Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Talang 2018

21 apr 2018

Jag var ute och cyklade idag och man kan väl sammanfatta det så här...

Nästa tävlande är Johan Mölleborn från Ekerö som hävdar att han är Sveriges sämsta cyklist. Välkommen upp på scenen Johan! Skriker Pär Lernström och försöker få igång publiken. Jag går ut på scenen och publiken tystnar. 

David Batra: Johan, berätta om dig själv. Vad är det vi ska få se idag?

"Tack! Jag är som sagt Sveriges långsammaste cyklist. Jag har tänkt visa det genom att cykla på en trainer här på scenen." Säger jag och monterar min cykel på trainern. Jag är klädd i Raphas senaste kollektion från topp till tå.

Bianca Ingrosso: Alltså, jag spyr. Hur ser du ut människa, tror du att det är maskerad eller? Du ser ut som en semla med två tändstickor som ben. 

"Don´t let her put you down Johan. I´m sure you have some talang!" Säger LaGaylia tröstande. Sedan döljer hon en skrattattack genom att vrida bort ansiktet och låtsas nysa.

Alexander Bard försöker se ointresserad ut men hans trånande blickar lyser ändå igenom. Mina byxor sitter tight i grenen.

Jag välter mig upp på cykeln och vevar igång pedalerna. Långsamt långsamt börjar de röra sig. Redan efter två tramptag blir jag andfådd. Några sekunder senare känner jag hur ett par svettdroppar pressas ur pannan på mig som när man pressar en lime i en caipirinha. Jag tittar upp och ser Bianca hålla för ögonen med ena handen. Sakta skakar hon på huvudet och trevar med den andra handen efter den röda knappen på bordet. 

David Batra - Alltså Johan, jag blir inte riktigt klok på vad det är vi ser just nu. Du ser ut som en deg som sakta jäser på den där stackars cykeln. Jag säger inte att det är dåligt men jag kan inte för mitt liv förstå vad det här ska vara bra för?

Jag är så andfådd att jag inte kan svara så jag tittar håglöst på honom och hoppas han ska se lidandet i mina ögon. Det bottenlösa lidandet. Jag fortsätter att pressa pedalerna, varv efter varv. Benen är så makalöst svaga så varje tramptag känns som att bestiga Mount Everest trots att motståndet är på noll. En minut till sen är det över, tänker jag. En minut av mitt liv så kan jag vinna den här tävlingen. Vinna genom att vara bäst på att vara sämst. De senaste veckorna har jag laddat med tro på dig själv-böcker, ostmackor och spanskt lantvin på box. Det har gett mig en skev men oslagbar självbild. 

There is no tomorrow! Kämpa Johan skriker Pär från scenkanten samtidigt som han håller sig för magen och vrider sig av skratt. Bianca reser sig och springer ut med båda händerna för munnen. LaGaylia tittar förvånat på henne, sedan på mig, sen ner i bordet. Jag ställer mig upp och tar två tramptag, två Mount Everest, sen sätter jag mig igen. En halv minut kvar, det ska gå. Det är tufft. Jag tappar energin och slutar nästan trampa. Sen minns jag några tankeövningar som jag lärt mig från tro på dig själv-böckerna och kommer igen. Jag håller ut, jag kör tiden ut, jag passerar med två sekunder. Sen slutar benen röra sig och jag faller fram över styret som en säck potatis. 

LaGaylia tittar på mig och ser ut att fundera på vad hon ska säga. Sen sträcker hon på sig och tittar på David som blir tvungen att säga något. "Vad hände på slutet Johan? Du blev lite rödare i ansiktet."

-Jag spurtade.

"Aha".

Tystnad i salen. Nån knappar på sin telefon. En annan ammar sitt barn. Annars helt tyst. 

Nu ställer sig Alexander upp och utbrister: Det här var tamigfan det bästa jag sett. Du är så provocerande dålig Johan! Du är nog sämst i Världen! Jag älskar det! Av mig får du med beröm godkänt! 

David tittar uppgivet på Pär. Sen släcks det ner i salongen och folk beordras att lämna sina platser. Programmet Talang har sänts för sista gången. Här tog det slut.  

Långfredag. 20 mil med Jesus. Nästan..

