MTB-bloggen - Kalle | Bicycling.se

Kalle Lööw


Lidingöloppet MTB-läger

23 apr 2018

I helgen var jag på Rönneberga konferens för Lidingöloppets MTB-läger, igen. Jag tyckte förra året var bra men det här året var faktiskt ännu bättre. Lärorikt i en härlig miljö med fantastisk mat och skön stämning.

Fullbokat med 35 deltagare och flera personer på kölistan. Ni som är intresserade bör boka tidigt nästa år. Inte lika många tjejer som förra året, ett åldersspann på imponerande 50 år och varierande kunnande/ambitioner.

Calle (Friberg) och Henrik (Sparr) levererade smarta svar även på dumma frågor och de delade upp gruppen när det var behövligt. Både Calle och Henrik är väldigt inspirerande i sitt förhållningssätt, de är personliga och professionella samtidigt, har hög energi, är tydliga och strukturerade men också lekfulla. Det blir aldrig tråkigt. Ibland är det svårt att tro att det finns så mycket stenhård betong innanför deras pannben, de skojar och verkar emellanåt mänskliga (hårt pannben är inte att förväxla med den betongkeps som drabbade vissa av oss andra under lägret). Calle och Henrik kom på 23:e plats i Cape Epic för en dryg månad sedan, ett resultat som säkert varit annorlunda om de haft bättre möjligheter att förbereda sig. Att prestera resultat i världseliten kräver sin uppbackning.

 

Fredag

Incheckning klockan 16:00, sedan hälsade vi på varandras high-endcyklar innan vi rullade delar av Rönnebergas MTB-spår i den sena eftermiddagssolen. Termometern visade 23 grader, även om jag tyckte det var gött så var det inget jämfört med de tillresta norrlänningarna, som fortfarande har en meter snö att smälta bort därhemma. Mitt ofrivilliga träningsuppehåll på dryga två månader gjorde att jag fick kämpa för att hänga med, även om det inte gick särskilt fort i skogen. Avslut med middag och mekanikersnack; justering av växlar och bromsok, sadelposition, däckval, däcktryck, etc.

 

Lördag

Frukost 08:00 och sedan rullade vi mot Bosön, backarna vid Grönsta och illa omtalade Abborrebacken, som är 550 meter lång och 48 meter hög. Det viktigaste gällande de 4-5 knepigaste backarna är att komma in först för att slippa köbildning och att i värsta fall behöva klicka ur. Så ett tips från coachen är en kort spurt innan backarna, förutom om ni ser mig, då lägger ni er bakom!

 

Efter lunch smälte vi maten och lyssnade på MIPS som berättade om vetenskapligheten bakom deras verksamhet. MIPS hq ligger i Täby och sysselsätter cirka 25 personer med att bygga hjälminredning, som är tänkt att minska risken för rotationstrauman i samband med fall. Hjälmar görs i olika material, EPS är engångshjälmar som måste kasseras efter fall, EPP klarar flera smällar, exempelvis hockeyhjälmar. MIPS graderar säkerheten hos varje hjälmmodell där låga nummer betyder hög säkerhet. Jag trodde att det var viktigast att skydda bakhuvudet men enligt MIPS sker 80% av fallen framåt. MIPS menar också att huvudet inte faller rakt mot marken/stenen/trädet, utan i vinkel vilket medför att hjärnan sätts i rotation = dåligt. Jag har arbetat en del med personer som fått förvärvade hjärnskador så jag har stor respekt för att skydda huvudet mot yttre slag. Cykla inte utan hjälm. Även om det än så länge saknas vetenskapliga bevis för att MIPS minskar skadorna så tror jag ändå på deras idé, surt bara att jag köpte en KASK förra veckan utan MIPS, KASK verkar vara det enda hjälmföretag som inte samarbetar med MIPS. Till och med POC och MIPS är vänner numera, efter att ha legat i fejd med varandra en tid. Förhoppningsvis kan jag hitta en passande MIPS-hjälm (jag har KASK-huvud) innan sommarens MTB-resor. På tal om säkerhet så fick jag hem en ny ryggsäck med säkerhetsplatta i förra veckan, EVOC Enduro Blackline i storlek XL. Lite oklart om den är på 16 eller 18 liter men tillräckligt rymlig för hela MTB-lägrets packning och inte för stor eller tung för en vanlig tisdagsrajd. Har cyklat fyra mil med den, Än så länge är jag väldigt nöjd, bra passform och jag blev inte svettig på ryggen.

 

På eftermiddagen tränade vi teknik och det trillades till höger och vänster. Även jag fick bita i gräset vilket egentligen bara kändes bra, som en reality check. På kvällen trängdes vi i pubbelpoolen, drack öl och ljög lagom om våra cykelbedrifter.

