Jag har i helgen intagit samma position som jag tror att min mamma ibland har när jag typ inte svara på hennes sms härifrån Schweiz. Det vill säga sjukt hispig och med darriga fingrar som uppdaterar Facebook cirka fem gånger i minuten. Tävlingssäsongen har precis dragit igång hemma i Sverige med Jönköpings Varvlopp och Östgötaloppet i helgen. Det är spännande!

Vad som gör mig riktigt glad (och lugnar mina nerver) är att se att damklungan verkar ha vuxit mycket från förra säsongen. Jag hejar på alla er tjejer som vågar er till startlinjen! Ni är supercoola och starka allihop och för er som tappat klungan, kraschat (hände tyvärr under helgen) och är besvikna av andra anledningar - krya på er och kom ihåg att säsongen precis dragit igång! Jag är ingen vis gammal räv som kan säga detta, men jag minns själv hur ömklig jag kände mig efter Östgötaloppet förra året (min första tävling). Det blev bara bättre därifrån!

Givetvis jublar jag även framför datorn när jag fick se att min lagkamrat Sara Penton kom tvåa under gårdagens Östgötalopp. Sara tävlar bara sin andra säsong och går från klarhet till klarhet med sin styrka och framgång. Imponerande! Ännu finare är det att vissa personer bestämt sig för att skänka pengar till vår insamling hos Barncancerfonden varje gång en CK08 brud hamnar på pallen i år. Hela mitt hjärta blir varmt av en sådan givmildhet!

Det går att fråga sig hur det går med min egen cykling. Mina hjul är inne på fix och så länge njuter jag av skog och lera från min nya kompis Mountainbajken. Om två veckor är det dags för multisporttävling. Men innan dess kommer den uppmärksamme att kunna skymta ryggtavlan ovan på Mallorca. Hoppas vi ses där!

Också - vad glad jag blir över responsen från mitt senaste inlägg! Vad roligt att ni gillar och håller med om det jag skriver. Värmer hela vägen från Sverige till Schweiz!