30 mar 2018

Nu är ju inte jag någon professor i träningslära, men om jag hade varit det så hade jag nog sagt direkt att 6 månaders vila från cykeln inte skulle vara den optimala uppladdningen för 20 mil med dubbdäck. Nu är jag ju inte professor som sagt så jag testade ändå. 

På långfredagen firar man att Jesus korsfästes för 2000 år sedan. Eftersom man inte får korsfästa folk hur som helst längre så firar vi i Randonneur Stockholm dagen genom att cykla långt. Det var ca 30 vårsugna cyklister som träffades på Cirkle K (egentligen Statoil men någon dåre tyckte att Cirkle K lät mer beskrivande av vad man kan köpa på macken). Åsa vinkade iväg oss och 30 ystra cyklister rullade iväg. Jag och en till var de enda med dubbdäck, dagens töntar liksom. Efter någon kilometer kommer man till Kumlabacken. Jag släppte direkt och slog följe med Bengt och två till. Vi rullade på fint och kom efter ett tag till lantbutiken i Torö. Det var några år sen jag var där senast. Nu hade de byggt om den lilla butiken till en riktigt mullig lanthandel med färskdisk och en tjusig köttkyl. 

Efter Torö fick vi vinden i ansiktet. Benen började genast gnälla när det gick uppför eller lite för snabbt. Ganska snart tappade jag mina tre resekamrater. Nu var det alldeles tomt i benen. Jag vet att Jesus hade det värre på korset men just nu höll jag också på att bli uppspikad på cykeln. Sakta men säkert. En spik för varje tramptag. Det fanns inget att trycka på med. Mina ben kändes som yrvakna huggormar som någon hade klubbat ihjäl och kört i en matberedare och sen korsfäst på en fet gubbe från Ekerö. 

Jag led vidare och började tappa hoppet för dagen. Om jag var så här slut redan nu, hur jävla vrålslut skulle jag inte vara om tio mil? Jag började se bilder av mig själv styckad och hängande i köttkylen i lantbutiken på Torö. När jag svängde mot Kagghamra stod min forna trio där och såg molokna ut. På en skylt stod det att färjan över Skanssundet var stängd. Vi skulle få cykla en omväg genom Södertälje på några mil för att komma runt vattnet. Precis vad jag ville. Eller vänta! Skulle vi cykla förbi Södertälje? Där stod ju min bil...

Nu gav jag upp allt det där med att lida som Jesus och bestämde mig för att cykla raka vägen till bilen och åka hem. Sån briljant idé! Jag har aldrig trott på vare sig gud eller Jesus så varför skulle jag behöva lida för att han kaxade mot romarna för 2000 år sen. Jag sträckte mig efter telefonen i ryggfickan och satte igång motorvärmaren så bilen skulle vara varm och skön när jag kom fram. Om Jesus hade haft en chans att rymma med en varm Volvo så hade han nog också tagit den. Vilken jäkla randonnépremiär och come back det här blev!  

Jesus - Bigmollo. 1 - 0.

 

Glad påsk på er!

Randonnée vad är dé? Del två.

25 feb 2018

Ur armod föds stordåd, inte av överflöd. Det kan vara ett bra ordstäv att ha i bakhuvudet när det kärvar till sig på vägen. När man är ute på randonnée får man räkna med en viss portion misär. Det gäller att uppskatta de små sakerna. Att svepa in sig i en reflexväst en kall natt kan vara det finaste du kommer uppleva den natten. När den första solstrålen träffar dig i ansiktet efter en dag i regn och mörker. Att hitta en glömd hamburgare i ryggfickan när man står och pinkar i vägkanten klockan 4 på morgonen. Att värma sig under en handtork på en bensinstationstoalett. Passa på att uppskatta de då, de där små pralinerna som randonnée kan bjuda på.

I den här delen tänkte jag gå igenom de praktiska delarna av randonnéelivet. När man är ute på vägarna och härjar. Nu står du där, på din första brevet och har precis hämtat ut ditt gula stämpelkort. Starten går om en kvart och du ser dig omkring. Vilken samling original. En del ser ut som de ska köra Tour de France och en del som att de ska korsa Sibirien och hela spektrat där emellan. Gör inte misstaget att döma hunden efter håret. Den där skinntorra gubben med de utslitna cykelbyxorna och den där runda damen som du knappt tror kan cykla har säkert kört fler randonnéemil än du trodde var möjligt. 