 

Söndag

Efter frukost vände jag på styrstammen och tog bort en distans för att göra min S-WORKS Camber redo för race. Jag ska också montera en 36-klinga fram snarast jag kan. Calle och Henrik kör vanligen med 36 fram och ibland 38 men det är inte alla cyklar som har plats för det. Nu är mitt största huvudbry hur jag ska förse mig med vätska under loppet, flaskhållaren på min Camber sitter för långt ner för att jag ska kunna använda den på ett säkert sätt under loppet så antingen köper jag en flaskhållare till sadeln eller så kör jag med en vattenrygga. Jag är också lite sugen på att testa Maurtens energidryck under loppet. Men jag måste prova innan.

 

Anyway, idag lite mer fysiskt och tekniskt utmanande cykling. Även om Lidingöloppet MTB inte är tekniskt krävande så finns det gott om stökiga stigar på ön, riktigt trevligt. Vi avslutade med en stafett där mitt lag, The Lemondheads, kom på en överlägsen andraplats. Laget som kom sist hade oturen att tappa bakhjulet 10 meter ifrån mållinjen, tveksamt om det hänt förut?

Ytterst tacksam för att både Lidingöloppet MTB och Rönneberga konferens ville viga en plats till mig i år igen, grymt bra helg och suverän förberedelse inför loppet om två veckor.

Min fysiska kapacitet är inte som den var i slutet på januari, då hade jag avverkat 200 landsvägsmil och 20 000 höjdmeter på tre veckor. Dock tror jag inte det ska ta så lång tid att ta mig tillbaka dit med rätt träning, fokus och lite tur. Min plan ser ut som följer:

Måndag 23    Styrketräning          Maxstyrka ben + core

Tisdag 24      Intervallträning       Hammarbybacken eller spinning (regn)

Onsdag 25     Långpass               Lanterne Rouge med Cafécykling Le Mond

Torsdag 26    MTB                       LMXCC + Hammarbybacken

Fredag 27     Vila                                                  

Lördag 28     MTB                       Mountainbikeskolan + Hammarbybacken

Söndag 29    MTB                       Mountainbikeskolan + Hammarbybacken

Måndag 30    Styrketräning         Maxstyrka ben + core

Tisdag 1        Intervallträning      Hammarbybacken eller spinning (regn)

Onsdag 2      Styrketräning         Maxstyrka ben + core

Torsdag 3     Vila

Fredag 4       Vila

Lördag 5       Lidingöloppet MTB

Klartecken

19 apr 2018

Var hos läkaren igår och fick klartecken att börja träna så smått. Har känt mig risig sedan februari och även igår, lite märkligt/genant att testerna inte visade några avvikelser. Har tyvärr haft en ful ovana att träna med halsont vilket förorsakat många månader av vila och återhämtning. Men nu sa doktorn att de inte kan se några indikationer på allvarligare (?) infektioner, inga streptokocker och mitt EKG är stabilt. Ride on.

I morgon inleds Lidingöloppets MTB-läger på Rönneberga och jag var fram till igår osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna vara med. Men nu är planen för morgondagen riktigt trevlig; först fixa frukost till Le Peloton vid 07:00, cyklisterna börjar närma sig 30 till antalet nu. Sedan arbeta fram till lunch på kontoret, hem och packa ryggsäcken och slö-rulla i solskenet ut mot Lidingö. Enbart maten på Rönneberga är tillräcklig för att motivera en vistelse där, nu ska jag dessutom få lyssna på Calle Friberg, Henrik Sparr, m.fl. i ämnen jag faktiskt är intresserad av, det känns förmånligt. Jag har inte så bra koll vilka andra som ska dit men det blir säkert skönt häng i år också.

Rönneberga for the win.

Lidingö for the win.

Förutom maten och sällskapet är mitt fokus i helgen att förbättra tekniken. Det var verkligen en stark aha-upplevelse för mig på förra årets läger, hur stor skillnad tekniken gör, allt handlar inte om kondition.

Det är 16 dagar till Lidingöloppet och i nästa vecka måste jag lägga upp en träningsplan. Jag är ganska van vid kort förberedelsetid så det ska nog gå bra, så länge kroppen tillåter. Eftersom jag avverkade 200 kuperade mil i januari och kände mig skapligt stark anmälde jag mig till tävlingsklass och satte ett tidsmål på två timmar och 30 minuter. Men med över två månader utan träning så behöver jag tänka om. Förra året körde jag på två timmar och 45 minuter och för att vara realistisk är nog tre timmar rimligt. Precis som förra året kommer trivsel framför resultat, jag ska plåga mig lagom.

 

I slutet av januari.

