Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

30 mil från Södertälje. Glad påsk!

22 apr 2019

Då var det äntligen dags för en lite längre runda. Under påskhelgen bjöd Södertälje upp till en 30-milare i strålande väder. Henrik och Åsa tog emot oss i klubbkontoret vid kyldisken på OK/Q8 i Östertälje. Henrik har under vintern sparat ut till ett lika ståtligt som yvigt randoskägg som man kan tänka blir fullt av rester av äggmackor och energidricka efter en riktigt lång dag på cykeln. 

Efter en evighetslång väntan på toaletten på OK/Q8 var det äntligen dags att sticka iväg. Var var ett trettiotal cyklister som hade samlats för dagen. De flesta ansiktena var bekanta men det var även några nya. Jag, Calle och Toni hade snackat om att ta det lite lugnt och koncentrera oss på att se läckra ut. Starten gick och superrandonneuren Adam drog upp ett stadigt tempo från första metern. Jag var först lite osäker på om jag skulle hänga med eller om jag skulle släppa och ta det lite lugnare istället. Men när jag ändå var kvar i klungan efter någon timme så lät jag det vara. 

Vi rullade på i bra tempo och ganska snart var det dag för dagens första kontroll i Åkers styckebruk. Vi kilade snabbt in på Ica och fick varsin stämpel. Det var tydligen powerrando som gällde idag för ingen köpte något utan alla stod direkt efter stämpling redo vid cykeln igen. Lika bra fart till nästa stopp i Stigtomta där även det stoppet flöt på lika bra. Nu var det varmt och soligt så både långtröjan och västen åkte av. Kort-kort minsann!

Strax efter Stigtomta var det dags för stämpling på Oscarshälls café med strålande utsikt över Bråviken. Stämplingar på caféer tar alltid lite längre tid men i solskenet gjorde det inte så mycket att stå och vänta lite extra. Vid Bråviken har man kommit halvvägs. Härefter svänger man upp genom Kolmården och vidare mot Nyköping. Gruppen hade kapats av en del och tempot hade satt sig. Det tar oftast 10-15 mil innan folk har trampat bort det värsta sprättet i benen. Det var två tjejer med i gruppen som jag inte sett tidigare. De såg obesvärade ut på cyklarna och var grymt starka. De pratade engelska, osäker på om båda pratade engelska eller om det bara var en av dem. Eftersom det inte var så snackig stämning i klungan så var det omöjligt för mig att lista ut hur det låg till. Imponerande starka var de ändå.

Då och då noterade jag att vår grupp hade blivit mindre. Folk måste ha släppt utmed vägen. Det smidiga var att de hade släppt i tysthet och bara singlat iväg mot ensamheten utan att göra något väsen av sig. Eftersom ingen riktigt bryr sig så är det ingen vits att göra någon större scen när man tackar för sig och släpper gruppen. På den sista sträckan från Vagnhärad fick vi medvind från sidan. Ni som hänger på Happyride.se vet att detta är det värsta man kan utsättas för som cyklist i klunga. Även om jag tycker sida-mot är värre så blev ändå den här vinden i kombination med gruppens fartökning dödsstöten för mina ben. I en uppförsbacke med en mil kvar till mål tog det bara slut. Jag gjorde som de tidigare avhopparna och lät gruppen segla vidare utan att behöva höra mina dödsvrål. Som sagt, ingen hade brytt sig ändå. 

Några minuter efter förstagruppen hade stämplat kom jag in på OK/Q8 i Östertälje. 9:45 stannade klockan på och jag kände mig supernöjd. Kroppen hade känts riktigt bra hela vägen och jag är nu ett steg närmare Paris-Brest-Paris. Tack alla för en strålande dag på cykeln!

Naturupplevelsen blir maximerad när man cyklar. Sånt här upplever man knappast i en bil.

Utsikten vid Bråviken var bedårande. En fröjd för ögat helt enkelt. 

En rovfågel cirklade vid stranden och letade efter ett byte. Magisk naturupplevelse. 

Trion från Belleville. Oui baguette!

Täbys 20-milare. Dödskantvind med dödsmotvind till efterrätt.

6 apr 2019

Årets första brevet för mig. Ett sånt kalas det skulle bli. Täby ställde upp med ett trettiotal läckra gubbar och en tjej utanför klubbstugan i Täby. Vi rullade iväg i +2 och ett löfte om värme och sol under dagen. Det började lite lugnt och de första sju milen bara rasslade iväg. Vi hade nog lite medvind. Medvind fungerar som så att när man ska tillbaks till samma ställe så kommer man oundvikligen få motvind. Men först bjöds vi på lite kantvind för att mjuka upp sällskapet. Den kom direkt efter Hallstavik. Fan vad jag har dåliga minnen av Hallstavik och den gudsförgätna vägen därfrån till Uppsala. Den höll nästan på att ta död på min randonnékarriär innan den ens hade börjat. Men det är en annan story. 

Efter stämplingen på macken i Hallstavik tog vi vänster mot Uppsala. Nu kom vinden som en lätt roundkick på vänster kind. Härifrån är vägen spikrak i några mil. PDet var väl på 50-talet som nån livstrött vägplanerare drog ett streck på kartan från Hallstavikstavik till Uppsala. Härifrån skrivs inga romantiska sånger eller livsbejakande poesi. Däremot verkar det ha fött en hel del retarderade bilförare som tycker att cyklister ska hålla sig på cykelbanan, och om det inte finns någon cykelbana så ska de bara prejas ner i diket och dö. DÖ! Dö era jäfla lycrafleppon!

