Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Täbys 20-milare. Dödskantvind med dödsmotvind till efterrätt.

6 apr 2019

Årets första brevet för mig. Ett sånt kalas det skulle bli. Täby ställde upp med ett trettiotal läckra gubbar och en tjej utanför klubbstugan i Täby. Vi rullade iväg i +2 och ett löfte om värme och sol under dagen. Det började lite lugnt och de första sju milen bara rasslade iväg. Vi hade nog lite medvind. Medvind fungerar som så att när man ska tillbaks till samma ställe så kommer man oundvikligen få motvind. Men först bjöds vi på lite kantvind för att mjuka upp sällskapet. Den kom direkt efter Hallstavik. Fan vad jag har dåliga minnen av Hallstavik och den gudsförgätna vägen därfrån till Uppsala. Den höll nästan på att ta död på min randonnékarriär innan den ens hade börjat. Men det är en annan story. 

Efter stämplingen på macken i Hallstavik tog vi vänster mot Uppsala. Nu kom vinden som en lätt roundkick på vänster kind. Härifrån är vägen spikrak i några mil. PDet var väl på 50-talet som nån livstrött vägplanerare drog ett streck på kartan från Hallstavikstavik till Uppsala. Härifrån skrivs inga romantiska sånger eller livsbejakande poesi. Däremot verkar det ha fött en hel del retarderade bilförare som tycker att cyklister ska hålla sig på cykelbanan, och om det inte finns någon cykelbana så ska de bara prejas ner i diket och dö. DÖ! Dö era jäfla lycrafleppon!

Kantvinden. Den jävla kantvinden drog och slet i kläderna för att få oss att stanna i Hallstavik eller för att vi skulle ge upp och lägga oss i vägkanten så kråkorna kunde kalasa på våra kroppar. Jag som är en liten plutt på 62 kilo blir ett riktigt lätt byte för kantvinden. Precis som en liten antiloopvalp som studsar runt på savannen, glad i hågen över att få vara med gänget och leka. Vips så kommer en lejonhona och biter en i halsen och  sliter en i stycken. Tråkigt. 

"Mon dieu vilken kantvind!" Tänkte jag innanför min jättestora hjälm.

- Är ni sugna på vind, här har ni nåt att suga på! Skrek vinden åt oss från himlen. 

"Meh vad onödigt, vi som hade det så bra. Men visst lite vind kan vi ta."

- Grabbar, vill ni ha mer?

"Nej tack!"

- Här har ni ändå. Boom!

"Hygglo, men det räckte bra med första laddningen faktiskt."

- Hörrni, jag glömde momsen. Här har ni 25% till. RAKT I ANSIKTET!! 

Precis som kor på vårsläpp så var det några ystra par vårben som gjorde kantvindskörningen till en riktig klungspräckarfest. Man kunde verkligen höra hur gruppen stretchades till max och brast som fiolsträngar. Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge. Er lilla gubbe klamrade sig fast trots att jag höll på att blåsa av vägen. 

När vi kom till Uppsala så var alla uppspelta över att vi var i Uppsala och att få spendera de sista timmarna med motvind rakt i facit. Nu var den stora klungan kraftigt bantad till en handfull vindpinade gubbar. Den gången jag höll på att sluta med randonné snöade det i Uppsala när vi kom dit så idag fanns det inte mycket som kunde stoppa mig. 

De sista milen till Täby rullade på utan några större incidenter. Jag var lite rädd att jag skulle bli uppäten av vinden på fälten mellan Uppsala och Märsta men det gick fint ändå. Till slut rullade vi in på Shell eller Ok eller Statoil eller vad macken heter i Täby för den sista stämpeln. Gruppen från Uppsala hade hållit ihop och kom in tillsammans. En sån fin liten skara gubbar. De flesta med PBP som mål för året så vi lär väl träffas igen under sommaren 

Bengt håller ordning på startkorten. 

Stadiga ryggar att hålla sig i när det är snålt om medvind. 

Jag blänker i min stora hjälm. Benen är tunna och ber om nåd.

Första kortet för året. Boom!

Tack för en riktigt blåsig brevetpremiär!

/Johan 

Mallorca I´m in love.

3 apr 2019

Jag vet inte om det är den tionde eller femtonde gången jag är på Mallorca men jag blir aldrig mätt på ön. Snarare tvärtom. Efter årets cykelvecka så är jag helt såld. Jag har tidigare bott i Alcudia, Palmanova, Valdemossa och på östkusten men i år testade vi att bo i närheten av Palma, närmare bestämt Can Pastilla. Det är en sån där klassisk strandpromenad med hotell och restauranger om vartannat. Det ligger dvärgkast från flygplatsen så taxin dit kostade som en lunch på Mall of Scandinavia. 