Kan inte låta bli att delvis skylla mitt nya tidsmål på lunchrestaurangen utanför mitt kontor. Asiatiskt käk är relativt nyttigt men det spelar ingen roll om portionerna är enorma. Ibland har jag disciplin att be om doggy-bag men uppenbarligen inte tillräckligt ofta. Det är priset jag får betala när jag vägrar sponsra ICA med mina lunchpengar, sånt pysslar inte vi restaurangägare med.

Hoppas hinna med några bilduppdateringar från lägret i helgen, stay tuned!

A Sunday in hell?

9 apr 2018

Söndag 8:e april och MTB-premiär. Kroppen är ännu inte redo för träning men tänkte ändå att jag skulle ut och rulla lite. Ledig från caféet så unnade mig att stanna i sängen till 09:00. Hade först tänkt stanna ännu längre men jag visste att det skulle komma runt 25 cyklister till caféet vid 10:00, därför kunde jag inte riktigt få ro där jag låg, jag ville dit och snicksnacka och kanske framförallt stilla mitt kontrollbehov. När gruppen rullade mot Färingsö stannade jag kvar på caféet en stund för att prata med en cyklist som gjorde sitt första besök hos oss. En inflyttad australiensare boende i Nacka som var intresserad av både landsvägscykling och MTB. Lämpligt ställa att bosätta sig på då, spot on.

Långholmen east side

Sedan tog jag Cambern och rullade mot Långholmen, som ligger ett stenkast från mitt sovhus. Planen var att jag skulle cykla runt lite, ta några foton och kanske öva lite balans och teknik också. Men hålla ner pulsen. Rullade lite på vanliga gångstigarna men när jag kom till koloniområdet såg jag en liten väg som jag inte lagt märke till förut, cyklade in där och plötsligt uppenbarade sig ett skogs- och bergsområde jag inte hade en aning om, trots att jag bott i området sedan 2004. A.k.a. Långholmsklippan.

Långholmsklippan

Själva området är kanske 100 x 100 meter, kuperat och tekniskt och tankarna spann genast iväg om att här skulle man kunna anlägga en MTB-slinga med helt sjukt fin utsikt över Västerbron och centrala Stockholm. Jag messade exalterat en kompis som också bor i området och han svarade ordagrant:

 ”Tumme upp. Tumme upp. Har du tur får du en extra åktur i buskarna.. Det är stället nr 1 för cruising.. Köra Hellas i veckan?”

Fick läsa två gånger, först tänkte jag att det var alldeles för kuperat för en cruiser-cykel men sedan förstod jag att det inte var det han menade. Betyder det att vi inte kan cykla här? Går det inte att övertyga Stockholm Stad om att en MTB-park vore ypperligt? Njöt av lugnet och utsikten innan jag cyklade bort till Café Dello Sport för att retas lite med ägarna. Råkade kommentera en instagrambild för något år sedan att deras bröd såg ut som bake-off, på skoj såklart. Som tokiga blev dom, italienarna. Så nu är det lika roligt varje gång att gå dit, och fortsätta vara smådryg. Idag frågade jag om de hade acai-bowls take away, #baristan sa inte ett ljud och för att lätta upp stämningen beställde jag istället en cappuccino take away, en bulle med choklad på och två skorpor till killarna på uteserveringen som vaktade min Camber. #Baristan muttrade något med bortvänt huvud och på vägen ut fnittrade jag för mig själv så att nyckelbenen höll på att hoppa ur led. När jag inte har något att göra så är det ett tacksamt ämne att ägna sig åt, att hitta på nya små retligheter. Killarna som vaktade min cykel hade synat den utan och innan under några minuter och summa summarum kunde de konstatera att den saknade ventilhattar. Det är en viktfråga svarade jag och gav dem skorporna som tack.

 

Krånglade mig in i lägenheten med Cambern i storlek XL i ena handen och kaffe och kaka i andra handen. Satt i soffan en stund, tittade på Paris-Roubaix och tänkte att det här är världens bästa söndag, vadå A Sunday in hell? Rullade sedan bort till caféet för att se de sista 120 skakiga kilometrarna där och jag kunde inte släppa tanken på att bygga en MTB-park på Långholmen. Nära hem skulle det vara dessutom. #2kmradius

Kommande veckorna ser otroligt lovande ut, MTB-läger på Lidingö med Calle Friberg och company, sedan träningshelg med Mountainbikeskolan och helgen efter det är det dags för Lidingöloppet. Säsongen är igång!

Reminder: Måste sätta på en ny framklinga som passar Lidingöloppets snabba bana, 34 eller 36 är frågan?

