MTB-bloggen - Kalle | Bicycling.se

Kalle Lööw


Äntligen ute i skogen igen

22 feb 2017

Så fick jag äntligen komma ut i skogen, och på årets hittills vackraste dag dessutom. På ett sätt är det härligt att kunna dra på dubbdäcken i vinterrusket och cykla vidare som inget hänt. Men cykelkänslan, alltså känslan av samspelet mellan underlag, cykel och jag själv, finns inte kvar. Dubbarna förvandlar cykeln till ett själlöst redskap som tar dig från punkt A till punkt B. Cykelglädjen dödas. Dessutom käkar dubbarna slang så dags att kassera dem..

Så har min cykling sett ut sedan jag kom hem från Sydafrika i mitten på december. Kallt, mörkt, blött, och själlöst. Nu kan ni kanske förstå glädjen av att smita från kontoret, ta hissen ner i källaren, byta om och rulla ut i solen och direkt in i Nackareservatet.

 

Marken är hård och bitvis isig men vi klarar oss med enbart adrenalinpåslag. Det rullar faktiskt otroligt lätt, cykeln sprätter och vi flyter fram över det frusna underlaget. Hade nästan glömt hur fantastiskt mycket jag gillar min cykel, dessutom med ny bredare framsula (2.3) som gör att jag känner mig tryggare och mer kontrollerad än med tidigare 2.0. Solen värmer i ansiktet och kläderna är perfekt tempererade. Testade mössan och benvärmarna jag fått av 2XU och de satt mycket bra, särskilt benvärmarna för det kan bli en blodig röra om de skaver i knävecket. Min kollega Rickard, a.k.a. Mr X, guidade runt, ständigt nya stigar, Nackareservatet är en levande organism, nya stigar uppstår och gamla försvinner. Jag slutar aldrig att förvånas över att det alltid går att hitta nya spår, trots att jag stökat runt där i 15 år. Rickards och min plan är att vi ska fortsätta att köra en lunchtur per vecka, minst. Vår egen hemliga klubb på kontoret. Lunchcykling är fincykling med enorma mängder själ.

Jag har jobbat mycket senaste veckorna och slarvat med maten (sambon har varit i Florida). Utan att ha vägt mig känns det som att jag droppat några hekton. Eller så är det en kombination av lätt cykel, skönt gummi och solen i ansiktet som gör att det bara rullar på utan större ansträngning.


Ikväll blir det ett nytt besök till Access Rehab för uppföljning av kroppsscreeningen jag gjorde för två veckor sedan. Tydligen är jag lite svagare på vänster sida så jag ska få ett program för att balansera upp muskulaturen. Snart mars så nu är det verkligen hög tid att börja träna.      

Förresten, jag fick hjälp med att kränga på framdäcket. Först tog jag med kadavret till caféet där min husmek Jonas gjorde ett försök men det slutna bara med två trasiga verktyg. Knallade istället bort till fina Bon Meq och där lyckades de äntligen. Men gubben han fick slita, det blev till och med ett klädbyte mitt i. Bakdäcket vete fan om jag ens orkar ge mig på..

Snart mars, helt otroligt!



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!