MTB-bloggen - Kalle | Bicycling.se

Kalle Lööw


Mountainbikeskolan

2 maj 2018

MTB-kurserna duggar tätt nu! Spenderade lördag och söndag i och runt Hellasgården tillsammans med tre instruktörer och cirka 20 andra MTB-cyklister. Mountainbikeskolan startades 2014 av Daniel Buckard och det är cirka 10 instruktörer som leder kurser på olika nivåer, i Stockholm samt Örebro (där bl.a. heltidsproffset Mattias Wengelin instruerar). Mountainbikeskolan erbjuder en mängd olika alternativ, från nybörjare till avancerade fortsättningskurser samt även tjej- och företagsgrupper. I helgen var det en fullbokad två-dagarskurs, nivå 2. Teori och fika/lunch genomförde vi i helklass, under cyklingen delade vi in oss själva i tre grupper eftersom kunnandet och erfarenheten var varierande, en deltagare hade genomfört Cape Epic och en annan hade aldrig varit i skogen förut.

Stort fokus på teknisk cykling vilket krävs för att kunna cykla i Nackareservatet på ett tryggt och elegant sätt. För det är en enorm skillnad att se en skolad cyklist tackla ett ”dramatisk” parti jämfört med en cyklist som inte är så teknisk men med ett obrytt förhållningssätt till livet och rörliga kroppsdelar. Båda kanske klarar hindret men den ena är definitivt stiligare att titta på.

Variation mellan teknikövningar på en grusplan samt cykling på de mest klassiska stigarna; Dow Jones, Tre Amigos, Hundbenet, Roswell, 112 och allt vad de heter.

Samling runt min S-Works Camber 

Samling runt min S-Works Camber

Lördagen hade strålande väder och vi kunde köra på rätt bra i skogen. Magnus, vår instruktör, stannade upp vid olika svårigheter, instruerade möjliga angreppssätt och sedan fick vi testa tills vi klarade/kraschade. Eller skita i det om vi ansåg hindret fööör dramatiskt. Ofta handlar rädslan om ett ”mind-fxxk” där den tänkta linjen kanske inte är så svår men omgivningen gör att det ser omöjligt ut. Här är grupptryck en viktig del av lärandet i utbildningen.

En sten i vägen

En sten i vägen.

På söndagen kom det regn och det blev följaktligen också rätt livsfarligt i skogen, som kryllar av stenar och rötter. Jag känner mig alltid helt värdelös i vätan och då brukar diskussionen om däcktryck kulminera. Jag vill pumpa så hårt det går medan alla andra verkar tycka slanglöst med lägsta möjliga tryck. Efter söndagens slirande är jag beredd att tänka om, men först ska jag köpa ett par nya däck, Specialized Butcher/Slaughter eller Schwalbe Magic Mary/Minion eller Maxxis Highroller 2. Men det blir efter Lidingöloppet, där ska jag köra på Specialized Renegade.

Advanced gruppen

Advanced gruppen

Magnus gjorde sitta bästa för att utmana oss och helgen har gett resultat, Nacka känns plattare och jag klarar fler tekniska partier än tidigare. Att spendera så mycket tid på stigarna i skogen var också en fysisk utmaning som jag kände av till igår tisdag. På ett skönt sätt eftersom jag aldrig ramlade och slog mig.

Mer info om Mountainbikeskolan hittar ni såklart på www.mountainbikeskolan.se

Gå en kurs för att kunna cykla snyggt och säkert!

Äntligen ute i skogen igen

22 feb 2017

Så fick jag äntligen komma ut i skogen, och på årets hittills vackraste dag dessutom. På ett sätt är det härligt att kunna dra på dubbdäcken i vinterrusket och cykla vidare som inget hänt. Men cykelkänslan, alltså känslan av samspelet mellan underlag, cykel och jag själv, finns inte kvar. Dubbarna förvandlar cykeln till ett själlöst redskap som tar dig från punkt A till punkt B. Cykelglädjen dödas. Dessutom käkar dubbarna slang så dags att kassera dem..

Så har min cykling sett ut sedan jag kom hem från Sydafrika i mitten på december. Kallt, mörkt, blött, och själlöst. Nu kan ni kanske förstå glädjen av att smita från kontoret, ta hissen ner i källaren, byta om och rulla ut i solen och direkt in i Nackareservatet.

 

Marken är hård och bitvis isig men vi klarar oss med enbart adrenalinpåslag. Det rullar faktiskt otroligt lätt, cykeln sprätter och vi flyter fram över det frusna underlaget. Hade nästan glömt hur fantastiskt mycket jag gillar min cykel, dessutom med ny bredare framsula (2.3) som gör att jag känner mig tryggare och mer kontrollerad än med tidigare 2.0. Solen värmer i ansiktet och kläderna är perfekt tempererade. Testade mössan och benvärmarna jag fått av 2XU och de satt mycket bra, särskilt benvärmarna för det kan bli en blodig röra om de skaver i knävecket. Min kollega Rickard, a.k.a. Mr X, guidade runt, ständigt nya stigar, Nackareservatet är en levande organism, nya stigar uppstår och gamla försvinner. Jag slutar aldrig att förvånas över att det alltid går att hitta nya spår, trots att jag stökat runt där i 15 år. Rickards och min plan är att vi ska fortsätta att köra en lunchtur per vecka, minst. Vår egen hemliga klubb på kontoret. Lunchcykling är fincykling med enorma mängder själ.

Jag har jobbat mycket senaste veckorna och slarvat med maten (sambon har varit i Florida). Utan att ha vägt mig känns det som att jag droppat några hekton. Eller så är det en kombination av lätt cykel, skönt gummi och solen i ansiktet som gör att det bara rullar på utan större ansträngning.


Ikväll blir det ett nytt besök till Access Rehab för uppföljning av kroppsscreeningen jag gjorde för två veckor sedan. Tydligen är jag lite svagare på vänster sida så jag ska få ett program för att balansera upp muskulaturen. Snart mars så nu är det verkligen hög tid att börja träna.      

Förresten, jag fick hjälp med att kränga på framdäcket. Först tog jag med kadavret till caféet där min husmek Jonas gjorde ett försök men det slutna bara med två trasiga verktyg. Knallade istället bort till fina Bon Meq och där lyckades de äntligen. Men gubben han fick slita, det blev till och med ett klädbyte mitt i. Bakdäcket vete fan om jag ens orkar ge mig på..

Snart mars, helt otroligt!



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!