100 härliga mil med Örebrocyklisterna. - Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

100 härliga mil med Örebrocyklisterna.

16 jul 2012
av: Johan Mölleborn

I helgen gick Örebros 100-mils brevet. Den är uppdelad på tre dagar med två övernattningar på vandrarhem med middag och frukost, så det blir mer som en långcyklarhelg än ett episkt lidande av utdragen karaktär som det kan bli om man kör non-stop. För min del var detta ett avgörande test av min krånglande hälsena. Om den inte höll nu så skulle jag bli tvungen att skippa 1001 Miglia i augusti. 

I klubblokalen välkomnades vi av Börje och Magnus som höll i arrangemanget och skötte all service. Vi fick stämpelkort och baxade in väskorna i Börjes buss. Sen rullade vi iväg mot helgens äventyr. Vi blev 7 startande varav 6 av oss kom att hålla ihop hela helgen. Den 7:e, Jari, höll sitt eget tempo och kom in några timmar efter oss på kvällarna. 

Första dagens etappmål var Lesjöfors och den smått magiska Esperantogården. Men först skulle vi ner till Hjo och vända. Vägarna dit var helt fantastiska. Slingrande och omväxlande genom det vackra landskapet. Strax innan Hjo fick Fredrik ett ekerbrott. En trist start när man har 90 mil kvar. Men det löste Magnus med att komma ut med ett nytt hjul till Hjo där vi skulle stanna för lunch. På kvällen hade han bytt ekern i hjulet och bytte tillbaka.

 

Cykelservice i Hjo.

 

Vi cyklade genom solsken och regnskurar. Vi fick verkligen allt väder som en svensk sommar kan bjuda på. Nästa stopp var Gullspång. Den macken användes tydligen som stämpling på Sverigetempot för ägaren frågade hur långt vi skulle cykla och började sen prata om alla tokiga cyklister som hade kommit in i macken. Han hade sedan följt loppet via Sverigetempo-bloggen. 

Fika i Gullspång.

 

Efter Gullspång svängde vi upp på Inlandsleden. Nu var det slut på de slingrande vägarna. Inlandsleden var hårt trafikerad av långtradare och det fanns inte mycket att se förutom skog och asfalt, eller bakhjulet på cykeln framför. Men det har också sin speciella charm. Milen rullade på bra så några timmar senare och totalt 36 mil så checkade vi in på Esperantogården där det bjöds på bastu och öl. Esperantogården, om ni inte har varit där så har ni missat nåt. 

Öl och bastu i Lesjöfors.

 

Andra dagen började precis som första hade slutat, på Inlandsleden. Men den här gången i härlig morgonsol. Dagens etappmål var Sala. Men vi skulle först skulle vi ta oss till Vansbro, Falun och Fagersta. Milen rullade riktigt fint och vi var ganska snart i Vansbro där vi tog en snabb fika. Vi väntade med lunchen till Falun. På vägen dit frågade jag på Face book om tips på bra lunchställen. Det vi valde var inte bara dyrast, det låg längst bort också. I Falun bjöds det på både spöregn och vår första, och enda, hejaklack. Det var Falukillen Jonas som hade tagit sig ut för att peppa. Trevligt.

Geir lyser som solen på sin födelsedag.

 

 

Hasse och Anders på Inlandsvägen.

 

De sista milen in till Sala var lika härliga som RV 70 är tråkig. På vandrarhemmet tog Börje och Magnus emot och visade oss till rummen. Efter dusch, öl och middag så firade vi Geir som fyllde 45. Börje och Magnus hade köpt tårta från Elsa Anderssons konditori i Norberg. Geir är norrman och Anders hade googlat fram att de kör tre gånger tre hurra där. Ingen fattade nånting men vi hurrade totalt nio gånger i alla fall. 

After bike dag två.

 

Dag tre, sista dagen. Kroppen kändes fortfarande stark och pigg men min häck hade blivit osams med sadeln dagen innan. De där Fizik-sadlarna verkar bara hålla 3 säsonger innan de tar slut. Dagens runda skulle slingra oss tillbaka till Örebro. Vi hade 34 mil att köra så vi rullade iväg prick 07. Mellan Enköping och Strängnäs följde vi 55:an. Den vägen kör vi när vi kör kortvarvet runt Mälaren, fast då åt andra hållet. Nu var det som en helt ny väg. Riktigt mullig faktiskt. Mulligheten tog slut strax efter Strängnäs. Vägen till Katrineholm var rejält dryg. Efter stoppet i Lindesberg var det bara 6 mil kvar. Vi hade ett stopp kvar i Nora sen var det bara sista spurten hem. Vägen till Nora bjöd på några extra höjdmeter. 

Precis vad man vill ha efter 95 mil.

 

Vägen mellan Lindesberg och Nora.

 

Jag kom upp i 77,7 i en av backarna. Det var nästan värt hela resan. Området runt Nora är väldigt vackert. Så vackert att jag faktiskt kollade på sommarstugor i området när jag kom hem. Hit måste jag åka nån helg och bränna mil. 

På väg mot Nora

 

Innan Nora träffade vi Sven igen, Aris kompis som vi hade sovit hos i Örebro innan loppet. Han hängde med sista biten och fick höra om helgen och alla roliga mil vi hade cyklat. Men innan vi kom i mål skulle det regna en gång till. Det var ju ändå svensk sommar. 

Ari trivs i regnet. 

 

Efter totalt 100 mil sladdade vi in till klubblokalen där Börje och Magnus väntade. Efter en snabb dusch bjöds det på mackor och kaffe. Vi snackade igenom helgen och tackade varandra för ett strålande sällskap. 

Sex nöjdingar i mål.

 

I bilen hem pratade vi vidare om Börjes och Magnus suveräna insats. De gör verkligen sitt yttersta för att andra ska ha det bra. Magnus hade till och med tagit ledigt från jobbet för att kunna serva oss på den här rundan. Ni är helgens hjältar!

Magnus och Börje i klubblokalen.

 

Stort tack till Örebrocyklisterna, Magnus och Börje för ett suveränt arrangemang och tack till Ari, Anders, Hasse, Geir, Fredrik och Jari för härligt sällskap och en strålande helg. Hälsenan höll ihop fint och det börjar kännas riktigt bra inför Italien. 

/Johan

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttionio med siffror i fältet här


Kommentarer


2012-07-17 10:10   hannah

Jag tycker att det låter fantastiskt. Och, Börje, honom älskar man ju!

 

2012-07-16 12:02   Nypan

Jag håller med på alla punkter men vill också lägga till att det var JOBBIGT!
Börje och Magnus är nog värda ett eget reportage och jag funderar fortfarande på om vandrarhemmet var en illusion eller en sorts installation.
Stort tack till alla för bra sällskap.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!