Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Mallorca 312. Dags för race!

29 apr 2016

Idag (lördag, jag skriver det här på sent på fredagkvällen.) är det äntligen dags för Mallorca 312. Jag kommer köra mellanvarianten på 23 mil. Starten går 07:00 från Alcudia så väckarklockan är ställd på 04:30. Idag (fredag) har vi haft en strålande dag i bergen. Vi körde Mallorca 167-banan baklänges. Via småvägarna bort till Valdemossa där vi åt lunch på torget. Sen fräste vi ner förbi Deija och Soller innan vi tog oss an Puig Major. Vi avslutade med en efterlängtad öl på strandpromenaden Port Pollenca. 

Benen känns rätt bra så jag hoppas att de är på humör under loppet. Jag har väl inga större förväntningar eftersom jag både är långsam, tjock och hopplöst dålig på att åka utför. Det är ungefär som att tävla i triatlon och inte kunna simma. Men jag ska ge det ett ärligt försök. Vi får se hur det går. Här är lite bilder från fredagen. Håll tummarna för nu kör vi!

Mallorca dag 1.

28 apr 2016

Jaha, så nu är vi på Mallorca. Jag flög ner med 50 glada laxar från Stockholm i tisdags för en veckas cykling. SAS skojade till det och lämnade 12 av våra cyklar på Arlanda men David löste det galant. Redan på morgonen efter levererades 12 hyrcyklar så vi kunde sticka iväg. Gårdagens runda blev en platt historia ner till Petra och tillbaks utmed kustvägen till Alcudia. På vägen dit bestämde vi att ta en sväng ut till Cap Formentor för att klappa getterna. Vi lyckades spränga både ben och lungor på flera ställen. Jonas Bohr tog dagsbästa KOM på första stigningen till Cap Formentor och jag lyckade knipa femte bästa tid. Ute vid fyren träffade vi en helstökig liten get som sprang omkring och snodde mackor och kakor från folk. Idag regnar det så just nu sitter vi på rummet och planerar alternativa rundor. Det lutar åt att vi kör söderut och tar en sväng upp till San Salvador. Men det hänger på regnet. Mors!  

En liten sommarkatt. Canyon Aeroad. Första Veckan.

17 apr 2016

Ibland ska man väl ha lite tur också. I sommar har jag fått förmånen att gränsla en Canyon Aeroad 9.0. Det är Canyons halvnya aero-spjut som kom i en uppdaterad design förra året. Den har tagit otaliga segrar i proffsklungan. Den modellen jag har är utrustad med Dura Ace Di2-växlar och Mavic Cosmic pro carbon-hjul. Resten är Canyons egna topnotch-prylar i kolfiber där till exempel styre och styrstam är ett enda stycke. 

Den första rundan på cykeln var klubbträning med Stockholm CK. Jag hann precis skruva på flaskställ, pedaler och ställa in sadeln innan jag cyklade ut till Ekerö. Väl där sorterades jag in i snabbsnabb-gruppen som skulle köra intervaller på FRA-slingan. Gruppen bestod av idel snabbcyklare. Bland annat Daniel Godman, Sebastien, Per Kumlin Robert Barkensjö och Jensa Rencratz (som har blivit svinstark under vintern) och en annan snabbing som jag bara såg ryggen på men jag tror det var Sebastian Grip. Jag blev avhängd på tre av fyra varv innan jag gav upp och cyklade hem. 

Andra rundan var på Fredrikshofs torsdagsträning från Brostugan. Jag hängde med snabbgruppen som skulle köra en sväng till Bergshamra med några temposträckor. Gruppen bestod till större delen av Stockholm CK-cyklister, bland annat Cissi och Camilla från vårt elitlag och Amir på sin nya jättesnabba cykel. Nu kändes Aeroaden lite bättre. Jag kände mig mer bekväm med reglagen och geometrin som skiljer sig en hel del från min gamla cykel. Den här är kortare och lägre. Om den skulle kännas för kort så är det lätt att förlänga med en längre styrstam. Rundan gick i alla fall riktigt bra. Jag vill passa på att tacka Hovet för riktigt bra uppstyrning på grupperna och träningen. Jag känner fortfarande av pollen i halsen. Så fort jag gasar på så tjocknar det i halsen. Det brukar oftast lösa sig framåt juni. Fram till dess är det bara att bita ihop och gnälla på bloggen.

