RR Lidingöloppet MTB - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

RR Lidingöloppet MTB

7 maj 2017
av: Ingrid Kjellström

Jag har rejsat! Och det är jag otroligt glad över eftersom 1 - Lidingöloppet MTB är ett fantastiskt arrangemang, 2 - jag har saknat tystnaden o nervositeten i startfållan, startskottet, den höga pulsen = race life, 2 - jag har gått och gruvat mej hela våren över årets debut - nu är den gjord!

Men vi tar det från början. Det var gó stämning nere på Lidingövallen sen klockan 07.00 i lördags morse. Oskar Ekman höll låda som speaker och överallt kryllade det av förväntansfulla cyklister i alla åldrar. 

Dagens enda misstag skedde för min del ca kl 11.55 då jag stod i startled 1D. Där fanns nästan inga andra damer? Frågar några funkisar som tillrättavisar mig till detta startled och ser ungefär samtidigt hur någon annan tjej börjar hoppa över repen till startled 1B - där de flesta andra tjejer antagligen stod. Vid den tidpunkten vågade jag inte mig riktigt på att börja trassla mej framåt i leden. Skulle antagligen fastnat i ett rep (pga fumlig & nervös) samt missa slå på min Garmin kl 12.00 (hemska tanke ;). Står lydigt kvar och hör startskottet men kan inte komma iväg omedelbart utan får köa under de första 2-3 km. 

Swish - swish - älskar ljudet av många snabba cyklister som ger sig iväg samtidigt. Foto: Peter Holgersson. 

Det var stökigt i början men så fort backarna på grusstigarna tog vid började fältet att sprida ut sig. Jag kan erkänna att jag var extra nervös över partiet på Bosön - vilket är det knixigaste under hela loppet. Det fina med att tävla är dock att man tycks få super-powers och de stenar som jag tyckt sett ut som stora stenblock under träning såg jag knappt när jag var inne i tävlingsbubblan?! Fantastiskt.

Snabbt var den läskiga delen över och vi fortsatte att sätta fart över best-parts of Lidingöloppspåret - Karins backe och Aborrebacken. Kul att det fanns en hel del publik ute i spåret, som spelade hårdrocksmusik, och hejade på ett vis som fick varenda åkare att känna sig som en super-hero.

Kul på grus på LL-spåret. Foto: Peter Holgersson. 

Jag hamnade i en grupp av ett gäng herrar när vi vände ner mot vattnet på öns sydsida. Insåg att det var där jag kunde nyttja mina landsvägs-skills och ligga på hjul över asfalten. Tack killar för draghjälp! Och förlåt för att jag eventuellt sedan bidrog till att ni förlorade X antal sekunder när jag sedan låg som en bromskloss under de mer tekniska partierna.

Fokus 110%. Foto: Peter Holgersson. 

Fältet spred ut sig igen då vi började tugga uppför och in på fler stigar runt Kottlasjön. Jag har mycket utvecklingspotential tekniskt men de bark-täcka lagom flowiga stigarna älskar jag att köra på. Och det blir inte sämre av att Kottla-sjön är en sådan vacker oas mitt i alltihop. 

Fick nys på en av de få tjejerna jag såg i spåret ungefär halvvägs in i loppet. Det gav mig mer energi. Att få draghjälp av män i all ära men... att se en tjej som kör för allt vad tygen håller är coolare. Speciellt Marie (? läste jag på hennes rygg) var en fena på att bomba nedför och jag försökte släppa bromsen och hänga på så gott jag kunde. 

In mot varvning i målområdet började jag dock bli riktigt trött och tappade flow. Mutade mig själv med tankar som att jag cyklat de sista ca 15 km många gånger innan och det har aldrig varit så jobbigt?! samt att jag visste att en after-bike var på G så fort jag tog mig över mållinjen och vidare hem. 

Det började bli mer utspritt bland åkare under den sista milen av loppet. Något som jag var glad åt när det är dags att tackla Bosöns något knixigare parti igen. Det går enklare än väntat igen - hurra! Och när det var över sökte jag ryggar att fästa blicken på igen på för att ha något att fokusera på istället för att lyssna på mina trötta tankar och gnällande ben. 

Kö för fika efter målgång! Foto: Henrik Öijer

Voilá - äntligen såg jag mållinjen framför mig och hörde Oskars (speakerns) muntra stämma inne på Lidingövallen. Mycket glad - över att få köra musten ur mig på ett så bra arrangerat lopp - med många peppande funktionärer i var och varannan kurva.

Jag kom på plats 13 (tid 2.39.40) av 60-70 damer (25-ish i elit) i ett starkt startfält. Jag förstår det som att det var fler damer till start i år än tidigare år och det är glädjande. Hoppas att trenden fortsätter hela säsongen OCH att Lidingöloppet (och andra lopp) kan matcha det med att arrangera egen damstart, vilket gör en mer rättvis och säker tävling för tjejerna.

Idag (söndag) planerar jag inte att göra många knop, utan att börja samla energi till tisdagen då vi rejsar StockholmsCup på ArlandaTT igen!

Kategorier:
MTB Tävlingar 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittiosex med siffror i fältet här


Kommentarer


2017-05-08 10:09   Anna Pojen

Skulle bara skriva också att det var en rolig rejs-rapport att läsa! Full fart så man liksom flyger med i svängarna i texten! :D

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!