L´étape du Tour på Zwift med Rapha. - Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

L´étape du Tour på Zwift med Rapha.

30 dec 2018
av: Johan Mölleborn

Idag var det dags för uppvärmningen inför Tour du Zwift som kommer gå i januari. Den smygstartades med L´étape du Tour. Banan de hade valt var Four Horsemen som innehåller alla (ALLA) backar man kan hitta i Watopia. Den är kortare än Mega Pretzel där man kör de flesta backarna två gånger. Idag skulle vi bara köra backarna en gång men som kompensation bjöds vi på bonusbacken upp till masten och dagens pralin, Alpe de Zwift. 

I startfållan stod 2717 nyrakade och sprättsugna cyklister och väntade på att starten skulle gå. Jag rättade till min nya SZR-handduk på styret så den skulle fånga upp mina tårar optimalt. I cykelns vattenställ hade jag en flaska med elektrolyter och en flaska vanligt vatten. På bordet bredvid (typ följebilen) hade jag en flaska med sportdricka, en flaska vatten och en några gel om det skulle bli riktigt jobbigt. 

Starten går och jag glänser omkring med min nya Trek Madone som jag för dagen bestyckat med Zipp 202. Alla som startade fick varsin Rapha Lightweight-tröja. Det dröjde inte länge innan folk började skämta och håna Rapha och deras reor, överprisade produkter och bajsnödiga marknadsföring. Å andra sidan så har jag hela cykelgarderoben full av deras produkter och för dagen var klädd i deras ljusblå lightweighttröja som faktiskt är jäkligt skön i verkligheten. 

Vi började med att beta av den första lilla backen på Hilly route. Sen var det dags för vulkanen. Där kom jag ifatt brorsan som såg julfet men taggad ut. Jag sprätte förbi och av gammal vana andades jag genom näsan så han skulle förstå att jag inte ens tog i. Sen vände det neråt och jag började fippla med telefonen för att hålla koll på alla sociala medier. Precis då passade han på att köra om mig. Så lågt. 

Nästa backe var Col du Zwift. Vi tog vägen genom borgen. Jag höll mig lugn och fin så jag inte skulle spränga mig. Det är annars ganska inbjudande att köra över sina begränsningar här och sedan ligga och gråta över styret resten av rundan för att man inte kunde tygla sig. Efter Epic KOM svängde vi åt vänster upp mot telemasten. Det är en riktig surbacke som jag alltid har varit alldeles för trött för tidigare. Eftersom jag hade hushållit med mina krafter uppför Col du Zwift så kunde jag faktiskt hänga med bra här. Jag hade avancerat från ca 1200 till runt 700 innan vi gick in i backen upp till masten. 

Jag höll utkik efter brorsan hela tiden men han verkade ha pinnat på ordentligt så han syntes inte till. Jag hittade i alla fall ett bra gäng att köra ner för Epic KOM mot infarten till Jungle loop och Alpe du Zwift. När man kliver in i Alpe du Zwift vet man att man har ca en timme uppför. Här finns det alla möjligheter att köra sig sönder och samman så man knappt kommer upp. För min del så gick det rätt ok. Jag körde om fler än som körde om mig. Jag hittade en del svenskar som jag försökte hänga med. Jag fick även en "Ride on" av Eric Min som är VD på Zwift. Han hade nog hittat mig i startfållan och sen bestämt sig för att just den där tönten från Sverige skulle han ge en virtuell klapp på axeln när han ser som sämst ut. Det funkade.

Backen är lång och det är här det mesta avgörs. Jag höll som i backen tidigare mitt eget tempo. Halvvägs upp var de snabbaste redan på väg ner. Sånt kan ju verkligen få en att tappa lusten men jag är mycket väl medveten om hur jävla råkass jag är så jag svalde en extra gång och lät mina krokodiltårar falla ner på Zwifthandduken. Just här tog batteriet i hörlurarna slut också.  

Jag gnetade på och kom till sist över krönet. Den senaste halvtimmen hade jag hållit ganska jämnt tempo med en svensk som heter D. Horner från TUG. Vi hängde ihop bra hela vägen ner för berget. Här gällde det att ta i så lite som möjligt utan att tappa gruppen. När vi hade kommit ner för berget svängde vi höger för ett varv på Jungle loop. Efter det var det bara närmaste vägen ner till målet i hamnstaden. Gruppen höll bra tempo eftersom det bara var 14 kilometer kvar och det började dra ihop sig för avslut. Några minuter senare närmar vi oss ännu en svensk som också körde för TUG (Team Utan Gränser). Jag tror han heter P.Forssell. Den där jäveln ska jag ta tänkte jag och efter en stund var vi ifatt. D.Horner tappade en aning den sista biten i djungeln och strax efter det släppte även P.Forssell. De verkade faktiskt ha nått sin gräns till slut. 

När vi kom ner till sista bron vid rondellen kom vi ifatt en annan svensk, H.Ling. Jag hade tampats med honom uppför Alpe du Zwift men varit tvungen att släppa. Nu var jag ifatt. Vi höll ihop med en Brittisk kille som jag glömt namnet på. Jag tror det var han som höjde tempot den sista halvmilen. Jag och Ling hängde med. Jag såg på Ling att han inte tänkte släppa iväg oss. Han hade varit alldeles för stark uppför alpen för att låta oss sprätta iväg på slutet så där. Kilometerna tickade ner snabbt och till slut var vi nere vid hamnstaden där målet var. 

Jag är både kass på att spurta och att hålla tempo så jag gjorde det enda jag kunde göra, jag spurtade med 300 meter kvar. Det gick rätt bra trots att benen ryckte och krampade. Med 50 meter kvar kom H.Ling upp jämsides och hånflinade åt mig. En virtuell pump i framhjulet hade suttit fint här. Sen gick han om och jag kunde inte förmå mig själv att göra något åt det. H.Ling tog 602:a platsen från en riktigt trött storbloggare. Jag tackar för en fin uppvisning av moral. Jag kan ändå nöja mig med att jag körde om brorsan någonstans på Alpe du Zwift och höll undan till mål. Sånt värmer en lillebrors hjärta mer än alla glüweins i världen. 

Vilken jäkla dag det blev. Hur toppar man det här liksom? Min fru Linda kom genast med svaret, IKEA. Vi saknade tydligen garderober hemma. 

Nu lär jag inte skriva nåt här förrän nästa år så jag får passa på att önska er ett riktigt gott nytt år!

/Johan 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiotvå med siffror i fältet här




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!