MTB-bloggen - Kalle | Bicycling.se

Kalle Lööw


Klartecken

19 apr 2018

Var hos läkaren igår och fick klartecken att börja träna så smått. Har känt mig risig sedan februari och även igår, lite märkligt/genant att testerna inte visade några avvikelser. Har tyvärr haft en ful ovana att träna med halsont vilket förorsakat många månader av vila och återhämtning. Men nu sa doktorn att de inte kan se några indikationer på allvarligare (?) infektioner, inga streptokocker och mitt EKG är stabilt. Ride on.

I morgon inleds Lidingöloppets MTB-läger på Rönneberga och jag var fram till igår osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna vara med. Men nu är planen för morgondagen riktigt trevlig; först fixa frukost till Le Peloton vid 07:00, cyklisterna börjar närma sig 30 till antalet nu. Sedan arbeta fram till lunch på kontoret, hem och packa ryggsäcken och slö-rulla i solskenet ut mot Lidingö. Enbart maten på Rönneberga är tillräcklig för att motivera en vistelse där, nu ska jag dessutom få lyssna på Calle Friberg, Henrik Sparr, m.fl. i ämnen jag faktiskt är intresserad av, det känns förmånligt. Jag har inte så bra koll vilka andra som ska dit men det blir säkert skönt häng i år också.

Rönneberga for the win.

Lidingö for the win.

Förutom maten och sällskapet är mitt fokus i helgen att förbättra tekniken. Det var verkligen en stark aha-upplevelse för mig på förra årets läger, hur stor skillnad tekniken gör, allt handlar inte om kondition.

Det är 16 dagar till Lidingöloppet och i nästa vecka måste jag lägga upp en träningsplan. Jag är ganska van vid kort förberedelsetid så det ska nog gå bra, så länge kroppen tillåter. Eftersom jag avverkade 200 kuperade mil i januari och kände mig skapligt stark anmälde jag mig till tävlingsklass och satte ett tidsmål på två timmar och 30 minuter. Men med över två månader utan träning så behöver jag tänka om. Förra året körde jag på två timmar och 45 minuter och för att vara realistisk är nog tre timmar rimligt. Precis som förra året kommer trivsel framför resultat, jag ska plåga mig lagom.

 

I slutet av januari.

Kan inte låta bli att delvis skylla mitt nya tidsmål på lunchrestaurangen utanför mitt kontor. Asiatiskt käk är relativt nyttigt men det spelar ingen roll om portionerna är enorma. Ibland har jag disciplin att be om doggy-bag men uppenbarligen inte tillräckligt ofta. Det är priset jag får betala när jag vägrar sponsra ICA med mina lunchpengar, sånt pysslar inte vi restaurangägare med.

Hoppas hinna med några bilduppdateringar från lägret i helgen, stay tuned!

Min cykel är bättre än din cykel

4 maj 2017

Så, nu är sista förberedelserna gjorda, bara vila och äta fram till loppet på lördag! Typ. Ska koka stuvning på lördag morgon och sedan cykla till starten på Lidingö, inte min vanliga uppvärmning. Det är uppenbarligen olika men jag trivs bäst med att köra helt slut på mig själv innan ett lopp och sedan vila i två dagar. Jag behöver inte "väcka" benen dagen innan som många andra. Igår var jag på gymmet och "maxade" i knäböj, 130kg är ändå ett ok resultat med tanke på hur lite jag tränat. På Lidingöloppets MTB-helg fick vi lära oss av Access Rehab att det är bra att maxa på gymmet. Alltså inte köra 3x10 eftersom det tränar uthållighet och inte maxstyrka. Och jag köper det, känner mig starkare. Men var orolig för skaderisken. Jag fick ett träningsprogram av Access Rehab i januari och jag har följt det sporadiskt. Men igår när jag satte mig på landsvägscykeln för första gången sedan oktober var det märkbar skillnad, hade inga problem att komma ner lågt över styret, kändes riktigt bra! Ser som vanligt mindre bra ut.

