", "det är bara två kilometer till upp!", "det finns cola bakom kröken!" - hade jag haft det ännu tuffare. Det är dock coolt att benen pallar så mycket mer än vad skallen tror ibland och vilken energi en klapp på axeln eller ett par snälla ord kan göra för humöret (och farten!).

Vägen mellan Artenara och Tejeda är helt fantastisk. Fin asfalt, ball utsikt över massa berg och vacker natur. Denna rekommendras varmt, även för ett trött huvud (som helst stirrar in i cyklisten framförs häck - vilket var fallet för mej).

Vi tog oss upp på cirka 1500 meters höjd efter åtta mil och just 3000 höjdmeter. Åtta mil i Sverige är ju typ en uppvärmning för en svensk cyklist, men distans i de här bergen säger verkligen ingenting. Efter vi firat att dagens klättringar var klara rullade vi ner till Aycata och skålade i cola (världens godaste! Guld!) innan vi rullade hem över Mogán.

Vi fick strax över sex timmar på klockorna, vilket var mest glädjande eftersom det innebar att vi inte behövde skarva för att lyda träningsschemat! Det var ett sargat med nöjt gäng som hetsåt tacos iförda cykelkläder (för hungrig och trött för att duscha innan käk!) den kvällen.

Kategorier:
Landsväg Kost och näringslära 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittiofem med siffror i fältet här


Kommentarer


2014-02-15 17:57   Ingrid Kjellström

Vi tar det lugnt nerför Tigern. Inga svenska tävlingar körs nerför serpentiner så det finns ingen anledning att hetsa på nerför!

 

2014-02-14 18:51   Ingrid Kjellström

Roligt att höra! Hoppas att du får en bra resa till Italien!

 

2014-02-14 18:49   Tigern

Det där är så himla läskigt. Sitta på en cykel som väger 7,5 kg med supersmala däck och fara nedför branta backar i en himla hastighet. Jag tänker på den hemska olyckan med dödlig utgång som skedde i franska Alperna ner mot Medelhavskusten. En svensk journalist som älskade cykling. Sista sträckan på tävlingen som jag inte minns namnet på.

:(

Ni måste ha lite säkerhetsmarginal när ni far nerför sådana branta backar, men det har ni väl, n'est-ce pas?

 

2014-02-13 08:24   Anki

Låter som ett underbart pass! :)
Längtar verkligen till min planerade cykelresa till Italien i vår när jag läser dina inlägg! :)

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!