Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

30 mil i Roslagen.

23 apr 2015

Hoppla vad den här veckan sprang iväg. Det har varit fullt pådrag med jobb och jobbresor och familjaktiviteter och föräldramöten och hämtning av nya cyklar och packning av gamla cyklar och kläder och planering inför Mallorca. Men var sak har sin tid. Nu tänkte jag skriva av mig lite för lördagens 30-milare. 

Vi startade som vanligt på Welcome Hotel i Barkarby. Vi hade förvarnat personalen att vi skulle komma. Den här gången skulle vi även ha målgång på hotellet eftersom Lilla Barkarby var abonnerat på kvällen. Vi var ca 30 pers som raddade upp oss utanför hotellet och styrde cyklarna mot Öregrund. Vädret var toppen. Lite kallt och blåsigt men klar himmel. 

Redan efter några kilometer fick Björn punka. Vi var några stycken som väntade på honom och när slangen var bytt så var vi sist. Efter någon timme var vi ifatt tätgruppen igen. Det var många sprattliga vår-ben i gruppen så det gick bitvis ordentligt snabbt. Det tog inte lång tid innan Toni körde ner i ett hål och fick dubbelpunktering och vips så var vi sist igen. 

Efter punkastoppet gnetade vi på igen och jagade ifatt tätgruppen en andra gång. Det var motvind hela resan upp mot Öregrund så det brände rätt duktigt i benen. På Gimorakan stod delar av tätgruppen utmed vägkanten och tittade på när någon bytte slang och vips så var vi först igen. 

I Öregrund funderade vi en stund på om vi skulle snygg-äta på någon av hamnbodarna eller om vi skulle snabbfika och rulla vidare. Vi snabbfikade. Sen var det fullt spett i medvinden. Det var sällan vi låg under 40 km/h och det var precis lika jobbigt som att gneta i motvninden. Men det är alltid roligare att åka fort. Stefan från Bålsta som är stark som ett troll gjorde livet riktigt surt för de som började bli trötta. Tack vare honom var klungan halverad innan vi kom till Knutby. 

Jag började bli riktigt krokig och höll på att falla av ett par gånger. Till sist tog energin slut helt och jag vinkade till gruppen att de kunde köra vidare utan mig. Men Calle och Stefan medlidande och drog upp mig till gruppen igen. Efter ett tag kom energin tillbaka igen. Jag hade gjort misstaget att dricka en Monster. Det innehåller ingen riktig energi utan bara en massa koffein. 

Det blir inte så mycket mat på de här rundorna. Jag fick i mig en snickers, en energibar och två flaskor sportdricka. Men inget ont som inte har något gott med sig. Det är jättebra för att gå ner i vikt och afterbiken fäster direkt. Och afterbike blev det. Efter tio och en halv timme var vi tillbaka på hotellet igen. Glada och trötta beställde vi in mat och dricka. Jag trodde att jag skulle få mat hemma så jag drack bara öl. Sen satt vi och ljög i soffan medan de andra grupperna dök in, efter en.

När jag väl kom hem fanns ingen mat så jag fick nöja mig med salami och rödvin. Inte så tokigt det heller. Imorgon åker jag till Mallorca så nästa inlägg kommer vara ett sånt där äckligt med sol och serpentiner. Mors!

Bra service ska premieras.

14 apr 2015

Få saker gör en så glad som bra service. Förutom vin, ost och solskescykling då. Men de sakerna är ju det som utgör själva meningen med livet. Bra service däremot, det är inget man kan perverka själv utan man blir mest positivt överraskad när det händer. 

I mitt förra inlägg om 20-milaren så nämnde jag att min GPS hade gått sönder och att det inte gick att zooma in utan bara att zooma ut så till slut fick jag upp hela Europa på skärmen. Inte helt optimalt om man ska hitta rätt avfart i ett bostadsområde. Jag var redan tämligen säker på vilken kontinent jag befann mig på. 

I onsdags ringde jag Garmin för att gråta av mig lite och fick då veta att den tre-åriga garantin hade gått ut men att jag kunde skicka ner enheten och få den utbytt mot en helt ny för en rimlig avgift. Sagt och gjort, jag packade ihop enheten och la den på lådan i osdags. I måndags fick jag ett SMS att jag hade ett paket från Garmin att hämta på Ica. Räknar man bort helgen så tog det alltså två och en halv dag att skicka ner paketet, få enheten bytt och få den uppskickad hem till mig igen. Är inte det bra så säg! 

Men den bästa servicen ger ändå Alviks cykel. Så det så. 

Långfredag och rekordbrevet!

