Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Långfredag. 20 mil med Jesus. Nästan..

30 mar 2018

Nu är ju inte jag någon professor i träningslära, men om jag hade varit det så hade jag nog sagt direkt att 6 månaders vila från cykeln inte skulle vara den optimala uppladdningen för 20 mil med dubbdäck. Nu är jag ju inte professor som sagt så jag testade ändå. 

På långfredagen firar man att Jesus korsfästes för 2000 år sedan. Eftersom man inte får korsfästa folk hur som helst längre så firar vi i Randonneur Stockholm dagen genom att cykla långt. Det var ca 30 vårsugna cyklister som träffades på Cirkle K (egentligen Statoil men någon dåre tyckte att Cirkle K lät mer beskrivande av vad man kan köpa på macken). Åsa vinkade iväg oss och 30 ystra cyklister rullade iväg. Jag och en till var de enda med dubbdäck, dagens töntar liksom. Efter någon kilometer kommer man till Kumlabacken. Jag släppte direkt och slog följe med Bengt och två till. Vi rullade på fint och kom efter ett tag till lantbutiken i Torö. Det var några år sen jag var där senast. Nu hade de byggt om den lilla butiken till en riktigt mullig lanthandel med färskdisk och en tjusig köttkyl. 

Efter Torö fick vi vinden i ansiktet. Benen började genast gnälla när det gick uppför eller lite för snabbt. Ganska snart tappade jag mina tre resekamrater. Nu var det alldeles tomt i benen. Jag vet att Jesus hade det värre på korset men just nu höll jag också på att bli uppspikad på cykeln. Sakta men säkert. En spik för varje tramptag. Det fanns inget att trycka på med. Mina ben kändes som yrvakna huggormar som någon hade klubbat ihjäl och kört i en matberedare och sen korsfäst på en fet gubbe från Ekerö. 

Jag led vidare och började tappa hoppet för dagen. Om jag var så här slut redan nu, hur jävla vrålslut skulle jag inte vara om tio mil? Jag började se bilder av mig själv styckad och hängande i köttkylen i lantbutiken på Torö. När jag svängde mot Kagghamra stod min forna trio där och såg molokna ut. På en skylt stod det att färjan över Skanssundet var stängd. Vi skulle få cykla en omväg genom Södertälje på några mil för att komma runt vattnet. Precis vad jag ville. Eller vänta! Skulle vi cykla förbi Södertälje? Där stod ju min bil...

Nu gav jag upp allt det där med att lida som Jesus och bestämde mig för att cykla raka vägen till bilen och åka hem. Sån briljant idé! Jag har aldrig trott på vare sig gud eller Jesus så varför skulle jag behöva lida för att han kaxade mot romarna för 2000 år sen. Jag sträckte mig efter telefonen i ryggfickan och satte igång motorvärmaren så bilen skulle vara varm och skön när jag kom fram. Om Jesus hade haft en chans att rymma med en varm Volvo så hade han nog också tagit den. Vilken jäkla randonnépremiär och come back det här blev!  

Jesus - Bigmollo. 1 - 0.

 

Glad påsk på er!



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!