Hotellet var halvdassigt med trångt rum men där spenderar man ändå inte så många vakna timmar. Hotellet hade en bra frukostbuffé som fick smaka på vårt nordiska raseri varje morgon. Jösses vad man kan äta när man inte behöver plocka fram själv och ingen säger stopp. Först yoghurt och flingor, sen mackor med ALLA pålägg. Sen toppar man det med ägg, bacon och vita bönor i tomatsås tills magen bönade om nåd. 

Cyklingen då, jo den var helt makalöst bra i år. Vi hittade en massa nya (för oss) och snygga vägar på den plattare delen av ön. Sen körde vi självklart den klassiska kuststräckan på norrsidan åt båda hållen. Tipset är att köpa en cykelkarta på Hürtzeler. Den har man grym användning av både när man planerar rundorna och när man står ute i spenaten.

Vi hade som plan att hålla igen på tempot och istället satsa på tid på sadeln. På så sätt orkade vi vara ute 6-7 timmar varje dag inklusive lunch. Distansen blev runt 15 mil per dag. Totalt landade vi på 90 mil. Vi hade såklart kunnat vara ute någon timme till varje dag men det gäller att vara noga med afterbiken. Det är dagens viktigaste mål. 

Det var riktigt kul att komma ut och testa Zwiftbenen med riktig cykling. De benen kändes redo för randonné. Nu har jag precis passerat 400 mil (inklusive Zwiftmil) och på lördag går min första brevet. Täbys 20-milare. Den kommer jag ta i lugnt och fint tempo. Det lär väl dyka upp någon text här också så småningom. 

Cykelvägen in till Palma och Militärbacken som snabbt tar en till bergen. 

Kustvägen är rätt nice. 

Faktiskt riktigt jävla nice!

De platta delarna är inte så pjåkiga heller.

Smala, slingrande bilfria vägar finns det gott om.

Och små byar med berg som vy. 

Bergen och vägarna tar inte slut. 

Små gubbar med snabba glasögon finns det också gott om.

Skönt med nerförsbacke hela vägen till stranden.

På strandpromenaden väntar afterbiken. 

På kvällen flockas gubbarna på strandpromenaden igen. 

Redo för en ny dag. 

Jag längtar redan till nästa vår. Då kommer jag häcka i Santa Maria eller Binisalem. Det ligger mitt på ön mittimellan bergen och platten. 

Vilken start på säsongen det blev. Fett pepp!

/Johan 

Ingen vår utan Mallorca!

22 mar 2019

"Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart. Skeppa din kropp till Mallorca, det blir så fett underbart." Våren är äntligen här, även om det lär komma några bakslag med snö och regn ett par gånger till. För mig kommer det ultimata vårtecknet i form av en Mallorcaresa. Imorgon åker jag, Calle, Anders och Stefan till Palma för en veckas härlig cykling. Planen är långa dagar med många mil på cykeln, korta kvällar med vin och god mat. 

Det är nåt speciellt med att ha en vårresa att se fram emot. Det blir lättare att motivera sig för att hoppa upp på cykeln de kvällarna man helst vill ligga på soffan och äta ost. Jag har lyckats skrapa ihop 300 mil än så länge, nästan enbart på Zwift. Det har bara blivit Zwift under vintern. Även om jag har tyckt att det har varit kul så börjar jag bli sugen på att komma ut i verkligheten. Det ska bli spännande att se hur de digitala milen gör sig ute på vägarna på Mallorca. Kommer det bara pysa källarluft från benen eller kommer det faktiskt finnas riktigt pulver i dom?

Jag vet inte riktigt hur många gånger jag har varit på Mallorca. Det kan vara den tionde gången nu. Det kan vara mer. Hur som helst så ska det bli så jäkla mulligt att få en vecka med bara cykel. Om allt går som planerat så kommer vi avverka runt 100 mil under veckan. Sen kommer jag vara i toppform för att ta mig an randonnésäsongen. Om ni vill se mer av mitt soliga tryne kan ni klicka in på Instagram och följa mig där. Leta efter Johan Mölleborn eller bigmollo så hittar ni mig. 

Med soliga medelhavs-hälsningar

Johan

Pollenchock + kalibrerad trainer = dubbelchock.