Igår var det dags för en lite längre tur med brorsan. På schemat stod 5 timmar distans med 3 stycken 20-minuters intervaller. Vi fick även med oss Stefan Jonsson från Bålsta/Canyon/CK08. Vi rullade iväg mot Enköping och fräste om kring på vägarna runt Grillby innan vi cyklade genom Enköping och kom ut på vägen mot Hummelsta, som nästan är bilfri nu sedan nya motorvägen öppnade. Här var det var dags för den första intervallen. Vi körde igång ett lagtempo och pulsen steg sakta upp mot 90% av max. En timme senare var det dags för nästa. Pulsen upp till 90% och benen brann. Efter 4 timmar släppte vi av Stefan i Kungsängen. Nu hade det börjat regna, trots att SMHI hade lovat uppehåll hela dan. Tempraturen låg inte inte heller på utlovade 12 utan på snordroppande 4. Fördelen med kyla och regn är att man slipper ha så mycket kläder i ryggfickorna eftersom man har tagit på sig allt man hade med sig. Nackdelen är att man blir skitig och fryser som en hund.

Den sista intervallen tog vi på vägen genom I1. Det blev ganska precis 20 minuter från start till slut. När intervallen var slut var också benen slut. Helt slut. Morsning good bye. Den sista biten till Bålsta rullade vi av och kände oss nöjda med dagens runda. Nu har jag kört strax över 30 mil sedan jag fick cykeln i tisdags. De första intrycken är riktigt bra. Jag åker till Mallorca om en vecka. Efter det lär jag ha en hel del intryck att dela med mig av, både om Mallorca, cykeln och proffslivet i stort.

Som ni ser så har jag bytt den medföljande Fizik Arione-sadeln till min Gilles Berthoud i läder. Originalsadeln funkade inte alls för mig. Den känns som en dåligt uförd rektoskopi efter bara nån timme. Men så är jag lite petig och gnällig också. 

Randopremiär för herr Mölleborn.

11 apr 2016

I lördags var det dags för Barkarbys 20-mils brevet. Vi körde den här rundan första gången förra året och redan då slog vi deltagarrekord med 68 startande. I år hade vi 80 anmälda innan anmälan stängdes. Nu har jag inte hämtat startkorten i målet än så jag vet inte exakt hur många som körde. Men det bör vara några fler än sist. 

Klungan rullade iväg genom förorterna och vips var vi i Sigtuna där första kontrollen var. Vi stämplade snabbt och väntade tills alla i gruppen var klara innan vi stack vidare. Efter Sigtuna kom vi ut på de fina vägarna förbi Uppsala och tog sikte mot nästa kontroll i Järlåsa. Här delades gruppen av och nu var vi ett ett gäng på tio gubbar som rullade på i en fin kedja. Hälften Randonneur Stockholm och hälften Stockholm CK. 

Jag kände mig pigg i benen och kroppen och milen flög förbi. Jag är van att cykla ensam så jag blir alltid lika överraskad hur lätt det går i en bra klunga. Någon timme senare var vi redan framme i Skokloster där dagens näst sista kontroll var. Där tog vi bara ett snabbt stopp, jag hann i alla fall dricka en Cola och fota den gamla macken som nu är ett café. 

Nu var det bara 4 mil kvar. Benen var fortfarande pigga och gruppen körde lugnt och fint ihop. Vi hade en tjock Australiensare med ett tag men han tappade taget efter Skokloster. Inte ens mina uppmuntrande ord " come on fatty fatty" hjälpte.  