Se till att ha dina prylar i ordning. GPS:en är laddad och tankad med rutten. För att underlätta navigeringen kan du kolla igenom rutten innan start. Det kommer du ha nytta av senare. Ha alltid lampa och reflexväst med dig. Även på de korta loppen. Om du får problem på vägen så kan det ta mycket längre tid än du tänkt dig. Att cykla i mörker utan lyse och reflexväst är inte alls så kul som det låter. Kör med kläder som du har kört med tidigare och som du trivs i. Ha alltid med dig förstärkningsplagg. Regnjacka, arm och benvärmare eller en extra underställströja. I nästa del kommer jag skriva om vilken utrustning man ska ha med sig.

Nu går starten. Tänk på att det inte är en tävling. Du cyklar så snabbt eller långsamt du vill. Klungan brukar dela upp sig ganska snabbt. Häng inte med stressputtarna i täten om du tycker att det går för snabbt. Försök hitta några andra att gruppera dig med. Du har gott om tid på dig att bli trött. Mellan kontrollerna äter du och dricker precis som vanligt. Lita inte på att gruppen kör rätt så håll koll på vägen. Nu kör de flesta med gps så det är lätt att hitta. Tänk på att du ska klara att genomföra loppet själv. Det finns inga garantier att du kommer ha sällskap hela vägen.

Dags för kontroll. På stämpelkortet står det vilken ort du ska stämpla i. Om inget annat är angivet så kan du stämpla var du vill på orten. Enklast är att stämpla på en bensinmack, matbutik, fik eller pizzeria i samband med att du äter eller fyller på vatten. Det kan vara bra att förklara för personalen varför du vill ha en stämpel och en signatur på ditt kort. Ett bra tips är att ALLTID stämpla först. Sen kan du gå på toa eller fylla vatten. När du är trött och sliten är det lätt att glömma det annars och då får du antingen cykla tillbaka eller riskera att inte bli godkänd. Stämpla, fyll vatten, gå på toa. Om det är mycket folk på kontrollen kan det vara bra att bestämma att man tar ett kort pinkstopp någon kilometer efter kontrollen. På så sätt slipper man slösa tid på att vänta på folk som köar utanför toaletten. Tänk också på att det är ditt ansvar att hänga med när gruppen sticker, inte tvärtom. 

Prata med varandra i klungan. Om du får problem eller behöver sätta på dig en jacka så är det bara att säga till så löser ni det i gruppen. Om du ligger med en grupp som du vill fortsätta cykla med så är det bra att kommunicera med varandra om ni behöver göra något speciellt på nästa kontroll. Tex göra nummer två eller om du behöver äta något ordentligt, laga något på cykeln, lämna in V75, lägga upp en bild på facebook, förslagsvis när du gör nummer två.

Nu kommer mörkret. När det börjar skymma stannar ni och tar på er reflexvästarna, om de inte redan var på, och fixar i ordning lamporna så ni är redo för natten. Under tiden ni stannar kan du plocka fram varma handskar, långärmad tröja eller jacka, arm och benvärmare så du har de nära till hands om det blir kallare. Försök att hålla nere stoppen på natten eftersom det oftast är ganska kallt. 

Om det är din första nattcykling så har du något riktigt läckert att se fram emot. Att cykla genom sovande byar med en tyst liten grupp är något alldeles extra. När solen börjar kika fram på morgonkvisten är det som att födas på nytt. Från att man har varit som tröttast så skänker solen ny energi och spåren av natten sopas bort. Den värsta perioden är i gryningen precis när det skiftar från natt till morgon. På natten kan man koncentrera sig på ljuskäglan på vägen. Allt annat är svart. I gryningen smälter allt ihop till en grå gröt. 

Solen är uppe och en ny dag börjar. De första bilarna syns och allt är som vanligt igen. Själv sitter man på cykeln och känner sig rödmosig och kaffesugen. För att överleva natten kan man ta hjälp av olika koffeinprodukter. Kaffe såklart, gel med koffein, bars med koffein eller rena koffeintabletter som man kan köpa på apoteket eller på de flesta kosttillskottsbutikerna på nätet. 