18 feb 2019

Och där kom den till slut, pollenchocken som alltid kommer när man minst vill ha den. Det är nåt irriterande jävla träd som gör mig knalldålig så fort solen kikar fram och det är plusgrader några dagar på vårvintern. Det känns som en baksmälla, fast utan det skojsiga innan, som aldrig släpper. Det spelar ingen roll hur mycket jag sover eller hur mycket kaffe jag dricker. Kroppen är under attack och har fullt upp med att försvara sig. Det fåniga med pollen är att det egentligen är helt ofarligt. Det är bara vi pollenallergikers immunförsvar som tror att pollen är farligt. Som Don Quijote och hans fight mot väderkvarnarna.

-Åh vad är det där, ett pollen? Det försöker döda oss! We shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills; we shall never surrender!! 

Nog om pollen. De senaste veckorna på Zwift har gått riktigt bra. "Lite för bra" har jag tänkt några gånger. Ibland har det känts lite för lätt. Inte helt off utan mer som att trainern har tappat motståndet lite. Förra veckan köpte jag en Stages wattmätare så jag ska kunna hålla koll på effekten när jag flyttar cyklingen utomhus. Glad i hågen monterade jag vevarmen och knäppte igång Zwift. Det var nu det hände. Jag fick inte siffrorna att stämma mellan min trainer och Stages-mätaren. Stages visade 10-40 wattt mindre än vad trainern visade på Zwift. *fiolmusik*

Efter idogt googlande hittade jag till sist en beskrivning på hur man kalibrerar en Elite Direto. Idag kalibrerade jag trainern och jämförde med siffrorna från Stages. vips så visade de samma. Först blev jag jättenöjd för att de synkade men sen föll polletten ner. Hela den där fantastiska formen jag hade Zwiftat till mig som jag skulle åka och glänsa med på Mallis om en månad är som bortblåst. 30 watt ba, poff!  

Jag skulle ju helst bara kalibrera tillbaks skiten så den visade drömsiffror igen. Sen när jag står högst upp på pallen efter Zwift world championships så fyller jag lungorna med källarluft och säger som den gamla storfubbaren en gång sa:

"Finally, the last thing I’ll say to the people who don’t believe in cycling, the cynics and the sceptics: I'm sorry for you. I’m sorry that you can’t dream big. I'm sorry you don't believe in miracles. But this is one hell of a race. This is a great sporting event and you should stand around and believe it. You should believe in these athletes, and you should believe in these people. I'll be a fan of Zwift for as long as I live. And there are no secrets — this is a hard sporting event and hard work wins it. So Vive le Zwift forever!"

Med darrande underläpp

/Johan

Föranmäld till PBP och lite surr om Zwift.

2 feb 2019

I veckan släpptes föranmälningarna till PBP (Paris-Brest-Paris) för oss som har cyklat en 60-mils brevet under 2018. Två veckor innan fick de som hade kört en 100-milare eller längre föranmäla sig. Jag var ganska snabb på tangenterna och hann knipa en plats i tredje startledet i 80-timmars gruppen. Nu gäller det bara att samla mil i benen och genomföra de kvalificerande breveterna under sommaren.

Första gången jag körde var 2007. Då var jag novis på långcykling och vi bjöds på makalöst dåligt väder. Masochisten i mig tyckte ändå att det var såpass kul att jag fortsatte. Om allt går som det ska så blir det här mitt fjärde PBP. 

Min plan är att ha 1000 mil i benen innan starten. Eftersom jag har lovat mig själv att inte cykla en meter utomhus förrän snön är borta så räknar jag in Zwift-mil också. Formen har kommit tillbaks bra efter cykeluppehållet jag hade i somras. Jag cyklade inte en meter från juni till november då jag började igen. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort om jag inte hade Zwift. Det är inte helt lätt att få ihop det med jobb och familj och allt så ska klaffa. 

Under januari arrangerade Zwift en utmaning som innehöll 9 etapper. Det var första gången jag testade att rejsa. Innan dess har jag bara kört grouprides, gran fondon och träningspass. Jösses vad jobbigt och roligt det var. Det är ganska korta rejs så de är oftast avtklarade på en timme. Men då är det en timme fullt ställ. Det är flera gånger jag tänkt att "ikväll ska jag ta det lite lugnt på loppet", men när starten går så växer hornen och vips så sitter man där med mjölksyran sprutandes ur öronen. 

Dagens tips till er som Zwiftar, gå med i facebookgruppen Swedish Zwift Riders. Det är en riktigt bra grupp med bra människor och trevlig och hjälpsam stämning.

Ride on!

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!