Barkarbys 40-milare. Check! - Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Barkarbys 40-milare. Check!

19 maj 2014
av: Johan Mölleborn

I fredags var det äntligen dags för Barkarbys 40-milare. Brevetserien från Barkarby är helt ny så den här banan var precis som 30-milaren orekad och utan vägnoter. När jag ritade rundan så kollade jag efter lämpliga stämplingsplatser på stratiska ställen med jämna mellanrum. Till min hjälp hade jag hela internet. Trots det så var två kontroller stängda. Macken i Tierp var inte nattöppen som de lovade på Google och hela byn Österfärnebo låg fortfarande och sov när vi kom dit. GPS-spåret ville också dra in oss på en del märkliga krokar med grusvägar och stök. Men trots detta blev det väldigt lyckat. Rundan är lagom snygg och upplägget med kvällsstart är nästintill genialt. 

Jag och Anders cyklade tillsammans till Lilla Barkarby där vi skulle starta 23:00. I baren fanns det redan folk som passade på att ta en öl och äta en sista bit. Jag satte mig utanför och började dela ut startkorten. Vi var 25 anmälda och 24 som kom till start. Jag har inte hämtat korten än så jag vet inte hur många som fullföljde. Klockan 23:00 rullade vi därifrån påhejade av ett gäng som satt på uteserveringen och drack öl. De hade många frågor om cyklar, utrustning och mental hälsa och tyckte det var riktigt märkligt att självmant välja att cykla hela natten. Men när vi förklarade att målet var Lilla Barkarbys uteservering så verkade det klarna.

De första milen förbi Upplands Väsby och Märsta rullade förbi snabbt. Klungan blev ganska snabbt tyst och lugn. Det blev ingen hetskörning som det oftast blir utan alla formade till sig snabbt och trummade på i mörkret. I Uppsala var det som vanligt ett gäng fulla ungdomar som stökade runt. Efter Uppsala sträckte vi ut oss på gamla E4 mot Tierp. Den vägen är rena döden dagtid men nu på natten var den helt suverän. Vi hade lite skön medvind så vi susade på i 40 km/h utan att ta i speciellt mycket. De fem milen till Tierp avverkades snabbt och eftersom allt var stängt där så nöjde vi oss med att pinka på en gräsmatta och cykla vidare för att möta Dragon Gate i soluppgången. 

Gävle var helt folktomt när vi rullade igenom. Klockan var strax innan 05 så de flesta låg väl och sov. Vår grupp på 17 pers sladdade in på Statoil precis när klockan slog om till 5. Efter frukost och misstänksamma blickar från Gävleborna så åkte vi vidare mot nästa stopp. Här valde några att bilda en egen grupp och köra lite lugnare.  Jag kände mig fortfarande oförskämt pigg. Vårt gäng jobbade fint ihop och alla tog sina förningar. Vissa kortare och vissa längre. Men alla hjälpte till. Efter flera mil av vackra vägar kom vi fram till nästa stopp i Österfärnebo. Där får jag nog ta på mig skulden själv. Jag trodde att byn skulle vara större och som oförstående Stockholmare så antog jag att de hade något nattöppet ställe. Men Österfärnebo består av fem hus och en mataffär så allt var stängt. Coop öppnade 10 på lördagar och macken hade nog öppnat för sista gången för flera år sedan. 

På hemvägen fick vi mer och mer motvind. Föga förvånande då vi hade medvind upp till Gävle. I nån lite by efter den ännu mindre Österfärnebo stannade vi vid en kiosk och åt glass i solen. Det är nog första gången de säljer femton mjukglassar klockan 8 på morgonen. Efter glasstoppet blåste det mer och mer. De som redan var trötta fick det riktigt kämpigt. Det märktes då folk droppade av klungan lite här och där. Men nu började vi se målet. Det var bara Uppsala kvar. Men vi skulle behöva spänna vaderna ordentligt för att ta oss dit. När vi väl kom fram var vi bara 6-7 pers kvar. Vi hade ingen tidspress så vi tog det lugnt i solen ett tag. Jag var inte så sugen på mat så jag slarvade. Det fick jag betala direkt. Jag kroknade redan efter några kilometer. Benen var som mosade skitkorvar och ville inte alls lyssna på mig längre. Trots att jag försökte så hände det ingenting. Som grädde på moset var både Toni och Stefan pigga och höll ett stumt tempo i kantvinden. Skulle jag behöva släppa nu? Fan heller. Så jag bet ihop och tog det som en man, nåja. Jag släppte inte i alla fall. 

Den sista biten från Märsta flöt på fint och vi snirklade oss genom cykelvägar och vägbyggen. När vi närmade oss Barkarby började jag tänka lite på Barkarbyskylten och hur jag skulle lägga upp spurten. Jag satt längst fram och snackade med Toni som inte verkade ha nån koll alls på att det fanns en skylt där. Vi kommer oftast in från det andra hållet. Jag började smida planer på att finta honom och sedan spurta med mina skitkorvsben. Men helt plötsligt kommer Stefan flygande på vänster sida. Fan, jag hade glömt att han var med sist och visste var skylten fanns. Det var helt chanslöst att försöka komma ifatt. Toni tittade frågande på mig och vi båda såg hur Stefan gjorde segergesten några hundra meter längre fram. Vilket nederlag för KBCK. Jag får väl ta på mig det misstaget också. Det sista är inte sagt om den där skylten. 

Lilla Barkarby hade precis öppnat när vi kom dit och beställde varsin Belpils. Sen såg vi spillrorna av vår klunga rulla in. Alla som kom fick en applåd. Precis så som vi hade tänkt oss att det skulle bli. En lång natts cykling och en iskall Bel på Lilla Barkarbys uteservering. Det är livet det.

Tack alla som var med. Hoppas ni gillade banan och att ni kommer på 60-milaren om två veckor.

/Johan  

 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femton med siffror i fältet här


Kommentarer


2014-06-03 18:45   Johan Mölleborn

Tack Lars. Det var verkligen mulligt!

Nils, vi gjorde så klart en likadan efter helgens 60-milare. ;)
/J

 

2014-05-21 20:14   lars frick

Ser otroligt juste ut! Grym text, maffiga bilder, läckra (lycra?) cyklister. "mulligt" som det brukar stå lite varstans i denna blogg :)

 

2014-05-19 19:30   Nils Calmsund

Sista bilden, priceless!

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!