Efter gymmet cyklade jag Lanterne Rouge från caféet, på onsdagar körs det alltid samma landsvägsrunda ut mot Gustavsberg, det är stötigt och mycket sprättande uppför backarna med 4-5 fasta uppsamlingsplatser. Alla ska med hem. Lite trött i benen redan innan men tog mig hem utan större besvär, dock hjälplöst avhängd i de flesta backarna. 

I måndags körde jag Le Peloton CX-banan som är på grusväg och stig, lik Lidingöloppet bitvis. Avslutade med Hammarbybacken.. Jag känner att jag har ungefär en timme i kroppen, sedan återhämtar jag mig inte. Blir tufft på lördag helt klart. Positivt är att tekniken slipats under träningshelgen med Calle Friberg och co. Får med mig farten uppför backarna och väljer ett smartare spår i snabba kurvor och stökiga passager. Lite överraskad över att det var så lätt att förbättra cyklingen, allt sitter inte i lungor och ben.

Det var b.t.w. en mycket trevlig helg ute på Rönneberga, proffsigt upplägg och genomförande. Funderar på att anmäla mig nästa år också, bara maten är värd anmälningspriset. Sköna och kunniga ledare fångade upp 30-talet nybörjare och erfarna. Missade en del av fredagens teknikpass p.g.a. att jag tvungen att byta hela drivlinan, kassett, klinga och kedja. Ingen billig historia när man väljer att cykla på en lätt cykel. Men nu är cykeln snabb som fan! Det är viktigt att intala sig det på startlinjen.

Kommer köra med ett brett framdäck (2.3) med ganska mycket dubb, förhoppningsvis känner jag mig trygg i rullgruset.

Blev seedad i startgrupp 2 så på lördag är nog första gången på ett lopp jag blir omkörd av fler än jag kör om. Får se hur mitt psyke klarar det där. "Everybody has a plan until they get punched in the face" som Mike Tyson sa. Precis så.  

I år har jag loggat knappt 23 timmar och 41 mil på Strava, kanske min "sämsta" säsongsöppning ever. På Strava finns förresten en grupp som heter Stockholms Explorer Klubben. "Weekend group rides to the yet unknown". Alltså landsvägcykling med inslag av grusväg. Som MTB-cyklister kan vi förstås fnissa åt detta, när cityslickerscyklisterna cyklar grusväg och får det att låta som om de är Cristofer Columbus. To the yet unknown! Ett klädmärke har bestämt att nu är det grus och packning som gäller. Man ska vara en explorer. Eller varför inte cykla "Credit Card Touring", man packar bara kreditkortet och köper det man behöver. Otroligt äventyrligt. Eller inte. Kan i så fall rekommendera dokumentären America Recycled från 2015. Två bröder cyklar mellan döende och alternativa samhällen i USA. Äter roadkills och folks sopor. Drar kanske upp en fisk ibland. Träffar människor som valt en annan väg i livet. Nya perspektiv, andra möjligheter. Explorer.

Jag är imponerad av Arminda och Viktor som jag skrivit om tidigare. De cyklar till Malaysia och i deras plan ingick bl.a. att bo hemma hos folk som de träffar längs vägen. Kliva över någons tröskel och ta emot vad som erbjuds av mat, dryck och andras perspektiv på tillvaron. Modigt. Nyttigt. Att cykla med vänner är härligt men det är inte direkt ett verktyg för personlig utveckling, snarare tvärtom. Men i en cykel finns så mycket inbyggd frihet om man bara vill. Det går såklart att utforska sin viljestyrka genom att utsätta sig för fysisk smärta. Med cykeln går det också att utforska sitt medvetande på andra plan, att cykla till möten med nya människor som inte tycker samma lika. 

Vad jag vill säga är kanske att det behövs en balans i hur vi utmanar oss. Livet är för kort för fyror i källaren. Att som motionär cykla 2000 mil på ett år kan vara ganska endimensionellt om det inte balanseras av andra utmaningar.

Sitter här och funderar på hur jag ska utmana mig själv efter Lidingöloppet och kanske trillar polletten ner nånstans uppför Abborrebacken?



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!