RR Rapha12hills - backar, sportgrus och "vinst" - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

RR Rapha12hills - backar, sportgrus och "vinst"

24 aug 2016
av: Ingrid Kjellström

Alla goda ting är 12? Det är jag redo att skriva under på efter förra helgens mest hajpade event - Rapha12hills. Den fina dagen i Jönköping med omnejd går till minnet som en av de mest episka turerna på cykel under året för min del.

Upplägget var följande: man ställde upp i par, man skulle ta sig upp för 12 backar och ta en stämpel och på vägen fanns en hel del hinder i form av grus och svårnavigerade vägar. Men med detta kom även 190 supertaggade cyklister och ett obligatoriskt fikastopp! Officiellt sett var det ingen tävling (men försök säga det till cyklister med nummerlappar på ryggen?!) och man hade sju timmar på sig att komma i mål.

Jag kör en RR nedan i punktform efter backarna. Allt detta gick jag igenom med Therese Bellfors, som var the perfect match i form av lagkamrat till mig under dagen!

Kalvar på grönbete upp för första backen och över gruset. Foto: Calle Andersson @chipslegs.

1. Muur de Skinnersdal - 1,6 km grus och en känsla av att kalvar släppts på grönbete. Folk spann loss i gruset när det gick av uppför och vi försökte leka iskalla och sick-sackade oss upp till toppen mellan folk som valde att gå upp. Det fick kosta maxpuls för min knappa erfarenhet från linje-och GP lopp har lärt mig att man ska fram och upp upp upp så snabbt det går under rejs! Taktiken fungerade och uppe på toppen var det highlife i form av bedårande utsikt och mindre cyklister än på botten av backen.

Smalt och brant uppför Col du Baksida. Foto: @raphaeurope.

2. Col du Baksida (kinesiska muren på Strava) - jag ville skrika när jag såg backf*n torna upp sig framför mig, men jag vet att det är lika med att skjuta sig själv i foten om man hoppar av cykeln uppför. Fortsatte att bita i upp för backen, som var brantast för dagen (28%) och rejält spårig. Blev anklagad för att ha fällt en annan cyklist (på skoj) uppför. Kan bara skylla på tobbfeber och hybris (såg en ung och snabb juniorkille i klungan och fattade inte hur?! Han måste ha kört fel).

3. Alp de Norra Kleva (backen upp till IKHP) - i den här backen stod ett gäng lokala herrar och hejade på oss (tack!). Jag fortsatte leva på min toppfeber och kände mej som en rockstar, speciellt eftersom att ryktet säger att det har gått anrika tävlingar uppför denna klättring för flera år sedan. 

4. Alp de Gestra - vi råkade ta en omväg och slira över grus till toppen på Kaxholmen (metropol pga känd från Vättern som en skitbacke). Det visade sig dock vara ett smart drag eftersom vi träffade på Linus och Karim vid Landsjön. Dessa två killar var gentlemän/hjälpryttare till oss under dagens kommande små incidenter. 

Jag hade hört innan att det bjöds på Snickers och lättöl på toppen av den fjärde backen. Det gav mej extra powers då den tidigare hybrisen började rinna ur mej tillsammans med blodsockernivåerna.

Snacka om högklass-depå (bild ovan). Arrangörer av andra cykellopp - se och lär! Lättöl och snickers > bananer och blaskig saft!

Gladaste gänget upp för Col du Målskog? Foto: La Lepre Stanca

5. Col du Målskog - backen kom efter lite skönt glidande och andhämtning nere vid Vättern, där vi teamat ihop oss med tidigare nämnda gentlemän.

6. Muur de Ebbarp - episkt lidande pga backen började snällt över asfalt men övergick sedan till grus upp för ett smalare skogsparti. "Man gillar att köra över grus, men det är rätt skönt när det är slut med".

7. Klerebodammen - Klättringen försvann smärtfritt, dagens snällaste so far, men nedanför den skedde diverse incidenter:

Thereses elväxlar la av, typ som mina gjorde i Burseryd. Diverse skruvande och pillande med elkablar ledde tyvärr ingen vart och Therese fick visa upp oerhörda krafter då hon tog ett par klättringar på enbart stora klingan.

I samma veva fick även jag en punka på min baktub.

Inom en mil hade vi alltså förvandlats till "Team Broken".
Det kändes så bittert. Skulle det vara game-over knappt halvvägs in loppet?

En punkasprej, en snäll pappa (Thereses), en fikapaus och Linus och Karim som väntade på oss löste dock den miserabla situationen!

Vi fortsatte söderut och Therese körde nu på en lite tyngre cykel - en CX - redo för vintern med skärmar och hela kittet! (#crossiscoming).

8. Mont Komosse - hörde att nån tänkte ta en taxi hem om det skulle gå åt pipsvängen under dagen. Den personen hade inte cyklat nere i Smålands skogar tidigare, för vägen ner till Komosse är lång och seg och öde. Givetvis hade vi vinden i ansiktet och jag upptäckte att jag började bli seg när jag knappt klarade av att räkna plus och minus. Men eftersom våra cyklar ännu höll fortsatte vi hålla god min.

9. Sa Orrnacken - ännu en ädel grusabacke, precis i min smak - lagom böljande och med trollskog och John-Bauer-känsla.

10. Mont Taberg - äntligen började vi närma oss Jönköping och den ökända Tabergs-toppen. Förbaskat att fiket på toppen var stängd samt att vi vid det här laget började tumma på tidsgränsen. Hann inte njuta av utsikten.

11. Muur de Georgslid - dagens jobbigaste backe - min mage krampade under första delen av backen som är som en vägg (för en trött kropp). Vid det här laget gick jag bara på tanken av att målet och en hamburgebuffé var nära.

12. Col du Réservoir - sista backen inne i Jönköping. Vi insåg att vi hade gått över tidsgränsen då klockan var efter 18...

... men timmar och minuter och cut-off-tider spelade ingen roll - för vi var så glada när vi väl gick i mål! Klockade 165 km, 2200 höjdmeter och 7h+ på cykeln. En episk dag fylld av äventyr och upplevelser som man inte råkar ut för på andra cykellopp.

Det visade sig att jag och Therese var de tjejlag som snabbast tacklade alla backarna och vi vann en startplats till Rapha Prestige (som sägs vara ett ännu mer utmanande event)?


Otroligt kul att vi fick alla bitarna - det vill säga backarna - på plats med hjälp av de fantastiska människor vi mötte under dagen. Aldrig har ett kort med stämplar vägt lika tungt i handen eller en burgare smakat så gott innan!

Tack Rapha och La lepre Stanca för ett suveränt event! Tack Therese, Linus och Karim för att ni höll humöret uppe trots materialfailures, kramp och tanken på att ölen skulle vara slut när vi kom fram! Tack stora varma sportgrusfamiljen för att ni sätter upplevelse och glädje framför snitthastigheter och asfalt! Är just nu toktaggad på att köra CX framöver.

Tips - läs mer hos Katja, Anna, och Hagen och kolla #rapha12hills på Instagram. 

Kategorier:
Landsväg 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextiotre med siffror i fältet här


Kommentarer


2016-08-24 15:47   Katja

Fan, skoj att uppleva loppet genom dina ögon (och ben) nu när man kört det själv :) Grymt kört!

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!