Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Saker som rubbar mina cirklar.

15 nov 2017

En sak som höll mig från att byta bort min Moanark till en motordriven trainer kopplad till Zwift tidigare var att jag var orolig för att tekniken skulle svika mig och hålla på att strula. Fördelen med Moanarken är just enkelheten. Det finns inget som kan strula där. Ställ in önskad motstånd och kör dig vimmelkantigt trött. Den säkerheten sålde jag för några veckor sedan och hoppade på det högteknologiska tåget. Zwift ska det vara för jag är så cool tänkte jag. Jag bloggar ju liksom. Mitt liv kommer bli så fantastiskt när jag byter ut min gamla Monark till Zwift. Det där coola som alla skriver om på facebook och delar bilder och filmer på. Monark är helt ute. Adjöss Monarken och välkommen trainer och Zwift. 

Ikväll hände just det jag som jag var orolig för. Zwift funkade inte. Något elektroniskt var trasigt i servern. Det gick inte att logga in och det funkade inte att ominstallera eller trycka hårt på knapparna eller att svära åt appen eller dubbelklicka eller nånting. Där satt jag, svettig av irritation, och glodde ner på telefonen där Zwift-appen blängde tillbaks som för att jävlas med mig. Jag gjorde några tafatta försök att använda Elites egna värdelösa app men det gjorde mig bara ännu mer irriterad. Sen klev jag av cykeln och gick gav upp. När jag bytte om började jag tänka på gymmet och allt som jag stör mig på där. 

Jo jag har ju börjat gå på gym på lunchen. Och vilka andra går på gym tror ni? Precis, idioter. Herrejösses vad mycket jönsar och idioter som går på gym. Något som verkligen rubbar mina cirklar är när folk sätter sig på en maskin och bara sitter där och skrollar facebook, tinder, badoo eller bara sitter där som ett flarn och fotar sig själv för att lägga upp på instagram. Självklart utan att röra vikterna eller ens försöka göra någon nytta. En annan populär grej är att använda flera maskiner samtidigt. Helst tre eller fyra. Gärna tillsammans med en samling hantlar också. Här gäller det att vila ordentligt mellan övningarna så det ger minimal effekt och maximal irritation. Några som gör detta till fulländning är gymmets PT-samling. Det pallas upp med bänkar och ställs fram kettlebells så man tror att hela crossfitlandslaget ska ha träningsläger men nä, allt detta är till för att en medelålders kontorsråtta ska träna sina rotatorcuffar. Det blixtrar i mina tinningar. Jag ger upp och går mot duschen.

I omklädningsrummet är det tydligen fritt fram att göra vad som helst. Folk blandar proteindrinkar så det drälls pulver på golvet och på bänkarna där man lägger kläderna. Proteindrinkarna dricker de i duschen så inte musklerna ska hinna förtvina innan kontorskläderna har åkt på igen. Det är även populärt att gå omkring naken och sprätta. Gärna naken framför spegeln när man fixar frillan. Första veckan jag tränade såg jag en kille som använde fönen till att torka underredet med. Toaletten ska vi inte snacka om. Hur svårt kan det vara att pricka toan när man pinkar? Eller jo, om man ska blanda en proteinshake och föna sig i röven samtidigt som man pinkar så kan jag förstå att det stänker utanför.   

Nu hoppas jag att Zwift är uppe och rullar imorgon igen. Och framför allt att det håller på söndag då jag ska köra ett gran fondo på 14.5 mil. Det kan nog kännas både i benen och huvudet. Det lär bli anledning att skriva om det senare. 

Tjena!

Han lever han lever! Jösses han lever!!

4 nov 2017

Oj, vad var det som hände? Jag cyklade och bloggade som att det inte fanns någon morgondag. Sommarens cyklingar var några av de bättre. Skrivandet gick som smort. Förberedelserna för LEL rullade på och kroppen började kännas riktigt långcyklig. Helt plötsligt slog det mig att jag inte kände någon utmaning i det längre. Att cykla långt kan jag. Jag kan cykla flera dygn utan att sova. Att cykla snabbt kan jag också om jag skärper till mig. Inte snabbast men snabbt. Men något som jag inte hade gjort än var att dra upp en gädda med min grabb Viktor. En förmiddag i somras när jag satt på altanen med ett glas rosé i näven slog det mig att det var precis det jag skulle göra. Jag skulle testa att sätta familjen före mig själv och cyklingen. Så fick det bli. Jag strök LEL och skruvade ner cyklandet till 1 på en 11-gradig skala.

Nu har sommaren gått och jag har dragit några gäddor med Viktor och haft det toppen med familjen. Nu börjar det faktiskt rycka lite i cykeltarmen igen. Men jag måste ändra på nåt för att få tillbaka glädjen helt. Ledorden för nästa år kommer vara "Oförberedelsecykling och äventyrlig lycksökare" (fritt snott från Happyridetråden om PBP 2019). På minimal träning ska jag genomföra loppen på maximal tid. Det är ju faktiskt roligare att nästintill dö och bli svintrött och gråtfärdig efter en 40-milare än att borsta av dammet från cykeltröjan och åka hem och klippa gräsmattan som om inget har hänt.

För några veckor sen sålde jag Moanarken och köpte strax efter en trainer som jag kopplade ihop med Zwift. God damn vad kul det är med Zwift! Jag fastnade som en glupsk gädda på ett Svartzonker McHybrid efter första rundan. Jag har redan några roliga grejer på gång till nästa sommar men jag måste sälja in det hemma innan jag kan skriva om det på bloggen. Annars finns risken att det blir sånt jäkla liv här hemma att jag aldrig mer får titta på en cykel. 

Ha det toppen! Vi kanske ses i Zwiftvärlden.  

/Johan



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!