8 apr 2015

I fredags körde vi en 20-milsbrevet från Barkarby. Banan var helt ny och vädret var minst sagt oklart innan start. SMHI visade allt från 2 plusgrader och regn till mulet till uppehåll och sol. Jag velade in i det sista vilken cykel jag skulle använda. Men när det väl var dags för start så tog jag räsern ändå. 

Vid Barkarby var det om möjligt ännu surrigare än det brukar vara. Till dagens brevet var det hela 75 anmälda. Det är faktiskt Svenskt rekord. När alla startkort var utdelade och vi hade rett ut betalningarna så var det dags för start. Jag missade tyvärr att ta en bild när hela gänget var samlat utanför Welcome Hotell. På grund av storleken så beslutade jag och Anders att dela upp gruppen i tre delar. En grupp för stressputtarna, en grupp för de som tog det lite lugnare och en audaxgrupp som leddes av Daniel Säfström. Jag stack iväg med stressputtarna.  

Den första biten till Märsta är inte så värst kul men sen mullar det till sig när man närmar sig Sigtuna. Mellan Sigtuna och Uppsala sträckte vi ut oss på lite större vägar och ungefär här började min GPS stöka. Den har tidigare hållit på och stökat med USB-kontakten så jag inte har kunnat ladda GPS-spår eller ladda ner de rundorna jag kört men nu började knapparna på displayen att stöka också. När jag skulle zooma in kartan så zoomade den ut istället. Det spelade ingen roll om jag tryckte på plus eller minus, den zoomade ut på båda så till slut hade jag en kartbild som täckte hela europa. Klart spännande.

Vägarna efter Uppsala var helt nya för mig, trots att det var jag som hade ritat banan. De var klart över förväntan. Vägarna slingrade sig mellan åkrar och bondgårdar och som en extra bonus fanns det ett grusavsnitt också. Vi slingrade omkring och småflinade hela vägen till Järlåsa där det var tänkt att vi skulle fika och stämpla. Men tji fick vi. Där var nämligen allt stängt och den lokala Handlar´n öppnade inte förens efter trettio minuter så vi randonneade vidare mot Örsundsbro. Nu fick vi vinden i ryggen och våra flin gick från öra till öra. Medvind och sprattliga vårben borgade för att snitthastigheten låg runt habila fyrtio.

Vår grupp blev mindre och mindre under dagen och tempot som Toni och några andra stressputtar höll de sista milen innan Skokloster gjorde inte gruppen större direkt. Jag var fortfarande pigg och hjälpte inte direkt till att hålla nere tempot heller. På fiket i Skokloster, Skoklostermacken, var de väl förberedda. Anders hade ringt och förvarnat ägarinnan några dagar innan. Där fick vi ypperlig service och jag passade på att fylla båda benen med kaffe. Det skulle nog behövas. Toni började se så där jobbigt hoppig ut som han gör när det är dags att öka från hårt till svinhårt. Och så blev det. Mina ben imploderade i Dalkarlsbacken och jag fick linka hem med Daniel och en tysk.

Lilla Barkarby stod Hanna i baren och tog emot oss. Sen var afterbiken i full gång. Folk ramlade in en efter en och de flesta verkade ha haft en strålande dag. Själv hade jag så kul så jag tog 20-milare till på måndagen. Nu är randonnésäsongen i full gång!

Det lutar åt räserpremiär på fredag.

1 apr 2015

På fredag anordnar Randonneur Stockholm vår andra brevet för året. Den första, Tour de Ötzi blev en formidabel succé. Även den här är en 20-milare. Men den här är helt nyritad och självklart orekad. Den går genom Sigtuna, Uppsala och vänder tillbaka vid Järlåsa. Sedan ett varv runt Skokloster innan vi slutstämplar på Lilla Barkarby. Det finns alla möjligheter till att få en riktigt bra cykeldag alltså. Något som är riktigt kul är att det är strax över 70 anmälda än så länge! Om alla kommer så lär det vara deltagarrekord i Sverige. 

Men vädret då? Nu har SMHI precis ändrat från regn till växlande molnighet. Så det skulle alltså kunna bli räserpremiär för gubben Mölleborn. Tråkigt nöjd jag kommer bli då. Jag har nämligen suttit inlåst i en spinninglokal hela vintern, på grund av andra saker som inte har med cykling att göra, och det börjar bli hög tid att få riktiga mil i benen innan Mallorca. Just nu har jag tre cyklar att välja mellan. Räsern, fulräsern eller pendlarcykeln. Valet kommer avgöras genom en avancerad ekvation av morgonvädret och morgonhumöret. Om ni kikar in här på lördag eller söndag så kommer ni få svaret. Där kan man snacka cliffhanger! Allez! 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!