Se till att ta hand om dig på kontrollerna. Kolla så du har dricka. Känn efter om du behöver något mer att knapra på till nästa kontroll. Gå på toa och tvätta av dig. Det kan göra underverk att skölja av saltet i ansiktet. Om det har varit extra varmt eller regnigt kan det vara bra att även tvätta av underredet för att förhindra skav. 

När du kommer in på den sista kontrollen stämplar du och lämnar stämpelkortet där, om inget annat har sagts. Vänta dig ingen målgång med flaggor, konfetti, medaljutdelning och en skrikande speaker. Mest troligt är att målgången är på en bensinmack och du får köa bakom en barnfamilj som ska köpa varsin korv. Det är bara Randonneur Stockholms Barkarbysektion som erbjuder målgång på en belgisk pub. Grattis! Du är nu en randonneur! Vill det sig riktigt väl så såddes ett litet randonnéefrö och du är ett steg närmare finna meningen med livet. Nämligen att cykla långt.  

Randonnée vad är dé?

8 feb 2018

Randonnée är franska och betyder typ utflykt eller vandring eller nåt sånt. Jag är ingen språkexpert men om man slår ihop randonnée och cykling så blir det något som liknar cykelutflykt. Cykelutflykt låter ju rätt tramsigt så vi använder det franska ordet randonnée istället för att få lite flärd över det hela. Vad är randonnée då? Berätta för oss du lärde randonnéegubbe! Berätta allt du kan!

En människa som pysslar med randonnée kallas för randonneur. Ett randonnéelopp kallas brevet eller BRM som står för Brevets Randonneurs Mondiaux. De här loppen arrangeras av klubbar som är anslutna till ACP, Audax Club Parisien, som är det styrande organet (fniss) för randonnéecykling i världen. I Sverige är det Randonneur Sverige som håller i trådarna. I Stockholmsområdet är Randonneur Stockholm som arrangerar all randonneurverksamhet. Katten på råttan, råttan på repet alltså. 

Hur gör man randonnée? Det är ganska enkelt egentligen. Du behöver varken en specialcykel, licens eller klubbkläder. Du anmäler dig till en brevet och dyker upp till start. Vid starten får du ett gult kort, brevetkort, som du ska ta med och stämpla på några förutbestämda kontroller. Vid målgång lämnar du in kortet till arrangören och du kan åka hem. Det heter brevet på grund av de speciella korten man har med sig. De här korten tillhandahålls av ACP (det stora organet ni vet) och skickas till respektive landsorganisatör som i sin tur delar ut de till de klubbarna som arrangerar brevets. 

När ett lopp är genomfört så sammanställer organisatören resultaten (OBS! Det är ingen tävling så man tar inte fram någon resultatlista utan man registrerar bara tiden för bokföringen.) och skickar det till Randonneur Sverige som i sin tur sammanställer alla resultat och skickar vidare till ACP. Varje genomfört brevetlopp får då ett eget homologinummer som man kan ha nytta av om man ska köra ett lopp som kräver att man kört en viss sträcka. 

Brevetlopp arrangeras i olika distanser. Det är 20, 30, 40, 60 och 100 mil. En brevetserie är 20-60 mil. 100-milaren är mest för skoj. När man har genomfört en hel serie (ej 100 mil) så kan man kalla sig super randonneur. Ett brevetlopp har en max och en min-tid. Det finns även max och min-tider på kontrollerna. Min-tiden är inte så mycket att bry sig om. Man får pinna på ordentligt för att vara för tidig i mål eller till en kontroll. I värsta fall får man vänta tills kontrollen öppnar eller så får man sluttid som stämmer med min-tiden. Om man däremot tar för lång tid på sig så blir man inte godkänd. Det går alltså inte att masa sig runt en 20-milare på 14 timmar. Då blir man inte godkänd och får inget homologinummer och kan alltså inte tillgodoräkna sig rundan för en superrandonneurmedalj. Hårda bud.

