När livet knackar på. - Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

När livet knackar på.

8 jan 2016
av: Johan Mölleborn

Inte för att någon egentligen bryr sig, men här har det varit lite tyst ett tag. Och det finns faktiskt en anledning till det. Träningen och peppen för 2016 gick spikrakt uppåt strax innan julen. Motivationen var på topp och vikten var på väg ner i lagom takt. Men sen, från en dag till en annan så kom livet och knackade på och sa att det fanns andra saker som ville ta plats i huvudet. 

Den korta versionen. I somras köpte vi ett hus i Bålsta. Ett fint hus ca 100 meter från vattnet. Flytten var planerad till nästa vinter. För några veckor sedan klubbades det igenom att NCC skulle få bygga en industrihamn i Kalmarviken. Ett stenkast från huset. Hamnen ska ta hand om 4 miljoner ton sten och avfall från Förbifart Stockholm. Lastning och lossning kommer pågå dygnet runt men stenkrossen får "bara" köras mellan 07-22 sju dagar i veckan. Fan vad gemytligt och härligt. Vem har inte drömt om att köpa ett hus bredvid en stenkross?

Jag hade tvekat lite inför flytten men nu med industrihamnen så hamnade allt i ett annat läge. Om vi skulle rycka upp ungarna och flytta från ett hus och område som vi trivdes i så skulle inte närmaste grannen vara en stenkross i alla fall. Till slut gjorde vi som vi brukar och gick på magkänslan och hoppade vi av flytten. Redan idag känner jag att det har kommit tillbaka lite utrymme i huvudet för träning igen.

När man tänker efter, varför skulle vi ens flytta från vårt lilla radhus i Hässelby där vi har bott i 10 år och fött upp två ungar? Vårt härliga Hässelby där man med 99% säkerhet blir rånad om man somnar på nattbussen eller riskerar att få inbrott i radhuset när man går ut till brevlådan för att hämta morgontidningen. Mitt härliga Hässelby som ligger på vingelavstånd från Lilla Barkarby? Mitt härliga Hässelby som jag har bott i sedan -74? Nä, om jag ska flytta någonstans så blir det till Mallorca. Någonstans utmed Ma-10. 

I lördags kördes förresten Tour de Ötzi. Sveriges första brevet för 2016. Det var 30 cykelsugna hjältar som kom till starten i Barkarby. Jag hade som sagt för mycket skit att klura på så jag nöjde mig med att ta hand om start och mål. Efter lunch fick jag nog av att sitta hemma så jag cyklade mot Bålsta (alltid Bålsta!) för att se om jag kunde möta gänget. Jag hittade förstaklungan på Shellmacken i Bålsta och slog följe med dem tillbaka till Barkarby där vi sedvanligt skålade för en fantastisk runda. Jag måste erkänna att jag blev väldigt avis på gänget som hade kört hela vägen. Jag ville också ha samma känsla i kroppen som de. Vara så där härligt slutkörd och känna av skav och värk på de mest svåråtkomliga ställena på kroppen. Nästa gång så.. Nu har jag inte tid att älta den där flytten längre. Hmm Älta? Är det fint där?

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fjorton med siffror i fältet här


Kommentarer


2016-01-08 13:56   Johan Mölleborn

Tack! Det är lite festligt när man märker att man har nått gränsen. Det tar bara stopp. Om jag inte vore en sån slacker så hade jag gnetat vidare med träningen och genomfört flytten. Då hade nog en rejäl väggning kommit som ett brev på posten.
/J

 

2016-01-08 13:45   Katja

Fett drygt med flyttgrejen och alltet men skönt att du är tillbaka i sadeln och vid pennan. God fortsättning!

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!