Nu är det två veckor kvar till starten på 1001 Miglia. Jag har laddat för det här loppet det senaste året. Som vanligt går inte planering och verklighet hand i hand. I min planering skulle jag köra en hel del långlopp och breveter under försommaren och sedan följa upp det med Örebros 100-milare, som jag faktiskt körde, och sen runda av med några 60-milare och annat trams. Försommaren regnade bort, i alla fall på helgerna så de riktigt långa rundorna uteblev. Jag hade verkligen ingen lust att släpa mig runt på en 60-milare i spöregn och tusen sekundmeter motvind så fick nöja mig med några 20-milare och lyckades väl skrapa ihop ett tio-tal.

Som grädde på moset fick jag en inflamation i hälsenan som satt i några månader. Jag trodde jag kunde vila bort det men det ville inte ge sig. Till slut gick jag till läkaren och fick Voltaren utskrivet. Nu verkar det faktiskt ha gett sig, det gör i alla fall inte ont hela tiden.

Trots detta så känns formen ändå rätt hyffsad. De här långloppen handlar oftast mer om tjockt pannben, erfarenhet och att man tycker det är kul att cykla långt än rent Vo2 och höga värden i Wingate.

Själva loppet är 160 mil långt och bjuder på 22.000 höjdmeter. Det börjar lugnt med 40 mil plattcykling. Sen kommer bergen. Banan är helt fantastisk och rundar Toscana med alla kullar och vinodlingar. När jag körde det för två år sen kommer jag ihåg att jag sa "det här var det snyggaste jag sett" ett antal gånger per dygn.

Det är 10 svenskar anmälda idag. Några har redan hoppat av så jag vet inte exakt hur många som verkligen kommer till start. Varje cyklist har en egen sida. Min sida finns här. Där kommer det förhoppningsvis uppdateras med passertider på kontrollerna. Här finns en lista över alla anmälda.

Nu gäller det bara att ta det piano med osten och vinet de sista veckorna. Min plan att väga 61 kilo fallerade totalt. Som man brukar säga om bergscykling, är man sjukligt svag för ost och vin så får man lida pin.  

Två veckor kvar alltså. Tills dess, pepp pepp!!