Spurten för Barkarbyskylten blev lite knas när en bil stökade i sista rondellen. Niklas den räven slank förbi och knep skylten. Om inte bilen hade kommit så hade jag självklart tagit spurten, men det visste ni ju sen tidigare. Efter 6:26 kastade vi in korten i baren och och beställde varsin öl. På Lilla Barkarby blev det livat värre när ölen fortsatte att dansa in på borden. Jag lämnade efter någon timme när jag hade druckit mig mätt. När jag kom ut möttes jag av ett totalt kaos bland cyklarna. Vi hade lyckats klämma in 30-40 cyklar på uteserveringen, som var stängd som tur var. Nöjd som en brax vinglade jag hem på cykeln. 

Tack för en strålande dag!

Stockholm CK gör Båstad.

5 apr 2016

Jahopp, då har jag varit på min första resa med Stockholm CK. Jag har ju kört lite spinning och cykelrundor med dem under vintern/våren men nu var det dags för en riktig träningshelg i Båstad. Vi var ca 30 gubbar som åkte ner tillsammans med vårt dam-elitlag i en buss. Damerna skulle träna ihop laget inför säsongen. Jag och brorsan hade inga speciella förväntingar utan var beredda på att det kunde bli vad som helst. 

Vi lämnade Stockholm klockan 06 på fredag morgon så jag fick gå upp 03:40. Men det fanns gott om tid till att sova på bussen. När vi kom till Hotell Riviera Strand i Båstad lastade vi snabbt ut cyklarna, slängde in väskorna på rummen och dressade om till cykelkläder för att hinna klämma 7,5 mil snabbcykling innan middagen. Redan från början tog Emil från CK Sumo täten. Det skulle visa sig att han var så där overkligt monsterstark jävel som kan slita sönder en klunga från täten. Brorsan hade också bra klipp i benen. Jag gjorde allt jag kunde för att hänga med. Ibland gick det bra men lika ofta slutade det med att jag såg dem segla vidare när jag själv dränktes av mjölksyra. 

Hotellet vi bodde på var ett nyrenoverat spa-hotell. Riktigt fräscht med bra mat och en bra spa-avdelning där vi låg och flöt efter cyklingen. På lördagen var det dags för en längre runda på 14 mil. Även då hamnade jag i snabbgruppen. Vi fick till en riktigt härlig snabbrunda där folk droppade en efter en. Efter några timmars hård kördning på fantastiska vägar var vi bara tre kvar innan Emil och Daniel från vårt elitlag parkerade mig i den sista backen. Även denna dagen avslutades med en kall öl och ett varmt bad. I badet började några hetsa att vi skulle ta ett dopp i havet. Helt plötsligt var jag själv indragen i det där och någon minut senare sprang vi alla ut i havet och doppade oss. 

På söndagen lyckades vi klämma in en sjumila backrunda i på Hallandsåsen. Mitt mål var att köra slut mig fullständigt inför bussresan så det var fullt ställ i varje backe som gällde. Det där snacket om att skåne är ju helt galet. Här bjuds det på härligt långa backar som verkligen suger musten ur benen. Att man sedan har ett gäng ryggar att jaga och att ett annat gäng jagade mig själv gjorde att både pulsen och hastigheten trissades upp för varje backe. Efter rundan lastade vi snabbt in cyklarna i släpet bakom bussen och gick till rummen och duschade och bytte om. Sen var det dags att åka hem. 

I bussen hem hann vi lyssna på när Emma Johansson tog andraplatsen på Flandern runt samtidigt som folk laddade upp bilder på face book som lajkades friskt. Vilken helg! Nu är cykelpeppen på topp och jag är verkligen glad att jag gick med i den här klubben i vintras. Här finns så mycket glädje och energi att det räcker för att pigga upp även den suraste randonneurbloggargubben i Hässelby! Om tre veckor åker vi till Mallorca. Men innan dess ska det köras randonné. Redan nu på lördag kör vi Barkarbys 20-milare. Pepp pepp!

Lastning i svinottan. 

Foto: Jonas Brögger

Foto: Neil Davey

Foto: Jonas Brögger



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!