Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Lite grann om det här med ursäkter och motivation.

11 nov 2014

Jag är en sån där måldriven människa. Inte så där att jag är en hetspelle som måste vinna till varje pris utan mer att jag behöver ett mål att spänsta mot. Till nästa år har jag satt upp fyra ganska stora mål. Egentligen är det ett stort mål och tre delmål. Hursom helst så kommer det krävas en rätt duktig mängd fokus och träning för att få ihop det. 

Jag har för tillfället fastnat i nån sorts bekvämlighets/slacker/radhuspappa-inställning. Jag byter långpassen på helgerna mot en timmes mellanmjölk på Monarken och väljer ibland bort kvällspass mot att dricka vin i soffan och glo på nåt hjärnslött på tv. För som sagt, det är ju bra mycket lättare att sitta i soffan och glo än att klämma ur 1000 kcal på Monarken. Men klarar man de här målen genom att träna som en vanlig radhuspappa? Fan heller. 

Det finns så otroligt många ursäkter för att hoppa över träningen. De flesta ursäkterna kan man lätt slå hål på. Med familj och barn så har man oftast något bokat på helgen så man inte hinner träna alls. Om det inte är något bokat så kan man ge sig fan på att det regnar. Men är det verkligen så illa? Nej, om man verkligen vill så kan man ställa klockan på fyra, fem eller sex och hinna med 10-15 mil innan familjen ens har hunnit tänka på vad de ska ha för pålägg på frukostmackan. Om man verkligen vill alltså. Den tiden jag lägger på cyklingen får jag helt enkelt ta från min egen tid. Alltså den tiden som jag tex slösar bort framför tv:en eller i sängen eller när jag skriver sånt här trams på bloggen. Jag får helt enkelt tänka om. Det får vara slut på alla lama ursäkter och den opassande bekvämligheten. Ryck upp dig för fan. 

När jag höll på med body building för snart 20 år sedan så läste jag en artikel om en amerikansk byggare som hette Steve Michalik. Han var lite speciell, förutom att han dopade sig hejdlöst och åt aphjärnor för att han trodde att han kunde få i sig tillväxthormon på det sättet så hade han en del egna teorier om coaching och motivation också. En gång tog han till sig en adept som skulle tävla i body buildiing. Han stämde träff med honom på en badstrand och de gick tillsammans ut i vattnet. Där tryckte han ner den unga body builderns huvud under vattnet tills han drunknade. Men precis när han tuppade av så drog han upp adepten och fick liv i honom. Sen förklarade han att för att kunna vinna så måste man vilja det lika mycket som man vill ha det sista andetaget. Annars kunden han lika gärna ge upp direkt. 

Nu kanske man inte behöver dra det så långt men om man verkligen vill något så får man vara beredd att offra lite. I mitt fall kan det betyda att stå emot vinsuget ibland och ställa klockan på några timmar tidigare än jag först hade tänkt att gå upp. För det är faktiskt så, det räcker inte att träna som Svenne Banan om man vill prestera som Zlatan eller Gunde Svan. 

Är det nu jag ska skriva att "nu kör vi så det ryker"? Jo för fan nu kör vi så det ryker hörrni! 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!