Watts up till Cape Epic - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar och som just nu tränar med Cape Epic 2020 som största mål. Finns också på Instagram under @ingridkjellstrom

Watts up till Cape Epic

18 dec 2019
av: Ingrid Kjellström

Den här tiden på året pågår ett frenetiskt arbete i stugorna - eller framförallt kanske källarna och garagen runt om i landet. Vi är många som sliter från trainers och testcyklar med bilder i skallen om hur mycket snabbare vi ska vara till säsongen 2020. Kanske finns det aldrig lika många förväntningar och drömmar i luften bland cyklister som såhär års?

Varje gång jag öppnar sociala medier blir jag matad av många killars wattsiffror, VO2 max, träningstimmar osv. Snälla, sluta inte med detta (tex Henrik Öijer och Johannes Sikström / Pulskurvan är mina favoriter på temat). Jag tycker det är intressant, jag älskar wattsiffror. Framförallt älskar jag folk som inte hymlar med att de lägger ner ett hårt jobb för att bli en starkare version av sig själva.

Tjejerna jag följer däremot – delar inte lika ofta med sig av sina siffror, vilket jag tycker är synd. Framförallt när antalet tjejer som börjar cykla ständigt växer och med det växer de tjejer som också börjar träna wattbaserat och på Zwift etc (blev påmind om detta när jag hittade ett inlägg som jag skrev från SM i Zwift 2018. Då var vi 11 startande damer! Till kommande Swe-Cup i Zwift gissar jag att det blir många fler som kör).

Jag har cyklat många år och tävlar i elitklass och vill absolut inte säga att jag är någon slags ”road-model” för detta, men jag har inget emot att visa mina siffror. Vill gärna att andra som börjar köra med watt får ett hum om vad som krävs för att typ sitta med i en elitklunga på landsväg. I somras skrev jag och mina wattsiffror från SM i långlopp och min goda vän och FD lagkamrat Sue skrev om sina siffror från landsvägs-SM här.

Sneak peak från mitt inlägg om SM / Finnmarksturen;

Snittwatt för hela loppet hamnade på 180 W, 205 W i NP. 2,9 resp 3,3 W/kg alltså. 22% av loppet låg jag över min tröskel och då på ca 300 watt. 

Träning pågår för att vara en pigg och glad person i mars på Cape Epic. Foto: Transalp, 2018.

Hur som helst – tillbaka till nutid när jag för närvarande sliter med att få upp watten inför Cape Epic som främsta mål. Jag har Michael Olsson och Train2Peform som coach till detta. I början av november gjorde jag ett FTP-test som lägger siffrorna för varje pass. Jag mätte upp ett FTP på en bit under 4 W/kg och denna siffra vill jag såklart putsa på. Jag loggar all träning via Todays Plan och kör alla intervaller med plugin till Zwift (fungerar supersmidigt). Alla pass längre än 1,5 h kör jag på en CX med dubb utomhus.

Jag kör alltid med wattmätare – även utomhus. Det är lyxigt att ha wattmätare på vinterhojen. För min del var det dock värt investeringen i en begagnad Stages-vev. Jag älskar siffror från träningen, det är lite som att dyka ner i en godispåse för min del. Jag är exemplet på en typisk akademiker som kanske borde lägga mer tid på cyklingen och mindre tid på prylarna och siffrorna. Det är helt ok att skratta åt mig – jag skäms inte över detta.

Jag kör varje träning i block om fyra veckor, där första, andra och tredje veckan har samma upplägg men blir tyngre och mer belastande för varje vecka som går. Vecka fyra har jag en lugn vecka för att ”hämta hem” träningen. Just nu kör jag en grundträning med liknande upplägg till början av februari. Sedan återstår cirka en månad av träning inför avresa till Sydafrika och det ska bli spännande att se vilken form av träning som jag kommer att få då.

vinter distans

Foto från ett distanspass i Ulricehamn 2018. Jag låg antagligen längst bak i gruppen och gapade att det gick för snabbt när fotot togs.

Jag kör tre intervallpass varje vecka och två distanspass. Veckovolymen hamnar på cirka 10–14 timmar per vecka. Jag kör en variation av intervaller som är tröskel-byggande samt styrketränar (1-2 ggr/vecka - drömmer om att kunna marka 100 kg, men detta hinns aldrig riktigt med i planeringen). Försöker köra kvalitétspassen så hårt att jag helt enkelt inte har råd med ”triss-pass” på distanspassen (jag är den där jobbiga personen längst bak i klungan som inte räds för att höja rösten när jag tycker att det går för snabbt på distanspassen. De bästa cyklisterna jag känner, dem som vinner tävlingar, kör inte snabba distanspass OBS :).  

Förra veckan, som var lugn och med ett intervallpass + tre distanspass, så hamnade min snittfart på ca 18 km/h (snittwatten på detta var dock ca 140 watt – jämfört med de 150 watt jag snittade runt Vättern 2018 när snittfarten var 40 km/h. Detta är en siffra jag ofta refererar till, men jag vill gärna slå hål på myten att elitcyklister alltid cyklar snabbt).  

Jag älskar att tävla på Zwift, men just nu gör jag inte det. Jag har börjat inse att jag bara har ett visst antal tävlingsstarter i mig per säsong. Dessutom har jag sett flera exempel på ”julstjärnor”, dvs folk som kommer i form lite för tidigt genom att tävla på Zwift. Det är jobbigt att vara i bra form och att uppehålla formen. Därför har jag inget emot att cykla långsamt utomhus och bygga en bred grund att sedan bygga form på. OBS, detta är individuellt, pallar folk tävla året runt är detta bara beundransvärt och jag får gratulera till en mer stabil skalle än vad jag har :).   

abloc

Glasspaus i Gränna december 2018. Foto: Abloc. 

Nästa vecka blir ingen vanlig träningsvecka för mig, eftersom jag ska cykla ett distanspass på cirka 32 mil den 28 december. Abloc Winter-Challenge, årets bästa långpass! Kommer att dela med mig så gott som jag kan av detta på Instagram - följ mig gärna här. I övrigt kommer jag stänga ner de flesta skärmar och sociala medier under jul och nyår - så god jul och nytt år så länge så ses vi på vägarna 2020!

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugo med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!