Bikes & Coffee

23 mar 2018

2018-03-23 Alla är väl antagligen lika förvånade över den långa vintern. Vintern tillsammans med min evighetsförkylning/sjuka har fört in mig i en mindre personlig kris där jag genomgår krishanteringens fyra olika faser; chock, reaktion, bearbetning och nyorientering. Jag har inte riktigt nått fram till sista fasen än, befinner mig snarare i den andra när jag tänker på det; -Vad hände med februari och mars? Ingen cykling, ingen träning. Två förlorade månader som aldrig kommer tillbaka! Jag måste acceptera och gå vidare. Känns nog bättre när jag får hänga på mig hjälmen igen.

 

Cykelmässan i Kista förra helgen, vi var där med Picky Bars, bjussade på bryggkaffe och snackade cykel med kända och okända. En rätt trevlig mässa, lite för mycket elcyklar kanske. Vi hade god uppsikt över Stora Scenen och vad jag såg så var det Johan Hasselmark från Aktivitus/Vätternrundan som drog mest folk. Betydligt fler tomma stolar när det pratades om el-cyklar. Träningsoptimering – elassisterad cykling 1-0.

Kaffe

Chemex brygg med finrostade bönor från Etiopien.

Jag har aldrig varit på cykelmässa utomlands men skulle gärna vilja, oturligt krockar Bespoked (www.bespoked.cc) med Lidingöloppets träningshelg i april men någon gång vill jag ta mig dit.

Bara fyra veckor till träningshelgen och sex veckor till Lidingöloppet. Ska köra på en Camber i år, förra året på en Epic. Epic ska vara race-maskinen men jag upplever min Camber som snabbare. Någon annan med liknande erfarenhet? Jag har dock inte haft möjlighet att jämföra Stravasegment än så kanske är det bara en upplevd känsla.

 

Dagdrömmer lite om ett ”custom” stålbygge att köra Lidingöloppet på, men tiden har dragit iväg så det blir inget med det i år. Jag har i alla fall tagit kontakt med några byggare, bl.a. Crema Cycles, så vi får se om de kanske blir ett projekt färdigt till nästa sommar.

Såhär kan en cykel också se ut.

Resan till Island är snart färdigplanerad, vi har fortfarande 3-4 platser kvar om det är någon som är intresserad? Eventet LMCXX-->Iceland finns på Facebook med info. På onsdag 28 mars klockan 20:00 har vi infomöte på Le Mond om någon är intresserad. Vi tror att kostnaden kommer att hamna på runt 4000kr plus flyg och eventuella hotellnätter i Reykjavik. Självkostnadspris. För fem dagars cykling med guide.

 

Avslutar med förslag till läsning hur det kan vara att cykla mellan Sydney och Melbourne. Inte så mycket MTB men väl skog och grusvägar. Trevlig helg!

https://www.cykloteket.se/cm/cyklopedin/sydney-melbourne/

Cykelmässa till helgen

14 mar 2018

Nu är det fyra och en halv månad sedan jag senast cyklade mountainbike. Djup suck. Svinhalt ute idag, ändå otroligt cykelsugen men får hålla mig en eller två veckor till, har inte helt återhämtat mig efter influensa/lunginflammation. Vill inte göra om mitt vanliga misstag att börja träna för tidigt efter sjukdom. Istället spenderar jag mycket tid på att läsa om olika etapp- och motionslopp runt om i världen, exempelvis i Lesotho, Canada, Mongoliet och på Nya Zeeland. Alla med beskrivningen ”the ultimate experience” och det tvivlar jag visserligen inte en sekund på, det är säkert precis så man känner där och då. Jag är i alla fall glad att allt är spikat och klart för Lake Tahoe i juli, nu är det bara resan till Island som ska skruvas ihop ordentligt.

Spännande helg på gång i alla fall med Cykelmässa i Kista och festkväll med Happyride.se på caféet.

Le Mond kommer vara på mässan tillsammans med Picky Bars så om det är någon som är sugen på bra kaffe är det bara att komma förbi! Det är första gången vi är med på en mässa och därför är vi extra pepp. Hoppas få lite tid över för att kika runt i montrarna, jag är faktiskt mest intresserad av en bil, vi skulle behöva en Le Mondbil att använda vid resor, tävlingar, etc.

Förra gången Happyride.se ordnade fest hos oss dök Gary Fisher upp, tyvärr satt jag på Arlanda då. Vi får se vad som händer på fredag.

Calle Friberg och Henrik Spark är nere i Stellenbosch och laddar för Cape Epic. Ser fram emot att träffa Calle under Lidingöloppets träningshelg på Rönneberga i april och höra om årets lopp. Etapperna där är galet tuffa, särskilt om det blir lika varmt som förra året. Fyra av årets etapper är över 10 mil och det är även en massa höjdmeter. Riktigt trist att inte Jennie Stenerhag kan försvara sin titel, hon skadade sig för en dryg vecka sedan och tvingades till operation.

Vi kanske ses till helgen då!

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!