Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Långcyklar-tankar om hojen och nya väskorna

2 maj 2017

Nu har jag stökat av en 20-milare och en 30-milare på cykeln. Även om det inte är några längre distanser i randonnésvängen så ger det ändå en fingervisning om hur cykeln känns efter en heldag i sadeln. Jag kan inte tänka mig att upplevelsen skulle förändras märkbart bara för att man dubblar distansen. 

Här är mina upplevelser så här långt. Ramen på nya Canyon Ultimate är lätt och styv samtidigt som den sväljer stötar och tar upp vibrationer bra. Precis så som jag vill ha en cykel. Jag är inte ute efter en touringhoj eller något att cykla jorden runt med. Jag vill ha en cykel som man både kan rejsa på och som man köra ordentligt långa rundor med. Att den går att rejsa på kan de proffslagen som tävlar på den intyga. 

För två år sedan testade jag en renodlad endurance-cykel. Den kom inte till sin rätt förrän efter 30 mil. Innan dess kändes den mest trött och tung. Den var riktigt tråkig de gångerna jag stack ut på kortare rundor där jag ville sprätta och spurta lite. Men på långrundor efter 30 mil när tempot jämnat ut sig så var den väldigt bekväm.  

Inför helgens 30-milare testade jag att packa den så som jag kommer köra på LEL. Styrväska med förstärkningskläder och powerbank till GPS och telefon. I sadelväskan hade jag lampor, batterier, slangar och mer förstärkningskläder. Väskorna från Apidura/Rapha köpte jag när det var som mörkast i vintras. Jag behövde helt enkelt peppa upp mig med något randigt från Rapha. 

Nu har jag bara testat väskorna på en runda men än så länge är jag nöjd. Framväskan stängs genom att man rullar ihop den i ändarna. På så sätt kan man fylla den ordenligt vid behov eller rulla ihop den om man inte har så mycket i den. En sak som jag skulle kunna gnälla på är att det inte går att öppna framväskan under färd. Jag hade gärna haft en dragkedja i överkanten så man kan komma åt packningen när man cyklar.   

Bakväskan stängs också genom att man rullar ihop den. Det går att få den riktigt liten om man rullar ihop den ordentligt. Det går även att få den rejält jäkla stor om man behöver det. Just den grejen att man kan alternera storleken är väldigt smidigt. Tack vare att väskan går ner hela vägen till sadelstolpen så skjuts inte balansen så mycket. Min gamla väska från Rixen Kaul sitter en bit bakom sadeln. En stor del av vikten hamnar då bakom cykeln så den upplevs som vinglig. Nu hade jag ganska mycket packning men tyckte ändå att den behöll balansen bra.

På både sadel och styrväskan finns gummisnören att fästa reflexväst eller regnjacka under. På sadelväskan finns två fästen för baklysen beroende på hur långt man har rullat ihop väskan. På bilden har jag satt fast baklyset på ovansidan. Så ska den såklart inte sitta på natten. 

Det var väl allt för den här gången. 

Lite snabbt om tjejcykeln

12 apr 2017

Nu har jag som hastigast hunnit testa cykeln i Spanien några dagar. Efter de rundorna så kan jag redan konstatera att vi kommer trivas ihop. Sittställningen är rejsig men bekväm. Jag beställde en längre styrstam och bredare styre än original. Sadeln bytte jag också. Från den medföljande ladysadeln till min inkörda Gille Berthoud. Man ska inte förneka sitt randonné-hjärta.

Jag ska försöka att hålla mig objektiv och sansad och inte gödsla med positiva superlativ. Kort och gott, den här cykeln passar mig. Det kände jag direkt. Den svarar snabbt och kraften går direkt från pedalerna ut i bakhjulet. När man pressar den i kurvor nerför så håller den linjen fint och visar inga tendenser till att vandra i sidled som mjuka ramar eller framgafflar kan göra. Zipphjulen hjälper förstås till. Det känns att det är kvalitetshjul som är styva och spurtglada utan att vara stötiga. 25 mm-däcken från Conti ger bekvämlighet och bra rull. Hela paketet håller ihop fint. Det finns ingen svag punkt som behöver ändras eller bytas. Eller jo..

Om jag fick önska någonting så skulle det vara Dura Ace Di2 istället för SRAM Red med vajer. Det är bara för att jag blev bortskämd förra året. Di2 är det bästa som har hänt sen skivat bröd. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det. Men det känns rätt antikt med vajerväxlar. Det är såklart en prisfråga men om man har 10 papp över i fickan så är Di2 en bra uppgradering.      

Snart drar randonnésäsongen igång. Då kommer cykeln få visa vad den går för när det blir över ett dygn i sadeln. Slutprovet blir London-Edinburgh-London. Innan dess lär jag ha återkommit med mer input. Inte för att jag tror att jag kommer såga den men några smågrejer kan det bli. 

Jag är väl för tjejig ändå.

22 jan 2017

Cyklar är som kalsonger. De bör bytas inför varje säsong. De senaste åren har jag haft förmånen att fräsa runt på nya fräscha cyklar. Så även i år. Årets cykel blir Canyon Ultimate CF SLX 9.0 TEAM CSR. Den cykeln som damlaget Canyon/SRAM cyklar på. Modellen har även beteckningen wmn, en damcykel alltså. Det är i grunden samma cykel som de andra Ultimate-modellerna men det som är damspecifik är utväxlingen, sadeln och styret. 

För min del passar utväxlingen bra. Det är ett kompaktvevparti med 50/34. Bak sitter det en jättekassett med 11/32. De växlarna hade jag haft nytta av på Tour de Mont Blanc förra året. I år kommer de sitta som en smäck när jag ska hasa mig upp för de korta branta backarna på LEL. Sadeln kommer bytas till min inkörda Gilles Berthoud och styret specialbeställde jag 41 cm brett och 110 mm styrstam. 

I övrigt är den utrustad med Zipp 303 Firecrest och SRAM Red och en jäkligt läcker lack. Ramen är utvecklad för att vara både aero, lätt och bekväm. Jag har fortfarande kvar min gamla Ultimate som jag köpte 2009. Den tycker jag är bekväm så det räcker. Om den här modellen är ännu bekvämare och samtidigt styvare så är jag säker på att jag kommer trivas med den. 

Men varför valde du tjejcykeln då? Jo för att den var snyggast. Det behöver inte vara svårare än så.

Färgglatt för att vara Canyon.

Den speciella sadelstolpsklämman ska ge bättre komfort.

Kompakt 50/34 och ren kedja.

Den här kassetten tillsammans med vevpartiet ger 34/32 som lättast. 

Integrerat styre och styrstam med låg ergonomisk böj.

Damsadel, när snippan själv får välja.

Gott om utrymme för feta däck. Nu sitter det 25 mm GP 4000 på.



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!