Zwift Gran Fondo. Nästan som på riktigt. - Johan Mölleborn | Bicycling.se

Johan Mölleborn


I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Zwift Gran Fondo. Nästan som på riktigt.

18 dec 2017
av: Johan Mölleborn

I söndags tog jag mod till mig och anmälde mig till Zwifts Gran Fondo-serie zFondo som går en gång i månaden hela vintern. Förra gången körde jag mellanvarianten på 72 kilometer. Det tog mig 2,5 timmar att komma runt. I söndags kände jag mig lite fräsigare och startade i den långa som innebär 144,4 kilometer, två varv runt The Pretzel. 

Starten gick nere i hamnen längst ut på en pir. Dagen till ära hade vi alla fått nya Canyon Aeroad, som jag faktiskt körde en säsong för två år sen. Det var en riktigt bra cykel så jag hade på känn att det här skulle bli en fin dag i Watopia. Den 140 man stora klungan rullade förväntansfullt iväg. Redan där var det några stressputtar som stack iväg. Jag höll mig långt bak för att inte ryckas med i några dumheter. 

Det tar bara någon mil innan man kommer in i första backen som är Watopias högsta och längsta backe. Riktigt jäkla snyggt gjort måste jag säga. Man går från lågmark upp till alpmiljö genom byar och vidare upp i snötäckta kringelikrokvägar. Som en extra pralin tar man vägen runt telemasten. I den backen får man växla ner till lättaste växeln och gneta sig upp i 7-8 km/h. Sen går snabbt som satan nerför. 98 km/h lyckades jag pressa upp min Aeroad till. 

Efter 72 kilometer har man kommit halvvägs. Då har man ett varv kvar. För att spara energi tog jag det lugnt nerför och passade på att rulla när det gick. Här någonstans blev jag omkörd av en annan svensk, F. Akerman. Jag låg 1-2 minuter bakom honom och höll ett lagom tempo för att inte skrota ihop. Nu började benen kännas ganska möra. Jag räknade med att det skulle ta nästan 5,5 timmar totalt och att jag hade minst en timme kvar. 

Timmarna och milen tickade på förvånansvärt bra. Det finns ganska mycket att titta på i Zwiftvärlden. Vid bergspriset på högsta berget står en get. Bara en sån sak. Eftersom jag visste att jag skulle ha att göra ganska länge så lyssnade jag på en ljudbok under tiden. Kepler Paganinikontraktet. Under tiden som kriminalkommisarie Joona Linna jagade mördare och vapensmugglare så började jag fundera på den där F. Akerman. Skulle han verkligen få komma före mig? Nu hade vi hållit på i 4,5 timmar och hade bara sista backen kvar. Den är rätt dryg och tar ca 30 minuter att ta sig upp för. F. Akerman låg 1:30 före mig och om jag inte kom ifatt honom innan toppen på backen så skulle det bli svårt att komma ifatt, men jag hade ett ess i rockärmen. Med några snabba klick på telefonen så bytte jag ljudboken mot Armin van Buuren. A state of trance. Nu jävlar. 

Jag ökade trycket och såg att jag började ta in på honom. Armin dundrade på i lurarna. Strax innan bergspriset såg jag F. Akermans rygg. Äntligen. Vi höll ihop hela vägen ner och samsades om förningarna. Det är faktiskt helt otroligt hur verklighetstroget Zwift är. Eller så var det bara min slutkörda hjärna som överdrev intrycken. På bilden nedan ser vi mig på min blå Aeroad och F. Akerman på hans giftigt gröna. Det verkar som att han glömde hjälmen utmed vägen dock. Det är ju livsfarligt att cykla utan hjälm. LIVSFARLIGT!

Efter berget är det bara en mil kvar och relativt platt. Vi höll fortfarande ihop. När det var 6-7 kilometer kvar ökade jag lite igen. Då märkte jag att F. Akerman tappade nån meter. Jag ökade lite till och han tappade ännu en meter. Så ska en slipsten dras! Jag höll farten den resterande biten och efter fem timmar och tjugo minuter var jag äntligen i mål. Nöjd att jag hade fullföljt loppet och att jag höll undan från min virtuella motståndare F. Akerman också.

Jag missade att ta en bild från målgången så den här bilden på mig och brorsan från Alpen-Traum får duga istället. Om en månad går nästa zFondo. Då står jag garanterat på startlinjen igen. 

/Johan 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiofyra med siffror i fältet här


Kommentarer


2017-12-19 16:09   Martin Söderlund Ek

Hahhahaha så jäkla mäktigt! Får ju vem som helst som älskar snömodd eller helt enkelt att Bambi-snurra runt på hal is under nysnö på vintern, att faktiskt vilja prova Zwift ändå.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!