Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Jag är väl för tjejig ändå.

22 jan 2017

Cyklar är som kalsonger. De bör bytas inför varje säsong. De senaste åren har jag haft förmånen att fräsa runt på nya fräscha cyklar. Så även i år. Årets cykel blir Canyon Ultimate CF SLX 9.0 TEAM CSR. Den cykeln som damlaget Canyon/SRAM cyklar på. Modellen har även beteckningen wmn, en damcykel alltså. Det är i grunden samma cykel som de andra Ultimate-modellerna men det som är damspecifik är utväxlingen, sadeln och styret. 

För min del passar utväxlingen bra. Det är ett kompaktvevparti med 50/34. Bak sitter det en jättekassett med 11/32. De växlarna hade jag haft nytta av på Tour de Mont Blanc förra året. I år kommer de sitta som en smäck när jag ska hasa mig upp för de korta branta backarna på LEL. Sadeln kommer bytas till min inkörda Gilles Berthoud och styret specialbeställde jag 41 cm brett och 110 mm styrstam. 

I övrigt är den utrustad med Zipp 303 Firecrest och SRAM Red och en jäkligt läcker lack. Ramen är utvecklad för att vara både aero, lätt och bekväm. Jag har fortfarande kvar min gamla Ultimate som jag köpte 2009. Den tycker jag är bekväm så det räcker. Om den här modellen är ännu bekvämare och samtidigt styvare så är jag säker på att jag kommer trivas med den. 

Men varför valde du tjejcykeln då? Jo för att den var snyggast. Det behöver inte vara svårare än så.

Färgglatt för att vara Canyon.

Den speciella sadelstolpsklämman ska ge bättre komfort.

Kompakt 50/34 och ren kedja.

Den här kassetten tillsammans med vevpartiet ger 34/32 som lättast. 

Integrerat styre och styrstam med låg ergonomisk böj.

Damsadel, när snippan själv får välja.

Gott om utrymme för feta däck. Nu sitter det 25 mm GP 4000 på.

Jag ska köra LEL!!

12 jan 2017

Ibland kommer tomten två gånger, som den gamla filmen heter. Idag blev det klart att jag ska köra London-Edinburgh-London i sommar. Jag körde det 2009 sist och då var det bland det bästa jag gjort. Fantastiskt vackert och helt makalöst jobbigt. Vi lyckades med konststycket att få motvind i 90 mil. Men trots det så minns jag bara det som var bra. Det vackra landskapet och vägarna. De trevliga funktionärerna i kontrollerna. Att Ari sprayade på sig rakvatten på kontrollen Edinburgh så han luktade disco när vi gick ut på stan och tog varsin öl innan vi tog ett kort nattstopp. 

Den 30:e juli går starten. Det ska bli så grymt kul att cykla de 140 milen igen. Förra sommaren kändes lite halv eftersom jag inte hade något långlopp att se fram emot. 2017 ser redan ut att bli ett prima år. Ni som inte har anmält er redan kommer få en ny chans den 20:e januari. Häng på låset då för platserna lär gå åt. 

Här har ni en liten film från 2013 när LEL gick senast. 

London Edinburgh London - Official Documentary from MadeGood.films on Vimeo.

Tiden bara rinner iväg.

4 jan 2017

Nu är det nästan två månader sen jag skrev något här. Man skulle kunna tro att jag har gett upp bloggandet eller tappat alla fingrarna så jag inte kan trycka ner tangenterna längre. Men den största anledningen till tystnaden har varit att jag nyligen har flyttat. Flytta, tänker ni, hur svårt kan det vara? Faktiskt rätt svårt ändå med facit i hand. Det tog bra mycket mer tid än jag hade räknat med. Först skulle vi fixa gamla kåken och se till så den kunde säljas till högstbjudande. Sen skulle vi renovera det "nya" huset. Och när det väl var klart så var det dags för själva flytten. Det är helt makalöst vad mycket skit jag har sparat på mig under de tolv åren vi bott i gamla radhuset. Och det är helt makalöst hur klen min lilla cyklistkropp är när det gäller att släpa kartonger och lyfta hyllor. 

Nu har vi kommit på plats i huset och jag har äntligen börjat komma igång med cyklingen igen. Jag tog en paus med cykelträningen under flytten för att kunna fokusera på flytt och renovering. Jag har inte haft helt uppehåll helt och hållet utan jag började rätt tidigt med styrketräning för benen. Så de senaste tre månaderna har jag kört två benpass i veckan. Men knappt någon cykling alls. Varken Monark, spinning eller pendling. Det ska bli riktigt spännande att se vad styrketräningen kan göra för skillnad i vår när jag har kommit igång ordentligt med cyklingen igen. 

Planen just nu är att komma igång med Monarkpassen tills jag kommit upp till en viss nivå. Det bör ta max en månad. Inspirerad av Jonas Bohr tänkte jag testa att köra ett block med Vo2-träning främst bestående av 4x4 och styrketräning i tre till fyra veckor. Jag får återkomma med det när jag kör igång. 

Cykelplaner för nästa år då? Vid nåt svagt ögonblick förra året anmälde jag mig till Erik Vrangs sub 7-gäng på Vättern. Strax därefter anmälde jag mig till CK Stockholms snabbgrupp på Siljan. Sen var planen att ta revanch på Jotunheimen men det såldes slut på några dagar. Vecka efter det såldes Mallorca 312 slut så nu står jag med startlappar till två snabblopp. Det enda jag saknar just nu är snabba ben. Och så saknar jag några alplopp och eventuellt något riktigt långt lopp. Jag är så galet sugen på LEL. Men även om jag mot förmodan skulle lyckas knipa en plats dit så skulle jag knappast få det godkänt på hemmaplan. 

I brist på annat kan jag bjuda på lite bilder från träningsrummet. När rummet väl är klart så kommer all slit med flytten vara väl investerad. 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!