Kantvinden. Den jävla kantvinden drog och slet i kläderna för att få oss att stanna i Hallstavik eller för att vi skulle ge upp och lägga oss i vägkanten så kråkorna kunde kalasa på våra kroppar. Jag som är en liten plutt på 62 kilo blir ett riktigt lätt byte för kantvinden. Precis som en liten antiloopvalp som studsar runt på savannen, glad i hågen över att få vara med gänget och leka. Vips så kommer en lejonhona och biter en i halsen och  sliter en i stycken. Tråkigt. 

"Mon dieu vilken kantvind!" Tänkte jag innanför min jättestora hjälm.

- Är ni sugna på vind, här har ni nåt att suga på! Skrek vinden åt oss från himlen. 

"Meh vad onödigt, vi som hade det så bra. Men visst lite vind kan vi ta."

- Grabbar, vill ni ha mer?

"Nej tack!"

- Här har ni ändå. Boom!

"Hygglo, men det räckte bra med första laddningen faktiskt."

- Hörrni, jag glömde momsen. Här har ni 25% till. RAKT I ANSIKTET!! 

Precis som kor på vårsläpp så var det några ystra par vårben som gjorde kantvindskörningen till en riktig klungspräckarfest. Man kunde verkligen höra hur gruppen stretchades till max och brast som fiolsträngar. Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge. Er lilla gubbe klamrade sig fast trots att jag höll på att blåsa av vägen. 

När vi kom till Uppsala så var alla uppspelta över att vi var i Uppsala och att få spendera de sista timmarna med motvind rakt i facit. Nu var den stora klungan kraftigt bantad till en handfull vindpinade gubbar. Den gången jag höll på att sluta med randonné snöade det i Uppsala när vi kom dit så idag fanns det inte mycket som kunde stoppa mig. 

De sista milen till Täby rullade på utan några större incidenter. Jag var lite rädd att jag skulle bli uppäten av vinden på fälten mellan Uppsala och Märsta men det gick fint ändå. Till slut rullade vi in på Shell eller Ok eller Statoil eller vad macken heter i Täby för den sista stämpeln. Gruppen från Uppsala hade hållit ihop och kom in tillsammans. En sån fin liten skara gubbar. De flesta med PBP som mål för året så vi lär väl träffas igen under sommaren 

Bengt håller ordning på startkorten. 

Stadiga ryggar att hålla sig i när det är snålt om medvind. 

Jag blänker i min stora hjälm. Benen är tunna och ber om nåd.

Första kortet för året. Boom!

Tack för en riktigt blåsig brevetpremiär!

/Johan 

Mallorca I´m in love.

3 apr 2019

Jag vet inte om det är den tionde eller femtonde gången jag är på Mallorca men jag blir aldrig mätt på ön. Snarare tvärtom. Efter årets cykelvecka så är jag helt såld. Jag har tidigare bott i Alcudia, Palmanova, Valdemossa och på östkusten men i år testade vi att bo i närheten av Palma, närmare bestämt Can Pastilla. Det är en sån där klassisk strandpromenad med hotell och restauranger om vartannat. Det ligger dvärgkast från flygplatsen så taxin dit kostade som en lunch på Mall of Scandinavia. 

Hotellet var halvdassigt med trångt rum men där spenderar man ändå inte så många vakna timmar. Hotellet hade en bra frukostbuffé som fick smaka på vårt nordiska raseri varje morgon. Jösses vad man kan äta när man inte behöver plocka fram själv och ingen säger stopp. Först yoghurt och flingor, sen mackor med ALLA pålägg. Sen toppar man det med ägg, bacon och vita bönor i tomatsås tills magen bönade om nåd. 

Cyklingen då, jo den var helt makalöst bra i år. Vi hittade en massa nya (för oss) och snygga vägar på den plattare delen av ön. Sen körde vi självklart den klassiska kuststräckan på norrsidan åt båda hållen. Tipset är att köpa en cykelkarta på Hürtzeler. Den har man grym användning av både när man planerar rundorna och när man står ute i spenaten.

Vi hade som plan att hålla igen på tempot och istället satsa på tid på sadeln. På så sätt orkade vi vara ute 6-7 timmar varje dag inklusive lunch. Distansen blev runt 15 mil per dag. Totalt landade vi på 90 mil. Vi hade såklart kunnat vara ute någon timme till varje dag men det gäller att vara noga med afterbiken. Det är dagens viktigaste mål. 

Det var riktigt kul att komma ut och testa Zwiftbenen med riktig cykling. De benen kändes redo för randonné. Nu har jag precis passerat 400 mil (inklusive Zwiftmil) och på lördag går min första brevet. Täbys 20-milare. Den kommer jag ta i lugnt och fint tempo. Det lär väl dyka upp någon text här också så småningom. 

Cykelvägen in till Palma och Militärbacken som snabbt tar en till bergen. 

Kustvägen är rätt nice. 

Faktiskt riktigt jävla nice!

De platta delarna är inte så pjåkiga heller.

Smala, slingrande bilfria vägar finns det gott om.

Och små byar med berg som vy. 

Bergen och vägarna tar inte slut. 

Små gubbar med snabba glasögon finns det också gott om.

Skönt med nerförsbacke hela vägen till stranden.

På strandpromenaden väntar afterbiken. 

På kvällen flockas gubbarna på strandpromenaden igen. 

Redo för en ny dag. 

Jag längtar redan till nästa vår. Då kommer jag häcka i Santa Maria eller Binisalem. Det ligger mitt på ön mittimellan bergen och platten. 

Vilken start på säsongen det blev. Fett pepp!

/Johan 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!