Maxtiden för loppen är:

200 km – 13,5 h

300 km – 20 h

400 km – 27 h

600 km – 40 h

1000 km – 75 h

Som ni ser är tiderna väl tilltagna. Det är som sagt inte någon tävling. Dessa tider gäller i alla väder och i all typer av terräng. Det är tex samma maxtid på Randonneur Stockholms vinterrunda Tour de Ötzi i snöstorm som för en fin sommarrunda. 

Stämpelkortet är nästan lika viktigt som själva cyklingen. Se till att förvara det på ett säkert ställe och håll det skyddad mot regn och svett. Om du tappar det blir du inte godkänd på rundan. För varje brevet kan man välja om man vill ha medalj eller inte. Det kryssar man i på kortet och betalar 50 kr extra för det. Medaljen får man när randonneursäsongen är slut. Den postas oftast hem tillsammans med brevetkortet.

Vi går igenom de olika delarna på framsidan på kortet. 

(1) Här fyller du i namn, adress och din klubb. Det är oftast ifyllt av arrangören.

(2) Här väljer du om du vill ha medalj eller inte.

(3) Glöm för guds skull inte att signera kortet. Det kan i värsta fall betyda att du inte blir godkänd. 

(4) Distans, datum, arrangörsklubb och startplats.

(5) Här fyller arrangören i sluttiden.

Det är på den andra sidan av kortet som magin händer. Det är här man samlar stämplarna. 

(1) Distans till kontroll

(2) Ort för kontrollen

(3) Adress för kontrollen 

(4) Öppettider för kontrollen

(5) Plats för stämpel

(6) Klockslag för stämpling

För att hitta vilka datum som gäller för loppen så går ni in på Randonneur Sveriges Brevetkalender. Här hittar ni även kort information om startplats, arrangörsklubb och kontaktpersoner. De flesta arrangörsklubbarna har egna hemsidor med egen information om loppen. Där hittar ni bäst information och det är där ni anmäler er. 

Det finns hur mycket som helst att skriva om randonnée men nu har ni fått en introduktion så ni vet vad det handlar om. I nästa inlägg tänkte jag gå igenom utrustning och ge lite tips om vad man ska tänka på när man ska vara ute och cykla i ett dygn. Hoppas ni tyckte det gav nånting.  

/Johan 

Alpi4000. Det börjar bli verklighet.

3 feb 2018

Knack knack!

-Vem där?

Det är jag, verkligheten. 

-Helvete!

Ungefär så där lät det i mitt huvud när jag gick igenom gps-rutterna för Alpi400 som jag ska köra i sommar. Jag har en fäbless för att rita och mecka med gps-filer och när arrangören släppte filerna så var de upphackade för varje kontroll. Sånt klarar jag bara inte av. Det blir För. Många. Filer. Min ADHD slår till direkt. Jag måste ha det sammanfogat till fina portionsbitar. I det här fallet blev det lagom med 3-4 etapper i varje portion. 

När jag hade kommit halvvägs i ritandet sköljde det över mig som en kalldusch, helvete vad det här kommit bli jobbigt. Det är totalt 145 mil och nästan 25000 höjdmeter. På de första 53 milen klämmer man av 9000 höjdmeter och på de sista 25 milen, när man redan har 120 mil i benen, ska man släpa sig över 6000 höjdmeter. Det är väl tur att det är en lång nerförsbacke från toppen av Stelvio ner till Bormio så tårarna hinner torka innan målgången.

Min plan var ju att cykla omkring och tramsa i Zwift och under vintern och randonnéa lugnt och fint i sommar och sedan glassa runt det där loppet och njuta av utsikten. Jag får nog tänka om och lägga manken till istället. Först och främst ska jag nog ta mig till en naprapat för att knäcka ut ryggen som har varit på gränsen till ryggskott de senaste månaderna. Nästa steg är att reda ut varför mitt Zwift håller på och stökar. När det väl är löst finns det inget som kan stoppa mig. 

Till er som har börjat tröttna på mitt snyftande och zwiftande säger jag bara; håll ut! Inom kort kommer jag skriva en serie inlägg som handlar om randonné. Hur det funkar, vad man ska tänka på och hur man kommer igång. Det kommer alltså för första gången läggas ut något som faktiskt är läsvärt här. Tills dess, kör så det ryker!

/Johan  

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!